Meriter

2 Lindberg, Henry Fredrik, son till L 1, f 23 okt 1860 i Sthlm, Kat, d 22 juni 1944 där, Skeppsh. Elev vid sjökrigsskolan 30 sept 74, kadett 21 sept 78, underlöjtn vid flottan 25 sept 80, löjtn 26 aug 84, elev vid minskolans lägre kurs 83—84, vid högre kursen 85—86, extra elev vid KTH (maskinbyggn o mek teknologi) 17 sept 88—90, kapten i flottan 1 juli 90, kommendörkapten av 2.gr 30 dec 01, lär i marinorganisationslära vid sjökrigshögsk 16 jan 03, marinattaché vid beskickn i Japan 12 febr 04, chef för sjökrigsskolan 1 okt 05—08, kommendörkapten av l.gr 17 nov 05, led av komm ang sjökrigsskolans omorganisation sept 06—maj 08, kommendörkapten i reserven 31 dec 08, marinöverintendent samt chef för marinintendenturkåren o marinförvaltn:s intendentavd 31 dec 08, led av komm ang organisationen av flottans varv juli 13—jan 18, av krigsmaterielkommissionen juli 15 — dec 22, kommendör i flottans reserv o tf chef för marinförvaltn 17 okt 19, chef för marinför-valtn 9 juli 20, konteramiral i flottans reserv 25 sept 20, vid flottan 28 febr 23, led av komm ang ersättn:byggn för flottan juni 25—dec 26, viceamirals avsked 23 okt 25, ordf i Sv-engels-ka fören 25-29, i Sthlms golfklubb 25-37, i Sv golfförb 32-38, i K sv aeroklubben 33-37. - LÖS 98, LKrVA 06, HedLÖS 20. -Ogift.

Biografi

Henry L:s far var ägare till det vid Tegelviken i Sthlm belägna Stora eller Södra skeppsvarvet (se L 1). Även efter faderns bortgång o varvsföretagets ombildning förblev L genom släktband knuten till detsamma genom att en morbror var kamrer o två bröder ingenjörer vid varvet. Inom flottan blev minväsendet L:s specialfack. Efter studier i ämnet vid KTH tjänstgjorde han 1891—94 inom det sk fasta minförsvaret. Chefen för detta var tillika chef för marinförvaltningens minavdelning, o L torde redan i unga år ha kommit i beröring med verksamheten inom flottans ekonomiska o tekniska överstyrelse. 1895—1904 tillhörde han flottans stab med tjänstgöring företrädesvis vid mobiliserings- o statistiska detaljerna. 1896 var han fartygschef på kanonbåten Rota, 1898 på logementsfartyget Stockholm o 1903 på korvetten Saga. Under rysk-japanska kriget var L marinattaché vid beskickningen i Tokyo. De slutsatser marinmyndigheterna drog av krigshändelserna blev bestämmande för de marina övervägandena ifråga om flottans sammansättning o därmed för inriktningen av marinpolitiken.

Efter hemkomsten från Japan blev L på hösten 1905 chef för sjökrigsskolan o befordrades till kommendörkapten av l.gr. Han visade prov på framstående sjömanskap, då han som chef på pansarbåten Dristigheten bistod pansarbåten Äran, som under stark storm råkat i lägervall på Riföfjorden. Under olika perioder var L även chef på pansarbåtarna Niord o Fylgia. Han var den nybyggda Fylgias chef under dess första resa till avlägsna farvatten, o han representerade i samband härmed Sverige i Jamestown, USA, när 300-årsminnet av Englands första nybygge i Nordamerika högtidligen firades.

