Meriter

Lagerroth, Lars Fredrik Barthold, f 10 sept 1885 i Önnestad, Krist, d 30 juli 1974 i Lund, Allhelgona. Föräldrar: kh Lars Elias L och Anna Ulrika Ennes. Mogenhetsex vid h a l i Kristianstad 13 juni 03, inskr vid LU 15 sept 03, FK 31 jan 07, FL 31 maj 13, disp 26 maj 15, FD 31 maj 15, lärare vid Saltsjöbadens samskola 15—17, docent i historisk statskunsk vid LU 2 okt 17, efterprövn för FL-ex i statskunsk 31 maj 18, docent i statskunsk 12 juni 18, uppehöll professuren i statskunsk o statistik 1 okt 19—30 juni 21, 15 febr—5 maj 23, 1 sept—15 okt 24 o 15 mars—10 maj 25, lektor i hist o modersmålet vid Nya elementarskolan i Sthlm 31 dec 24—29, lärare i statskunsk vid Socialinst i Sthlm 25—31, prof i statskunsk vid LU 16 maj 29—31 dec 50. — LVSL 20, LHVL 23, LVHAA 52.

G 2 juli 20 i Karlstad med Solveig Vilstrup, f 11 dec 00 i Sthlm, Ad Fredr, d 6 mars 70 i Lund, Allhelgona, dtr till disponenten Thoger Løwenbalk V o Laura Tørsleff.

Biografi

Fredrik L kom under studieåren i Lund att tillhöra en grupp vänsterinriktade studenter (bl a Malte Jacobsson, Ivan Pauli, Östen Undén o Ernst Wigforss). Efter studier i filosofi för Hans Larsson, av vilken han tog ett djupt o avgörande intryck, övergick han till historien. I sitt avhandlingsarbete inriktade han sig först på den adliga oppositionen under Gustav III men gled under påverkan av Erik Naumann tillbaka till frihetstiden. För att klarlägga det frihetstida statsskicket ansåg han sig tvungen att dra linjerna tillbaka ända till författningshistoriens allra första början i Sverige. Sina resultat framlade han 1915 i avhandlingen Frihetstidens författning, en studie i den svenska konstitutionalismens historia. De grundläggande tankegångarna hade han presenterat redan 09 i en uppsats i StvT.

L ser i den sv författningsutvecklingen en dialektisk process, en strid mellan å ena sidan förespråkarna för ett envälde — till dem hör främst kungarna — o förespråkarna för ett konstitutionellt, ett lagbundet styrelseskick, främst adeln. Han har härvidlag påverkats av Otto von Gierke, o dennes teori om att det i utvecklingen rått en ständig dragkamp mellan en Herrschaftsprincip o en Genossenschaftsprincip. L ger mot den bakgrunden de långa perspektiven i sv författningsutveckling, insatta i sitt idé-historiska o generellt-samhällsvetenskapliga sammanhang. Höjdpunkten i den konstitutionella utvecklingen blir för L frihetstidens författning med det parlamentariska statsskicket. L döljer inte var han själv hör hemma eller över huvud sina sympatier eller antipatier. Avhandlingen är, som han brukade säga, skriven med hans hjärteblod. Frihetstiden o det frihetstida statsskicket, av tidigare generationer forskare kritiserade o nedvärderade, ville han rehabilitera. Rehabiliteringen gällde ej "frihetstiden som empirisk epok utan som rationell princip". Han stod inte främmande för "frihetstidens svåra lyten". Men de yngre mössorna hade en klar insikt om dem, o Gustav IILs revolution 1772 avbröt en utveckling som borde ha kunnat bli lyckosam.

L:s avhandling "hör till de icke alltför många verk, om vilka man kan säga att de bildat epok i forskningens historia" (N Her-litz). Hans rehabilitering av frihetstiden har lett till en betydligt nyktrare och mera nyanserad syn på tidevarvet. Men vad som framför allt inspirerat forskningen har varit de långa perspektiven på sv författningsutveckling. Den abstrakta nivå, på vilken L valt att analysera utvecklingen, var emellertid främmande för de samtida historikerna, o i sitt ställningstagande för den frihetstida parlamentarismen uppfattades han som subjektiv o utmanade en bred konservativ opinion, vilken ogillade de försök som Staaff, L:s politiska idol, gjort att länka utvecklingen mot parlamentarismen. Avhandlingen betecknades i SvT 15 (av Carl Hallendorff) som "en monsteravhandling, vilken, om den också ej fyller det vetenskapliga måttet — eller kanske just därför — sannolikt skall få äran att räknas bland liberalismens kanoniska skrifter". En docentur ansågs av L:s lärare inte kunna komma i fråga.

