John Lingman, Foto Herman Bergne

Jonas (John) Lingman

Född:1901-11-19 – Bollnäs församling, Gävleborgs län
Död:1962-10-05 – Gävle Heliga Trefaldighets församling, Gävleborgs län

Landshövding, Civilminister, Fackföreningsman


Band 23 (1980-1981), sida 693.

Meriter

Lingman, Jonas (John), f 19 nov 1901 i Bollnäs, d 5 okt 1962 i Gävle. Föräldrar: byggnadssnickaren Olof L o Margareta Kristina Olsdtr. Snickare vid statens järnvägars verkstäder i Bollnäs 18, led av styr för gävleborgs-distr av Sveriges soc:dem ungdomsförb 22— 28, ordf där 28—31, i soc:dem ungdomsklubben Frihet 24—29, i Arbetarnas bildningsförb:s (ABF) lokalavd i Bollnäs 28-30, i Fackl Central Org (FCO) 30-33, sekr i Sv järnvägsmannaförb:s avd 108 29—32, ordf där 32, led av Bollnäs kommunalfullm 31 — 36, ordf i Bollnäs arbetarekommun 35, ombudsman i Sv järnvägsmannaförb 36—44, sakk i besparingsutredn ang statens järnvägar mars 41 — mars 44, led av allm lönenämnden 45—47, ombudsman i statstjänarkartellen 45 —46, led av synkravskomm febr 46— juni 50, förste förb:ordf i Sv järnvägsmannaförb 46—47, led av Landsorganisationens (LO) sekretariat 46, generaldir i statens avtalsnämnd 1 jan 47—50, sakk i arbetstidsutredn mars 47—febr 50, ordf i 1948 års förhandl:rättskomm april 48—sept 51, i 1948 års anställn:utredn april 48—febr 50, ensamutredare ang företagsdemokrati mm dec 49—febr 50, konsultativt statsråd 4 jan—30 juni 50, statsråd o chef för civildep 1 juli 50—28 nov 54, landsh i Gävleborgs län från 13 nov (tilltr 29 nov) 54, ordf i komm ang Karolinska sjukhusets utbyggande från dec 54, i länsarbetsnämnden, lantbruksnämnden o hushålln:sällsk i Gävleborgs län från 54, i länsbostadsnämnden där från 55, i Gästrike-Hälsinge hembygdsförb från 55, i 1959 års skjut-fältsutredn jan 59—aug 60.

G 2 dec 1934 i Ovansjö, Gävl, m Karin Margareta Andersson, f 1 dec 1907 där, d16 sept 1975 i Gävle, dtr till fabriksarb Johan Axel A o Elin Margareta Dahlqvist.

Biografi

L växte upp som det äldsta av nio barn. Fadern var byggnadssnickare, o L fick tidigt hjälpa till med familjens försörjning på byggen o i skogen. Han genomgick fyra klassers folkskola med varannandagsläsning. Detta blev hans enda regelbundna utbildning. 1918 anställdes han som snickare vid SJ:s verkstäder i Bollnäs. L kom tidigt in i det fackliga arbetet. Han var en drivande kraft inom ungdomsförbundet i Bollnäs o blev senare även ordförande i arbetarekommunen. Han engagerade sig också i det fria bildningsarbetet. ABF kom att bli hans universitet liksom många andra arbetarungdomars. Det var främst nationalekonomin som fångade hans intresse. De fackliga frågorna kom så småningom att ta alltmer av hans tid. Hans förmåga att sätta sig in i löne- o anställningsproblem gjorde att han fick förhandla för arbetskamraterna ännu medan han stod kvar på verkstadsgolvet.

1936 anställdes L som ombudsman i järnvägsmannaförbundet. Han fick rykte om sig att vara en stor kännare av den komplicerade "löne- och avtals vetenskapen". Som ombudsman sysslade han främst med avtalsfrågorna för verkstadsarbetare o med norrlandsavdelningarnas speciella problem. Senare kom han även att fungera som socialsekreterare inom förbundet. Efter ett kortare mellanspel som ombudsman i statstjänarkartellen valdes L 1946 till ordförande i sitt gamla förbund, men redan påföljande år utsågs han till generaldirektör för den nybildade statens avtalsnämnd. Denna hade tillkommit för att skapa enhetlighet o överblick inom det statliga kollektivavtalsområdet. Det tycks ha varit i samband med överläggningarna mellan regeringen o 1945 års lönekommitté som man på regeringshåll fått upp ögonen för L:s kapacitet. Hans val till generaldirektör väckte ett visst uppseende. Dels var det inte vanligt, att en fackförenings man gick över så att säga till andra sidan, dels framfördes det på sina håll farhågor att L inte skulle kunna skilja sig från sin tidigare roll, speciellt som han under det första halvåret endast tog tjänstledigt från posten som förbundsordförande. Arbetsgivareföreningens organ Industria karaktäriserade valet av L som "olyckligt" o sade sig frukta, att situationen skulle kunna bli "fullkomligt grotesk". L:s naturliga pondus o korrekt ämbetsmannamässiga inställning gjorde emellertid att kritiken snart tystnade. Däremot skulle han både som generaldirektör o senare som statsråd stöta på vissa svårigheter, just därför att man på fackföreningshåll ansåg, att man hade anledning att vänta större förståelse för sina synpunkter o krav hos en av sina "egna". Som generaldirektör igångsatte L samordningsarbetet för det statliga löne- o avtalsområdet, som tidigare utgjort ett veritabelt lapptäcke, där bestämmelserna skiftade från avtalsområde till avtalsområde. Det gällde framför allt att fa fram ett "huvudavtal" med gemensamma bestämmelser. — Under sin tid som generaldirektör fungerade L som medlare i den segslitna poliskonflikten i Sthlm, som löstes 1948 på grundval av ett medlingsförslag framlagt av honom. Han blev även ordförande i den 1948 tillsatta utredningen om tjänstemäns förhandlingsrätt.

