Carl Henrik Löwen, von

Född:1666-05-22
Död:1741-12-08 – Karlskrona amiralitetsförsamling, Blekinge län

Sjöofficer, Amiral, Amiralitetskollegiepresident


Band 24 (1982-1984), sida 578.

Meriter

1 von Löwe(n), Carl Henrik, f 22 maj 1666, d 8 dec 1741 i Karlskrona, Amiralitetsförs. Föräldrar: överstelöjtn Gerhard Lewe o Anna Elisabet Wrangel (Genealogica). Volontär vid amiralitetet 80, från högbåtsman befordr till överskeppare 31 okt 83, underlöjtn 9 aug 86, i engelsk o holländsk sjötjänst 87–98, överlöjtn i sv tjänst 22 jan 94, amiralitetskapten 8 nov 95, holmmajor 5 febr 04 (konfirm 11 febr 07), schoutbynacht 30 sept 09 (konfirm 30 april 12), v amiral 4 aug 15, befälh över Kofferdireg 3 juli 17, amirals karaktär o rang samt holmamiral o ekipagemästare 28 mars 19, amirals lön o amiralitetsråd 16 maj 28, chef för Volontärreg 2 nov 32, president i amiralitetskoll 13 april 38.

G m Maria Abrahams från England, begr 28 juli 1754 i Karlskrona, Amiralitetsförs.

Biografi

L blev faderlös 1677 och hans styvmor Catharina Brummer avled 1680, s å som han gick i flottans tjänst. En anledning till detta yrkesval kan ha varit att hans far i tidigare äktenskap varit gift med Regina Wachtmeister, en faster till flottans chef, amiral Hans Wachtmeister. I ett brev till amiralitetskollegiet begärde L 2 maj 1684 ett à två års permission för att förkovra sig i sjömansskap utomlands. 9 okt s å erhöll han tillstånd att gå i kofferditjänst. Han tjänstgjorde därefter i holländska och engelska örlogsflottorna från 1687 och blev 28 maj 1689 struken ur sv flottans rulla, för att han inte hört av sig efter utlupen permission. Han togs dock åter i tjänst 1 mars 1693. 1694–95 var han löjtnant på det engelska örlogsskeppet Greenwich och därefter kaptenlöjtnant på Woolwich, bl a under en engelsk eskaders besök i Gbg hösten 1696. Enligt egen senare utsago (1722) erbjöds han av amiralen sir George Rooke 1700 att inte bli nekad avancemang, om han ville förbli i engelsk tjänst. – L skrev sig som yngre Carl Hindrich Löwe, under sin engelska tjänstgöring Charles Henry Lew för att senare återta stavningen Löwe och slutligen von Löwen.

1698 återgick L i sv tjänst och var följande år fartygschef på skeppet Wachtmeister. I mars 1700 föreslog amiralgeneral Wachtmeister att han skulle befordras till schoutbynacht men Karl XII lät en yngre kapten gå före L. Vid landstigningen på Själland 1700 deltog L som chef på skeppet Drottning Hedvig Eleonora. S å blev han även efter viceamiral Rosenholm utnämnd till chef för ett volontärkompani i Karlskrona.

1701 planerade Karl XII en expedition mot Archangelsk för att stoppa införseln av kontraband till Ryssland samt om möjligt spärra hamnen. Till kommendör och chef för expeditionen, som borde lämna Sverige i början av april, föreslogs L. Denne var då ute på expedition i Östersjön och nåddes ej av någon order förrän 20 april. Utrustningen av de fartyg som skulle ingå i företaget drog ut på tiden och ett mellanhavande med en holländsk skeppare i Öresund vållade ytterligare komplikationer. Först 27 maj lämnade L Gbg med tre fregatter och fyra mindre fartyg.

På grund av dröjsmålet hade uppgifter om expeditionen läckt ut och ryssarna blivit förvarnade. Överrumplingsförsöket mot Archangelsk misslyckades, varvid svenskarna förlorade två fartyg. Då expeditionen trots L:s föreställningar inte försetts med tillräcklig proviant, tvingades den återvända, sedan ett saltverk och några byar förstörts samt ett antal fartyg visiterats efter kontraband. Efter hemkomsten utsågs L i okt till chef på skeppet Wismar men förlorade detta skepp och ett antal lastdragare i nov genom strandning i svår storm vid Windau på kurländska kusten.

