Nils Magnus Lindh

Född:1775-12-24 – Örebro församling, Örebro län
Död:1835-03-16 – Örebro församling, Örebro län

Boktryckare, Förläggare


Band 23 (1980-1981), sida 458.

Meriter

2 Lindh, Nils Magnus, bror till L 1, f 24 dec 1775 i Örebro, d 16 mars 1835 där. Förvaltare av broderns (L 1) boktryckeri o bokförlag i Örebro 91, ägare från 98, utg av Örebro Tidn från 06.

G 30 okt 1801 i Örebro m Ulrica (Ulla) Justina Öijer, f 4 okt 1773 i Nyköping, d 2 jan 1843 i Örebro, dtr till landssekr Carl Ö o Maria Greta Wolrath.

Biografi

L blev vid 23 års ålder innehavare av ett blomstrande tryckeriföretag, men det var på förlagsrörelsens sida som den verkligt stora expansionen ägde rum under hans tid. Han siktade i första hand på den breda publiken, dels med det under L 1 nämnda "bondgodset", dels med enklare förströelselitteratur. I den förra kategorin blev ärkebiskop Lindbloms katekesförklaring det stora slagnumret. För denna hade författaren 1810 erhållit privilegium exclusivum, vilket förvärvats av L 1 o efter dennes död övergick till brodern. Tack vare denna katekes, som var i bruk över hela landet, fick L vidsträcktast möjliga kontakt med bokförsäljare av alla slag. 1827 uppger han själv, "att mera än hälften av alla bokbindare i riket, alltifrån Skåne ända till Västerbotten, av mig förse sig med andaktsböcker". Till denna kategori hörde barnboken Bibliska historier av J Hubner (1813), som utkom i fyra upplagor med illustrationer ur 1618 års Gustaf Adolfs-bibel.

Rövarromanerna, en genre som L 1 introducerat, började redan 1802 dyka upp på L:s trycklistor, o snart var det han som blev den store huvudleverantören av denna motsvarighet till vår tids thrillers. Den andre betydan- de förläggaren av denna vara, J P Lundström i Jönköping, blev genom ett kontrakt av 1806 föga mer än L:s bulvan på den sydsv marknaden. L:s första bevarade förlagsförteckning (1804) omfattar 152 nr, där huvudsakligen praktiska behov o förströelse tillgodosågs. Detta blev den solida basen för huset Lindhs ekonomiska maktställning. Så småningom kunde innehavaren också kosta på sig att bereda större plats även åt den "högre" litteraturen. Här kan nämnas andra o tredje delen av A Westéns Sv k hof-clericiets historia (1801 o 14), Buffons Naturalhistoria i 14 delar (1806-07), Madame de Staëls Delfine i 6 delar (1803-04).

Det var först på 1820-talet som L:s högre ambitioner blev mera tydligt markerade. Då försökte han förgäves locka Tegnér till sig o blev förläggare till flera av Franzéns skrifter, o han gav ut ett så monumentalt verk som Gibbons historia om romerska kejsardömets nedgång o fall (16 delar 1820-33). På 30-talet tillkom ytterligare Euphrosynes dikter, en stor del av Nicanders produktion o framför allt Geijer. L förlade de tre delarna av Sv folkets historia (1832-36) o Den blå boken 1837. För det förra verket fick Geijer 20 rdr bko per ark. 1827 hade Tegnér såsom alltför lågt avvisat ett anbud från L på 100 rdr bko per ark för en samling av hans skrifter. För Den blå boken betalade L 50 rdr bko per. ark.

Ett par decennier in på 1800-talet börjar L:s förlagskataloger att svälla. De tidigare fyrsidiga häftena utökades 1820 till sju sidor. 1830 utgavs en katalog över de två senaste årens nyheter omfattande 116 nr. Förlagsproduktionen omfattade nu alla områden av mänskligt vetande, underhållning o uppbyggelse. Den kvantitativt mest betydande delen var alltjämt den som inte redovisades i de tryckta förteckningarna utan gick direkt ut till marknader, snusbodar, diversehandlare, sockenskolor o pastorsadjunkter.