L:s utnämning 1950 först till konsultativt statsråd, sedan till chef för det nybildade civildepartementet med uppgift att handha löne- o pensionsfrågor, kom inte direkt oväntat, sedan det visat sig, att Sven Andersson, som tidigare handlagt lönefrågorna inom finansdepartementet, föredrog att förbli konsult. Med sin breda erfarenhet från det statliga löneområdet både på kollektivavtalssidan o tjänstemannasidan var L den naturlige kandidaten att överta ansvaret för denna "den svenska statsförvaltningens skräckfyllda ormgrop", som löneområdet ibland kallades. Utbrytandet av lönefrågorna ur finansdepartementet får ses som en effekt av den offentliga sektorns begynnande expansion (antalet statsanställda uppgick 1950 till över 330000), vilken gjorde att löneuppgörelserna kom att ta en allt större del av finansdepartementets resurser i anspråk. L blev den tredje järnvägsmannen som tog plats vid konungens rådsbord. De två tidigare hade varit Henning Leo (bd 22) o Albert Forslund (bd 16).

L:s strävan som löneminister var att åstadkomma så stor likställighet som möjligt mellan de statligt anställda o dem som var anställda i det fria näringslivet. Uppgörelserna på det statliga området följde i möjligaste mån överenskommelserna på den fria marknaden. Den återhållsamhet som präglat uppgörelserna på löneområdet efter kriget bröts genom den sk Koreainflationen 1950 som ledde till en ökad rörlighet i avtalsrörelserna med krav på lönehöjningar på 15—20 %. Detta kom att försvåra avtalsläget, dels genom att ojämnheten i lönesättningen på den öppna marknaden ökade, dels genom att inflationen skapade osäkerhet i framtidsbedömningarna.

Arbetet som löneminister var såtillvida otacksamt som uppgiften i hög grad blev, som L uttryckte det i en intervju, att tillse att alla blev lika missnöjda. Att det blev motsättningar låg i verksamhetens natur, men ofrånkomligt var att L som gammal fackföreningsman ibland kände sig särskilt utsatt, speciellt då i konflikter med det gamla förbundet. 1954 utsattes L för ett öppet angrepp i förbundstidningen Signalen på grund av sin hållning i frågan om statstjänarnas ersättning för obekväm arbetstid. L hänvisade i sitt svar till att den sittande arbetstidsutredningen inte kommit med sitt betänkande, vilket gjorde att man inte hade någon överblick över omfattningen av denna typ av arbete. Samtidigt lovade han en gynnsammare lösning längre fram. Enligt uppgift skall detta angrepp ha varit orsak till att L mot slutet av 1954 meddelade, att han önskade avgå som löneminister.

Under L:s tid som civilminister fick "det statliga systemet för löneförhandlingar form och stadga" (T Erlander i SvD 6 okt 1962). Viktiga förändringar som genomfördes var tjänsteförteckningsrevisionen, ändringen av dyrortsgrupperingen o omläggningen av pensionssystemet för statstjänare. En annan uppgift som låg L varmt om hjärtat var den sk kompetensutredningen. Han var ju själv ett exempel på duglighet utan någon formell kompetens. — Som landshövding i Gävleborgs län kom L att speciellt engagera sig i vägväsendets upprustning o i främjandet av turismen inom länet.

L beskrivs allmänt som en mycket lugn o sansad person. Han tillhörde den nya typ av tredje generationens arbetarledare som trivdes bättre bakom skrivbordet än på tribunen. Hans väg till statsrådstaburetten o landshövdingestolen gick inte som för många av hans jämnåriga över tidningsredaktionen o riksdagen. Han gjorde en "inre" karriär inom fackföreningsrörelsen för att sedan övergå till andra sidan förhandlingsbordet. Han var en saklig ämbetsmannatyp med stor arbetskapacitet. Som förhandlare hade han förmåga att hitta nya infallsvinklar o undvika låsningar.

Författare

Alf W Johansson



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: Avtalsförhandlingarnas efféktivise-ring (Tiden, årg 41, 1949, Sthlm, s 14-17).

Källor och litteratur

Källor o litt: L:s klippböcker med art:ar o intervjuer med L i dagspress o tidskr, hos Olle L, Karlstad.

Arbetets söner, 4 (1960); E Brännman, J L in memoriam (Från Gästrikland 1963, s 114—115); H Kjellvard, Det bevingade hjulets folk. Minnesskr vid Sv järnvägsmannaförb:s 50-årsjubileum, 2, 1925-1949 (1949); Signalen. Organ för Sv järn-vägsmannaförb 1946, 1947, 1950-1954; Sv folkrörelser, 1 (1936). — Art:ar o intervjuer i DN 14 nov 1954 o 17 nov 1961 samt nekner i dagspressen. — Muntliga uppgifter från kanslichefen L Garlström, Sthlm, förre statsrådet H Kling, Malmö, förre förb.ordf G Kolare, Sthlm, länsassessor O Ling-man, Karlstad, f landshövd K G Samuelson, Lidingö, förhandhdir B Quennerstedt o generaldir K-L Uggla, båda Sthlm.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jonas (John) Lingman, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10724, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf W Johansson), hämtad 2020-11-28.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10724
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jonas (John) Lingman, urn:sbl:10724, Svenskt biografiskt lexikon (art av Alf W Johansson), hämtad 2020-11-28.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se