J Fredrik Lilljekvist

Född:1863-10-08 – Klara församling, Stockholms län
Död:1932-12-18 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län

Arkitekt


Band 23 (1980-1981), sida 158.

Meriter

Lilljekvist, Johan Fredrik, f 8 okt 1863 i Sthlm, Klara, d 18 dec 1932 där, Hedv El. Föräldrar: fotografen Frans Johan L o Fredrique-Louise Bartels. Avgångsbetyg från H Berwalds förberedande kurs 5 sept 80, ord elev vid KTH 13 sept 80, avgångsex från dess fackskola för arkitektur 15 april 84, elev vid FrKA ht 84-vt 87, tjänstg arkitekt utom stat vid överintendentsämb 87-18, prakt arkitekt i Sthlm från 88, led av styr för Sv fornminnesfören 91—04, slottsarkitekt vid Gripsholm från 95, led av komm ang Sveriges deltagande i världsut-ställn i Paris 00, av styr för Sthlms inteckn-garanti-ab 00—02, för Djursholms ab 00— 08, för Sv turistfören 05—21, föredragande i stadsplaneärenden vid överintendentsämb 15, byggn:råd o chef för byggnadsstyr:s stadsplanebyrå 18—30, generaldir:s ställföreträdare 23-25, sakk i 1917 års lantmäterikommission sept 19—20,. i komm ang revision av gällande stadsplanelagstiftn juni 25—febr 28. — Korresp LVHAA 98, LFrKA 00 (led av förvaltn:nämnden 30).

G 11 sept 1893 i Sthlm, Ad Fredr, m Ida Elisabeth Strömberg, f 11 sept 1874 i Strängnäs, d 21 dec 1963 i Danderyd, Sth, dtr till biskopen Adam Theodor (Thore) S o Augusta Annerstedt.

Biografi

Fredrik L:s namn som arkitekt är främst knutet till två betydande byggnadsuppgifter: restaureringen av Gripsholms slott o Dramatiska teaterns byggnad i Sthlm. De utpekar också ett par huvuddrag i hans verk, nämligen intresset för den nationella historiska arkitekturen, med tonvikt på renässans o barock, o inriktningen på formgivningsuppgifter, där ornamentik o sammansmältning av arkitektur, skulptur o måleri är viktiga inslag.

L hade konstnärligt påbrå — fadern var fotograf, farfadern attributmålare vid k teatern. Som formskapare var L knappast självständig utan tillhör de eklektiskt utbildade arkitekter som löser sina uppgifter inom ramen för förhärskande ideal o stiluppfattningar. Huvuddelen av hans produktion återspeglar utvecklingen från 90-talets nationella historicism till barockpräglad Jugend vid seklets början. Den omspänner förutom de två nämnda större verken varierande byggnadsuppgifter med inredningar, ombyggnader, restaureringar, utställningspaviljonger o villor men också stadsplanearbeten — ett område där L under senare år kom att göra en insats som ämbetsman.

Somrarna under akademitiden, 1885 o 1886, ägnade L åt att tillsammans med Gustaf Upmark mäta upp Gripsholms slott, som vid denna tid var i behov av upprustning. Redan 1887 upprättade L på eget initiativ ett restaureringsförslag, som ställdes ut på akademins vårutställning s å. Projektet omarbetades 1889 o kom ett par år senare att ligga till grund för restaureringsarbetena, som pågick i etapper fram till 1898. I samband med dessa arbeten stod L som arbetsledare för hantverkare o konsthantverkare av skilda slag, i nära kontakt med snickerifabriker o smidesverkstäder.

Gripsholms-restaureringen markerar den huvudlinje i L:s verksamhet som hör nära samman med det sena 1800-talets historieromantik. Impulserna kom visserligen från Viollet-le-Ducs mera realistiska historiesyn att byggnaden skulle återställas eller rekonstrueras på det sätt o i den stil den från början var koncipierad, men med romantiska tillägg i syfte att skapa en allmän stämning av vasatid. Mot detta stod uppfattningen att en historisk byggnad skulle vidmakthållas utan ingrepp o rekonstruktioner. Denna hållning fick ett uppmärksammat uttryck, när Verner v Heidenstam i juni 1893 i DN-artikeln Modern barbarism kritiserade L:s stilrestaurering, som gjorde Gripsholm "gamblare" än vad det någonsin varit. L deltog själv som skribent i denna diskussion med flera artiklar.

L:s andra stora restaureringsuppgift gällde domkyrkan i Strängnäs. Arbetet påbörjades på 1890-talet o slutfördes 1907–10 i samarbete med Sigurd Curman (bd 9). I kontrast till Gripsholms-restaureringen präglas denna av en försiktig, vetenskaplig hållning med respekt för olika epokers tillskott. Puts på murar o pelare av tegel knackades bort, o man tog fram rika målningar på valvkapporna. I Strängnäs fick L samtidigt flera uppdrag, däribland folkskolebyggnad o gravkapell. — En höjdpunkt i den historisk-romantiska genren nådde L med en skicklig rekonstruktion i förminskad skala av Sthlm på 1500-talet vid Sthlms-utställningen 1897, ett uppskattat arrangemang som tillkom på L:s eget initiativ.

