Meriter

Linden, Emil Alexander, f 10 okt 1859 i Uddevalla, d 24 juni 1914 i Huddinge, Sth. Föräldrar: handl Johan Peter Petersson o Gustava Benedicta Gillberg. Tillhörde A Sandbergs teatersällsk i Gbg 77 — 79, engagerad vid Nya teatern (senare Stora teatern) där 79—80, vid Nya teatern (senare Sv teatern) i Sthlm 80—82, vid Mindre teatern där 82-83, drev affärsrörelse i Sthlm 83-87, debut som operasångare vid K teatern 29 okt 87, engagerad där 1 nov 87—30 juni 90, vid Stora teatern i Gbg 90—92, sångstudier i Paris vintern 90—91, ledde eget turnésällskap 93, 96 o 00—01, innehade konsertagentur i Sthlm från 1 dec 94, dir för Arenateatern på Djurgården 95—96, regissör vid O Lombergs teatersällsk 96–00, hos A Ranft från 98, förste regissör vid K teatern 1 juli 08—30 juni 10.

G 1) 8 nov 1884(–90) i Sthlm, Hedv El, m Julia Hedvig Fredrika Kuhlau, f 26 aug 1864 i Gryt, Söd, d 2 febr 1934 i Sthlm, Joh, dtr till godsägaren Alfred Conrad Gottfrid K o Julia Charlotta Schütz; 2) 2 april 1891 (-00) i Paris m operasångerskan Emilia Charlotta Matilda Jungstedt (bd 20), f 13 okt 1864 i Norrköping, d 21 nov 1923 i Sthlm, Osc, dtr till tullkontrollören Johan Nikolaus J o Mathilda Sundius samt senare (1905) omg m konstnären o dir Fritz Emanuel Reutersvärd; 3) 23 juni 1905 i Sthlm, Kat, m Maria Axelina Sernqvist, f 22 jan 1881 i Malmö, S:t Petri, d 7 febr 1949 i Sthlm, Sofia, dtr till skådespelaren Axel Leonard S o Maria Collett.

Biografi

Emil L drogs tidigt till teatern o var knappt 18 år när han 1877 debuterade i Gbg, dit han flyttat med föräldrarna i ettårsåldern. Under de tre säsonger han reste med Sandbergs sällskap o var engagerad hos A Ringnér vid Nya teatern i Gbg spelade han huvudsakligen rena talroller. Först när L 1880 kom till Sthlm, började han utbilda sin barytonröst för den ansedde Fritz Arlberg. Efter två säsonger vid Nya teatern hos L Josephson o V Holmquist kom han 1882 till Mindre teatern, den sk Hammerska ladan invid Blasieholmen, operettens högborg i Sthlm före Vasan o Oscars. Här gjorde han dundrande succé 1882 som Asmodeus i Den ondes besegrare, en roll där läraren Arlberg blivit legendarisk. När Tiggarstudenten i maj året därpå gjorde sin sv entré, var det med L som en glänsande Simon i titelrollen. Trots framgångarna lämnade L nu för en tid teaterbanan o drev tillsammans med första hustrun under fyra år handelsfirman John Werner i Sthlm.

Teatern o sången fortsatte emellertid att locka, o 29 okt 1887 stod L på K teaterns scen. Det var på själva 100-årsdagen av urpremiären på Mozarts Don Juan, o L debuterade i titelrollen, onekligen ett vågstycke både av honom o teatern. Om debuten heter det: "Hans röst är ej stor, men behaglig. Sång och uttal äro tydliga och han förde sig elegant och dramatiskt. Vad man saknade hos honom var den väldiga kraften hos den titaniske operahjälten" (Sv musiktidn 1887, nr 17). Debuten var så lyckad att L redan från 1 nov engagerades vid K teatern. Under sina tre säsonger vid teatern sjöng han många betydande roller, bl a Mossul i Konung för en dag, Mercutio i Romeo och Julia, Figaro i Barberaren i Sevilla, Nevers i Hugenotterna o Simeon i Josef i Egypten. Vid Sverige-premiärerna kreerade han 1888 Petrucchio i Hårt mot hårt (Så tuktas en argbigga) av H Götz, 1889 Splendiano i Djamileh o 1890 Frédéric i Lakmé. Vid premiären på Hoffmanns äventyr på K teatern utförde han Lindorff, Coppelius o Mirakel, o vid urpremiären på Hallströms nu glömda men då synnerligen populära sagospel Per Svinaherde var han prinsen. Sommaren 1890 lämnade L K teatern. I okt så gjorde han ett lyckat gästspel på Storan i Gbg som prinsen i Per Svinaherde i en uppsättning, där han själv regidebuterade. Han erbjöds fast engagemang vid August Lindbergs sällskap, som var knutet till Storan, o stannade där under två säsonger. Han sjöng en rad nya stora barytonpartier som Alfonso i Leonora (La favorita), Escamillo i Carmen o Valentin i Faust o tog dessutom på sig allt fler regiuppgifter. Vintern 1890—91 tillbragte han i Paris, där han fortsatte sin sångutbildning, denna gång för spanjoren Mariano Padilla. Blivande hustrun Matilda Jungstedt — de gifte sig i Paris under våren — studerade samtidigt för Padillas mera namnkunniga hustru Desirée Artôt.

