Meriter

Ljungberg, Göta Albertina, f 4 okt 1893 i Sundsvall, d 28 juni 1955 i Lidingö. Föräldrar: arbetaren Carl Magnus Pettersson o Emma Matilda Olsson. Fosterdtr till Hilma Desideria L, f Herzman. Debuterade på K teatern 17, engagerad där 18 — 26, gästspel i Berlin 21, vid Covent Garden-operan i London i olika omgångar 24—29, engagerad vid Staatsoper i Berlin 26—29, vid andra scener i Tyskland periodvis 28 — 37, vid Metropolitan Opera House i New York 32 — 35, konsertverksamhet bla i Sydamerika 40—42, lär vid New York College of Music 45, gästspel bla i New York 50 o i Sthlm 51. - Litt et art 32.

G 1) 12 juni 1922(—29) i Sthlm, Engelbr, m regissören Harry Stangenberg i hans andra g, f 12 april 1893 där, Hedv El, d 3 nov 1941 där, Engelbr, son till läkaren MD August Emil S o Edith Karolina Schubert; 2) 29 okt 1935 m ingenjören Edwin Wedge i hans första g, f 28 jan 1910 i Trimountain, Mich, USA, son till Edward James W o Mary Ellen Hume.

Biografi

Efter studier för Gillis Bratt o Mme Cahier samt vid operaskolan i Sthlm debuterade Göta L på K teatern 1917 som Gutrune i Ragnarök, Santuzza i På Sicilien o Elisabeth i Tannhäuser samt 1918 som Elsa i Lohengrin. Hon var sedan fast engagerad där fram till 1926 o gästspelade även senare, sista gången som Elisabeth säsongen 1937—38. Redan från debuterna hade L stor framgång med sin rena, expansiva o sensuellt färgade lyriskdramatiska sopran, sin vackra apparition o sitt temperamentsfulla sceniska utspel. Hennes genombrottsroll blev Myrtokle i d'Alberts Die toten Augen vid styckets sv premiär 27 sept 1920. Hon användes särskilt i vad som på tidens fackspråk kallades "intressanta" roller, ett karaktärsbetonat primadonnefack med partier som Madeleine i F d'Erlangers Noél, titelrollen i Max von Schillings' Mona Lisa o Asteria i Boitos Nero samt inte minst titelrollen i Richard Strauss Salome. Dessutom sjöng L Kersti i Rangströms Kronbruden vid den sv premiären 1922, Eurydike i Max Reinhardts uppsättning av Offenbachs Orfeus i underjorden, Rosalinda i Läderlappen samt både Freia o Fricka i Rhenguldet.

Trots många krävande uppgifter blev L kanske inte uppskattad efter förtjänst vid hemmascenen o uppträdde regelbundet utomlands from 1921. Hennes framställning av Salome väckte internationell uppmärksamhet, vilket ledde till engagemang vid Covent Garden i London, där hon 1924 gjorde sensation i denna roll, förutom i framträdanden som Sieglinde i Valkyrian o Gutrune. Hennes Sieglinde ansågs "rörande" o prisades för "ren och frisk sång", hennes Salome beskrivs av den berömde kritikern Ernest Newman som "märkligt fascinerande, ett perverst och bortskämt barn i början, som gradvis utvecklades till en vacker och vild varelse av kattsläktet med hunger efter blod". L återvände till Covent Garden 1927-28 under två säsonger bl a som Wagners Elisabeth, Eva (i Mästersångarna) o Kundry (i Parsifal) o hade dessutom stor framgång som Tosca. 1929 kreerade hor. i London titelrollen i Goosens Judith.

Framgången som Salome i London ledde till ett engagemang vid Berlins Staatsoper, o här framträdde L dels i wagnerroller som Elisabeth, Elsa o Sieglinde, dels i italienska partier, som tycks ha legat väl till for hennes röst o sångstil: Leonora i Odets makt, Santuzza, Nedda i Pajazzo o Tosca. 1929 framträdde hon under en säsong på Metropol-Theater i Berlin i operetten Die drei Muske-tiere mot Herbert Janssen o Joseph Schmidt. 1928—37 medverkade hon också under sex festspelssäsonger på den sk "skogsoperan" i Zoopot (Sopot i nuv Polen).

