Meriter

Madsén, Lars Bertil, f 19 juni 1904 i Vänersborg, d 23 dec 1974 i Tisselskog, Älvsb. Föräldrar: rektor Mads Peder M o Anna Nordin. Studentex vid h a l i Vänersborg vt 23, inskr vid UU ht 24, utförde uppdrag åt ortnamns- o landsmålsarkiven i Uppsala 25–33, FK vid UU 1 febr 30, FM där 15 sept 32, anställd vid Radiotjänst (från 57 Sveriges radio = SR) 33–69. Reporter, regissör, konstnär.

G 16 aug 1931 i Ärtemark, Älvsb, m Ingrid Sofia Malmqvist, f 24 nov 1901 där, dtr till ingenjören Erik Waldemar M o Ester Elisabeth Brinck.

Biografi

Lars M är mest känd som radioreporter, men hans långa verksamhet i radion inleddes vid radioteatern. Där fick han först göra översättningar av manus. Redan 1934 fick han dock sitt första regiuppdrag (När sjunger kanariefågeln av Frederick Lonsdale, regi M och Gösta Cederlund). Hans regiproduktion blev mycket stor. I SR:s dokumentarkiv finns drygt 450 katalogkort under hans namn, huvudsakligen teaterpjäser. Konstnärligt mest uppmärksammad har kanske Lotsen från Moluckas av Harry Martinson blivit. Till en del var det M:s förtjänst, att den blev en kritikerframgång. Han övertalade Martinson att göra vissa omarbetningar, som anpassade pjäsen bättre till radiomediets krav.

En annan uppmärksammad produktion var familjeserien Ingenjör Björk med familj, Sveagatan 13, 2 tr (författare Alice Svensk). Den blev radioteaterns hittills mest långlivade serie – lördagskvällar 1936–43. Hemtrevnad och husfrid, invand och trygg miljö, solid borgerlighet och kultiverad ton var kännetecken. Familjen Björk blev med tiden alltmer didaktisk. Den hade börjat som ren underhållning men "slutligen fått ett rent uppfostrande syfte", bekände radioteaterns chef Hjalmar Gullberg 1943 (SR:s dokumentarkiv CK F IV cb 3a). Den fick bl a göra insatser för det psykologiska försvaret under världskriget och delta i vindsröjning m m.

M redigerade också en rad folkliga sångspel för radio av Nils Ferlin och Josef Briné (Marknad 1935, Staden så, Auktion 1936, Handelsbon 1937, Byn 1941). Serien är exempel på hur radiodrama och dokumentärt reportage tangerar och befruktar varann. M lade stor vikt vid genuin miljöteckning och framhöll själv, att många av rollerna hade förebilder i verkligheten i Ferlins Filipstad och Brinés Storvik.

40- och 50-talets hörspel visade ett nytt intresse för folklivsskildring. Fenomenet har kallats "nyprovinsialism". Det involverar författare som Stina Aronsson, Tage Aurell, Stig Dagerman, Björn-Erik Höijer, Sara Lidman, Olle Mattson, Sven Rosendahl och Per Olof Sundman. Genren har onekligen beröringspunkter med M:s eget folklivsreportage. Det syns t ex tydligt i Olof Löttigers Blå vardag, lyssnespel från de små stugornas värld (1945). Det framgår också av M:s artikel om Tage Aurell, Tage berättar. Är det M:s inflytande på radioteaterrepertoaren som skymtar här?

Liksom radioteatern i viss mån tycks ha befruktats av intresset för folklivsskildring, så har M:s gärning som "folklivsreporter" tagit intryck av radioteatern. Hans arbetssätt som reporter var ett slags regikonst. I motsats till sin reporterkollega Olof Forsén arbetade han med inspelningsmaterialet på ett sätt som stundom drev ekonomiskt sinnade chefer på Radiotjänst till förtvivlan. Han gjorde stora mängder råinspelning (skivor först, senare band), som han sedan i lugn och ro hemma eller i studio bearbetade och klippte. Eftersom han ansåg att en intervju måste utveckla sig som ett samtal med rum för överraskningar och initiativ från den intervjuade, så måste regin, programmets struktur, komma efteråt. Det var hans sätt att komma bort från det ansträngt radioanpassade och låta den intervjuades egna tonfall och personlighet framträda.

Ett ledande motiv i M:s produktion och tankevärld var antiindustrialism och antihuvudstadsperspektiv. "En av landsbygdens största tillgångar ligger just i det mänskliga. Inte minst Stockholm behöver landsbygdens jordiska safter" (M i Tjugofem år med Sveriges radio, s 326). Uppenbarligen reagerade han mot en till en början nödtvungen, senare alltmer slentrianmässig centrering till Sthlm i radioprogrammen. När Radiotjänst fick ljudbilar 1936, blev det möjligt att nå tidigare oåtkomliga miljöer. I sin examen hade M ortnamnsforskning, folklivsforskning och dialektforskning. Det gav säkerligen ökat djup åt hans engagemang för geografiska, kulturella, dialektala och mänskliga "avkrokar".

M var också bildkonstnär. Han deltog i ett stort antal utställningar, mest i regi av Dalslands konstförening, som han tillhörde, liksom Konstnärsklubben i Sthlm. Han räknade sig som amatör och försvarade amatörismen gentemot professionella konstnärers exklusivitetsanspråk (Paletten 1949).