En förnyad bedömning av avhandlingen skedde, sedan L 17 inlämnat en ansökan om docentur i författningshistoria. Som ytterligare specimen åberopade han en ny bok, Konung och adel, ett bidrag till Sveriges författningshistoria under Gustaf III, vilken kan betecknas som en fortsättning på avhandlingen. Under mellantiden hade klimatet blivit gynnsammare för L. Ludvig Stavenow o Rudolf Kjellén hade uttalat sig berömmande om avhandlingen, o det allmänpolitiska läget höll på att svänga åt vänster. De tillkallade sakkunniga var delade. Sedan L ändrat sin ansökan till att avse historisk statskunskap, bröts dock isen o ansökan bifölls. Ett år senare blev han, efter att ha läst in en licentiatkurs i statskunskap, docent i detta ämne.

Under 20-talet blev L fängslad av Hans Kelsens system, den rena rättsläran o under intryck av denna publicerade han flera skrifter: Boström och Kelsen, en jämförelse (StvT 25), Platons stats- och rättsbegrepp, en studie i allmän statslära (28) o Psykologisk verklighet och juridisk fiktion vid till-lämpningen av Sveriges grundlagar (25). Den sistnämnda är ett betydande statsteoretiskt arbete. Ett annat nytt intresseområde blev kameralistiken. Uppslaget kom från Arthur Thomsons avhandling om Grundskatterna i den politiska diskussionen 1809—1866, del I. L tog upp tråden o publicerade 27 en bok om Indelnings- och grundskatteväsendets avveckling, ett systemskifte inom svensk statshushållning. Boken är en nyttig handbok. Av större vikt är L:s andra bok på det kamerala området, Statsreglering och finansförvaltning i Sverige till och med frihetstidens ingång (28). L ser utvecklingen som en strid mellan en privaträttslig o en offentligrättslig syn på statshushållningen.

Vid planläggningen av det stora verk, varmed riksdagens 500-årsjubileum skulle celebreras 35, ansågs det för givet att det skulle falla på L:s lott att behandla frihetstiden. Uppdraget förutsatte omfattande arkivforskningar o tog flera år i anspråk. Resultatet blev det monumentala verket Frihetstidens maktägande ständer 1719—1772, 1—2 (34). Arbetet är alltjämt en standardhandbok om det frihetstida statsskicket. En för en större allmänhet mera lättillgänglig framställning av L:s syn på frihetstiden föreligger i Levande och dött i frihetstidens statsskick (47).

Redan på 20-talet, bl a i Psykologisk verklighet och juridisk fiktion, hade L blivit intresserad av grundlagstolkningsfrågor. Till dem knöt han an i sin lärargärning under 30-talet. Statsrätten utgjorde enligt hans mening statskunskapens kärna, den gav ämnet "en fast ryggrad". Men sin särart fick statskunskapen genom vad den gav därutöver. Den sökte alltid tränga fram till författningens typologiska byggnad. Det föll sig därför naturligt för L att inrikta sig på den då gällande regeringsformen av 1809. Den sedan länge tongivande uppfattningen om denna hade präglats av L:s Uppsala-kollega, Axel Brusewitz: 1809 års RF gick till karaktär o konstruktion tillbaka till Montesquieus maktdelningslära, låt vara att byggnadsstenarna till stor del var svenska. L, som i en helt annan utsträckning än Brusewitz utgick från en analys av själva lagtexten, fann i denna en annan systematik än Montesquieus, en systematik, som var hämtad från vårt eget lands erfarenhet, framför allt frihetstidens. Han knöt därmed an till en äldre forskargeneration o trodde sig ha styrkt riktigheten av Pontus Fahlbecks uppfattning, att 1809 års RF är Sveriges historia omsatt i lagparagrafer. Sina resultat publicerade han i en strid ström av uppsatser o i den sammanfattande boken 1809 års regeringsform, dess ursprung och tolkning (42). L kom därmed i ett spänt förhållande till Brusewitz. Denne tog till orda först 46 (i StvT) men berörde endast antydningsvis L:s uppfattning om 1809 års RF. Någon dialog dem emellan kom, vilket L hoppats, aldrig till stånd.

Det nationella ursprunget, sv eller främmande, blev centrala teman i L:s fortsatta arbete. Så är fallet i Den svenska landslagens författning i historisk och komparativ belysning (47). Samma tema applicerade han även på övriga nordiska länders författningar, så i Tyskt och nordiskt i Danmarks författningsutveckling 1660—1849 (49) o i Sverige och Eidsvollsförfattningen (73).

När L blev emeritus, åtog han sig att skriva cn lärobok i utländsk statskunskap. Arbetet tog hela fem år, o resultatet, Moderna författningar mot historisk bakgrund (55), blev en omfattande o djuplodande handbok i skilda länders författningsutveckling, som sådan ypperlig. Omedelbart därefter drabbades han av en depression, som varade nära ett årtionde. Men vid 60-talets mitt "återkom" han, lika intellektuellt vital o lika debattlysten som förr. Arbetstakten blev hög, o ett stort antal uppsatser o böcker publicerades. Det var som om han ville ta igen de förlorade åren. Naturligt är att efterskörden i mångt o mycket bär prägeln av den tidigare produktionen. Men förmågan att utvinna nya synpunkter var alltjämt påtaglig. Med intresse o kritisk blick följde han den pågående författningsdiskussionen o analyserade o kommenterade såväl författningsutredningens förslag (Två svenska regeringsformer, 70) som 74 års RF (Vår nya författning och frihetstidens, 75). I båda fallen är det enligt hans mening en gammal bekant, som går igen: frihetstidens maktägande ständer.