Under sin karriär studerade L vidare för ett ovanligt stort antal lärare, bl a Ferguson i London, Vittorio Vanza i Milano o Louis Bachner i Berlin. Detta tycks ha hindrat denna mycket originella artists röst från att bli det verkligt personliga instrument med homogen o jämn standard som man annars i regel finner hos sångare av hennes klass. Berlinpedagogen Oscar Daniel påverkade L att övergå till det högdramatiska facket hos Wagner o R Strauss, vilket delvis översteg hennes vokala resurser. 20 jan 1932 gjorde L sin första föreställning på Metropolitan i New York som Sieglinde. Samma säsong sjöng hon också Elsa, Isoide i Tristan och Isoide, Brynhilde i Nibelungens ring o Kundry. Följande år medverkade hon i Strauss Elektra först som Chrysothemis o sedan i titelrollen vid verkets Metropolitanpremiär o sjöng slutligen sin glansroll, Salome, vid verkets första återkomst till "Met" sedan skandalpremiären 25 år tidigare. Vidare kreerade L rollen som lady Marigold Sandys i Howard Hansons The Merry Mount och var verksam vid Metropolitan tom våren 1935.

L kom att framträda inför den amerikanska publiken i en imponerande rad roller ur den tyska repertoaren men hade inte samma framgång som i London o Berlin. Rösten var fortfarande ett imponerande instrument men hade förlorat i klangskönhet genom en alltför dramatisk repertoar. Liveupptagningar från Metropolitan av föreställningar av Salome o Elektra (den senare endast fragmentariskt) imponerar ändå o förmedlar intrycket av en sällsynt intensiv musikdramatisk artist. Den vokala nivån var dock högre på sångerskans oftast praktfulla kommersiella skivinspelningar från åren 1924—30, i vilka man bl a far glimtar av en gripande o kantabel Leonora i Odets makt, en imponerande Elsa, en passionerad Sieglinde, en intensiv Kundry med brett register o en Salome med säkert grepp om rollens enorma svårigheter.

Efter att ha lämnat Metropolitan 1935 verkade L bl a som lärare vid New York College of Music o fortsatte i viss omfattning att gästspela till andra världskrigets utbrott. Efter tio års tystnad återvände L med framgång till konsertestraden i New York 1950 o till Tivoli i Sthlm 1951. Hon var från 1952 tillsammans med maken skriven i Sverige.

L var en framstående lyrisk-dramatisk sopran, som framträdde tillsammans med de flesta av sin tids stora artister o räknades som en av de sceniskt mest intressanta av samtidens operasångerskor, närmast jämförbar med Marie Jeritza, med vilken hon delade många roller. L kom att framträda mycket som wagnersångerska men var särskilt framstående som tolk av komplicerade karaktärsroller hos R Strauss o de italienska o tyska "veristiska" tonsättarna. Om hennes stora ryktbarhet utomlands vittnar det faktum att ett stort antal av hennes inspelningar återutgivits på Lp-skiva i Nordamerika (Rococo 5252) o Europa (Preiser LV 176) under 1960-o 70-talen. Blyth's Opera on record har ett tiotal referenser till inspelningar av L i sina jämförande diskografiska analyser.

Författare

Stefan Johansson

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: A Blyth, Opera on record (London 1979); SMoK; Sohlman; Sv konstnärer inom teaterns, musikens o filmens värld (1943); Väd 1953. - Nekner över L i DN 1 juli o i SvD 30 juni 1955.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Göta A Ljungberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10796, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stefan Johansson), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10796
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Göta A Ljungberg, urn:sbl:10796, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stefan Johansson), hämtad 2024-04-25.