Också i ombyggnader av skilda slag kom L:s 90-talshistoricism till uttryck. Ett exempel är en av hans första byggnadsuppgifter från c:a 1890, ombyggnaden av ett litet hus vid Jakobstorg i Sthlm, som gestaltades med barockgavlar o färgrika figurativa målningar på putsen (rivet några år senare). Historiska förebilder med höga gavlar o tak präglade också påbyggnaden av Räntmästarhuset vid Skeppsbron 1898—1900, här i syfte att skapa en bättre balans till den nya skala som infördes vid Skeppsbron vid sekelskiftet (L:s påbyggnad nedriven 1970). Till 1800-talets sista år hör ombyggnaden av Koberg i Västergötland, som nu formades till en helgjuten slottsanläggning i Vasa-renässans. Som arkitekt i överintendentsämbetet utförde L en lång serie ändrings- o restaureringsförslag till kyrkor.

L var en av de arkitekter som 1895 inbjöds att tävla om de större utställningshallarna till Sthlms-utställningen. Den fantasifulla, minaretprydda industrihallen var ett samarbete mellan F Boberg o L, som också ritade ytterligare ett antal utställningsbyggnader, bla den k paviljongen o Jaktklubbens tornkrönta paviljong, av vilka den senare ännu står kvar på höjden ovanför Lejonslätten. Likartade uppgifter var ett par stora träpaviljonger för tennis o cykelåkning som uppfördes 1896 efter L:s o Rudolf Arborelius' (bd 2) ritningar vid Idrottsparken på Stadions nuvarande plats (tennispaviljongen senare flyttad till Östermalms idrottsplats). Också för utställningen i Paris 1900 utförde L arbeten.

Vid början av 1890-talet ritade L en större ombyggnad av Hotel Rydberg vid Gustav Adolfs torg med en rad praktfulla interiörer i nyrenässans o med en stor gårdsöverbyggnad i glas o järn för café, vars rika skulpturalt formade gårdsarkitektur i vit o grön stuck associerade till sydtysk senbarock. I en ett par år senare genomförd tillbyggnad av expeditionshallen i Inteckningsbanken, på andra sidan Malmtorgsgatan, utnyttjades också glasöverbyggnader. L anslöt till moderna anglosaxiska strömningar i ett par affärs- o kontorshus i Sthlm med markanta stenfasader: L:s eget hus Stureplan 15 (1897) o framför allt PUB:s första varuhus i hörnet av Drottninggatan-Kungsgatan (1900, rivet). Barockmässig putsarkitektur präglade ombyggnaden av Sthlms diskontobank vid Regeringsgatan 8 (1901-02, riven 1971), vars interiörer hade särskilt intresse genom behandlingen av material o färger — vit marmor, förgylld brons, olikfärgad stuck, mahogny o färgat glas — som pekar fram mot L:s inredningsarbeten i Dramaten.

L anslöt sig sålunda till den tongivande arkitekturriktning i sekelskiftets Sverige som med I G Clason (bd 8) som ledare, sökte utveckla en modern arkitektur med anknytning till barocken, gärna med karolinska drag. Redan den k paviljongen vid utställningen 1897 var en parafras på sv 1600-tal. I stor skala har L utvecklat detta formspråk i en av sina få större nybyggnadsuppgifter, Österåsens sanatorium ovanför Sollefteå, uppfört 1898-1901 för Konung Oscars II:s jubileumsfond. Det är en närmast slottsartad anläggning, huvudsakligen i trä, symmetriskt komponerad med paviljonger under branta takfall o huvar, o med ligghallar mot en terrasserad trädgårdsanläggning. Också L:s villor, främst hans egen villa Samsö på Djursholm, utnyttjar dessa barockmässiga drag med ljusa murar under höga formrika tak. L intresserade sig för villastadsbyggandet o medverkade vid tillkomsten av Djursholm, där han förutom en rad villor 1899 utformade kapellet.

I sitt främsta arbete, Dramatiska teatern, tar L också utgångspunkt i barocken, men i detaljformerna utvecklad till från historicerande drag frikopplad Jugend. Det har blivit ett av vårt lands dekorativt mest genomarbetade byggnadsverk, där L:s insats förutom den arkitektoniska projekteringen har inneburit samordning av en rad konstnärers insatser. När L 1901 ombads biträda det konsortium som verkade för att få till stånd en ny byggnad för Dramatiska teatern i Sthlm, var uppdraget inte fixerat, men i o med att konsortiet lyckades genomdriva frågan ekonomiskt blev projektering o arbetsledning för Dramaten L:s huvuduppgift under flera år. För detta uppdrag gjorde han studieresor bl a till Österrike o Tyskland.

