Meriter

Lindqvist, Josef Mauritz Laurentius, f 30 mars 1886 i Uppsala, d 3 sept 1953 där. Föräldrar: åkeri- o fastighetsägaren Lars Fredrik L o Maria Sofia Persdtr. Handelspraktik i Uppsala 03, i Sthlm 04–08, erhöll avgångsbetyg från Bröderna Påhlmans handelsinst där 1 juni 08, köpman i Uppsala från 09, sekr i styr för Uppsala specerihandlarefören 20–30, v ordf 30–32, ordf där 32–35, led av Upplands köpmannaförb:s arbetsutsk 20–42, sekr i styr för nämnda förb 28–33, v ordf 33–35, ordf där 35–42, led av styr för Sveriges speceri- o lanthandlareförb (SSLF) 31–49, ordf där 39–49, led av kyrkofullm i Uppsala 32–42, av styr för Sveriges köpmannaförb 36–48, ordf där 39–48, ordf för Köpmannainst från 39, led av styr för ab Hakon Swenson från 39, ordf där från 48, led av styr för Inköpscentralernas ab (ICA) från 40, ordf där från 47, led av stadsfullm i Uppsala från 42, av styr för Upsala sparbank från 46, ordf där från 51, led av styr för Sv handelsbanken i Uppsala från 50.

G 21 juli 1917 i Falun m Gerda Elisabet Bosæus, f 18 juni 1894 i Orsa, Kopp, dtr till kaptenen Ernst Leonard B o Helena Augusta Brandberg.

Biografi

Efter skolgång i Uppsala var Josef L 1903 biträde o elev hos Herman Nilsson, som drev specerirörelse i den av L:s far ägda fastigheten Svartbäcksgatan 55 i Uppsala. Under några år var L anställd i J F Carlssons speceriaffär i Sthlm, där han 1908 också genomgick en terminskurs vid det påhlmanska handelsinstitutet. I mars 1909 förvärvades Herman Nilssons affär, som fram till slutet av det första världskriget drevs under firma Josef L Lindqvist, speceri- och viktualieaffär för att sedan avyttras. 1915–19 var L delägare o styrelseledamot i Upsala kolonialvaru ab, vars grosshandelsverksamhet kraftigt expanderade under kriget; bl a höjdes aktiekapitalet successivt från blygsamma 20 000 till 150000 kr.

1 mars 1919 övertog L en större livsmedelsaffär i den expanderande stadsdelen Luthagen, J E Löfgrens handelsaffär på Sysslomansgatan 20, vilken rörelse han innehade till sin död. Från 1921 drevs handelsrörelsen som ab av typisk familjebolagskaraktär. Aktieinnehavet i ab Josef L Lindqvist var koncentrerat till familje- o syskonkretsen, o redovisade resultat balanserades nästan genomgående över i följande års räkning. Trots utvidgning o komplettering med en glas- o porslinsavdelning stagnerade omsättningen under 1920-talet. Under lågkonjunkturen i början av 1930-talet gick verksamheten med förlust. 1937–38 avvecklades den på resultatet tärande glas- o porslinsavdelningen, o en intensiv satsning gjordes på livsmedelssidan. Affärslokalen moderniserades, matvarusortimentet utvidgades o en filial öppnades i den återköpta affären på Svartbäcksgatan 55. Satsningen visade sig på sikt lyckosam. Omsättningen, räknat i fasta priser, steg fortlöpande, o resultatutvecklingen var positiv, särskilt under 1940-talets senare hälft o under Koreaboomen 1950–51.

Det blev under mellankrigstiden allt svårare för den enskilda detaljhandeln att hävda sin traditionellt starka ställning i den sv varudistributionen. Speceri- o livsmedelsbranschen led framför allt av den omfattande kooperativa butiksetableringen — antalet KF-butiker i Sverige ökade 1920–38 från knappt 1 600 till över 4800 — men även Epa- o Tempokedjornas varuhusbyggande i de medelstora städerna på 1930-talet medförde skärpt konkurrens.

