Meriter

2 Lindroth, Augustinus Hjalmar Johannes, f 17 nov 1893 i Chhindwara, Indien, d 6 maj 1979 i Uppsala. Föräldrar: fängelsepastorn o missionären Carl Fredrik L o Emma Kristina (Kerstin) Sandström. Studentex vid Linköpings h a l 30 maj 12, inskr vid UU 9 sept 12, teol fil ex 30 maj 13, FK 1 febr 15, TK 31 maj 18, prakt teol prov 10 dec 19, allt vid UU, lär vid straffängelset i Uppsala 12 jan —21 juli 20, prästex inför domkap där 22 maj 20, prästv där 24 maj 20, timlär vid Uppsala h elementärlärov o gymnasium för flickor läsåret 21-22, TL vid UU 26 april 22, v pastor i Danmark, Upps, 13 maj —15 juli 22, tf kh 1 okt 22-8 aug 24, kh där 9 aug 24-36, tf kh i Vaksala, Upps, okt 24, disp vid UU 18 sept 26, doc i religionsfilosofi 29 nov 26, bitr lär i seminariet för teol prenotioner o teol encyklopedi vt o ht 27, TD 16 sept 27, lär i symbolik 1 juli 28-30 juni 29 o 1 jan 32-30 juni 34, tf prof i dogmatik o moralteologi ht 29, doc i systematisk teologi 10 febr 31, allt vid UU, ordf i Upplands prästsällsk 33—34, tf prof i systematisk teologi o lär i filosofi vid Åbo akad 1 juli 34—31 dec 36, prof i dogmatik o moralteologi vid UU 27 nov 36, i dogmatik med symbolik där 1 juli 38—1 juli 60, led av Uppsala domkap 40—59, ordf i Teol fören i Uppsala 45—60, ombud vid de allm kyrkomötena 46—58, ordf i Sv missionsrådets o Uppsala teol fak:s samarbetskomm 46—60, expert i 1945 års univ:beredn ang kristen-domslärarutbildn 31 juli 48, på förslag till biskop i Strängnäs stift 52.

G 17 aug 1922 i Skara m lär Astrid Carolina Jungner, f 23 okt 1894 där, dtr till seminarierektor Ernst Theodor J (bd 20, s 470) o Gertrud Ingeborg Dahlgren.

Biografi

Ibland kunde Hjalmar L säga, att han skulle ha blivit läkare, om han inte blivit teolog. Det säger mycket om hans inriktning. Han närdes av hoppet, att han genom sitt teologiska arbete skulle kunna vara människor till hjälp. Som son till en sv missionär i det av social nöd sargade Indien bar han på ett arv av stor betydelse för sin livsåskådning. Själv prästvigdes han i unga år o kom att tjänstgöra i tolv år som kyrkoherde i Danmarks församling utanför Uppsala. I sin gärning som lärare vid den teologiska fakulteten i Uppsala glömde han inte kyrkans arbetsvillkor i samtiden utan bar dem med sig i sin verksamhet, också som ledamot av domkapitlet i ärkestiftet o av ett flertal kyrkomöten.

Som teolog bedrev L dock inte en pragmatisk forskning med lättvunna genvägar till konsumenternas nytta o uppbyggelse. Primärt ägnade han sig åt grundforskning. De stora arbetena Schleiermachers religionsbegrepp, 1—2 (1926—30), Den apostoliska trosbekännelsen (1933) o Försoningen (1935) bygger på historiskt material, vars tillämplighet i samtiden inte är direkt given o inte heller diskuteras. Historien får tala på vissa punkter i all dess egen komplikation, visserligen med några försök till typologisering; användbarheten far tas upp i andra sammanhang.

L:s egen syn på vad grundforskning är framgick på de seminarier han ledde. Han framhöll där att "materialet måste ligga i botten", dvs forskningsprocessen utgår från de historiska texterna, medan system o slutsatser följer av dessa. Motsatsen är en metod, som börjar i system o teser, utifrån vilka textmaterialet väljs såsom stöd o exempel. Faran (ör godtycke o våld på fakta var enligt L störst i den senare metodtypen. Enligt hans uppfattning tillhörde den samtida teologiska sk motivforskningen i Lund denna senare metodtyp. I en ingående studie demonstrerade han, hur historiskt material tolkats av en företrädare för "lundateologin": Anders Nygrens kriticism i förhållande till Kants och Schleiermachers (1955, utvidgad version på tyska 1957).