Geschäftet med rövarromaner baserades bla på en hänsynslös underbetalning av massproducerande översättare (2 rdr per ark, ibland ännu mindre). Annars kan man knappast påstå, att L på senare år underbetalade sina författare relativt sett. Förlaget hade nu nått en sådan omfattning o stabilitet, att det kunde satsa mera än andra. I uttalanden från 1830-talet kallas L för "vår Brockhaus" (den berömda bokförlagsfirman i Leipzig) eller "svenska bokhandelns egentliga basis". Hans förlag var nu Sveriges största. Det näst största, Palmblads i Uppsala, kom långt efter.

L fullföljde också faderns o broderns verksamhet som tidningsutgivare. Det under L l:s örebrotid grundade Örebro Weckoblad måste upphöra 1805, då det haft djärvheten införa utländska nyheter. Redan nästa år började Örebro Tidning utkomma på L:s officin. Den utkom utan avbrott till 1852 o var ända till 1843 den enda på platsen. På L:s tid torde förläggaren-utgivaren själv ha stått för redigeringen med hjälp av någon hantlangare.

L:s produkter stod typografiskt mycket lågt. Det gällde framför allt den folkliga massproduktionen. Det förekom talrika klagomål över den usla trycksvärtan i psalmböckerna, som gjorde, "att trycket snart gulnade samt vid bindning och slagning smetade ifrån sig så svårt, att allmogen t ex i Värmland tämligen allmänt trodde, att L för att spara papper tryckt den nya psalmboken på kvarvarande exemplar av den gamla" (Klemming—Nordin). Men även kvalitetsproduktionen blev stundom lidande. När första delen av Sv folkets historia kommit ut, var Geijer missnöjd med bokens föga tilltalande yttre, något som också allmänt uppmärksammades (brev till L från Geijer 1833). Den blå boken är däremot en fullgod produkt, o detsamma gäller verk som Franzéns Skaldestycken o Nicanders Hesperider.

Denna förlagsrörelse av hittills i vårt land okända mått möjliggjordes i stor utsträckning genom en serie köp o andra affärstransaktioner. I viss mån självförsörjande i fråga om papper var företaget genom det av fadern anlagda pappersbruket Lindbacka väster om Örebro. L inköpte dock på 20-talet betydande papperspartier från Holmens bruk i Norrköping. 1812 eliminerade L konkurrensen från Västerås genom att för 10000 rdr rgs inköpa därvarande tryckeri samt ett mindre förlag, huvudsakligen beräknat för konsistoriets o skolans behov. Till följd härav blev L också utsedd till "Kongl. Gymnasii och Con-sistorii Boktryckare" i Västerås. L övertog efter broderns död 1820 ett antal stora inbringande förlagsartiklar, varibland förlagsrättigheten på tio återstående år till Lindbloms katekes, Arndts Paradis lustgård, Bunyans Christens och Christinnas resa, Mose och Lambsens visor, Lagsamling af nu gällande författningar, Kajsa Wargs kokbok samt Kellgrens skrifter. Köpesumman var 10000 rdr bko.

Ytterligare ett steg mot självförsörjning i sin verksamhet tog L tre år senare. 1823 inköpte han nämligen av C F Marquards änka i Sthlm ett mindre förlag samt ett stilgjuteri. Köpesumman var 6000 rdr bko. Köpet fullbordades 1831, då även tryckeriet övergick till L. 1828 sände L sin son Pehr Magnus till England för att inköpa en press, som året därpå kunde uppställas i L:s tryckeri. Härmed blev han den förste sv boktryckare som använde den nykonstruerade snällpressen.

