Meriter

Lind, Erik Henrik, f 14 aug 1849 i Färnebo, Värml, d 16 aug 1931 i Uppsala. Föräldrar: skomakaren Erik Johan Eriksson o Ingeborg Hindriksdtr. Mogenhetsex vid Karlstads h a l 25 maj 71, inskr vid UU 15 sept 71, FK där 28 maj 74, eo amanuens vid UUB 3 maj 79, tredje amanuens 30 juni 84, andre amanuens 30 okt 84, förste amanuens 28 april 97, andre bibliotekarie 10-aug 16, allt vid UUB. Språkforskare, bibliograf. — Fil hedersdr vid UU 31 maj 00, VA:s Letterstedtska pris 22 febr 22. - Ogift.

Biografi

Som nybliven fil kand försörjde sig Erik L på översättningsarbeten o skrev sin nations, Värmlands, historia i anslutning till det stora universitetsjubileet 1877. I fortsättningen ställde han sig i den nordiska språkforskningens tjänst, där förstlingsverket bar titeln Om rim och verslemningar i de svenska landskapslagarne (UUÅ 1881). L kom att ge upp tanken på doktorsgrad o akademisk karriär för att i stället helhjärtat ägna sig åt bibliotekarieyrket. Trots 37 års tjänstgöring avancerade inte L längre än till andre bibliotekarie, vilket torde bero på att han ej begagnat sig av de befordringsmöjligheter som gavs o på hans tilltagande dövhet.

Någon gång på 1880-talet började L det arbete som blev hans livsverk: att insamla o bearbeta de fornvästnordiska personnamnen. Initiativet kom från hans vän o kollega Adolf Noreen o föranleddes med säkerhet av att M F Lundgren då påbörjat insamlingen av de fornsvenska namnen o att Oluf Nielsen 1883 gav ut Olddanske Navne. 1905 utkom första häftet av L:s namnordbok, Norsk-isländska dopnamn ock fingerade namn från medeltiden, ett arbete om drygt 1 300 spalter (1905—15). Detta följdes av ett till omfånget men inte till betydelsen mindre arbete om de fornvästnordiska binamnen (1920—21), varefter L under sitt sista levnadsår kunde slutföra verket genom ett ståtligt supplementband, där ett 160-tal namn av större frekvens har undergått omarbetning. Anledningen till denna arbetsordning är den, att L efterhand insåg värdet av en fullständig namnordbok, som inte bara tillfredsställde de rent språkvetenskapliga kraven på en utförlig redovisning av namnens skriv- o böjningsformer o deras kronologiska o regionala fördelning utan också uppmärksammade "personen bakom namnet", de olika namnbärarna. För de ovanligaste namnen var detta från början en självklarhet, för de mest frekventa namnen var o förblev det en omöjlighet, men under sitt livslånga o otroligt trägna arbete hann L slutföra vad som i normala fall kan vara arbete nog för en hel ordboksredaktion: att allsidigt behandla ett helt språkområdes äldre personnamnsförråd.

Uppmärksamheten o uppskattningen var redan från början stor, främst då i Norge, där L fick gott stöd av auktoriteter som Sophus Bugge, Halvdan Koht o Magnus Oisen. Med hjälp av bla Nansenfonden kunde de dryga tryckkostnaderna bestridas. Givetvis saknades inte heller kritik: den kom främst att gälla materialets ofullständighet o en del käll-editioners opålitlighet, men inför det faktum att detta arbete utförts av en enda person o dessutom "på lediga stunder" kom det mesta av kritiken att falla under bordet. Man kan dock anmärka på vissa enskilda tolkningar av de s k binamnen (en term som L ville använda i stället för det allmänna tillnamn), där L ibland utan skäl har frångått bättre underbyggda förklaringar av äldre forskare. Vidare är det uppenbart att L kom att överdriva ortnamnens betydelse vid dopnamnsbildningen (se Festskr tillägn H Pipping 1924), medan han i motsats till vissa andra namnforskare däremot var återhållsam med att abstrahera personnamn ur ortnamnsför-leder. Vad beträffar de sk dubbla binamnen, ett slags dvandvabildningar av typen Hærulangr, Silfraskalli, kom han enligt Oisen att leda in namnforskningen på nya vägar. L har också i någon mån sökt verka for en mer medvetet nationell namngivning genom det lilla häftet Fornnordiska dopnamn i urval lämpat för nutida bruk (1917). I detta sammanhang må också nämnas hans skrifter om rättstavning 1887 — 91, där han noggrant o sakligt redovisar argumenten för en modest nystavning.

L var även mätt med den tidens mått en otrolig arbetsmyra som hade mycket små anspråk på livets goda. Uppväxt i enkla förhållanden förblev han sparsam o anspråkslös hela livet. Av sin blygsamma lön förmådde han skapa en donation, som tillföll VHAA o vars avkastning ofta tagits i anspråk för tryckning av lärda verk. Själv var L anspråkslös i förhållande till Minerva. Han ansåg sig tillhöra "de høilærdes bønder", o bland de egenskaper som hans levnadstecknare har framhållit finns flera av de kännetecken som anses utmärka den äkta odalmannen: han var rakryggad, självständig, på en gång försynt o manligt kärv. — 1900 fick L sitt doktorat honoris causa, o på sin 70-årsdag vederfors han en utanför den akademiska lärarkretsen sällsynt hedersbevisning, då en festskrift med titeln Nordiska namnstudier tillägnades honom.

Författare

Roland Otterbjörk

Arkivuppgifter

L:s arkiv i UUB. Brev från L till bl a G E Klemming o F Läffler i KB, till A Koch i LUB, till H Schück i SA, till bl a C Annerstedt, O Friesen o A Noreen i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Intill 1927 se UUM, 1896, s 98 f, 1906, s 97 f, ht 1916, s 137 f, o ht 1926, s 162. -Norsk-isländska dopnamn ock fingerade namn från medeltiden samlade ock utg. Supplementband. Utg av Det norske videnskaps-akademi i Oslo. Upps ... (tr Oslo) 1931. IV s, 920 sp.

Källor och litteratur

Källor o litt: A Grape, E H L o hans verk som namnforskare (Namn o bygd 1931); O Lundberg, E H L f (NTBB 1931, s 286-289); UUM ht 1926 (1927).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik H Lind, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10397, Svenskt biografiskt lexikon (art av Roland Otterbjörk), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10397
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik H Lind, urn:sbl:10397, Svenskt biografiskt lexikon (art av Roland Otterbjörk), hämtad 2024-04-16.