Finn A E J Malmgren

Född:1895-01-09 – Domkyrkoförsamlingen i Göteborg, Västra Götalands län
Död:1928-06 – Norge (i Spetsbergen/Svalbard enl db för Uppsala, Domk.)

Meteorolog, Forskningsresande


Band 24 (1982-1984), sida 770.

Meriter

Malmgren, Finn Adolf Erik Johan, f 9 jan 1895 i Gbg, Domk, d i juni 1928 i polarisen norr om Spetsbergen (enl db för Domk, Uppsala, med marginalanteckn omkr 12 juni). Föräldrar: postdirektören Adolf Ferdinand M o Anna Lovisa Forsgren. Studentex vid h reallärov på Norrmalm i Sthlm 14 maj 12, inskr vid UU ht 12, FK där 15 dec 16, assistent o observatör vid meteorologiska höjdobservatoriet Pårtetjåkko, Nb, 30 juni 17–29 juni 18, FM vid UU 15 dec 19, amanuens vid meteorologiska instit där dec 20–aug 21, förste assistent vid hydrografisk-biologiska kommissionen sept 21–april 22, deltog i R Amundsens ishavsexp med fartyget Maud maj 22–okt 25, i flygexp med luftskeppet Norge nov 25–juli 26, FL vid UU 28 maj 27, disp 1 sept 27, FD där 16 sept 27, doc i meteorologi där 12 okt 27, deltog i flygexp med luftskeppet Italia 28. – Ogift.

Biografi

Finn M:s skolgång hade på grund av faderns befordringsförflyttningar ägt rum i Gbg, Sundsvall och Sthlm, där han 17 år gammal blev student. Efter fil kand:examen i Uppsala med matematik, fysik och kemi som huvudämnen erbjöds han tjänst vid A Hambergs (bd 18) meteorologiska observatorium på Pårtetjåkko tre mil norr om Kvikkjokk. Under en ettårig vistelse där, först som assistent och från sept 1917 som observatör, lade han grunden till sitt intresse för nordliga trakter och arktiskt klimat. Återkommen till Uppsala och efter fortsatta studier blev han amanuens vid meteorologiska institutionen och 1921 under oceanografen O Pettersson assistent vid hydrografisk-biologiska stationen på Bornö (Bohuslän), där han undersökte havsvattnets egenskaper och skaffade sig inblick i lagarna för havsströmmarnas riktning och hastighet.

Under en konferens i Norge blev M bekant med norska hydrografer, och rekommenderad av dem erbjöds han av R Amundsen att ombord på ishavsskutan Maud bli assistent åt vetenskapsmannen H U Sverdrup. Maud lämnade Nome i Alaska sommaren 1922, och förhoppningen och avsikten med expeditionen var att skutan med havsströmmarna skulle driva över N Ishavet förbi Nordpolen fram till havet mellan Grönland och Spetsbergen. Så gick det inte, och efter tre och ett halvt år i packisen återkom Maud i aug 1925 till Alaska utan att expeditionen någon gång passerat över geografiskt okända områden. Under ett lojalt samarbete hade Sverdrup och M åstadkommit ett utomordentligt rikt forskningsmaterial, två lårar på 120 kilo med journaler och observationer. Man ägnade sig efter återkomsten till Uppsala åt att bearbeta materialet.

Arbetet avbröts, då M av Amundsen ombads bli meteorolog på luftskeppet Norge. Amundsen, som inte lyckats nå Nordpolen med vare sig flygplan eller skuta, hade beslutat försöka med luftskepp, och i maj 1926 lyfte Norge – konstruerat av italienaren U Nobile – från King's Bay på Spetsbergen. Efter tre dygns seglats via Nordpolen nådde luftskeppet Alaska. Det var den första flygningen mellan Europa och Amerika över Nordpolen. M hade under våren studerat praktisk meteorologi i Bergen och i samarbete med norrmännen organiserat det meteorologiska underrättelseväsendet för färden, under vilken han fungerade som navigatörens – den norske kaptenen senare generalen H Rüser-Larssen – närmaste man. M bestämde dag för avfärd och anvisade med stöd av inkomna väderleksrapporter bästa flygväg och flyghöjd. Han hade under Maud-expeditionen förvärvat kunskap om villkoren för isutfällning, och med hans hjälp sökte sig navigatören till luftlager där jämförelsevis lite is och rimfrost avsatte sig. M:s insatser och betydelse för expeditionens lyckliga genomförande rönte allmänt erkännande, och Norge och Italien belönade honom med höga ordnar.

