C Harald Lindberg

Född:1901-01-26 – Björkö-Arholma församling, Stockholms län
Död:1976-08-04 – Katarina församling, Stockholms län

Tecknare, Landskapsmålare, Marinmålare, Porträttmålare


Band 23 (1980-1981), sida 214.

Meriter

Lindberg, Carl Harald, f 26 jan 1901 i Björkö-Arholma, Sth, d 4 aug 1976 i Sthlm, Kat. Föräldrar: skepparen Carl Petter L o Hanna Elvira Sofia Carlsson. Lättmatros 18 — 22, studier vid Edward Berggrens konstskola 22-23, vid FrKA 24-29, vid Maison Watteau, Paris, 32. Konstnär.

G 11 sept 1927 i Sthlm, Ty, m Märta Henrietta Raap, f 19 mars 1908 där, Ad Fredr, dtr till litografen Alfred Paul R o Hilda Justina Pettersson.

Biografi

För Harald L var det naturligt att vid unga år gå till sjöss. Det var den bana, som väntade en roslagspojke. Från barndomshemmet, det lilla skärgårdshemmanet vid Rumshamn på Björkö, hade han utsikt över farleden. Som pojke o tonåring ägnade han sig åt att göra akvarellerade teckningar av båtar som passerade. Dessa fartygsporträtt sålde han till respektive skeppare. Priserna rörde sig om 3 å 4 kr. Han medföljde också fadern på dennes pråmresor med fraktfart på Gotland o kuststäderna under första världskriget.

Efter fredsslutet 1918 mönstrade L som lättmatros på de oceangående fartygen. Dessa långfärder förde honom till hamnar i alla de fem världsdelarna. När han gick i land i samband med värnplikten vid flottan 1922, hade han bestämt sig för att bli konstnär. Sin första praktiska utbildning i dekorativ väggmålning fick han på sommarferierna under studieåren genom konservator Alfred Nilson vid restaureringsarbetena på Läckö slott o i Ekshärads kyrka i Värmland.

De akademilärare som betydde mest för honom var Albert Engström o Carl Wilhelmson, vilka båda tillträdde sina lärarbefattningar 1925. Engströms banbrytande insats som tecknare o hans hemmahörighet i Roslagen gjorde, att elevens beundran för mästaren också inneslöt en känsla av kamratskap o lokalgemenskap. Wilhelmsons västkustskildringar satte spår i L:s tidiga roslagsmålningar från akademiåren. Han uppmuntrades också av Wilhelmson i sina första självständiga dekorativa uppdrag för Arholma nya kapell.

I likhet med Roland Svensson har L ofta framställts som en arvtagare till det skärgårdsmåleri som utgick från två av de yngre konstnärsförbundarna, Axel Sjöberg o Rikard Lindström. Allmänt kan sägas, att deras exempel verkade mer indirekt än direkt. När L blev så gammal, att han började orientera sig i konstlivet, var det snarare de finländska (i den sk Novembergruppen) o norska än de sv målarna, som gav honom de starkaste intrycken. Den rustika nationella expressionismen i Tyko Sallinens figurskildringar o det kärva o ödesbundna i hans landskap talade direkt till honom. I Marcus Collins blodfulla realism, där humor o lyrisk känslighet ingått förbund, tyckte han sig finna den ursprunglighet o oförvillade syn, som han själv eftersträvade. Men starkast drogs han ändå till Alvar Cawén, som i sina asketiska interiörer, ömsinta barnstudier o av social medkänsla burna skildringar av åldrade o arbetsmärkta människor talade direkt till hjärtat. Bland norrmännen såg han i Christian Krohg o Erik Werenskiold förkämpar för en sannfärdig naturalism, som bröt igenom alla generationsgränser.

Arholma är inte en ö utan en övärld, som i förtätad form innesluter allt vad man inlägger i begreppet Sthlms skärgård. Naturen växlar från gammal odlingsbygd o strandidyller med ängslyckor o lugna vikar till karga klippor, som lyfter sig som knutna nävar mot havet. När L målat detta landskap, har han haft ansiktet vänt mot havet. Han har sökt sig ut till de yttre skären, där klippgrundens struktur ligger blottad. I brottningen med sådana utpostmotiv har hans måleri utvecklats i en anda av klarhet o stram behärskning. I den expressiva helhetssynen accentueras även lyriska element, som kommer till synes i hans studium av växtligheten. Blommorna på marken har i honom haft en ömsint o sakkunnig skildrare. Bland de många målningar o otaliga teckningar, som L utfört med motiv från Arholma ytterskärgård, kan Glädjens blomster (frescomåln för Spånga gymnasium) o Juniskäret anses som de monumentala huvudverken.

