Meriter

2 Langlet, Valdemar Georg, son till L 1, f 17 dec 1872 i Lerbo, Söd, d 16 okt 1960 i Sthlm, Matt. Elev vid Norra latinlärov 82— 86, vid h a l i Uppsala 86, mogenhetsex där vt 90, inskr vid UU ht 90, FK 30 maj 94, medarb i tidn Fyris, Uppsala, 94—97, i Sthlms Dagbl 1 aug 98—05, studier i Tyskland, Schweiz o Österrike 05—06, led av styr för Folkbildn:förb 07—10, sekr där juni 07—juni 08, sekr i Sv turistfören 07— 09, led av styr där 08—11, sekr i UD:s heml presstjänst 07—09, politisk souschef i SvD juni 09—okt 14, led av styr för PK 13—15, andre red för AB nov 14—april 21, redisekr för Det nya Sverige 15—22, red där 23, red för Sv handelstidning nov 23—27, sekr i svenska Fören Norden 24—28, univdektor vid univ i Budapest 32—44, konsulatssekr o kanslist vid sv generalkonsulatet i Budapest 33—38, anställd vid beskickn där 38—45, ledare för Sv röda korsets verksamhet i Ungern 44—45. Förf, översättare.

G 1) 3 aug 99 i Åbo, Sv förs, m Signe Paulina Blomberg, f 1 maj 76 där, d 26 dec 21 i Sthlm, Engelbr, dtr till grosshandl Karl Evert B o Paulina Grosskopf; 2) 10 mars 25 i Sthlm, Joh, m Nina Nikolajevna Borovco, f 25 aug 96 i S:t Petersburg, dtr till bibliotekarien Nikolaj Afrikanovitj B o Antonia Szalko-Gzaikowska.

Biografi

När Valdemar L efter avslutade akademiska studier 1898 inträdde i Sthlms Dagblads redaktion, hade han bakom sig erfarenhet från uppsalapressen som medarbetare i tidningen Fyris, o 96 hade han tillsammans med Elof Ljunggren, SSUH:s förste ordf, grundat nykterhetstidningen Polstjärnan. Först på våren 09 erhöll L en ledande journalistisk ställning, då Helmer Key gjorde honom till huvudansvarig för ledaravdelningen o bitr politisk redaktör i SvD, där Key kort förut återinträtt som huvudredaktör. Under den tidiga keyska epoken betraktades SvD närmast som frisinnad o kulturliberal men drevs genom försvarsdebatten 11 gradvis mot det konservativa lägret, även om tidningen aldrig stod högerledningen nära. I sina ledare var L starkt försvarsvänlig, o han företrädde också tidningens industriprotektionistiska linje i viss motsättning till traditionella godsägar- o lantmannaintressen. 12 uttalade han sig klart mot den staaffska propositionen om kvinnlig rösträtt. Han bidrog dock till tidningens intresse för socialpolitiska frågor o för en förbättrad folkbildning — enligt honom "vår största sociala fråga".

Att L strax efter krigsutbrottet 14 måste lämna SvD berodde sannolikt på att han då var mera tyskvänlig än tidningens ledning i övrigt. Han övergick omedelbart till det mer oreserverat centralmaktsvänliga Aftonbladet som andre redaktör under Harald Sohlman. Särskilt uppmärksammad blev Sohlmans o L:s energiska aktivism o lyhördhet för tyska synpunkter under finlandskrisen vintern 17— 18. Parallellt med arbetet i AB påtog sig L medredaktörsskapet för den av Adrian Molin grundade starkt konservativa månadstidskriften Det nya Sverige, som främst inriktade sig på social-, försvars- o utrikespolitik men också tog energiskt ställning mot författningsrevisionerna 18—21. Förutom Molin o L bestod kretsen kring tidskriften av Otto Järte, Rudolf Kjellén o Yngve Larsson. I början på 20-talet lämnade L fast journalistisk verksamhet men bidrog med kulturartiklar o korrespondenser i bl a SvD o DN samt nordiska o tyska tidskrifter. Några år redigerade han Sv handelstidning, som koncentrerade sig på industri- o exportfrågor, sjöfart o finanspolitik.