Karl XII beordrade en särskild undersökning över den misslyckade archangelskexpeditionen, och under de följande åren hölls ett sextiotal förhör och sessioner dels i Gbg och dels i amiralitetskrigsrätten i Karlskrona, innan L i jan 1704 av en enig rätt helt friades från allt tilltal. På grund av åtalet kom L inte på förslag till en ledig schoutbynachttjänst 1703 men utnämndes i stället i början av påföljande år till holmmajor med uppgift bl a att ha tillsyn över varvsarbetena i Karlskrona.

1708 rekommenderade Wachtmeister åter L till schoutbynacht men då oenighet härom rådde i amiralitetskollegiet ingavs inte något förslag förrän följande år, då flera flaggmanstjänster blivit lediga. Då Karlskrona 1710 hotades av en dansk armé, blev L vidare "som en vigoreux man" utsedd till generaladjutant för att samordna försvaret och svara för ortens och flottans säkerhet. I febr 1710 utsågs L till ekipagemästare, dvs ansvarig för fartygens tackling.

Som schoutbynacht fr o m 1709 fick L åter uppdrag till sjöss. I mars 1710 var han chef för en mindre styrka som skulle hålla kommunikationerna över Östersjön öppna och samtidigt söka uppbringa utländska spannmålsskepp. Under sjötåget i sept var han befälhavare på skeppet Prinsessan Ulrica Eleonora, vilket dock strandade under slaget i Kögebukt 24 sept och måste brännas för att inte falla i fiendens händer. Besättningen räddades och L fick 28 sept i stället befälet på skeppet Göta. I juni 1712 förde han en smärre eskader till Finska viken och i dec s å var han chef för avantgardet i viceamiral Wattrangs resultatlösa försök att undsätta Magnus Stenbock. 27 april 1713 gav kollegiet L rätt att föra viceamiralsflagg, men då Karl XII:s fullmakter för nya flaggmän ankom 24 aug s å (dat i Bender 30 dec 1712), visade det sig att L blivit förbigången. De nyutnämnda skrev (2 jan 1714) en särskild skrivelse till kungen för att rekommendera L men utan resultat.

1715 deltog L som eskaderchef i viceamiral Lillies sjötåg i Finska viken, vilket slutade med ett resultatlöst angrepp på ryska flottan på Revals redd. Därefter deltog han i striderna mot danskarna kring Rügen. Som chef för en detacherad avdelning hade han här Karl XII, generalguvernör Meijerfeldt, amiral Henck m fl ombord på chefsskeppet Öland under en dags (11 juli) anfall mot de grundgående danska fartygen. I den häftiga sjödrabbningen vid Rügen 28 juli deltog L på skeppet Prins Carl Fredrik. I aug 1715 utnämndes L slutligen till viceamiral. Fr o m 1716 förestod L varvsarbetet i Karlskrona som holmamiral. Ett förslag 9 mars 1717 att L skulle utnämnas till amiral lämnades utan åtgärd av Karl XII. Först efter kungens död erhöll L i mars 1719 amirals karaktär och rang, samtidigt som hans uppdrag som holmamiral och ekipagemästare bekräftades. Framställningar från kollegiet i juni och juli 1719 att han skulle bli verklig amiral (med amiralslön) medförde inget resultat. Genom beslut 3 aug 1722 fick han dock som ekipagemästare 600 dlr smt tillökning på sin viceamiralslön.

Under 1720-talet hade L den bekymmersamma uppgiften att söka vidmakthålla flottan i nedgångsperioden efter kriget. Under de tider presidenten och överamiralen Klas Sparre deltog i riksdagsarbetet fick L ensam svara för ledningen av flottan och kollegiet samt amiralitetsstats- och kammarkontoret. 1727 utnämndes frih Carl Hans Wachtmeister till president i amiralitetskollegiet. I maj 1728 fick L den lediga amiralslönen och blev vid kollegiets omorganisation samtidigt amiralitetsråd tillsammans med amiralen greve Carl Hans Wachtmeister. L frånträdde samtidigt sina uppdrag som holmamiral, ekipagemästare och kommendant i Karlskrona, den senare befattningen tidigare kombinerad med holmamiralstjänsten.