I Uppsala var konsumentkooperationens expansion särskilt markant, o dess andel av livsmedelshandelns totalomsättning i staden ökade från 9 till 24 procent 1930–50. 1934 etablerades dessutom det första stora varuhuset i Uppsala (Tempo) med en stor livsmedelsavdelning, vilket bidrog till den ökade priskonkurrensen. Som enskild köpman blev L tidigt övertygad om att den privata detaljhandelns framtid låg i självsanering, i fackligt samarbete o i frivillig ekonomisk samverkan.

I Uppsala specerihandlareförening o Upplands köpmannaförbund arbetade L från 1920 med att på det lokala planet förstärka den organiserade köpmannakårens ställning. Kårandan stärktes genom att osunda affärsmetoder o tendenser till illojalt uppträdande uppmärksammades, samtidigt som detaljhandelns intressen bevakades i pris- o etableringsfrågor. En förutsättning för denna bevakning var ett gott förhållande till grossisterna. L var under många år verksam i Kommittén för samarbete mellan grossister och detaljister, vars arbete ledde fram till att formella samarbetsavtal kunde slutas mellan Upplands köpmannaförbund o Upsala en-grossistförening.

1931 valdes L till styrelseledamot i Sveriges speceri- o lanthandlareförbund, o han medverkade under 1930-talet till att en rad rabatt- o prissättningsavtal kom till stånd med enskilda fabrikanter o jordbrukets producentorganisationer. Inom Föreningen merkantil upplysning (FMU) arbetade L från mitten av 1930-talet aktivt — han var medlem av dess arbetsutskott — för att genom informations- o propagandaarbete påverka den allmänna opinionen o främja den enskilda detalj- o grosshandelns intressen.

Genom SSLF, som var den största branschorganisationen i Sveriges köpmannaförbund, kom L snart att tillhöra den sv köpmannarörelsens inre krets, o 1936 invaldes han i huvudorganisationens styrelse. 1939 blev han ordf i styrelsen för Köpmannaförbundets nystartade undervisningsanstalt i Sthlm, Köpmannainstitutet. Detta uppdrag behöll L, även sedan han avvecklat övriga förtroendeuppdrag inom köpmannarörelsen under slutet av 1940-talet, vilket far ses som ett uttryck för hans starka intresse för att genom utbildning höja de enskilda köpmännens allmänna kompetensnivå.

1938 tillträdde L posten som ordf i ab Köpmannatjänst, som detta år startades för att underlätta medlemmarnas butiksplanering o inköp av modern kapitalutrustning. Påföljande år valdes han till ordf i SSLF o i Sveriges köpmannaförbund o kom därigenom att framträda som talesman för den enskilda handeln under en period av kraftig utbyggnad av den statliga näringsregleringen. Redan på hösten 1939 tillsatte Köpmannaförbundet ett särskilt organ, Detaljhandelns prisnämnd, i vilken L var ledamot med uppgift att bevaka medlemmarnas intressen i prisfrågor o i förhandlingar med statliga organ. Vid den allmänna omsättningsskattens införande 1 jan 1941 förordnades L av K M:t till ledamot av Centrala omsättningsskattenämnden, o då Statens priskontrollnämnd tillsattes 1941 utsågs han till ledamot i priskontrollnämndens råd.

Genom krigsårens samarbete med de olika statliga kristidsorganen vann Köpmannaförbundet i styrka o erkännande. Samtidigt arbetade emellertid L också for att organisationen skulle förbli ett fritt organ för det enskilda näringslivet o inte utvecklas till ett staten underordnat ämbetsverk. I viktiga konkreta frågor som L drev uppnåddes för medlemmarna positiva resultat. Efter prisstoppets införande på hösten 1942 o efter långa förhandlingar med priskontrollnämnden erhölls t ex förhöjda marginaler på en rad stapelvaror. Dessa höjningar utgjorde kompensation för de kostnadsökningar som drabbat detaljhandeln genom de alltmer omfattande ransoneringarna o deklarations- o redovisningsskyldigheten för omsättningsskatten.

I L:s organisationsprogram för den enskilda handeln ingick också utveckling av ett planmässigt samarbete mellan parti- o detaljhandeln. Tidigt blev han som rörelseidkare medlem i ab Hakon Swenson i Västerås, o under sin tid i Upplands köpmannaförbunds styrelse propagerade han ivrigt för idén om gemensamma inköpsföreningar för att erhålla större inköpsvolym o därigenom kunna pressa priserna. 1937 blev L ordf för det sk Förtroenderådet inom Hakonbolaget, o han deltog i många av de kundträffar som bolaget organiserade på olika orter i Mellansverige för att sprida kunskap om inköpscentralens verksamhet o värva nya medlemmar. 1939 invaldes L i Hakonbolagets styrelse, o 1948 blev han dess ordförande.

