Erik J Lallerstedt

Född:1864-04-19 – Skå församling, Stockholms län
Död:1955-02-02 – Engelbrekts församling, Stockholms län

Arkitekt


Band 22 (1977-1979), sida 190.

Meriter

2 Lallerstedt, Erik Julius, brorson till L 1, f 19 april 1864 i Skå, Sth, d 2 febr 1955 i Sthlm, Engelbr. Föräldrar: godsäg Etik Ernst L o Hedvig Carolina Natalia Theresia Wener. Elev vid KTH:s avd för husbyggn:-konst 13 sept 82, avgångsex 30 april 86, elev vid FrKA ht 86—vt 89, praktiserande arkitekt i Sthlm 90—44, tjänstg arkitekt utom stat i överintendentsämbetet från 24 okt 93, erhöll statens treåriga resestipendium för arkitekter 94, tf prof i arkitektur vid FrKA 1 okt 97—1 juni 98, sekr i Sv teknologför-en:s avd för husbyggn:konst 00—02, led av dess styr 04—08, ordf 12—14, 20—21 o 30— 31, tf prof i arkitektur vid KTH vt 05—07, ord 31 maj 07—29, led av Sthlms stads byggnmämnd 17—34, av Sthlms stads stadsplanekommission 17—21 (v ordf 18—21), av rådet till skydd för Sthlms skönhet 18— 19, v ordf i stadsplanenämnden 21—34. — LFrKA 04.

G 4 maj 07 i Sthlm, Maria, m Elin Sofia Ericsson, f 25 sept 79 där, Nik, d 9 dec 60 där, Engelbr, dtr till lantbrukaren Johan E o Maria Sofia Persdtr.

Biografi

Erik L:s produktion är intressant genom att den speglar arkitekturutvecklingen under sex decennier: från 1880-talets materialmedvetna stilarkitektur via 90-talets friare formgivning, det tidiga 1900-talets internationella jugendstil o monumentalarkitektur i tegel till 20-talets klassicism o 30-talets funktionalism. L är sålunda ingen nyskapande arkitekt utan tillhör de kompetenta eklektikerna, som med konstnärlig säkerhet följer sin tids strömningar. Hans arbeten utmärks av intresse för det praktiska o i formbehandlingen av en stark volymverkan, stora sammanhållna murytor o en sparsam, väl studerad omamentik — oavsett vilken stil byggnaden tillhör.

L:s arbeten ligger i allt väsentligt på det offentliga området, med en lång rad uppdrag för riksbanken o postverket, byggnader för banker o försäkringsbolag, stationshus, skolbyggnader m m. Till skillnad från flera av sina kolleger ägnade han sig däremot varken åt stadsplanearbete eller detaljerad inredningskonst.

Som elev vid Konstakademins arkitekturskola uppmärksammades L för sin lätthet att assimilera den på stilhistoriska studier grundade monumentalarkitektur som skolan med Claes Grundström som professor lärde ut. Redan 87 vann han o kollegan Rudolf Enblom tredje pris vid tävlingen om ett nytt operahus med ett förslag till tillbyggnad av Gustav IILs opera. 90 blev han förstapristagare vid en tävling rörande om- o tillbyggnad av Konstakademins hus vid Rödbotorget o 92—97 stod han också som projektor för det omfattande bygget under överinseende av den mer erfarne arkitekten H T Holmgren. Under byggnadstiden företog L upprepade studieresor till Italien o Frankrike.

Vid 90-talets slut samarbetade L i ett antal projekt med två kolleger, Ludvig Peterson o Ture Stenberg, men från och med sekelskiftet drev han eget kontor med ett par anställda ritare. Till de arbeten han utförde tillsammans med Ludvig Peterson hör en magnifik privatvilla i italieninspirerad renässans vid Narvavägen 26—28 i Sthlm (nu Frankrikes ambassad), uppförd 98—00 för LKAB-chefen konsul G E Broms.

Under 1900-talets första årtionde arbetade L i en kraftfull jugendarkitektur, utmärkt av mjukt modellerade putsfasader, rundade burspråk eller utbyggnader, höga valmade tak, putsdekor i form av tunna ränder o infällda kakelplattor i mustiga färger. Beröringspunkter finns utan tvekan med F Bobergs samtida arbeten. Utpräglade exempel är kontors- o bostadshus för Västerås —Bergslagens järnvägsab vid Vasagatan i Sthlm (02—03, rivet), sparbanken i Sala (00—01) o en rad hyreshus på Östermalm, däribland det nyligen renoverade Grevgatan 11 (00—02) o Riddargatan 48 (02—03). I mycket verkar barockens mjuka formbehandling ha varit utgångspunkt för dessa byggnader, men L undvek medvetet direkta barockmotiv, som han menade stred mot "en förståndig och ekonomisk materialbehandling". Han anslöt till den av I G Cla-son förfäktade maximen att "låta plandispositionen vara för fasaden bestämmande" (TT 02, s55).