Som PK:s hiertastipendiat hade L 05—06 besökt univ i Schweiz o Österrike samt Heidelberg, där han hört föreläsningar i journalistik o studerat historia, samhällsvetenskap o nationalekonomi. Resultatet blev ett engagemang för journalistutbildningen bl a i broschyrform. Han kritiserade de unga tidningsmännens osäkra anställningsförhållanden o dåliga utbildning liksom tidningarnas låga värdering av kvalitetsarbete. Han ville hävda pressens uppgift inte bara som nyhetsförmedlare utan även som pedagog o folkbildare. Sina ambitioner i journalistyrket fick han utlopp för inom PK som medlem av styrelsen o som organisatör av utländska pressbesök. Han deltog också i organiserandet av UD:s presstjänst.

Redan i mitten på 90-talet gjorde L sin första långa resa genom Ryssland, Mindre Asien o Östeuropa, som han beskrev i resebrev till GHT o danska Nationaltidende o även i bokform. Senare företog han en rad resor i Europa, Asien o Afrika o besökte särskilt Ryssland före o efter revolutionen vid många tillfällen. Hans intresse för natur o folkliv resulterade, förutom i reseskildringar, i praktiskt arbete inom Sv turistföreningen o Föreningen Norden. Som författare drogs L tidvis mot sina gamla språkintressen från uppsalaåren o skrev bl a om språkriktighetsfrågor o särdrag i finlandssvenskan. Efterhand förvärvade han avsevärda språkkunskaper o var flitig översättare, särskilt från tyska, ryska o ungerska. Han var ivrig esperantist som sin andra hustru. L:s intresse för särskilt öst- o centraleuropeiska samhällsförhållanden ledde till böcker om revolutionsrörelserna i Ryssland 05—06 o krigshändelserna i Europa närmast före o under första världskriget.

Mest känd för en bredare allmänhet blev L för sitt hjälparbete i Budapest under andra världskrigets slutskede. En längre vistelse 31 för att samla material till en reseskildring hade fått honom att slå sig ned i Budapest som sv universitetslektor. Snart engagerades han också som tjänsteman vid sv konsulatet o beskickningen. Efter den tyska ockupationen av Budapest i mars 44 började L organisera en egen hjälpverksamhet i samförstånd med Svenska röda korset. Vid Budapests fall i jan 45 lyckades L etablera ett drägligt förhållande till den ryska ockupationsmakten. Genom hans ansträngningar kunde Sv-ungerska sällskapet i april ersätta Sv röda korset som huvudman, varigenom arbetet kunde drivas vidare. — I maj 45 avreste L o hans hustru till Sverige. I en bok följande år skildrade han ingående sitt hjälparbete i Budapest o inledde samtidigt en insamling för stadens befolkning.

L har uppenbart känt stark sympati för den ungerska synen på Trianonfördraget 20 som orättfärdigt o ansåg att Ungerns närmande till Mussolinis Italien under 30-talet var en följd av västmakternas bristande intresse för den ungerska frågan. Framför allt vårdade sig emellertid L om de kulturella förbindelserna mellan Ungern o Sverige o tog initiativet till de "svenska dagarna" i Budapest i april 43. I bl a DN bidrog han med artiklar om Ungern. Efter kriget engagerade han sig i den ungerska föreningsverksamheten i Sverige.

L brukade signaturerna L., V. L-t, Var jag, Don Juan o Amiko.