Ekonomisk samverkan mellan de olika regionala inköpsföreningarna — Hakonbolaget i Västerås, ab Eol i Gbg, ab Speceristernas varuinköp i Sthlm o Nordsvenska köpmanna ab i Östersund — kom till stånd 1939 genom bildandet av en paraplyorganisation, Inköpscentralernas ab (ICA). L var styrelseledamot i ab Icaindustrier, bildat 1943 som holding-bolag för de egna industrier som ICA-koncernen planerade skapa för att la tillgång till egna märkesvaror. Under L:s tid som ICA-ordförande 1947–53 förvärvades bla det anrika ab Svea choklad i Norrköping (1950). Seriösa förhandlingar fördes också 1947–48 om förvärv av de tidigare tyskägda Helios-Henkelfabrikerna, som slutligen köptes av Kooperativa förbundet (tvättmedlet Persil), o ab Osram-Elektraverken (glödlampor).

L:s starka religiösa o sociala intressen kom till uttryck i hans övriga föreningsverksamhet. Under en mycket lång period var han v ordf i Kristliga föreningen av unge män (KFUM) i Uppsala, han var kassaförvaltare i styrelsen för Svenska diakonsällskapets alkoholistanstalt Björknäs i Järlåsa, o han var en av initiativtagarna till o VD i sällskapet Hjälp genom arbete. Sällskapet drev under 1920- o 30-talen en vedgård i Uppsala. Matkuponger utlämnades till arbetslösa mot vedhuggning, o verksamheten finansierades genom försäljning av den huggna veden på den öppna marknaden.

Politiskt liberal företrädde L under många år folkpartiet i olika kommunala sammanhang. Han var kyrkofullmäktig under 10 år, suppleant i Uppsala läns landsting för chefredaktören vid Upsala nya tidning J Axel Johansson 1935–42 o stadsfullmäktigeledamot i Uppsala i ett decennium. I kommunalpolitiken engagerade han sig framför allt i närings-o planeringsfrågor, särskilt frågor rörande butiksplaneringen i de nya stadsdelar som växte upp i det efter kriget starkt expanderande Uppsala.

Författare

Håkan Lindgren

Arkivuppgifter

Ab J L L:s alfärsarkiv i ULA innehåller även privat korrespondens o ämnesordnade handhar — t ex från Upplands köpmannaförb, Uppsala, o från Uppsala specerihandlarefören — som belyser L:s verksamhet inom köpmannarörelsen.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Vår kamrat — vår ledare (En bok om Torsten Bohlin av 40 författare, under red av Bo Bengtson o G Åkerstedt, Upps (tr Sthlm) 1950, s 234—237). — Den enskilda detaljhandelns organisationer. Återblick — hågkomster — reflexioner (Samlande gärning ... [se nedanj, Västerås 1953, 4:o, s 194-224). Redigerat: Samlande gärning. Bilder från samhälle och näringsliv. Tillägnade nyskaparen, företags-grundaren, vännen Hakon Swenson ... Västerås 1953. 4:o. 375 s, 1 portr. (I redaktionskomm tills med H Mörck mil.)

Källor och litteratur

Källor o litt: L:s syster Elisabet L:s korrespondens, UUB. - G Andersson, Livsmedelshandeln o dess företagare i Uppsala 1930-1965 (otr lic:avh, ekon-historiska instit, UU, 1971); Upplands köpmannaförbis arkiv (prot o handhar från förb o från Uppsala specerihandlareförcn), jfr ovan.

H Kylebäck, Konsumentkooperation o industrikarteller (1974); Köpmannen 1945-53.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Josef M L Lindqvist, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10639, Svenskt biografiskt lexikon (art av Håkan Lindgren), hämtad 2024-04-18.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10639
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Josef M L Lindqvist, urn:sbl:10639, Svenskt biografiskt lexikon (art av Håkan Lindgren), hämtad 2024-04-18.