Vid presidentskiften i amiralitetskollegiet 1731 och 1734 var L på förslag till president. Då befattningen åter blev ledig 1738, föreslogs enhälligt i rådet att L skulle tagas upp på förslagsrum. Det diskuterades även, om man kunde gå ifrån föreskrifterna om nominerande av tre kandidater till posten och enbart föreslå L. Kungen uttalade sig för att den äldste av amiralerna skulle utnämnas, och den snart 72-årige L utsågs i april 1738 till president. Han verkade som sådan under förspelet till och början av kriget mot Ryssland. Sista gången han deltog i kollegiets sammanträden var 21 nov 1741. I början av dec s å avled han.

L synes åtminstone i början av 1700-talet ha levat i tämligen små ekonomiska omständigheter och nödgades t ex anhålla om bidrag för att kunna infinna sig till rättegången i Gbg angående archangelskexpeditionen. Han ägde gårdar i Finland, bl a Kroggård i Karis socken, som tidigare tillhört L:s svägerska och som han 1732 sålde till kaptenen Johan Wilhelm Hising, ett köp som bl a behandlades av adeln på 1734 års riksdag beroende på gårdens säterikaraktär. 1722 köpte han Grabbacka i samma socken av sin brorsdotter Maria.

Som sjömilitär fick L omdömet, att han var en "experimenterat, hurtig och kapabel flaggman och sjöofficer" (Hans Wachtmeister 1713). Inom kollegiet synes han alltid ha åtnjutit gott anseende som skicklig och energisk yrkesman och god administratör. Särskilt stor betydelse torde hans arbete i olika befattningar avseende varvsverksamheten i Karlskrona under närmare tjugo år ha haft. Omdömet (SMoK) att han i hög grad åtnjöt Karl XII:s förtroende jävas av de upprepade tillfällen kungen lät honom stå tillbaka vid avancemang.

Författare

Lars Otto Berg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Handlingar rörande commendören Charles H. Lewes' sjö-expedition till Archangel, år 1701. Den allerödmiuk hörsambst relation om allt hvad som under expeditionen åth Archangel i fram och återreesan kann hafva sig tilldragit och passerat (Svenskt historiskt magazin [utg av G O Hyltén-Cavallius], 1*, Sthlm 1849, s 30-44).

Källor och litteratur

Källor o litt: Amiralitetskoll:s skriv:er till K M:t; Rådsprot i krigsärenden 1738; Handl:ar ang flottan (expeditionen till Archangel); Genealogica 107, f 104; allt i RA. Amiralitetskoll:s arkiv (prot, registratur, ink k brev, ink handl:ar); Flottans rullor, ser I; Hjalmar Börjessons saml, vol 61; allt i KrA. Nordinska saml, vol 134 (bl a Erich Strobills Kort anteckn af resan till Hwijte Siö Ao 1701) o Stiernmans saml om sv riksämbetsmän m m, UUB.

AdRP 1734, 2, s 499 f; Amiralitetskolks hist, 2 (1974); W Berg, Expeditionen till Arkhangelsk 1701 (Bidr till känned om Gbgs o Bohusläns fornminnen o hist, 1889); Gbgs eskader o örlogsstation 1523–1870 (1949); N F Holm, Kampen om ryska ishavsvägen på Karl XII:s tid (Forum navale 1948); E Holmberg, Sjöexpeditionen till Arkangel 1701 (KFÅ 1918); J Kleberg, Amiralitetskoll-Marinförvaltn. Biogr anteckn:ar 1634–1934 (1934); Lewenhaupt; O Nikula, Tenala o Bromarf socknars hist, 2 (1938); J Nordberg, Konung Carl XII:s hist, 1–2 (1740); G Unger, 111 sv sjökrigshist, 2 (1923).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Carl Henrik Löwen, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10101, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Otto Berg), hämtad 2019-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10101
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Carl Henrik Löwen, von, urn:sbl:10101, Svenskt biografiskt lexikon (art av Lars Otto Berg), hämtad 2019-04-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se