Charles Magnusson, Foto Henry B Goodwin

Charles F Magnusson

Född:1878-01-26 – Domkyrkoförsamlingen i Göteborg, Västra Götalands län
Död:1948-01-18 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län

Biografägare, Reportagefotograf


Band 24 (1982-1984), sida 695.

Meriter

Magnusson, Charles Fredrik, f 26 jan 1878 i Gbg, Domk, d 18jan 1948 i Sthlm, Hedv El. Föräldrar: arkitekten Frans Salomon M o Hilda Kristina Hansson. Elev vid Gbgs reallärov, kontorist o bokhållare i Gbg, öppnade Gbgs kinematograf 05, drev biografen Kronan i Gbg 06–08, anställd vid ab Sv biografteatern i Kristianstad 08, VD o led av styr där okt 09, led av komm ang förevisn av biografbilder nov 09–sept 10, VD o led av styr för ab Cosmorama 10–42, ordf i Sv film- o biografmannasällsk 17–30, VD o led av styr för ab Sv filmindustri 27 dec 19–19 nov 28.

G 1) 1 dec 1907(–1928) i Gbg, Haga, o 2) 12 mars 1932 i Sthlm, Osc, m Emma Wilhelmina Nordblom, f 22 aug 1884 i Gbg, Haga, d 7 sept 1958 i Sthlm, Hedv El, dtr till arbetaren August Johansson N o Johanna Pettersson Söderberg.

Biografi

Charles M var inget ljus i skolan. Han fick gå om tredje klass i läroverket och efter femte slutade han våren 1894. Han hade då dåliga betyg i allt utom "naturlära", där han visade ett påtagligt intresse för fysik och kemi. Han intresserade sig också för fotografering, och redan som gymnasist vann han pris i ett par internationella tävlingar. De närmaste tio åren arbetade M först som kontorist, sedan som bokhållare i olika firmor och kom då också att intressera sig för företagsekonomi. All fritid tycks han ha ägnat åt sin hobby, fotografering, vari han på olika sätt vidareutbildade sig, inte minst tekniskt.

M kom mycket tidigt att intressera sig för det nya mediet filmen, de "levande bilderna", som nådde Gbg åren kring sekelskiftet, och från 1904 började han själv att filma. Han blev resande reportagefotograf och filmade bl a händelserna kring unionsupplösningen, Christian IX:s begravning, kung Oscars guldbröllop och Holmenkollentävlingarna. Filmerna framkallade han i eget laboratorium, och från sept 1905 kunde han även visa dem på egen biograf, Gbgs kinematograf. I dec 1906 öppnade han också biografen Kronan på Kungsgatan. För att fylla behovet av film började han importera i större skala och hyra ut till andra. 1908 betraktades han som en av landets få etablerade filmmän, på en gång fotograf, laboratorieman, biografägare, importör och filmuthyrare.

På senhösten 1908 fick M ett anbud, som han missförstod, men som – när han fick som han ville – förändrade inte bara hans egen utan hela den sv filmens framtid. I Kristianstad hade några bankmän i febr 1907 startat Sv biografteatern, ett foretag som hade flera biografer ute i landet men som också beslutat driva egen filmproduktion – fr o m 1908 i egen ateljé. Bakom Sv bio stod emellertid endast en styrelse av finansmän, och man saknade filmtekniskt kunnigt folk. Någon föreslog då att man skulle kalla på M som chef för den fotografiska avdelningen. M trodde emellertid att han kallats dit som filmchef, dvs VD. När han fick klart för sig vad arbetet gällde, vände han därför stolt på klacken och gick, vilket fick de häpna finansmännen att hastigt tänka om. Bolaget saknade verkligen kompetent ledning. Kanske M ändå var rätta mannen?

M blev i praktiken VD med omedelbar verkan, även om det inte stadfästes förrän okt 1909, och kastade sig genast med liv och lust in i produktionen. Man gjorde vid denna tid mestadels mycket korta filmer, kanske 2–3 minuter långa. Särskild framgång hade M här med de första "ljudfilmerna" – d v s det var inte ljudfilmer i vanlig bemärkelse utan avfotograferingar av populära sångartister, vars röster man sedan spelade upp på grammofon. Filmen vevades för hand, så att läpprörelserna blev så synkroniska som möjligt.

Experimentet ledde M till att också försöka engagera professionella skådespelare och regissörer. Då behövdes också ett lödigare innehåll, och M beslöt sig för att filmatisera en rad folkkära turnéstycken. Han började med Värmlänningarne (premiär 9 jan 1910), följd av Bröllopet på Ulfåsa och Fänrik Stål. Till sommaren 1910 slog han på stort och tillkallade Dramaten-regissören Gustaf "Muck" Linden (bd 23) för att iscensätta det historiskt-dramatiska utstyrselstycket Regina von Emmeritz och konung Gustaf II Adolf. Det var något av ett vågspel. Inspelningen kostade den då svindlande summan av 20 000 kr. Filmen var en dryg halvtimme lång; publikt väckte den stor uppmärksamhet och blev en klar succé. Vid årets slut hade Linden även hunnit påbörja den första sv filmen med litterärt-social anknytning, August Blanches Jernbäraren (Ivan Hedquist övertog senare regin).