Till de föregående årens samarbete med Stenberg o Peterson hör ett par byggnader med väl genomarbetade kalkstensfasader: Härnösandsbanken, Kungsträdgårdsgatan 16 (98—01; nu Wermlandsbanken) o Kungsholms församlingshus (99—02) med höga volyminösa tak av skiffer o koppar. Två välkända anläggningar i karakteristiska jugend-former är hotellet i Vaxholm (00) o internatskolan i Lundsberg (05'—07).

Som arkitekt i överintendentsämbetet fick L tillfälle att utföra projekt till nya kyrkobyggnader, kyrkorestaureringar o dekorering av kyrkorum men även korrigering av inlämnade förslag eller bara renritning. 97 ritade han kyrkan i Jät i Småland, en liten långhuskyrka med torn o hög spira av anglosaxisk prägel, uppförd av tuktad granit. Till denna typ av landsortskyrkor hör också Tjärby i Halland (04). Inre dekorering med målad växtornamentik genomfördes enligt L:s ritningar i Grythyttan (03) o Sala stadskyrka (04).

L:s mera kända bidrag till sekelskiftets försök att finna nya former för kyrkobyggnader ligger båda i ordinära hyreshuskvarter i Vasastaden i Sthlm: S:t Peters metodistkyrka vid Upplandsgatan, ritad 99, o Mat-teuskyrkan vid Dalagatan från 01. Båda utmärks av en anglosaxiskt inspirerad blandning av gotik o Jugend, o planlösningen är nästan identisk, med församlingssal i en undervåning o däröver kyrkorum med läktare. Båda markerar sig också mot gatorna med kraftiga hörntorn. L betraktade senare Matteuskyrkan som en ungdomssynd o förändrade interiören radikalt vid en om- och tillbyggnad 25.

L anlitades vid denna tid som arkitekt för stationshus av några enskilda järnvägsbolag: för banan Sthlm—Västerås (99—08) med stationer bl a i Bromsten, Staket, Kallhäll, Ekolsund o Spånga, o för järnvägarna Eng-elsberg—Vansbro (från 00), Karlstad— Munkfors (från 01), Skövde—Axvall (från 02) o Rimbo-banan (09). Stationshusen är villaliknande byggnader i vänliga jugendfor-mer, ofta med fasader som kombinerar ljus puts o trä, ibland med drag av fornnordism.

På ett tidigt stadium anslöt sig emellertid L till den reaktion mot den internationella jugendarkitekturen som inspirerades av nordvästeuropeisk tegelarkitektur o som med mäktiga volymer av mörkt Helsingborgstegel o granit ville skapa en modem nationell arkitektur. I försäkringsbolaget Tryggs kraftfulla byggnad vid Birger Jarlsgatan i Sthlm (06—09, efter tävling) uppvisade L en syntes av sekelskiftesbarockens volymsuppfattning o en kubistisk tegelarkitektur med drag av expressionism (34 skickligt påbyggd av L). Tryggs hus innebar funktionellt en vidareutveckling av storkontoret med en stor glastäckt hall för ett hundratal kontorister på gårdsutrymmet.

Denna strävan mot en modern monumentalarkitektur i tegel präglade också i hög grad L:s vinnande tävlingsprojekt till Tekniska högskolan 11—12. Det genomfördes i etapper till 22, o utbyggnad av högskolan kom att sysselsätta L ända till 40. Kring en sekvens av gårdar grupperades byggnaderna i mörkt fasadtegel, granit o ljusrött taktegel, med den monumentala förgården åt Valhallavägen som arkitektonisk tyngdpunkt. Utmärkande är traditionell murning o valvslagning i tegel i kombination med modern betongteknik.

Omkring 10 inledde L sin verksamhet som arkitekt för riksbanks-, telegraf- o posthus i alla delar av landet — uppgifter som kom att sysselsätta honom in på 40-talet. Internationell Jugend i tysk eller österrikisk tappning med släta ljusa putsfasader, geometrisk dekor o höga tegeltak kännetecknar byggnaderna i Västerås (08—11) o i Växjö (09—11). Post o riksbank vid Stora torget i Kristianstad (11—16) formades som fristående kubiska flyglar till det gamla tyghuset i en monumental tegelarkitektur som nära ansluter till Tekniska högskolans.