Författare

Leif Gidlöf

Arkivuppgifter

L:s ppr i KB. Brev från L A Molin), RA o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Ad Columellas codicem Sangermanensem qui uocatur (Eranos, vol 1, 1896, Upsalia: & Lipsia; (tr Upps) 1897, s 86—94; även sep, 9 s). — Ad Columellae r. r. V, I, I (ibid, s 187 f). ¦—¦ Grinjovas historia. En bild från Ryssland (Polstjärnan, årg 2, 1897, Upsala, s 30—32). — Till häst genom Ryssland. Sthlm 1898. 421 s. — I ryska kloster. Sthlm (trUpps) 1898. 35 s. (Föreningen Heimdals folkskrifter, 59.) — I Ravenna. Anteckningar (OoB, årg 7, 1898, Sthlm, 4:o, s 337—352). — Krig (ibid, s 567—573). — Berg (ibid, 11, 1902, s 395—402). — Sven Hedins resor och forskningar (ibid, s 513— 538). — Vid Lebe Haus Divan Begi. En dag i det ädla Bakhara. Sthlm 1904. 11 s. [Anon.] (Folkbildningsförbundet. Föreläsningsbyrån. Text till bildserien, n:o 34.) — Revolutionsrörelsen i Ryssland. En illustrerad tidskrönika. Sthlm 1905[—06]. 589 s. Finsk övers Hä-meenlinnassa 1906, 595 s. — Om pressens uppgift och tidningsmannens utbildning. Upps 1906. 39 s. ([Omsl:] I vår tids lifsfrå-gor, 46.) — Den blivande turistleden Kvikkjokk—Abisko (STFÅ 1909, Sthlm, s 267— 301). — Kriget om Balkan. En skildring af nutidens märkligaste sammandrabbning. Gbg (tr Sthlm) 1912. 4:o. 280 s, 29 pl, 3 kartor. (Tills med I T Aminoff.) — Svensk utrikespolitik. Sthlm 1912. 16 s. (Svenska dagbladets skriftserie, 1.) — Matematikherraväldet och den väntade skolreformen. Sthlm 1913. 25 s. (Ibid, 5.) — Den politiska situationen nu. En vidräkning med hr Axel Schotte. Föredrag. Kristinehamn 1914. 4:o. 14 s. — Det stora världskriget. Bd 1/9. Sthlm 1914—21. 3231 s. (Tills med C O Nordensvan.) — Pressen och tidningsmännen. Ett ord till äm-nessvennerna och allmänheten. Sthlm 1915. 60 s. — Bevingade ord och slagord. Efter olika källor sammanställda och förklarade. D 1—2. Sthlm 1925—28. 1. Citat från främmande språk. 499 s. 2. Svenska citat. 680 s. — Säregenheter i finländsk tidnings-svenska. En undersökning verkställd på uppdrag av Finlands svenska publicistförbund. Hfors 1930. 85 s. — Till häst genom Ungern. Sthlm 1934. 445 s. Förk övers London 1935, 280 s, 16 pl-bl. — Verk och dagar i Budapest. Sthlm 1946. 221 s. — Bidrag i Det nya Sverige, årg 8—9, 1914—1915, 11—16, 1917—1922, Sthlm, o i dagspressen.

Utvalt och bearbetat: M Langlet, "Mamma, tala om något roligt!" Dikt och verklighet. D 1—2. Sthlm 1923. 1. Visor och sagor för de små. 235 s, 1 pl. 2. Djurfabler och andra sagor. 276 s.

Redigerat: Det nya Sverige, årg 10—17, 1916—1923, Sthlm (tills med A Molin; 10— 16 anon); Svensk handelstidning, årg 5, 1923, n:o 45 — årg 9, 1927, n:o 9, Sthlm, fol.

Utgivit: Nordens årsbok, 1925, Khvn, 196 s (tills med H Bruhn o K Schjeldrup).

Källor och litteratur

Källor o litt: Signaturreg o biogr klippsaml i Sveriges pressarkiv, RA.

I Anderson, SvD:s hist, 1, 1884—1940 (1960); dens, Otto Järte — en man för sig (1965); R Andersson, SvD o det polit livet 1897—1918 (1952); En krönika om Sv turist-fören tillägn dess ordf Arthur Lindhagen . . . (1934); Folkbildndörb. Minnesskrift 25/9 1903—25/9 1928 (1928); J Lindroth, Idrottens väg till folkrörelse (1974); I Ljungquist, Ur DN:s hist 1922—1946, 3 (1954); Lundstedt; E Palmstierna, Orostid, 2 (1953); PK:s porträttmatr:ar 1901, 1924, 1936 o 1952; PK, tr årsberättelser 1907, 1913—1915.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Valdemar G Langlet, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11010, Svenskt biografiskt lexikon (art av Leif Gidlöf), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11010
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Valdemar G Langlet, urn:sbl:11010, Svenskt biografiskt lexikon (art av Leif Gidlöf), hämtad 2024-04-19.