Meriter

2 Larson, Otto Uno, bror till L 1, f 9 jan 1882 i Asker, Ör, d 29 jan 1970 i Lund. Mogenhetsex vid h a l i Västerås 25 maj 00, elev vid bergsskolan i Filipstad 1 nov 01—18 okt 02, ing vid Hallstahammars ab 1 nov 02—04, e elev vid KTH:s avd för bergsmekanik 3 okt 04—05, ritare o konstruktör vid Morgårdshammars mek verkstads ab, Norrbärke, Kopp, 05—06, studier o praktik i USA 06—07, ing o disponent vid Hallstahammars ab 08—11 (led av styr 30—55), övering vid Kockums jernverks ab, Kallinge, juni 11—14, disponant där 15 —1 juli 49 (led av styr 43—-53), led av skolrådet i Kallinge 16—29 (v ordf 23—29), av kommunalfullm 21—48, v ordf i Blekinge läns expropriationsnämnd 26—38, ordf där 39—43, ordf i styr för Kallinge sparbank 31—42, för Ronnebyredds trävaru ab 39— 43, för Ronneby stuveri ab 39—53.

G 3 april 26 i Khvn, Sv Gustavskyrkan, m Hagar Hjördis Maria Wetterberg, f 25 juli 99 i Ärila, Söd, dtr till trafikchefen Jon W o Amanda Maria Jörgensen.

Biografi

Liksom sina bröder Ivar o Ernst (L 1 och L 3) fick Uno L praktisera vid Hallstahammars bruk, där fadern var disponent. Efter studier vid KTH arbetade han ett år som maskinkonstruktör vid Morgårdshammars mekaniska verkstad. Åt Hallstahammar konstruerade o byggde han ett götvalsverk för eldrift. På L:s initiativ kompletterades detta med två par valsstolar för axelfabrikation. När han återkommit från praktik vid stålverk i USA, lade han grunden till en särskild axelverkstad vid Hallstahammar som kom i gång i mitten av 08. Den riktningsmaskin, som L lät tillverka, användes sedan i 50 år, o axeltillverkningen utvecklades med åren mycket gynnsamt. Under faderns sjukdom från sommaren 10 o våren efter hans död 11 fungerade L som disponent.

Konkurrensen från tyska järnverk var hård o framtidsutsikterna mörka. L flyttade nu till Kockums jernverks ab i Kallinge som överingenjör under VD Emanuel Trotz, som uppgjort ett stort ombyggnadsprogram. L åtog sig nybyggnad av både göt- o stångjärnsvalsverken, samtidigt som en ny kraftstation uppfördes öster om Ronnebyån. De nya moderna valsverken blev färdiga 13, o L fortsatte med ett nytt tunnplåtsvalsverk med Europas största svänghjul, som kom i bruk i juli 14. När första världskriget bröt ut, stod Kallinge rustat för en kraftig produktionsökning o räknades som ett av landets största o modernaste järnverk med c:a 500 arbetare o 2,5 milj kr i årstillverkningsvärde, som snart mångdubblades. L fick en självständig ställning som driftschef för järnverket, från 15 med disponents titel.

Med de nya valsverken kunde krigskonjunkturerna utnyttjas varigenom bolagets ställning konsoliderades o ytterligare investeringar möjliggjordes. För tillverkning av höglegerad transformatorplåt o klenare stålgjutgods uppförde L 15—16 en mindre elektrisk stålugn, typ Rennerfelt, varpå följde en uppmärksammad elektrostålproduktion. En martinugn om 17 ton tillkom 16—17, plåtvalsverket dubblerades 19 o 25 byggde L ett tredje verk. Produktionen inriktades från 20-talet alltmer på valsning o galvanisering av tunnplåt samt tillverkning av gjutna spisar o hushållsgods.

25 blev Erik Kockum VD för hela bolaget, men liksom förut handhade L med stor skicklighet den direkta driften vid Kallinge o den tekniska utvecklingen där ända till 49. Efter valsverkens grundliga ombyggnad 35—36 fördubblades plåtproduktionen. 46 var L klar med ny verkstad för tillverkning o montering efter löpande band-principen av ved-, gas- o elspisar. 49, då ett nytt modernt, mekaniserat gjuteri invigdes, avgick L efter 38 års tjänst. — L var även flitigt engagerad i Kallinge fabrikssamhälles kommunala liv samt inom det frivilliga försvaret.

Författare

Rune Kjellander

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: A Attman, Kockumverken vid Ronnebyån (1951); E A Jansson, Hallstahammars bruks hist (1953); K Vasaorden, ed J Kleberg (1944), s 452; C Sahlin, Valsverk inom den sv metallurgiska industrien intill början av 1870-talet (JK:s bergshist skrifter, 3, 1934); SvTeknF; Vem är vem inom handel o industri? 1944—45 (1944); Vem är vem i Norden, ed G Sjöström (1941); Västerås h a 1 (Sveriges studenter 1900—1935, 1950). — Nekr i SvD 31 jan 1970.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
O Uno Larson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11032, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-04-20.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11032
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
O Uno Larson, urn:sbl:11032, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-04-20.