L:s omfattande arbetsinsats förklaras av hans ovanliga förmåga att "gå upp" i sin egen forskning. Undervisningen — föreläsningar o seminarier — knöts nära till hans egen sfär. Ni får titta in i en forskares verkstad, brukade han ej sällan säga från katedern. Det vilade en tyngd o ett allvar över både hans forskning o undervisning. Han påminde inte så litet om en gammal karolinsk ämbetsman. Hans i alla situationer, inte minst under andra världskriget, rakryggade hållning gav honom allmän respekt. I mera intima kretsar o till dem räknade han även sina licentiander o doktorander kunde han uppvisa en annan sida: historieberättarens o glädjespridarens. Han trivdes med kolleger 0 lärjungar o var allmänt känd o uppskattad i det akademiska Lund.

L framstår som en författningshistorieskrivningens mästare. De stora perspektiven har han präglat, likasåväl som han tittat in i snart sagt varje detalj. Sina egna ofta "annorlunda" värderingar dolde han inte, o kanske just därför tvingade han andra att ompröva sina. Forskningens syn har han ändrat i mångt o mycket. På åtskilliga punkter har en annan mening hävdats, men ingen har varit opåverkad av honom. Han kände sig ej sällan som en förkunnare av ett nationellt frihetsarv, alltför litet observerat. Budskapet gick dock inte fram, så föreföll det honom ofta. Men han kunde också ha en mera realistisk syn. "Jag har skäl att tro", skriver han i sitt sista, postumt utgivna arbete, "att försöket till rehabilitering av frihetstidens vanryktade författning uti mitt debutarbete för snart sex årtionden sedan ej varit helt fåfängt".

Författare

Nils Stjernquist

Arkivuppgifter

L:s arkiv i LUB. Excerpter till frihetstidens hist i RA. Brev från L bl a i KB (42 st till N Ahnlund).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: 1909—67 se LUM 1967— 68, Lund 1968, s 402—405. — Våra partiers historiesyn. Lund 1968. 63 s. — [Rec av B Hennings, Fyra gustavianska studier, 1967] (StvT, årg 71, 1968, Sthlm, s 472—485). — Attentat och jubelfester (NT, N F, årg 44, 1968, Sthlm, s 321—324). — Karl XII:s apo-teosering. [Lund, tr] Malmö 1969. (7) s. [Sep ur Sydsvenska dagbladet s å 23/4.] — Två svenska regeringsformer. Lund 1970. XIII, 217 s. (Skrifter utg av Fahlbeckska stif- telsen, 49.) — Guldkonungen från Norden säger sitt folk farväl (NT, 46, 1970, s 344— 358). — Det rättsliga utgångsläget för de stora författningsändringarna i Sveriges historia (Scandia, bd 36, 1970, Sthlm & Oslo (tr Lund), s 161—202). — En- eller tvåkammar-system? Historiska erinringar inför Sveriges sista tvåkammarsriksdag (StvT, 73, 1970, s 101—129). — Om möjligheten att i Sverige införa republik i grundlagsenlig ordning (ibid, 74, 1971, s 247—261). — [Rec av Sveriges grundlagar och tillhörande författningar med förklaringar, 1971] (ibid, 75, 1972, s 270— 279). — Den svenska monarkin inför rätta. En författningshistorisk exposé. Sthlm (tr Lund) 1972. 258 s. — 1840 års departemen-talreform. Karolinskt eller frihetstida ursprung? (Scandia, 38, 1972, s 113—137). — Sverige och Eidsvollsförfattningen. Lund 1973. 98 s. (Skrifter utg av Vetenskaps-socie-teten i Lund, 68.) — 1634 års regeringsform (HT, årg 93, 1973, s 317—320). — Vår nya författning och frihetstidens. Lund 1975. 114 bl. [Stencil.] (Statsvetenskapliga institutionens, Lunds universitet, meddelande 1975: 1.)

Källor och litteratur

Källor o litt: P-E Back, F L (VSLA 1975); N Herlitz, F L:s forskn (Studier tillägn F L, 1950); dens, F L (VHAAÅ 1975); S U Palme, G F Pechlin i AK 1909 (Civibus et rei publicae, Festskr till Georg Andrén, 1960); N Stjernquist, F L (StvT 1975); S Swensson, Den sv statsvetenskapens nestor (Perspektiv 1953); E Wigforss, Minnen, 1 (1950).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
L Fredrik B Lagerroth, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10927, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Stjernquist), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10927
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
L Fredrik B Lagerroth, urn:sbl:10927, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils Stjernquist), hämtad 2024-04-16.