I den kommitté, som 1906 tillsattes för utredning av frågan om sjökrigsskolans tidsenliga organisation, föll en stor del av arbetet på L. Statsmakterna antog 1909 de sakkunnigas förslag, men L fick inte tillfälle att i praktiken genomföra den nya ordningen. Han utnämndes nämligen till marinöverintendent o chef för marinintendenturkåren. Därtill hörde enligt den nya organisationen av marinförvaltningen chefskapet för intendent- avdelningen. Utnämningen väckte uppseende. Det hade nämligen vid omorganisationen förutsatts att uppdraget skulle ges åt en genom utbildning o föregående verksamhet med intendenturgöromålen förtrogen person. Vid konstitutionsutskottets granskning 1909, av statsrådsprotokollen påtalade K Staaff utnämningen, då den innebar ett åsidosättande av riksdagens uttalade åsikt. Han ansåg L vara en dugande officer men i avsaknad av nödvändig utbildning o förtrogenhet med intendenturgöromålen. L vann emellertid snabbt förtroende på den nya posten o nämndes i pressdebatten som tänkbar kandidat till sjöförsvarsministerposten såväl vid Ehrensvärds avgång 1910 som vid den Staaffska regeringsbildningen 1911.

Som chef för marinintendenturkåren understödde L personalens krav på förbättringar. Först i o med att statsmakterna antog ny stat 1918 erhöll tjänstemännen vid kåren en ställning, som mer än förut gjorde beford-ringsutsikter o löneförhållanden jämförliga med andra befälskårers inom marinen. Dessutom tillfördes kåren ytterligare beställningar. Under tiden för L:s chefskap tillkom marinens centrala beklädnadsverkstad i Karlskrona, kolgårdar o brännoljecisterner. På intendentavdelningen ankom bl a att handlägga ärenden angående den marina personalens förplägnad o beklädnad o upphandlingar av kol, olja o andra förnödenheter som skulle köpas in i större kvantiteter. Betydande svårigheter var under första världskriget förknippade med marinens försörjningstjänst, för vilken L var närmast ansvarig. Avdelningen fick talrika kontakter med krisorganen. L:s praktiska läggning o sinne för planering uppmärksammades o ledde till att han blev ledamot av krigsmaterielkommissionen.

När del gällde de för flottan viktiga upphandlingarna av stenkol, som dittills skett genom kolimportörer, ansåg L att det skulle vara förmånligt för kronan om mellanhänder kunde undvikas. Efter K M:ts medgivande företog L en resa till England för att undersöka kolmarknaden. Detta medförde att marinförvaltningen slöt kontrakt direkt med kolgruveägare i Wales. De sv importfirmorna klagade hos den då arbetande civilkommissionen. Kolupphandlingsfrågan gav genljud i pressen o föranledde interpellation i riksdagen. Statsminister Lindman konstaterade emellertid, att ämbetsverket inte gjort något fel.

Sedan regeringen satt marinförvaltningens chef att som ordförande leda en förrådsutredning, erhöll L förordnande att under tiden uppehålla ämbetet. Förordnandet förlängdes o L blev ordinarie. Han kvarstod till 1925, då han utnämndes till viceamiral i samband med övergång till reserven. Ett par månader tidigare hade han blivit ledamot av den kommitté, som 1926 avgav betänkandet rörande ersättningsbyggnad för flottan. Förslaget ledde bla till byggandet av flygplankryssaren Gotland.

L:s chefstid sammanföll med den nedgångsperiod för landets försvarsväsen, som följde efter första världskriget. Nedskärningar av marinforvaltningens anslagsäskanden ledde till att svårigheter uppstod för underhållet av den flytande materielen som starkt förslitits under världskrigets år. Ämbetsverket fick inte heller medel att fullfölja det 1914 antagna marina byggnadsprogrammet. Först under L:s sista år som chef fick verket anslag till en viss nybyggnadsverksamhet bla omfattande jagarna Ehrensköld o Nordenskjöld. Att så kunde ske har tillskrivits L:s personliga insats.

L ägnade under sin chefstid ett särskilt intresse åt marinflygets förkovran. Han utnyttjade i stor utsträckning flyget vid inspektionsresor o företog under sin sista sommar i aktiv tjänst en uppmärksammad flygning i marinens flygbåt nr 44, som därvidjämte sv flagga förde amiralsflagga. Färden gick till Kalmarsund för inspektion av ubåtsskolan samt därefter över Karlskrona o Malmö till England; hemfärden var den första flygningen England—Sverige utan mellanlandning.