Som teater är Dramaten, både i det första projektet 1901 o som utförd byggnad, konventionell, med den klassiska tittskåps-teaterns hästskoformade salong o med byggnadsvolymen arkitektoniskt uppdelad utifrån foajé, salong o scenhus. Ett förslag av L att inrätta en vridscen vann inte gehör hos teaterkommittén. Först på ett sent stadium nådde L fram till den plastiskt modellerade formen med en sammanhållen volym, där ornamentik o skulptur betonar ytan, i anslutning till kontinental Jugend. Det är också den dekorativa o materialmässiga behandlingen som ger byggnaden dess särprägel. L utformade en rik o varierad växtornamentik med utnyttjande av den sv floran. Han fick här också tillfälle att arbeta med dyrbara material — vit marmor, brons, förgyllning — som bidrog till byggnadens eleganta prägel. Detta ledde till stora överkostnader o till att Dramatenbyggnaden när den stod färdig 1908 blev hårt kritiserad. Dess internationella jugendformer hade börjat förlora i aktualitet till förmån för den nationalromantiska arkitekturen i tegel o granit. Kritiken drabbade också byggnadens arkitekt, som inte fick några fortsatta uppdrag av denna karaktär. Genom kontakterna med överintendentsämbetet kom L huvudsakligen att ägna sig åt legationsbyggnader i andra länder, ofta ombyggnader av äldre palats. Redan 1901 hade han utfört inredningarna till legationen i Paris, 1906—07 ledde han ombyggnaden av legationen i Oslo o under åren närmast före första världskriget uppfördes legationsbyggnaderna i Berlin o S:t Petersburg efter L:s ritningar.

Från mitten av 1910-talet kom L helt att ägna sig åt administrativ verksamhet. Tidigare hade han vid sidan av husbyggnadsuppgifter också kommit i kontakt med stadsplanearbete, o vid denna tid fick han inom överintendentsämbetet om hand den granskning o rådgivning som hörde samman med den nya stadsplanelagstiftningen. Vid byggnadsstyrelsens tillkomst 1918 blev L chef för stadsplanebyrån.

Författare

Henrik O Andersson Fredric Bedoire



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

L:s arkiv hos prof Bo Kalling, Djursholm. Förslagsritmar till restaurering av Gripsholms slott i NM. Handhar o skisser ang Sthlmsutställn 1897 i ATA. Enstaka ritn:ar i Arkitekturmus. — Strödda brev från L i RA o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Det svenska rummet under renässansen (Meddelanden från Svenska slöjdföreningen år 1887, Sthlm, s 70-90). - Det svenska rummet under barocktiden (ibid, 1889, s 82— 104). — Strengnäs och dess domkyrka. En kort historik och beskrifning jemte katalog öfver Kyrkomuseet. Med anledning af domkyrkans 600-års jubileum på uppdrag af Södermanlands fornminnesförening utg. Sthlm 1891. 69 s, 4 pl. [Omsl:] Strengnäs och dess domkyrka 1291. 1891. — Om modern arkitektur (Nornan, svensk kalender, årg 22, 1895, Sthlm 1894, s 188-199). — Stockholm under medeldden och vasatiden. Kort framställning ... jemte förare genom Gamla Stockholm. Sthlm 1897. 102 s, 1 karta. [Omsl: Gamla Stockholm.] (Tills med H Hildebrand, G Upmark o F. U. Wrangel.) - Turisthärbärget vid Abisko (STFÅ 1906, Sthlm, s 352-356). - Samsö. Vårt hem på Djursholm (Svenska hem i ord och bilder, årg 1, 1913, Sthlm, 4:o, s 217-240; även sep, 26 s).

Källor o litt: B Manners, Dramatiska teaterns byggnadshist (opubl lic:avh, StU, 1974).

H O Andersson o F Bedoire, Sthlms byggnader. En bok om arkitektur o stadsbild i Sthlm (1973); At förse riket med beständige o prydlige byggnader. Byggnadsstyr o dess föregångare (1969); V Fagerströnr, nekr över L (Byggmästaren 1933:5); G Frick, Sv slöjdfören o konstindustrin före 1905 (1978); G Hesselman, Från skråhantverk till byggnadsindustri (1945); Hundra blad sv byggn:konst (1923); H Hörlin o F Boberg, Moderna sv villor (1887); U G Johnsson, Mot en ny stil — sv arkitekturdebatt omkr 1900 (dens, Sju uppsatser i sv arkitekturhist, Ars Suetica, 2, 1970); G Rudehill, österåsens sjukhus (Byggnader o kulturmiljöer i Västernorrland, 1977); SvTeknF; N G Wollin, Gripsholms-restaureringen o F L (SSEÅ 1951); A Åman, Om den offentliga vården: Byggnader o verksamheter vid sv vårdinstitutioner under 1800- o 1900-talen (1976).

Källor och litteratur

 



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Fredrik Lilljekvist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10389, Svenskt biografiskt lexikon (art av Henrik O Andersson Fredric Bedoire), hämtad 2018-12-12.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10389
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Fredrik Lilljekvist, urn:sbl:10389, Svenskt biografiskt lexikon (art av Henrik O Andersson Fredric Bedoire), hämtad 2018-12-12.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se