Lika okomplicerat som L tillämpade Jugend o nationalromantik tog han upp klassicismens former under 10- o 20-talen, oftast på ett väl avvägt o elegant sätt. Den tyngre, materialmedvetna stil med drag från italiensk renässans som Ivar Tengbom introducerat i Enskilda banken vid Kungsträdgården utnyttjade L i Lifförsäkringsbolaget Thules hus vid samma gata (uppfört efter tävling 15, medarbetare Ture Ryberg). Associationer till det florentinska palatset understrykes av bottenvåningens rustikblock o den kraftfulla skulpterade taklisten i granit. Planlösningen knyter an till samtida bankhus med en glastäckt expeditionshall på gårdsutrymmet o cellkontor i byggnadskroppens övriga delar; det stora tomtdjupet har dessutom gett utrymme för en behaglig trädgård. Som helhet är Thulehuset en av L:s säkrast koncipierade byggnader.

L:s största projekt i 20-talsklassicism är ett tävlingsförslag till Konserthuset i Sthlm 20, som blev belönat med delat första pris, jämsides med Tengboms. Dess abstrakta klassicism är inspirerad av dansk nyantik, med en dominerande tempelgavel mot Hötorget. Samma formspråk genomförde L i sitt mest omfattande uppdrag från denna tid, för Sthlms högskola. Dess byggnad för de humanistiska o juridiska fakulteterna, Norrtullsgatan 2, projekterades 18 o uppfördes 25—26. För högskolan uppgjorde L förslag till en sammanhängande undervisningsmiljö kring Observatoriekullen med ett flertal institutionsbyggnader. Av detta projekt kom endast två byggnader vid Odengatan till utförande (29—32), som ansluter till det intilliggande stadsbibliotekets geometriskt förenklade arkitektur. Till arbetena för högskolan hör också restaurering o inredning av Spökslottet (26).

L:s 20-talsproduktion omfattar också några bostadshus, som ansluter till anglosaxiska bostadstyper men med tillämpning av samma raffinerade klassicism. Där ingår två smala, trevåniga enfamiljshus i den högborgerliga miljön vid Danderydsgatan i Sthlm (22—23), o liknande estetiska kvalitet om än mera anspråkslöst gavs ett radhusområde med tvåvånings trähus i Norrköping för televerkets arbetare (22).

L intog från början en ambivalent inställning till funktionalismen, sympatiserade med dess rationalistiska inriktning men uttalade sig mot vissa stilmässiga inslag. Hans arbeten kom dock att ta upp funktionalistiska drag. Några riksbanks- o posthus illustrerar tydligt övergången från 20-talsklassicism till funktionalism. En enkel klassicism med ljusa putsfasader — ibland kvaderin-delade o ofta med kolonnburna baldakiner — kännetecknar riksbankshusen i Norrköping (32) o Falun (30), postkontor i Umeå, Haparanda, Sandviken, Kramfors o Krylbo. I riksbankshuset i Visby (31) har emellertid de klassicistiska dragen hållits tillbaka. Ett vackert exempel på förening av drag från de båda stilriktningarna är ett post- och bostadshus vid Odengatan 76 i Sthlm.

Under 30-talet utgick från arkitektkontoret ritningarna till ett antal mogna arbeten i återhållsam funktionalism: postgirots stora byggnad vid Klara Norra kyrkogata (30— 32), sedeltryckeriets byggnad vid Kungl Myntet på Kungsholmen (35), försäkringsbolaget Tryggs hus vid Gustav Adolfs torg i Malmö (38), några post- o bostadshus i Sthlm, däribland Nybrogatan 57 (35—39)o Fridhemsgatan 7—11 (38). I arbetena från 30- o 40-talen är inflytandet från yngre medarbetare sannolikt mer betydande än i tidigare verk. På senare år samarbetade L med sin son Lars Erik L i en rad projekt, bl a Flygtekniska försöksanstaltens stora anläggning i Ulvsunda (39—41).

Tillsammans med sin unge medarbetare David Helidén vann L andra pris i en tävling för Malmö stadsteater 33 o erhöll samma placering vid en omtävling 35. Året därpå fick de o förstapristagaren vid båda tävlingarna Sigurd Lewerentz uppdraget att i samarbete finna en slutlig lösning på byggnadsfrågan — det gällde ett av de största sv teaterbyggena under 1900-talet, vilket genomfördes 40—44.

En stor del av L:s betydelse ligger i hans lärarverksamhet vid KTH. Som I G Clasons efterträdare innehade han professuren i arkitektur under 25 år fram till 29. Hans intresse för praktiska byggnadsfrågor framför det ensidigt formmässiga bidrog till att göra honom omtyckt som lärare. Dessutom torde hans lätthet att assimilera nyheter o att ta intryck av eleverna ha spelat en viktig roll för kontakten med flera generationer av blivande arkitekter.