I Örebro residerade L i en 1812 uppförd fastighet vid Västra kyrkogatan. Ägorna omfattade även andra tomter i o utom staden. Han blev småningom en possessionat i stor stil. Utom sina fastigheter i o kring Örebro innehade han Trystorps säteri, Axbergshammar, Lannafors mfl bruk o egendomar samt dessutom flera bondhemman i Närke. På 1830-talet torde hans företag ha sysselsatt mellan 50 o 60 personer. Det var då det enda företaget med industriell kapacitet i Örebro. En man i L:s ställning o med hans läggning lar givetvis fiender o avundsmän. En glimt av de onda rykten o rancuner som frodas kring en sådan person ges i en del rättegångshandlingar, där L bl a anklagades för att ha gjort ett antal pigor med barn. Man kan anta, att detta bara är en till offentligheten nådd svallvåg av den ryktesspridning med eller utan underlag som omgav den myndige o hänsynslöse brukspatronen. Men även med kolleger o myndigheter råkade han i klammeri. På 1820-talet utkämpade han inför rätta en våldsam batalj med P A Norstedt & Söner angående förlagsrätten till ett förslag till evangelii- o bönbok, som tryckts av Norstedts 1824 o av L 1825. Det av den förra firman anhängiggjorda målet fördes av L med stigande våldsamhet genom alla instanser. Då han förlorat i HD, anmälde han dess ledamöter för justitieombudsmannen o, då detta inte ledde till resultat, för justitiekanslern. Följden blev endast, att L dömdes till böter för smädligt skrivsätt. — L var en utåtriktad viljemänniska med det mått av erövringslusta o hårdhet som ofta hör den framgångsrike affärsmannen till.

Författare

Sven Rinman



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Handl:ar rör L:s tryckerifirma i Örebro i KB (se även Broomé). Brev till L från E Tegnér i LUB (tr i E Tegnérs brev 2, 1954, 4, 1955, o 5, 1956). - Brev från L till bl a P A Wallmark i KB, till E Tegnér, J H Thomander o J W Zetterstedt i LUB, till E G Geijer, C G Rogberg oj O Wallin i UUB o till G W Gumaelius i Örebro läns mus.

Tryckta arbeten

Utgivit o redigerat: Örebro tidning, 1806—35, 4:o, Nya jurnalisten eller Utvalda samlingar i blandade ämnen, d 1-3, Örebro [1807-08], 461, 446, 320 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: I A Bonnier o A Hånell, Anteckn:ar om sv bokhandlare, 1 (1920); Den oväldige domaren o den syndige brukspatronen eller rättegångs-handhar, ingifne till K Justitie-cancellersembetet (1827); Handhar i tryckfrihetsmålet ang evangelii-boks-komm:s förslag till bönebok ... (1828); Handhar i tvisten mellan bokförläggaren NMLo Bok-tryckcri-societeten i Sthlm ang förlagsrätten till Lindblomska catechesen (1830); B Helmfrid, Holmenöden under fyra sekler (1954); B Henningsson, Geijer som historiker (1961); G E Klemming oj G Nordin, Sv boktryckeri-hist 1483-1883 (1883); Lundstedt; N Nordqvist, Bondgods o rövarromaner. Kring boktryckaredynastin L i Örebro o Sthlm (1968); S Rinman, Huset L i Örebro (Samf Örebro stads- o länsbibhs vänner. Meddel 20, 1952); E Tykesson, Rövarromanen o dess hjälte i 1800-talets sv folkläsn (1942); Typografiska fören i Sthlm etthundra år, 1 (1946); B Waldén o H Wies-lander, Mellan Lindh och Ek. Ett samtal om boktryckare, bokbindare m m (Samf Örebro stads- o länsbibhs vänner, Meddel 32, 1965); H Wiesel- gren, Firman L i Örebro o Sthlm (Ur skilda portföljer, 1893).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils Magnus Lindh, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10574, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Rinman), hämtad 2019-02-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10574
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils Magnus Lindh, urn:sbl:10574, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sven Rinman), hämtad 2019-02-23.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se