Utom tjänsten hade L många intressen, vilka särskilt fyllde hans tid efter avskedet ur aktiv tjänst. Från barndomshemmet förde han med sig en förkärlek for den engelska kulturkretsen. Som ordförande i Sv-engelska föreningen i Sthlm nedlade han ett stort arbete på att stärka de sv-engelska förbindelserna.

L var mycket intresserad av sport o själv aktiv inom segling, tennis o skridsko- o skidåkning. Han var bl a ordförande i K sv aero-klubben o intog under 30 år en ledande ställning inom golfsporten. Hans kommersiella kontakter ledde till att han togs i anspråk som styrelseledamot o revisor i olika affärsföretag. Särskilt intresserade han sig tor Köpings mekaniska verkstads ab, till vilket fadern varit en av initiativtagarna.

L var en framstående militär förvaltnings-man med initiativkraft o god samarbets- o organisationsförmåga. Han ansågs vara föga bunden av förvaltningsformerna; snabbhet o effektivitet i handlandet fann han vara det viktigaste. Han hade ett utpräglat sinne för affärer, en läggning som kom väl till pass i hans egenskap av chef för marinförvaltningens intendentavdelning. Han gällde på sin tid som en av sjöförsvarets mest representativa män. Härom vittnar att han vid den De Geerska ministärbildningen 1920 för tredje gången framfördes som tänkbar kandidat till försvarsministerposten.

Författare

Folke Wedin

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Årsberättelse i minväsende, elektroteknik och sprängämnen. Av föredraganden (TiS, årg 64, 1901, Carlskrona 1902, s 89-104). -Sakregister till värnpliktsförfattningarna jämte for deras tillämpning i fredstid särskildt utfärdade bestämmelser. Sthlm 1903. 58 s. (Tills med E. W. Peyron.) — Tre sjöslag under rysk-japanska kriget 1904—1905. Skildring hufvudsakligen efter officiella och tryckta källor. Sthlm 1908. 178 s, I karta. (Marinlitteraturföreningen, n:o 8; tills med O. Ly-beck.) — Årsberättelse i reglementen och förvaltning samt hälso- och sjukvård (TiS, 75, 1912, Karlskrona, s 247—295). — Årsberättelse av föredraganden i sjökrigsvetenskap. (Uppläst vid sammankomsten den 15. december 1914.) (KrVAH, 1915, Sthlm, s 1-51). - Till 50-årsminnet av "Sveas" första expedition (Vår flotta, årg 32, 1936, Sthlm, 4:o, s 162-164). - Carl Fredrik Asker [minnesteckning] (TiS, 100, 1937, s 815-817). -K. A. Wallenberg t [sign] (Svenska jägareförbundets tidskrift, årg 76, 1938, Upps, s 194-196). -Resor med Wallenbergs Fujiyama (Jubileumsskrift tillägnad konteramiral Hans Ericson ..., Lund 1943, 4:o, s 147-149).

Källor och litteratur

Källor o litt: Marinförvaltn:s o marinstabens registr, KrA.

S A Fredholm, H F L (TiS 1944); S H Gadd, Fd viceamiral H F L (KrVAH 1944); G Gcrdner, Parlamentarismens kris i Sverige vid 1920-talets början (1954); T Gårdlund, Marcus Wallenberg 1864-1943 (1976); H Hamilton, Hågkomster (1928); dens, Dagböcker 1911-1916 (1955) o 1917-1919 (1956); H8D, årg 24, nr 26 o årg 27, nr 5; J Klcberg, Amiralitetskoll-marinforvaltn. Biogr anteckntar 1634-1934 (1934); K sjökrigsskolan 1867-1942, 1-2 (1942); H Lagercrantz, I skilda världar (1945), s 260-265; Marinstaben 1884-1934. En minnesskr . . . (1934); riksdagstryck; A Sundström, Ett varv runt Tegelviken (Sjöhist årsb 1971-72).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Henry F Lindberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10430, Svenskt biografiskt lexikon (art av Folke Wedin), hämtad 2024-11-03.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10430
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Henry F Lindberg, urn:sbl:10430, Svenskt biografiskt lexikon (art av Folke Wedin), hämtad 2024-11-03.