Med sina klara o ljusmättade färger tolkar väggmålningen Juniskäret (Brantingskolan, Uppsala, 1960) inte bara högsommarstämningen i skärgården. Den är ett årstidsepos, som berättar om landskapets, ljusets o atmosfärens förändringar från vår till höst. Från de nakna klipporna till vänster i målningen, som huttrar i det isgröna vattnet under drivande skyar kan man i blomsterskrevorna avläsa florans stegrade färgprakt i högsommarljuset o dess avtoning mot gulnande höst. Det symfoniska greppet återspeglas genomgående i färgskalan o särskilt tydligt i framställningen av lufttonspelets olika satser från vårgryning till molntyngd förhöstskymning, då vattnet fångar upp himlens ultramarinblå accenter som en stålklingande avskedsfanfar. Över barnen uppe vid baken, som grupperat sig till en pyramid, tumlar molnlandskapet i mäktiga rörelser från ett oroligt fjärran. Men ännu lyser solen över varma hällar o foten kan trampa mjukt på blommande sedum, medan ögat smeks av fackelros o olvon. De unga har ännu del i barndomens blida sommar, i den obeskrivliga ljuvlighet som är bildad av ett stycke sv skärgård. Juniskäret har också sin lyriska vemodsstämning. Över klippan tycker man sig höra klagande fågelrop som ett rop av längtan. I denna målning har konstnären gömt nycklarna till ett personligt reservat.

När L på nyåret 1976 blev 75 år, var han fylld av dådlust samtidigt som han kunde se tillbaka på en mer än 50-årig konstnärsgärning präglad av intensiv skaparglädje. Ingen monumentaluppgift var för stor för honom. Inget miniatyrarbete eller illustrationsuppdrag för ringa. Hösten 1974 hade han haft en utställning "I litet format" i Sthlm, där han bla visade en serie oljemålningar med blommor o marina motiv på små plankbitar, som havet kastat upp på stranden vid hans genom alla år bevarade sommarateljé i fädernehemmet vid Rumshamn. Kort dessförinnan hade han avslutat sin glasmålning för Österunda kyrka, ett av hans många uppdrag av detta slag.

Som sjöman o kustbo släppte L i sitt måleri aldrig havskontakten. Till sin sista utställning av trämålningar skrev han några betecknande rader: "Spolad av havet, funnen på stranden, träslag från nära och fjärran. Penseln är doppad i väntande färgen. Jag hjälper naturen som den hjälper mig" (Kat till utställningen I litet format 21 sept 1974).

Efter L:s stora retrospektiva utställning i Konstakad våren 1951 var kritiken samstämmig i framhållandet av äktheten o det ursprungsfriska i hans konst. Minnesutställningen där i nov 1978 upptog utom teckningar, litografier o smärre arbeten 113 stafflimålningar. På staffliet i hans stockholmsateljé vid Södermalmstorg stod vid hans bortgång en ofullbordad impressionistisk vårutsikt över Strömmen i en högklingande kolorit med en livlig fläckaktig penselteknik.

Himlalotsen i Björkö-Arholma kyrka (kormåln 1957) blev L:s stora apoteos över hembygdens fiskare o sjömän. Den i en mandorla svävande Kristusfiguren, som håller sin hand över mannen vid ratten, är en andaktsfylld vision. På de andra kyrkväggarna har de bibliska gestalterna antagit församlingsbornas skapnad o klädsel. L var innerligt fästad vid dessa skärgårdsbor. Bland dem fann han också sitt sista vilorum.

Färglitografier av L har utgivits på vardera fem blad under titlarna: Hav och kust (1959), Svensk sjöfart (1961), Kustband (1963) o Nära havet (1970).

Författare

Martin Strömberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: En vision till rors /Taklagskrans / Funderingar på gammelbryggan / Juniskäret tar form (M Strömberg o H L, Juniskäret, en bok om Harald Lindberg, Sthlm 1963, s 106-123). - Utdrag ur resebrev tr i Meddelanden från Kungl. akademien för de fria konsterna 1932, Sthlm, 4:o, s 24 f, o 1938, s 27 f.

Källor och litteratur

Källor o litt: T Brunius, forord till Kat över min-nesutställn i FrKA (1978); S Johansson, H L (SvD 5 aug 1976); E Melin, H L (SKL 3, 1957); I Ryd-bcck-Zuhr, Nya glasmålningar (Konstrevy 1945); M Strömberg [o H L], Juniskäret, en bok om H L (1963); dens; H L död (DN 5 aug 1976); B SydholT, Minnen av hav o kust (SvD 11 nov 1978).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
C Harald Lindberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10428, Svenskt biografiskt lexikon (art av Martin Strömberg), hämtad 2019-03-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10428
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
C Harald Lindberg, urn:sbl:10428, Svenskt biografiskt lexikon (art av Martin Strömberg), hämtad 2019-03-23.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se