Sommaren 1893 ledde L f f g ett eget sällskap som turnerade landet runt o gav talpjäser. Hösten 1894 engagerades han av Ida Aalberg vid hennes sällskap, o där spelade han bl a två så olika större roller som Doktor Rank i Gengångare o Armand i Kameliadamen. 1 dec s å öppnade han Lindens Teater-och Consert-Bureau vid Blasieholmstorg i Sthlm o drev firman i några år, delvis jämsides med sitt arbete som artist o regissör. Säsongen 1895—96 var han chef för den nyinrättade Arenateatern som Ranft under ett par år drev i Cirkus på Djurgården. I febr—april 1896 ledde L för andra gången ett eget sällskap, denna gång med namnet Lindens operaturné. Programmet omfattade På Sicilien, Pajazzo o Romeo och Julia; L sjöng själv Mercutio i den senare.

Från 1896 övergick L så gott som uteslutande till regiuppgifter. Han var till 1900 knuten till Oscar Lombergs ansedda sällskap, där han satte upp inte mindre än ett 20-tal operor o operetter. 1900—01 var det åter o för sista gången dags för honom att göra en operaturné i egen regi. Turnén var stort upplagd o började i sept i Hfors. Gbg besöktes i nov—febr, Malmö i mars. På programmet stod bl a Don Juan, Figaros bröllop o den för Skandinavien nästan okända Bohéme samt operetten Rip-Rip med L i titelrollen. Tyvärr slutade företaget med konkurs i Kristiania (Oslo) i april 1901.

Redan 1898 hade L börjat göra en del regiuppgifter åt teaterkungen Ranft, o från 1901 blev han dennes specialist på opera- o operettuppsättningar. Han var i febril verksamhet både på Vasa- o Ostermalmsteatrarna i Sthlm samt vid Storan, även den en del av Ranfts imperium. Då Oscarsteatern öppnades i dec 1906 som den nya operetteatern på modet, var det naturligt att L blev ledande regissör där. 1908 övertog Ranft själva K teatern på entreprenad, o han tog då med sig L dit som förste regissör, en titel han delade med W Peterson-Berger o C A Söderman. På L:s lott föll bla de första sv uppsättningarna av Madame Butterfly o Låglandet, båda 1908 o båda övervägande positivt bedömda av kritiken. 1910 återgick han — när Ranft lämnade chefskapet vid Operan — till Oscars, där han stannade till sin död. Det sista året var han dock sjuklig o knappast alls i tjänst.

Trots en lovande start blev L aldrig någon riktigt framstående artist. Kanske var hans konstnärliga skolning alltför otillräcklig, kanske splittrade han sig för mycket på regiuppgifter, turnéledarskap o arbete med sin konsertagentur. Alltifrån den tidiga debuten blev L:s liv ett flackande från den ena uppgiften till den andra. Som regissör, i synnerhet av operetter, spelade han emellertid en viktig roll vid sekelskiftet. "Allmänt erkännes förvisso L som en regissörskapacitet av betydenhet, i besittning av förfinad smak och oförvillad blick för vad som gör sig i rampljuset, stor erfarenhet, och en ej mindre förmåga att effektfullt och samtidigt osökt manövrera kör-och statistmaterial och att på fruktbärande sätt vägleda på håll där instruktion kan vara av nöden" (C Brunius). På 100-årsdagen av L:s födelse instiftades på initiativ av sonen Herbert L en fond, "E L:s minne", som varje år 10 okt delar ut ett stipendium till någon sångare, operaartist eller regissör.

Författare

Sune Hofsten

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Klipp o anteckn:ar i Musikhist mus, Sthlm, o Teaterhist mus i Gbg.

C B[runius], Efter 35 år — L jubilerar (Ridå 8 nov 1912); A Fromeli, Stora teatern i Gbg 1893-1929 (1929), personreg utarb av B Larsson (duplic 1978); Norlind; Sohlman; SPG 21 (1897); K G Strömbeck o S Hofsten, K teatern. Repertoar 1773-1973 (1974); J Svanberg, Anteckmar om Stora teatern i Gbg 1859-1893 (1894); dens, K teatrarne, 1-2 (1917-18); Tonkonsten, 2 (1957). — Rec:er o nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Emil A Linden, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10510, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sune Hofsten), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10510
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Emil A Linden, urn:sbl:10510, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sune Hofsten), hämtad 2024-04-20.