Som lärare hade L möjlighet att rekrytera begåvade elever som medhjälpare på arkitektkontoret, men även innan han blev prof tycks hans kontor ha attraherat unga framåtsträvande arkitekter, exempelvis Ivar Tengbom o Carl Bergsten. Kontoret, som var beläget i ett par rum i anslutning till L:s privata bostad, sysselsatte permanent tre till fyra medarbetare, däribland i regel en byggnadsingenjör (under flera år vid 1900-talets början Georg Hesselman). Under 10-talet arbetade där bl a Erik Fant, Ture Ryberg, Eskil Sundahl o Paul Hed-qvist. Till senare medhjälpare hörde Wolter Gahn under 20-talet samt David Helidén o Tore Ahlsén under 30-talet.

På samma sätt som L förmedlade känslan av kontinuitet till sina elever representerar han i sina arbeten kanske tydligare än någon annan arkitekt en naturlig o odramatisk övergång från "gammal" till "ny" arkitektur under en tid då man programmatiskt sökte bryta nya vägar o ta avstånd från sambandet med äldre generationers byggande.

Författare

Fredric Bedoire



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

L:s stora ritningssaml i Sveriges arkitekturmus (saml ännu oordnad). Opubl ritn:ar o förslag till StH:s byggnader i Univ :förvalt-n:ens arkiv, STU.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Beskrivning över kungl. tekniska högskolans nybyggnader (Kungl. tekniska högskolan. Skrifter utg med anledning av inflyttningen i de år 1917 färdiga nybyggnaderna, Sthlm 1917, 4:o, s 61—95, 38 pl). — Carl Westman — en oppositionsman från sekelskiftet (Trettiotalets byggnadskonst i Sverige, Sthlm 1943, 4:o, s 9—22). — Fragment. Brev och episoder. Sthlm 1949. 173 s, 24 pl-bl. — Bidrag i TT, årg 23, 1893, 27, 1897, 31—35, 1901—1905, 38—42, 1908 —1912, 44—51, 1914—1921, 57, 1927, Sthlm, 4:o (i red 1912—14), o i Byggmästaren, årg 2, 1923, 4, 1925, 6, 1927, 9, 1930, 23, 1944, Sthlm, 4:o.

Källor och litteratur

Källor o litt: Avlöningsböcker från E L:s ritkontor, 1—7, okt 1898—dec 1918 i Sveriges arkitekturmus.

H Ahlberg, Swedish architecture of the twentieth century (1925); dens, E L:s under-visn i arkitektur (Byggmästaren 1929, s 157 f); G Alm, Enkel men värdig. Metodistisk kyrkoarkitektur i Sverige 1869—1910 (1974); H O Andersson o F Bedoire, Sthlms byggnader. En bok om arkitektur o stadsbild i Sthlm (1973); E G Asplund, Konserthuset (Arkitektur 1921, s 1—13); Auswahl von schwedi-scher Architektur der Gegenwart . . . zur in-ternationalen Architekturausstellung in Wien 1908 (1908); F Bedoire, En arkitekt o hans verksamhetsfält kring sekelskiftet. Gustaf Wickmans arbeten 1884—1916 (1974); G Bergquist o S Malmquist, Malmärna, 1—2 (1970); Byggmästaren 1922—1955; M Cra-mér, Spånga stationshus (Spånga före Tensta, ed Sthlms stadmus 1972, s 45—50); S Drakenberg, Stadens byggn:hist från 1800-talets mitt (Västerås genom tiderna, 5:2, 1962); T Grut, Nybyggnaden i Sthlm för Västerås-Bergslagens järnvägsab (Arkitektur o dekorativ konst 1904, s 1—4); dens, KTH:s nybyggnader (Arkitektur 1918, s 50—64); Invigningen av StH:s nya byggnad den 20 o 21 maj 1927 (1928); S Jonsson [Markelius], Lifförsäkr:ab Thules nybyggnad (Arkitektur 1918, s 93— 103); G Lindahl, Högkyrkligt, lågkyrkligt, frikyrkligt i sv arkitektur (1955); A Lindegren, Några reflexioner med änledn af arkitekt E L:s nya metodistkyrka (Arkitektur o dekorativ konst 1902, s 1 ff); B Linn, Vårt okända arkitekturarv (SvD 16 april 1966); dens, Osvald Almqvist, en arkitekt o hans arbete (1967); B Palm, Arkitekten Carl Westman (1954); P G Råberg, Funktionalistiskt genombrott (1972); SvTeknF; I Tengbom, nekr över L (Byggmästaren 1955, s 65 f); Trettiotalets bygg- nadskonst i Sverige, ed SAR (1943); TT 1888—1921; C Westman, Trygg (Arkitektur 1910, s 73—79).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Erik J Lallerstedt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/10947, Svenskt biografiskt lexikon (art av Fredric Bedoire), hämtad 2018-12-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:10947
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Erik J Lallerstedt, urn:sbl:10947, Svenskt biografiskt lexikon (art av Fredric Bedoire), hämtad 2018-12-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se