Odhner, släkt

Odhner, släkt härstammande från skattebonden och kyrkvärden Per Jonsson (1713–73) i Piltagården i byn Låstad, som ligger i Odensåkers dåvarande annexförsamling Lastad, Skar. Hans söner kallade sig O.

Den yngre av dem, trumslagaren Anders O (1758–1826) i Öglunda, Öglunda sn, Skar, blev far till klockaren i Öglunda Claes O (1807–85). Denne blev mormors far till professor Ernst Söderlund, och hans son rådmannen i Mariestad Claës O (1836–1935) blev far till borgmästaren i Kungälv Clas Emil O (1864–1917). Son till den sistnämnde var gränschefen i Generaltullstyrelsen kommendörkapten Clas Harald O (1895–1984).

Anders O:s äldre bror prosten Jonas O (1744–1830) i Lyrestad, Skar, var i äktenskap med en dotterdotterdotter till statsrådet greve Thomas Polus far till prosten magister Claes O (1794–1851) i Medelplana, Skar, som i äktenskap med en syster till järnvägschefen Nils Ericson och uppfinnaren John Ericsson (båda bd 14) blev morfar till hembygdsentusiasten rådman Karl Trotzig och far till riksarkivarien Clas Jonas Theodor O (O 1). I äktenskap med en dotter till domprosten professor Anders Erik Knös (bd 21, s 400) var denne far till Nils Johan Teodor O (1879–1928). Teodor O deltog i Gustaf Kolthoffs (bd 21) expedition till Spetsbergen och nordöstra Grönland 1900 och Leonard Jägerskiölds (bd 20) till Egypten, Sudan och Sinai 1900–1901. Han blev fil dr på avhandlingen Die Trematoden des arktischen Gebietes (1905), docent i zoologi i Uppsala så, professor i samma ämne vid universitetet i Kristiania 1914 och intendent för Naturhistoriska riksmuseets evertebrat-avdelning 1918, varjämte han 1922–26 var föreståndare för Sthlms arbetareinstitut, från 1923 v sekreterare i VA, där han blev ledamot 1925, 1924–26 ordförande i Samfundet Sverige-Finland, från 1924 ledamot av granskningsnämnden för NF:s tredje upplaga och från 1926 ledamot av styrelsen för StH. O:s vetenskapliga produktion omfattar 47 arbeten om tillsammans c:a 700 sidor, varav 41 arbeten om inälvsmaskar och tre om kräftdjur. I äktenskap med en dotter till ögonläkaren Erik Nordenson (bd 27, s 303) var han far till fd chefen för LO:s utredningsavdelning agr lic Clas-Erik O (f 1921).

O 1 :s äldste farbror var den nykterhetsivrande och av swedenborgianismen påverkade kontraktsprosten magister Per Hemming O (1790–1857) i Horn, Skar, som bl a publicerade Immanuel. Christeliga predikningar öfver sön- och högtidsdagarnas evangelier, 1–2 (1836–42). Per O var i äktenskap med en syster till statsråden Olof Immanuel och Johan Fredrik Fåhraeus (bd 16) mormors far till direktör Sven Wingquist och far till kontraktsprosten Herrbed Jonas Sannfrid O (1820–91) i Herrljunga, Älvsb. Sannfrid O:s son Herman Johan Emanuel O (1853–1932) var föreståndare för Lunnevads folkhögskola i Sjögestad, Ög, 1881–1915. Herman O var en av den sv folkhögskolans pionjärer, utgav en bearbetning för folkhögskolan av K Warburgs sv litteraturhistoria (13 uppl 1881–1946), tog 1902 initiativet till bildandet av Sv folkhögskolans lärareförening, vars ordförande han var 1913–16, och var redaktör för jubileumsskriften Sv folkhögskolan 1868–1918 (1921). Dialektuppteckningar från Västergötland av honom finns i Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala. Hans son fil kand Einar Herman Sanfrid O (1884–1972) var den förste rektorn för folkhögskolan i Fellingsbro, Ör, 1915–45 och länge ordförande i Sveriges religiösa reformförbund och redaktör för dess tidskrift Religion och kultur. Einar O skrev bl a Språket, en spegel av kulturen (1918), Fellingsbro folkhögskola, lantmannaskola och lanthushållsskola 1915–1925 (1925), Sv ordlista (4 uppl 1947–69), Svenskt rimlexikon (4 uppl 1952–83). Vad betyder orden? (1952; ny uppl 1967 med titeln Etymologisk ordlista), Våra förnamn (1952; 3 nya uppl 1961–71 med titeln Vad ska barnet heta?), Nötknäpparens korsordslexikon, 1. Ordlista (9 uppl 1957–65) och 2. Synonymbok (6 uppl 1958–62; ytterligare uppl med titeln Korsordslexikon 1968–69; ytterligare uppl av senare delen med titeln Tidens korsordslexikon 1971–87), Ordlistan. Sv och främmande ord – uttal, böjning, ordklass, förklaringar (3 uppl 1963–71) samt Växternas namn. Deras betydelse och ursprung (2 uppl 1963–74). Hans och hans fars efterlämnade papper finns dels i KB, dels i Sv folkhögskolans lärarförbunds arkiv (jfr Ohlsson), nu i Tjänstemannarörelsens arkiv o museum, Bergendal, Sollentuna. Dotter till Einar O var målaren och grafikern Britt Kerstin O (1910–57).

Per O:s äldste son var den värmländske bruksinspektören, sedermera amanuensen i Generallantmäterikontoret Theophil Dynamiel O (1816–63). Theophil O var far till Carl August Theophil O (1863–1918). Carl O emigrerade till USA, där han prästvigdes inom den swedenborgska Nya kyrkan 1891 och blev professor i kyrkohistoria och teologi i Bryn Athyn, Pennsylvania, 1898. Han publicerade flera avhandlingar om Emanuel Swedenborg och bedrev 1895 och 1910 forskningar i Sverige om denne. Från honom härstammar en talrik amerikansk släktgren. – Äldre bror till honom var fabrikören Willgodt Theophil O (O 2), vars räknemaskinsfabrik i S:t Petersburg efter hans död övertogs av sonen Alexander Hjalmar O (1873–1918) och svärsonen Karl Siewert, ombildades till aktiebolag 1912 med den senare som VD och efter revolutionen 1917 genom kontakt med sysslingarna Wingquist flyttades till Gbg.

Bror till O 2 och Carl O var snörmakaren Hjalmar Mildhog O (1846–1936) i Sthlm. Hjalmar O var far till Nils Hjalmar O (1884–1973). Nils O blev fil dr vid StH på avhandlingen Morphologische und phylogenetische Untersuchungen über die Nephriden der Lamellibranchien (1912) och var från 1904 anställd vid Naturhistoriska riksmuseets evertebratavdelning, där han befordrades till eo assistent 1914, assistent 1915 och museiassistent 1926 samt var professor och föreståndare 1946–49. Han publicerade ett hundratal skrifter och var landets främste molluskforskare. Son till honom var Bengt Arne O (1918–90). Bengt O blev Dr jur i Genua 1944, attaché i UD 1945, beskickningsråd i Warszawa 1959, byråchef i UD 1962, sändebud i Bagdad 1964, i Islamabad 1969 och i Teheran och Kabul 1973, handelspolitisk förhandlare i UD 1978, sändebud i Tunis 1983, styrelseledamot i Sv forskningsinstitutet i Istanbul 1984 och ordförande där 1986.