Under Maud-expeditionen hade M genom att ersätta termometrarna i Assmanns fuktighetsmätare med termoelement konstruerat ett instrument som gjort det möjligt att bestämma den relativa fuktigheten ned till – 40°. Med en annan av honom konstruerad praktisk apparat kunde rimfrostbildningen registreras. Mycket tack vare dessa hjälpmedel blev det så småningom möjligt att förutsäga under vilka betingelser rimfrost bildas och ange under vilka den aldrig uppstår. Han publicerade sina slutsatser om isbildning och rimfrost i en uppsats 1926. Följande år redogjorde han för mätningar av luftelektriciteten i nordpols regionen och avslutade sina akademiska studier med att disputera på en avhandling om havsisens egenskaper. Även denna var grundad på bearbetning av observationsmaterial från Maud-expeditionen. Här påvisade han bl a den betydande värmetransporten från vattnet under polarisen, något som i hög grad inverkar på lufttemperaturen ovanför isen och klimatet i arktiska och subarktiska områden. Efter disputationen ägnade sig M, som förordnats till docent i meteorologi, åt att på uppdrag av Sverdrup bearbeta en annan huvuddel av Maud-expedi-tionens hydrografiska observationsmaterial.

U Nobile, som kommit på kant med Amundsen, hade konstruerat ett nytt luftskepp, Italia, och med stöd av erfarenheterna från Norge företagit flera förbättringar. 1928 planerade han en italiensk nordpolsexpedition, som fick både påvens och Mussolinis välsignelse. M antog erbjudandet att följa med som meteorolog, när han erfor att Nobile ämnade företa flygningar även till Nysibiriska öarna och andra outforskade polarområden. 3 maj flög Italia över Sthlm, och någon vecka senare gjordes från King's Bay två misslyckade utfärder mot de områden M önskade se. 23 maj påbörjades färden mot polen, som nåddes strax efter midnatt dagen därpå. På återfärden, som gick i stark motvind, förlorade luftskeppet bärkraft och slog mot isen norr om Spetsbergen. Förargondolen, med 10 av de 17 expeditionsdeltagarna, ett ansenligt proviantförråd, radiosändare och en pistol, lossnade och blev kvar på isen. Luftskeppet steg åter till väders och försvann mot alltjämt okända öden.

M var under de dagar han tillbragte på isflaket genom sin sega viljekraft, lugna tillförsikt och praktiska klokhet till ovärderlig nytta för sina kamrater. Då dessa först efter 12 dagar lyckades få radioförbindelse med expeditionsfartyget vid Spetsbergen, hade M och två italienska officerare redan lämnat de övriga för att över isen söka nå fram till Spetsbergen och skaffa hjälp. M, som illa skadat en arm vid haveriet och dessutom var långt ifrån fysiskt stark, hade av pliktkänsla – han var av de olycksdrabbade den som bäst kände arktiska förhållanden – erbjudit sig att leda ismarschen. Efter ett par veckor, och sedan han förfrusit fötterna, var hans krafter slut, och han bad färdkamraterna gräva en grav åt honom i snön, lämna honom och fortsätta själva. Att de gjorde som han bad har givit upphov till många spekulationer och hårda omdömen. När radiokontakt med expeditionens huvuddel hade uppnåtts, organiserades ett tiotal räddningsexpeditioner från olika länder med sammanlagt omkr 1 500 deltagare (bl a Amundsen som omkom). Nobile räddades av den sv flyglöjtnanten Ejriar Lundborg, och 12 juli undsattes M:s färdkamrater av den ryska isbrytaren Krasin.