Författare

Karl-Hugo Wirén

Arkivuppgifter

Manus i SR:s dokumentarkiv o inspelningar i SR:s radioarkiv (ca 200 titlar; enl uppgift av J O Sellén, som forskat rörande M, en någorlunda fullständig saml av råinspelningar).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Sven Stålberg, en uppsalakonstnär av rang (Ergo, tidn för Uppsala studenter, årg 8, 1931, Upps, 4:o, s 305). – Blekingeansikten. Snapshots i ord o bild från Radiotjänsts reportageresa genom Blekinge sommaren 1939 (Blekingebo-kcn, Blekinge musei- o hembygdsförbunds årsbok, årg 18, 1940, Karlskrona, s 9–24). – En gammal man. En glimt från Radiotjänsts reportageresa genom Värmland sommaren 1938 (Värmland förr och nu, Meddelanden från Värmlands fornminnes-o museifören, [årg] 39, 1941, Karlstad 1942, s 43-76). – Finnmarkerna. Ett kapitel värmländsk bebyggelsehist (Värmland, ett storslaget o egenartat landskap. Under red av H Kjellin, I Lignell, P Stolpe, Sthlm 1946, 4:o, s 102-113, 2 pl). – Det mänskliga (Tjugofem år med Sveriges radio. Radiomän berättar, jubileumskrönika, bilder från förr o nu, [Sthlm, tr] Falun 1949, s 320–329). – En amatör har ordet (Paletten ... Utg av Göteborgs konstnärsklubb, årg 10, 1949, Gbg, 4:o, n:r 3, s [28–31]). – Utan klocka. Scmesterrapport (Till fjälls, Svenska fjällklubbens årsbok, årg 21, 1949, Sthlm, s 11–22). – Första resan (Min bästa fjällfärd. Kända fjällfarare berätta. Under red av G Lundquist, Sthlm 1950, s 143-181). – Helikopterresan. Ett reportage från fjällvärldens väglösa bebyggelse. Sthlm 1955. 262 s, 26 pl. – Snurran direkt. Helikoptern, radioreportage (Hörde Ni, [årg 8,] 1955, Sthlm, s 139-147). – Radioporträtt av Ingrid Bergman (ibid, s 316-323). – Bilder från Sardinien (Jorden runt, årg 28, 1956, [Sthlm, tr] Falun, 4:o, s 93–104). – Lars Hård blir mjuk (utdrag ur ett radioprogram den 26/12 1952) (En bok om Jan Fridegård, red av E Gamby, Upps 1957, s 113-125). – Vad Dalsland rymmer (Hembygden, utg av Dalslands fornminnes- o hembygds-förb, 1957, Vänersborg, s ^18–31). – Hembygd (Bygd och natur, årg 43, Årsbok 1962, Sthlm, s 36–44). – Värt att veta om Vänern, meddelat (Svenska kryssarklubben, Årsskrift 1962, [Sthlm, tr] Karlshamn, s 21–55). – Bondeseglation i själa- tåget. Notationer från Värmlandsnäs (Värmland förr och nu, 62, 1964, s 36-57). – Tala eller tiga, en arabesk (Sveriges radio, årsbok, [8,] 1964, Sthlm 1965, s 194–203). – Kaitumälven – vildmarksälven ... om en TV-expedition i forsbåt (Norrländsk tidskrift, årg 16, 1967, Sundsvall, 4:o, nr 4, s 32–34). – Sverige från ovan. Höganäs [även Sthlm] (tr Khvn) [1972]. 239 s. – Har vi råd att riva? (Byggnadsindustrin, årg 42, 1972, Sthlm, 4:o, nr 4, s 32). – Ett liv utan böcker är ingenting värt [om G Gustavsson i Kloa, Steneby sn] (Bokvännen, årg 29, 1974, Sthlm, s 27–31). – Tage berättar [T Aurell] (Värmland förr och nu, 73, 1975, s 52–60). – Bidrag i bl a STFÅ 1943, 1945, 1946, 1948, 1953, Stf, Sv turistföreningens tidn, 1945-48, 1951, 1955, o Rösteri radio(-TV) 1954, nr 40, 1956:36, 1957:21, 1968:41, 1969:24. Radio-bearbetn av: P Lagerkvist, Midsommardröm i fattighuset, Sthlm 1951, 55 s (Radiotjänsts teaterbibliotek 103, Pär Lagerkvists dramatik); V Moberg, De knutna händerna, Sthlm 1951, 70 s (ibid 105, Bondedramat).

Källor och litteratur

Källor o litt: H Dyfverman, Vad är L M? (Röster i radio 1954, nr 24); G Hallingberg, Radioteater i 40 år (1965); dens, Radiodramat (1967); dens, Radio- & TV-dramatik (1973); Hört o sett. Radio o television 1925–74 (1974); Tjugofem år med Sveriges radio (1949).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Lars B Madsén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10139, Svenskt biografiskt lexikon (art av Karl-Hugo Wirén), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10139
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Lars B Madsén, urn:sbl:10139, Svenskt biografiskt lexikon (art av Karl-Hugo Wirén), hämtad 2024-04-19.