Klas V Fåhræus

4 Fåhraeus, Klas Valter, f 1 dec 1863 i Gbg (Kristine), d 19 febr 1944 i Uppsala. Föräldrar: grosshandl Eskil Sanno F o Ebba Maximiliana Prytz. Mogenhetsex vid Gbgs realgymn 1881, inskr vid Uppsala univ 2 sept s å, styr:led i ab Gasaccumulator 1913, i ab Ljungströms ångturbin 1918. Skriftställare, konstsamlare.

G 10 jan 1887 i Sthlm (Klara) m skådespelerskan Olga Christina Augusta Björkegren, f 8 sept 1857 där (Nik), d 30 april 1950 i Uppsala, dtr till källarmästaren Pehr Andersson B o Anna Kristina Söderberg.

I Uppsala studerade Klas F mest språk och humaniora, men kom i konflikt med en av sina lärare, professorn i logik och metafysik Sigurd Ribbing, känd för sitt originella utseende, vilket F förlöjligade i ett brev. Då saken blev allmänt känd och kommenterad på ett för F mycket obehagligt sätt, fann han för gott att lämna Uppsala utan att ha avlagt någon examen. F vistades 1883–84 i England, huvudsakligen i London. Hans »vandringsår», som han noggrant beskriver i sina memoarer (i ms hos familjen), omfattade åren 1884–86 med vistelser i Danmark, Tyskland (särskilt i Bayern), Schweiz och framförallt Frankrike med Paris, där han trivdes särdeles bra, även om han tidvis drabbades av penningbrist och kom att umgås i »bohemkretsar». Under flera månader vistades han hos den nordiska konstnärskolonin i Grez-sur-Loing, där han fick för hela livet avgörande impulser genom nära bekantskap med en rad konstnärer: Carl Larsson, Karl Nordström, Oscar Björck, Richard Bergh m fl. Även Strindberg träffade han, då denne gästade Grez.

Efter giftermålet med den kända skådespelerskan Olga Björkegren slog sig F ned i Sthlm och påbörjade sin egentliga livsinsats som konst- och litteraturgranskare och konstskriftställare. Redan 1888 fick han sin första bok tryckt, en studie över Thomas Thorild. Samtidigt började han skriva dikter, huvudsakligen enligt mönster av V Rydberg och C D af Wirsén, publicerade i »Dikter» 1891. Han rönte emellertid ingen större framgång som skald och övergick helt till konst- och litteraturkritiska artiklar. Stort uppseende väckte hans stridsskrift »Perpetuum immobile» (1899), ett angrepp på såväl Konstakademin i Sthlm som på Sv akademin – F hade nonchalerats av bägge. Då kulturtidskriften Ord och Bild grundades 1892 av Karl Wåhlin, slöt han en nära vänskap med denne och levererade under åren en mängd essayer, särskilt i konstfrågor, till denna tidskrift.

F:s ekonomiska läge förbättrades vid 1900-talets början. Han lät den kände arkitekten Carl Westman rita en slottsliknande, magnifik villabyggnad på Lidingön, Högberga, dit han flyttade 1912–13, närmast från Saltsjöbaden. Paret Klas och Olga F förde »ett stort hus» – till den närmaste vänkretsen hörde K O Bonnier, konstnärsparet Pauli, Ellen Key, Karl Warburg och C G Laurin. Den senare, som var F:s jämlike i spirituell konversation, fann att F »såg ut som en spansk grand», men att han hade »något pretiöst i sin skildring av konstverk».

F samlade sina konstartiklar till böckerna »Konstverkets byggnad» 1904, »Konstkritiska essayer» 1924, »Nya konstkritiska essayer» 3929 och »Konstnärlig ingivelse» 1933. Det har sagts (T Nyman), att dessa analyser av konstverk och deras mästare präglas av fin förståelse, djup inlevelse och gedigen kunskap, frukten av många års verksamhet som samlare. F:s nu skingrade konstsamling var en av de mest betydande på sin tid och omfattade en värdefull kollektion östasiatisk konst samt flera verk av mästare som E Josephson, Zorn, C Larsson, Renoir och Cézanne, två van Goghmålningar etc. Hans samlargärning präglades av en intuitiv känsla för värdet i den nya, ännu inte erkända konsten, som han förstod i nästan lika hög grad som verken av hans samtida »opponenterna» i Konstnärsförbundet. Typisk för hans vidsynthet är en passus i ett brev till konstnären J A G Acke 1913: »Det är mycket bra med naturalismen, men i en dekorativ sak är ju naturen till för att övervinnas».