Teologin har ofta kritiserats för bristande vetenskaplighet, så av Ingemar Hedenius i hans kända debattbok Tro och vetande (1948). Kritiken drabbade i högre grad "lundateologerna" än L. Dess kärna var, att teologin inte på ett betryggande sätt var förutsättningslös o objektiv. Senare sv teologi har dragit slutsatser av den för sin metod. Att L var förtrogen med problemen o skickad att möta kritiken på ett sakligt plan, men kanske inte i debattens förenklade tillspetsning, följde av hans eget grundläggande studium för Axel Hägerström i praktisk filosofi. I flera böcker har L behandlat frågor av gemensamt intresse för filosofi o teologi: Verkligheten och vetenskapen (1929), Tron och vetandets gräns (1933), Filosofiska och teologiska essayer (1965).

Vid L:s tillträde till professuren i dogmatik med symbolik var samtliga hans "tunga" bidrag inom grundforskningen redan färdiga. Därefter följde några år med de rutiner, som han med påtaglig arbetsglädje underkastade sig under hela professorstiden: undervisning — formellt oklanderlig, buren av en mycket karakteristisk röst, alltid pedagogiskt medveten o klargörande; tentamina o forskarhandledning — intresseväckande samtal, inramade av vänlighet o mänsklig värme; recensioner — i långa rader till fromma for villrådiga studenter o till vitalisering av debatten; sakkunnigutlåtanden — grundliga o utförliga; därtill inte så fa predikningar o betraktelser.

1942 markerar på visst sätt en ny fas. En litteraturöversikt i Svensk teologisk kvartalskrift gav L titeln: Eskatologi och systematik. Nästa år får en recension i samma tidskrift rubriken: Det kristna dogmat och kristendomens aveskatologisering. Året därpå finns i Vår lösen en lång artikel av honom, kallad: Det aveskatologiserade dopet. L har tagit fasta på bibelns utsagor om att vår "tidsålder" skall avlösas av en ny, då denna värld nått sitt slut. Detta nya har redan kommit genom Jesus Kristus, o det föregrips i nuet genom kyrkans predikan, dop o nattvard. Eskatologin — utsagor o läror om de "yttersta tingen" — gestaltas efterhand av L till kristendomens huvudtema. I den finner han en tolkningsmodell för kristendomen. Samtidigt dras kyrkan o kyrkobegreppet alltmer in i blickfältet. L tillgodogjorde sig nyare forskningsresultat av fakultetskollegorna Geo Widengren i religionshistoria, Ivan Engnell i GT:s exegetik o Anton Fridrichsen i NT:s exegetik. Tillsammans möttes dessa fyra, trots sina olikheter, i en ej proklamerad men i praktiken fungerande "uppsalateologi", där de nyare bidragen beträffande sakralt kungadöme o Messias- o Gudsrikestankarna av L får en dogmatisk tillämpning främst i kyrkosynen.

En bok om kyrkan av svenska teologer utgavs 1943 förutom av L o Fridrichsen bl a av Gustaf Aulén, Ragnar Bring o Anders Nygren, dvs i samverkan mellan teologer i Uppsala o Lund. L:s tendens till teologisk o kyrklig konservatism var nu skönjbar o förstärktes med åren. Utgivningen av En bok om kyrkans ämbete (1951) var ett steg på den vägen. På den har många vägrat följa honom, o ingående teologisk kritik har också riktats mot hans ståndpunkter. I artiklar o småskrifter gick han i svaromål o drev en profilerad hållning i den kyrkliga debatten. Ett exempel på ett sådant bidrag är På främmande spår (1960). Vid samtal återkom han till sina bekymmer över moderna tendenser i kyrkan, vilka han ansåg avvika från bibeln o bekännelsen. Den som på väsentliga punkter inte kunde dela hans åsikter märkte dock, hur personlig omtanke o vänskap från hans sida överskred åsiktsgränserna.

L:s sista stora arbete, i tre band på nära tusen sidor, fick betecknande nog titeln Kyrklig dogmatik (1975). Det utgavs femton år efter hans pensionering o bildar slutstenen i ett teologiskt systembygge. L har här lämnat den historiska empirismen i sin grundforskning för att i stället systematisera mångfalden i teologins material till en helhet. Kristendomen blir en entydig storhet i kraft av det eskatologiska "motivet". Svårigheterna o riskerna med en sådan systematisering är uppenbara, men L har utmanat dem. En förklaring är säkerligen hans önskan att vara människor till hjälp genom att bringa reda i kyrkans budskap om död o liv, mening o hopp.