Samtidigt hårdnade konkurrensen utifrån. Den danska filmproduktionen var vid denna tid mycket framgångsrik, inte minst genom Asta Nielsens melodramer, men även i Sthlm växte inspelningsverksamheten. Filmmagnaten N P Nilsson, gemenligen kallad Häst-Nisse, satsade även han litterärt via vår första kvinnliga regissör, Anna Hofman-Uddgren, som 1911 fick tillåtelse att filmatisera Strindbergs Fröken Julie och Fadren. Ingendera filmen blev särskilt lyckad, men hotet fanns, och den såväl ekonomiskt som konstnärligt medvetne M lyckades övertala sin styrelse att flytta hela verksamheten till Sthlm. Man skulle där kunna bygga en större och bättre rustad ateljé, och det skulle bli lättare att få landets bästa konstnärliga krafter att medverka. Från Sthlm skulle man också bättre kunna sköta biografkedjan, som nu växt till bortåt 90 biografer spridda över hela landet.

M fick fria händer, och under detta övergångsår fattade han också en rad betydelsefulla beslut. Byggandet av den nya ateljén vid Kyrkviken på Lidingö var ett av dessa. M anställde också en rad personer som kom att betyda mycket för den sv filmens framtid. Den förste var Julius Jaenzon, som blev chefsfotograf och huvudansvarig för det nya laboratoriet. Som ateljéchef och regissör anställdes Georg af Klercker och som "överregissör och chef för inspelningarna hr Victor Sjöström ... för närvarande landsortens främste sceniske konstnär" (Scenisk konst 6–7 april 1912). Kort därefter anställdes Mauritz Stiller.

M omgav sig med goda medarbetare, men han var själv hela tiden en drivande kraft bakom filmprojekten, och inte sällan var det han som tog de djärvaste initiativen. Redan under Kristianstads-tiden hade M varit i kontakt med Selma Lagerlöf, som först var välvillig men sedan blev avrådd från att sälja några rättigheter. Tio år senare gick dock Sjöströms och Stillers Lagerlöf-filmer (Tösen från Stormyrtorpet, Herr Arnes penningar, Jerusalem, Körkarlen, Gösta Berlings saga m fl) ut över världen och gav för första gången den sv filmen ett världsrykte. Förtjänsten låg inte minst hos M som förutom initiativtagare också var koordinator och finansiär. Selma Lagerlöf var inte hans första litterära kap. Han var den förste att köpa rättigheterna till några av Ibsens verk, vilket bl a resulterade i Sjöströms och den sv filmens genombrottsfilm, Terje Vigen, 1916. M skulle senare också stödja Hjalmar Bergman.

Självfallet fick M:s ansvar för ekonomin överhanden, ju mer företaget växte och ju mer utlandet kom att intressera sig för de sv filmerna. Aktiekapitalet ökade till 10 miljoner. Då hade också ett ungt finanslejon med nya friska pengar kommit in i bilden, Ivar Kreuger. Tillsammans drev han och M 1919 igenom en fusion mellan filmab Skandia och Svenska bio, som omvandlades till Sv filmindustri (SF) med ett aktiekapital på 35 miljoner. Samtidigt uppfördes nya, större ateljéer i Filmstaden, Solna. Flera av Sthlms mest kända biografer, Röda Kvarn, Göta Lejon, China, byggdes eller byggdes om. 1920 hade SF kontor i London, Paris, Amsterdam, Berlin och New York, och t o m representation i Mexico City och Shanghai. Kanske gick det för fort, kanske förbisåg man att andra nationer, främst USA, snabbt skulle återhämta sig efter kriget och därmed också slå ut den "litterära" sv filmen med mer publika alster som komedier och äventyrsfilmer. Knappast anade man väl heller att Sjöströms och Stillers emigration till Hollywood i så hög grad skulle utarma den inhemska produktionen. Efter Gösta Berlings saga (1924) var också M:s saga slut. Hans sista år som SF-chef var inga roliga år. 1928 lämnade han mer eller mindre frivilligt sin post och ersattes av ekonomichefen Olof Andersson, som styrde in den sv filmen i 30-talets trygga bakvatten.

M var då endast 50 år. Han skulle i fortsättningen leva ett tillbakadraget liv i ytterligare 20, men sysslolös var han inte. Han var en hängiven seglare och kom att syssla mycket med sjömätning och sjökartläggning. Han fortsatte in i det sista att göra filmtekniska och fotografiska uppfinningar. Hans sista patent, en "anordning för bestämmande av exponeringstid", beviljades fyra månader efter hans död.

Författare

Bengt Forslund



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Betänkande med förslag till förordning innefattande vissa bestämmelser angående förevisning af biografbilder afgifvet den 2 september 1910 af särskildt tillkallade sakkunniga. Sthlm 1910. 36 s. [Bihang till Riksdagens protokoll ... 1911. saml 2, afd 2, bd 4. Kommittébetänkanden (:4); tills med P Cronvall o M L Gagner.] – Några ord om biografcensuren. Sthlm 1912. 12 s. [Anon, undert: A.-B. Svenska biografteatern.] – Ett genmäle. Ytterligare några ord i biogralfrågan. Aktiebolaget Svenska biografteatern, Stockholm. Sthlm 1912. 32 s. [Undert.] – Huru ett biografmanuskript bör utföras. Sthlm 1914. 23 s. [Anon.]

Källor och litteratur

Källor o litt: Storhetstidens premiär, G Skoglund samtalar med V Sjöström o M, radioprogram 23 dec 1940, Sveriges radios arkiv.

B Forslund, Victor Sjöström, Hans liv o verk (1980); B Idestam-Almquist, När filmen kom till Sverige, C M o Svenska bio (1959); dens, Sv film före Gösta Berling (1974); Sv filmindustri tjugofem år (1944).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Charles F Magnusson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10171, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Forslund), hämtad 2019-05-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10171
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Charles F Magnusson, urn:sbl:10171, Svenskt biografiskt lexikon (art av Bengt Forslund), hämtad 2019-05-20.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se