Meriter

Laurentius, d 5 mars 1267. Franciskan-munk, vald till ärkebiskop i Uppsala 55, invigd 57, senast 3 aug, eller möjligen 56.

Biografi

En uppgift i ärkebiskopslängden i Registrum ecclesiae Upsalensis, att L begravdes i Enköpings franciskankloster, har ansetts tyda på att Enköping var hans hemstad. Ett odaterat påvebrev från konung Valdemars regering till den utvalde ärkebiskopen i Uppsala att predika korståg mot karelarna o andra hedningar, som ofredade Sverige, har förmodats härröra från tiden mellan L:s val o invigning (ST). Första gången han förekommer i bevarade urkunder är sensommaren 57, då han beseglade sin blivande efterträdares, dåv ärkedjäknen Folke Johanssons (Ängel) testamente till Uppsala domkyrka tillsammans med konung Valdemar o Birger jarl samt Folkes bröder. L:s upphöjelse till ärkebiskop har setts som ett vittnesbörd om franciskanordens snabbt ökande inflytande o sammanställts med att en annan franciskan-munk blev biskop i Växjö senast 57 (Brilioth 59).

Hösten 57 utfärdade L i Köping (då Laglösaköping) under medverkan av flertalet sv biskopar kungörelse om avlat till dem i Hälsingland o Jämtland som lämnade understöd till återuppbyggandet av den eldhärjade domkyrkan i (Gamla) Uppsala. Detta brev har sammanställts med att Birger Jarl några veckor senare erinrade invånarna i Medelpad o Ångermanland om deras tidigare avgivna löfte om ekonomiskt understöd till domkyrkobygget. 58 bemyndigade påven västeråsbiskopen att pröva o eventuellt tillmötesgå en av ärkebiskopen o Uppsala domkapitel framförd begäran om tillstånd att flytta Uppsala domkyrka till en lämpligare plats. 59 skrev påven till de sv biskoparna, konung Valdemar o Birger jarl en uppmaning att medverka till Uppsala domkyrkas flyttning, för vilken biskoparna i ett särskilt brev anmodades lämna bidrag av till kyrkobyggnad anslagen tionde. I sammanhanget har även diskuterats ett påvligt avlatsbrev från hösten 56 för dem som besökte Erik den heliges grav i Uppsala domkyrka o Peringskiölds uppgift om en inskription på den vid uppsalabranden 1702 förstörda sk S:t Eriks tavla, enligt vilken Erik den heliges kvarlevor 57 flyttades, tydligen till ett nytt skrin (Kumlien). Den nya domkyrkan kan dock ej beläggas ha börjat byggas under L:s livstid.

Påven bemyndigade 58 L o biskopen o Slesvig att mottaga den danske ärkebiskopen Jacob Erlandssons ämbetsavsägelse under hans konflikt med sin konung, o 59 bemyndigades L o biskoparna i Linköping o Viborg att meddela släktskapsdispens för konung Valdemars äktenskap.

Påvebrev till L 58 o 59 mildrade bestämmelserna om prästernas celibat, så att dessa ej automatiskt skulle vara hemfallna till bannlysning, om de förrättade heliga handlingar utan att lämna sina kvinnor. I början av 59 skrev L till biskoparna i Linköping o Växjö att låta präster, som i detta hänseende förbrutit sig, fara till Uppsala för avlösning, då han på grund av missväxt ej kunde förrätta visitationer i dessa stift. Hösten 66 fick han o linköpingsbiskopen av den påvlige kardinallegaten Guido tillstånd att mildra straff som ådömts präster som ej levde i celibat.

61 föreskrev L för sitt stift, att nyvigda präster, som ej genast fått någon ledig befattning, skulle tjänstgöra ett år vid domkyrkan, såsom redan förut skedde i Lunds o Roskilde stift. Samtidigt förbjöd han prästerna att ge nattvarden åt personer som ej betalat sin tionde före påsk, då det kyrkliga räkenskapsåret avslutades. — Om L:s kyrkliga verksamhet är i övrigt känt, att han 59 på Munsö utfärdade avlatsbrev för dem som om fredagarna åhörde mässan vid heliga korsets altare i Sigtuna dominikankyrka, o att han tillsammans med Birger jarl skulle ha utfärdat en tiondestadga i Hälsingland (brev 97).