Som arbetsmänniska följde L ett om möjligt regelbundet dagsschema. Dagen började tidigt vid skrivbordet. Hans arbetskapacitet var stor, samtidigt som han var ordningen personifierad. Som prefekt för teologiska institutionen vid UU under en rad år fick han användning för sin organisationsförmåga. Resurstilldelningen var på den tiden knapp. Han publicerade ett stort antal böcker o artiklar. L blev 85 år gammal o var verksam till sin sista levnadsdag. I skrivmaskinen efterlämnade han en påbörjad manuskriptsida. Hans trognaste arbetskamrat livet igenom var hustrun. Hon var från början till slut helt delaktig i arbetet. För henne läste han upp allt han skrev; hon föreslog ändringar o renskrev på maskin. L:s stora hemkärlek kan ses mot bakgrund av att han själv under uppväxtåren måste avvara ett föräldrahem. Som tvååring togs han om hand, på ett i o for sig föredömligt sätt, av en släkting i Linköping, som blev hans barndoms o ungdoms stad. Modern hade avlidit i unga år. Det hem han grundade fick den stabilitet, som han, mot bakgrund av sin erfarenhet, gärna ville se förverkligad.

Såsom inspektor för Östgöta nation i Uppsala fungerade L med den värdighet, som ett östgötskt lugn förlänar. Där mötte studenterna i honom en medkännande människa, likaså på Norrbyska studenthemmet, där han var styrelseordförande. I egenskap av sekreterare för UU:s vetenskapliga skriftserie Acta Universitatis Upsaliensis hade han i många år, även efter pensioneringen, ansvar för tryckning o utgivning av avhandlingar inom alla fakulteter. Vid Danmarks kyrka har L fatt sin sista viloplats efter ett verksamt liv i universitet o kyrka för att stärka sambandet mellan dem båda.

Författare

Gösta Wrede

Arkivuppgifter

Strödda brev från L till bla T Andrae o H S Nyberg i UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: 1926-1964 se UUM 1937-1950, Upps 1953, s 346-348, o 1951-1960, tr 1975, s 360 f; jfr bibliogr förteckning av B Nord i Studier tillägnade Hjalmar Lindroth, Upps (tr Motala) 1958, s 151 — 173. — Filosofiska och teologiska essayer. Sthlm ... (tr Upps) 1965. 235 s. — Uppsala universitets årsskrift 1861 — 1960. En blick på de första hundra åren av dess tillvato. Upps 1965. 41 s. [Ny uppl av Uppsala universitets årsskrift 1861 — 1961, hundraårsregister med historik, Upps 1964, s 223— 252.[ (Acta universitatis Upsaliensis, Skrifter rörande Uppsala universitet, C. Organisation och historia, 9.) — Acta universitatis Upsaliensis 1961 — 1970, tioårsregister. Med inledande historiska notiser och praktiska anvisningar. Upps 1971. 169 s. (Ibid, Skrifter ..., C, 24.) - Kyrklig dogmatik. Den kristna trosåskådningen med särskild hänsyn till det eskatologiska motivet och den fräls-ningshistoriska grundsynen. Bd 1 — 3. Upps 1975. (Ibid, Studia doctrinae Christianae Upsaliensia, 12:1 — 3.) 1. Dogmatikens principlära och inledande del. Tro - vetenskap - verklighet. 224 s. 2. Dogmatikens utgångspunkt och grundläggande del. Kristi kyrka och frälsningshistoriens innevarande skede. 327 s. 3. Dogmatikens samlade innehåll och systematiska del. Kristus, kyrkans Herre, medelpunkten i frälsningshistorien och vändpunkten i världens och mänsklighetens historia. 370 s. — Ytterligare medv i festskrifter till Bo Giertz 1965 o G Rosendal 1972, i bla SBL, bd 17, 1967-69, o 19, 1971 — 73, samt Svensk pastoraltidskrift - Kyrkligt forum, 1968, 1970-71, 1975, Upps.

Utgivit: Svenska kyrkans bekännelseskrifter ... 3.-4. uppl [jämte ny uppl av Sakregister ...]. Sthlm (tr i Nederländerna) 1969. 710, 63 s. [Foto-mekaniskt omtr av föreg uppl.]

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konselj akter 27 nov 1936, nr 29, RA. — T Johannisson, Ett språkligt signalement (1973); UUM 1951-1960 (1975); G Wrede, nekner över L (DN o SvD 8 maj 1979).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A Hjalmar J Lindroth, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10651, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Wrede), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10651
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A Hjalmar J Lindroth, urn:sbl:10651, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gösta Wrede), hämtad 2024-04-16.