Meriter

Larsson, Sven Valfrid, f 26 maj 1893 i Sthlm, Kungsh, d 9 febr 1976 där, Engelbr. Föräldrar: direktören Anders Valfrid L o Hulda Albertina Lindeberg. Studentex vid h a l på Södermalm 16 maj 11, inskr vid Kl 25 jan 12, MK där 29 maj 15, tf amanuens vid Serafimerlasarettets ögonpoliklinik skilda perioder 19—21, ML vid Kl 12 mars 21, leg läk 15 mars 21, marinläk av 2:a gr 17 juni 21, underläk vid Sabbatsbergs sjukhus ögonavd 1 nov 21—14 mars 24, amanuens vid KI:s oftalmiatriska klinik 15 mars 24— 14 mars 26, e underläk vid Serafimerlasarettets ögonklinik 15 mars 26—28 febr 31, disp vid Kl 16 mars 30, MD 28 maj 30, doc i oftalmiatrik vid Kl 18 nov 30, förest för Serafimerlasarettets ögonpoliklinik 1 jan 32—1 juli 36, uppehöll professuren i oftalmiatrik vid Kl periodvis 32—35, prof i samma ämne vid LU 6 mars 36—1 juli 59, marinläk av 1:a gr 18 nov 38, led av försvarets vetensk råd jan 44—60, av synkravs:komm febr 46—juni 50, prof i oftalmiatrik vid Kl 6 febr 48 (tilltr ej), led av läkarutbildn:komm dec 48—febr 53, av statens med forskn:råd 49—53. — LFS 37.

G 6 juli 34 i Sthlm, Kungsh, med sjuksköterskan Beda Beata Carlsson, f 24 juni 00 i Tutaryd, Kron, d 3 april 51 i Lund, dtr till lantbrukaren Carl Gustaf Salomonsson o Anna Charlotta Nilsdtr.

Biografi

Då Sven L 1936 utnämndes till prof i oftalmiatrik vid Lunds univ, hade han bakom sig en grundlig klinisk utbildning vid Serafimerlasarettet o Karolinska sjukhuset i Sthlm. Hans doktorsavhandling (30) behandlar ögats kärlreaktioner på en rad skilda agentia. Detta stora o ofta citerade arbete innehåller många helt originella iakttagelser rörande ögats fysiologi, merendels med omedelbar anknytning till kliniska problem.

De av L:s många oftalmologiska arbeten, som internationellt sett satte de djupaste spåren, torde dock vara uppsatserna rörande behandlingen av näthinneavlossningen, ablatio retinae. För denna sjukdom saknades all bot under seklets första decennier; den ledde vanligen till blindhet för det drabbade ögat. 28 fick den franske ögonläkaren Jules Gonin goda resultat med en av honom angiven behandlingsmetod, men i andras händer utföll denna mindre väl. Det är emellertid höjt över varje tvivel, att L redan under 20-talets första år inledde de experimentella förstudierna till en egen metod för behandling av näthinneavlossningen. Den publicerades 30 o beskrives som ytdiathermi av sclera. Genom ytlig diathermibränning av stora områden motsvarande avlossningens utbredning uppnåddes en solidare fastlödning av retina till underlaget. I ett arbete från 32 redovisade L de första resultaten av sin metod. Läkningsprocenten var hög och förblev så, även då den prövades av andra operatörer. L måste därför räknas till pionjärerna inom ablatiobehandlingen.

Den klinik, som L övertog i Lund, var otidsenlig o bristfällig, något som med skärpa framhållits redan av hans företrädare i ämbetet, Fritz Ask. L:s första stora uppgift blev därför att i samarbete med arkitekten Hans Westman utforma den nya ögonkliniken. Den invigdes 42, o resultatet av samarbetet blev en ändamålsenlig, smakfull o trivsam byggnad för ögonläkekonsten. — Den nya miljön gav förutsättningar för en lycklig utveckling av oftalmiatriken i Lund. En kliniks renommé är en avspegling av dess ledares. Det är inga överord att beteckna L som en av de stora klinikcheferna, vars bedömningar o yttranden citeras o vars "know-how" genom traditionen överförs till nya läkargenerationer. Han samlade kring sig o entusiasmerade goda medarbetare, o hans personliga charm o värme skapade arbetsglädje. Av hans stora erfarenhet o säkra omdöme drog de lärdom, o han gav dem lojalt ett aldrig svikande stöd. "Här behövs en bredare rygg", kunde han säga, då han lyfte bördan av fall med uppseglande komplikationer från oerfarna disciplars axlar. Som föreläsare visade han, att ypperliga resultat kan nås även utan allsköns audiovisuella faciliteter, om pedagogen håller måttet. I klara, välberäknade perioder formulerade han ögonläkekonstens elementa, o han kom att påverka mången ung medicinares val av specialitet. — I förhållandet till patienterna var han ett föredöme; han hade förmågan att "göra sig oändlig möda".

L:s överblick över sitt ämne kom honom att tidigt inse, att superspecialisering efter hand skulle bli en nödvändighet även inom en skenbart så liten disciplin som oftalmiatriken. Genom att uppmuntra yngre medarbetares intresse för skilda specialgebit lade han grunden för den kommande utvecklingen i Lund. Det stod vidare klart för honom, att vetenskaplig forskning i nära kontakt med den sjukvårdande verksamheten är en förutsättning för klinikens vitalitet, o det är hans förtjänst att Lundakliniken på ett tidigt stadium gavs goda förutsättningar för vetenskaplig verksamhet.

Som emeritus fick L tillfälle att ta sig an en uppgift, som länge intresserat honom, nämligen ögonsjukdomarnas betydelse för utformningen av konstnärers verk. Under lyckliga lundaår tillhörde L en krets färgstarka akademiker med snille o smak, bland dem Ragnar Josephson. Till denne, som livligt uppmuntrat honom i hans synfysiologiska företag, dedicerade han sitt arbete Konstnärens öga (65). Häri förenas L:s fackliga kunnande med hans starka konstintresse i en vacker bok, full av lärdom o spiritualitet.

Författare

Torsten Krakau

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se LUM 1967—68, Lund 1968, s 424 f.

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 6 mars 1936, nr 16, o 6 febr 1948, nr 5, RA.

C E T Krakau, S L (SvD 20 febr 1976); LUM 1967—68 (1968); J W Nordenson, S L 50 år (SvD 25 maj 1943); SLH 4:3 (1933); Sv läkare, ed S Holmberg (1959).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven V Larsson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11051, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torsten Krakau), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11051
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven V Larsson, urn:sbl:11051, Svenskt biografiskt lexikon (art av Torsten Krakau), hämtad 2024-04-25.