Av det föregående har framgått, att L vid flera tillfällen förekommer tillsammans med Birger jarl i urkunderna. Han bevittnade dennes handelstraktat med Hamburg 61 o en av dennes handelstraktater med Lübeck. Sommaren 66 några månader före Birger jarls död bevittnade han jämte fyra av sina suffraganer i Kalmar ett donationsbrev av jarl en till Eskilstuna kloster.

Efter L:s död vägrade påven godkänna den av domkapitlet valde efterträdaren, o den domprost i Lund, som påven utnämnde, avsade sig upphöjelsen. Det kom därför att dröja sju år, innan Sverige åter fick en ärkebiskop.

Författare

Hans Gillingstam

Arkivuppgifter

Enstaka brev ur L:s ämbetsarkiv bevarade i RA.

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: Acta processus litium inter regem Danorum et archiepiscopum Lunden-sem (1932); N Ahnlund, Jämtlands o Härjedalens hist, 1 (1948); Å Andrén, Kommu-nion: Sverige (Kulturhist lex för nord medeltid, 8, 1963); R Askmark, Sv prästutbildn fram till år 1700 (1943); J Bernström, Pelikaner (Kulturhist lex för nord medeltid, 13, 1968); Y Brilioth, Den senare medeltiden (Sv kyrkans hist, 2, 1941); dens, Medeltiden (Handbok i sv kyrkohist, 1, 2 uppl, 1959), s 111 ff; Dipl Danicum, 2 Raekke, 1 Bind (1938), nr 251, 270, 337; DS 1—2, 5 (1829—65); BE Hildebrand, Sv sigiller från medeltiden (1862—67); H Hildebrand, Sveriges medeltid, 3—4 (1898—1953); G Inger, Das kirchliche Visitationsinstitut im mittelal-terlichen Schweden (1961); B Järbe, En bukett sigill från Enköpings medeltid (Enköpings-Posten 15 sept 1953); Kj Kumlien, Biskop Karl av Västerås o Uppsala ärkesätes flyttning (Hist arkiv, 14, 1967), s 2, 26, 30 f, 36 ff; J Liedgren, rec av Kumlien, a a (HT 1968); S Ljung, Enköpings stads hist, 1 (1963), s 170; F Nordström, Studier i Uppsala domkyrkas äldsta byggnadshist (1952); dens, Uppsala domkyrkas äldsta byggnadshist — nya rön (Fornv 1953); G Paulsson, Anna-les Suecici medii aevi (1974); Restaurering av Uppsala domkyrka (SOU 1956: 3, 1956), s 12 ff, 154; H Reuterdahl, Sw kyrkans hist, 2: 2 (1850), s 379 f; N Skyum-Nielsen, Kir-kekampen i Danmark 1241—90 (1963); SMoK; ST 1 (1877); AM Strinnholm, Sv folkets hist ... 4—5 (1852—54); N Sund-quist, En bok om Enköping (UFT 47: 1, 1944), s 65, 137—41; dens, Östra Aros. Stadens uppkomst o dess utveckling intill år 1300 (Uppsala stads hist, 1, 1953), s 385 f, 397; B Swartling, Johannes Magnus Historia metro-politanEe ecclesiae Upsalensis (Hist studier tillägn Harald Hjärne, 1908), s 122; S Söderlind, Erik den heliges skrinläggning o Uppsala ärkesätes flyttning (HT 1950), s 130 ff; dens, Uppsalakyrkans byggnadsprogram på 1200-talet (HT 1952), s 259—63; G Äsbrink o KB Westman, Svea rikes ärkebiskopar från 1164 till nuvarande tid (1935), s 70 f; Ärkebiskopsgraven som blev potatiskällare (Enköpings-Posten 2 mars 1938). — G Dahlbäck, Uppsala domkyrkas godsinnehav med särskild hänsyn till perioden 1344—1527 (1977), s 57.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Laurentius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11075, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11075
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Laurentius, urn:sbl:11075, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-25.