M intog med sin grundliga vetenskapliga skolning, sin arbetsintensitet och sin fantasi och förmåga att kritiskt granska det vidlyftiga material han arbetade med en rangplats bland meteorologer och geofysiker med arktisk inriktning. Han var gladlynt och hade lätt att vinna och behålla vänner. I Uppsala var han juvenal och sin sista termin där kurator för Västmanlands-Dala nation. En stor del av sv folket var sommaren 1928 engagerad av räddningsarbetet i norr, och när resultatet meddelades, utbröt något av landssorg. M:s staty är rest vid Västmanlands-Dala nation i Uppsala. I Sthlm är han ihågkommen med Finn Malmgrens plan och Finn Malmgrens väg och med en minnestavla på predikstolen i Västerledskyrkan.

Författare

Olle Franzén



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

o Brev från M i RA (till S Hedin), UUB (till bl a F Åkerblom) och VA (till A Hamberg).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Studies of humidity and hoar-frost over the Arctic ocean. Results from the "Maud" expedition. [Rubr.] Oslo 1926. 4:o. 20 s. (Geofysiske publikasjoner vol. 4. No. 6. Utgitt av det Norske videnskaps-akademi i Oslo. [Omsl.]) – Väder och vädertjänst under polflygningen (R Amundsen o L Ellsworth, Över Polhavet, Sthlm 1926, s 227–250, 1 pl, 1 karta; även i övers: Den fk-ste flukt over Polhavet, Oslo 1926, s 207-236, 4 pl: Véer og vaervarsling under polflukten). – Mesures de la conductibilité électrique de l'atmosphere dans la region du Pole Nord. Note ... pré-sentée par m. Jean Perrin (Comptes rendus hebdomadaires des séances de 1'Académie des sciences T 184, Paris 1927, 4:o, s 1185-87; tills med [F] Béhounek). – On the properties of sea-ice. Acad diss [Upps], Bergen 1927. 4:o. 67 s. (Även: The Norwegian North polar expedition with the "Maud" 1918-1925, Scientific results, vol. 1, no. 5.)

Källor och litteratur

Källor o litt: Kanslerns för rikets univ arkiv, Avgjorda ärenden, UU, 1927, RA.

H W:son Ahlmann, F M in memoriam (Sv geogr årsb 1928); R Amundsen, Mitt liv som polarforsker (1927); dens o L Ellsworth, Över polhavet (1926); O Arnesen o E Lundborg, "Italia"-tragedien på naert hold (1928); F Béhounek, Männen på isflaket, Med "Italia" till Nordpolen (1930); Chevalier [pseud], Sanningen om M! Hur, var o när dog M? (1928); E Dahl, Norra reals studenter 1881-1923 (1924); Å Eriksson, Brommaliv (1977); A Friberg, F M:s pojkår (Scouten 1928, nr 8); S Fröding-Torgny, Minnen från ett gammalt studenthem i Uppsala (Hågk o livsintr, 19, 1938); A Fägersten, F M in memoriam (Västmanlands-Dala nations skriftser, 2, 1929); G Fägersten, F M, meteorologen o polarforskaren (Arbetarskolans bibi, 8, 1937); O Gunnarsson, Från Äppelviken till Polarhavets is (dens, Stridsmän o fridsmän, 1958); A Laktionov, Nordpolen (1960); E Malm, Men med glödande runor (1957); U Nobile, La tenda rossa, Memorie di neve e di fuoco (1969); R Nyström, Bragd i polarisen, F M (Deras liv hlev bragd, 17, 1949); K Stubbendorff, Ishavsreportaget (1928); H U Sver-drup, F M:s videnskablige virke (Ymer 1928); UU:s redogörelse för det akad året 1928-1929 (UUÅ 1929:4); A Wallén, F M (Ymer 1928); T Wallström, Sv upptäckare (1983); P Wetterfors, F M, hans liv o arbete (1928); dens, F M (Hörde Ni? 1949, nr 6). – Nekr:er över M i NDA 12 juli samt i DN, Sthlms dagbl o SvD 13 juli 1928.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Finn A E J Malmgren, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10222, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2018-12-11.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10222
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Finn A E J Malmgren, urn:sbl:10222, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2018-12-11.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se