Magnus Lehnberg

Född:1758-05-22 – Kalmar domkyrkoförsamling, Kalmar län
Död:1808-12-09 – Linköpings Domkyrkoförsamling, Östergötlands län

Biskop


Band 22 (1977-1979), sida 446.

Meriter

Lehnberg, Magnus, f 22 maj 1758 i S Vi, Kalm, d 9 dec 1808 i Linköping. Föräldrar: hovrättskommissarien Olof L o Anna Elisabet Vatzell. Inskr vid UU 29 aug 76, prästv i Uppsala 14 dec 85, adjunkt hos förste komministern vid Storkyrkan i Sthlm Erik Netzel 85, hovpredikant o led av hovkonsistoriet 1 juni 88, kh i Kungsholms förs 18 dec 89 (tilltr 1 maj 90)—02, assessor i Sthlms stads konsistorium 8 juni 90—29 juli 06, tillika kh i Sånga o Skå, Sth, 23 sept 90—1 maj 06, kontraktsprost 30 juni 91—29 juni 92, överhovpredikant hos änkedrottningen
11 maj 92, ordenshistoriograf 27 nov 97, TD vid UU 1 nov 00, fullm i riksgäldskontoret
12 okt 01—1 sept 06, kungens överhovpredikant 2 febr 02, preses i hovkonsistoriet 12 febr 02—13 aug 06, kh i Jakob o Johannes förs 13 april 02 (tilltr 1 maj 02), led av kanslersgillet 03, av komm ang fattigvården i Sthlm 21 maj 05—4 okt 07, biskop i Linköping från 22 okt 05 (tilltr 1 maj 06). — LSA 89, led av Sv krigsmannasällsk 96 (KrV A från 04), Hed LVVS 06.

G 23 sept 90 i Sthlm, Kungsh, m Fredrika Lovisa Charlotta Sofia af Apelblad, f 16 jan 68 där, Hovf, d 3 juni 38 i Slaka, Ög, dtr till titulärlagmannen Jonas af A o Anna Elisabeth Martineau.

Biografi

Efter skolstudier i Kalmar o Vimmerby blev L 1776 inskriven som student vid UU. Hans avsikt hade från början varit att meritera sig för inträde i kansliet, men den prästerliga karriären blev utslagsgivande. I ett trängt ekonomiskt läge tvingades han livnära sig genom skiftande läraruppdrag o konditioner o skall härvid också ha varit engagerad som vikarierande predikant i olika kyrkor. Efter prästvigningen 85 anställdes han som adjunkt i Storkyrkoförsamlingen i Sthlm. Redan under denna tid grundlade han sitt rykte som en av den gustavianska tidens främsta andliga vältalare. 87 deltog han i SA:s litterära pristävling, varvid hans Äreminne öfver Birger Jarl belönades med stora priset. Följande år utmärkte han sig på samma sätt med sitt verk Äreminne öfver Riks Rådet och Riks Amiralen Carl Carlsson Gyllenhjelm o redan 89 invaldes han i akademin efter greve Matthias v Hermansson. Dessa äreminnen har även setts som dagsaktuella inlägg med polemiskt o propagandistiskt syfte. Äreminnet över Birger jarl har karaktäriserats som "ett vältaligt bidrag till den gustavianska propagandan" (Delblanc, s 207). I SA utvecklade han att döma av dess dagbok o av brevväxling med kolleger en stor aktivitet under sin sthlmstid. Gustav III skall ha varit starkt fästad vid honom, o han gjorde som präst- man en snabb hovkarriär; 88 blev han hovpredikant, 92 överhovpredikant hos änkedrottningen o 02 hos Gustav IV Adolf. Som kyrkoherde i Kungsholms församling stadgades hans ställning som predikanten på modet i huvudstaden.

I mars 92 inträffade en för L ödesdiger episod. Efter mordförsöket på Gustav III på Operan blev L hemkallad till en av de sammansvuma, greve Thure Bielke, som var känd som en av de aktivaste oppositionsmännen mot kungen. Denne tillfrågade L, om det var riktigt, att en prästman, som mottog en döendes bikt, var bunden av tysthetslöfte. Detta bejakades av L. Bielke berättade då, att han spelat en stor roll i sammansvärjningen inför mordet o nu hade tagit ett dödande gift men ville orientera om det skedda. L skyndade emellertid att avisera polismästaren, som skyndsamt uppsökte den döende. Denne hann emellertid dö, innan förhöret hade kunnat påbörjas. Den bortgångne blev indragen i mordprocessen inför Svea hovrätt, som till slut beslöt, att hans lik skulle uppgrävas ur graven o av bödelsdrängar jordas på galgbacken. Medvetandet om detta o diverse smygande beskyllningar skall ha oroat L fram till hans egen död.

02 sökte L till Storkyrkoförsamlingen som pastor primarius men blev utslagen av kyrkoherden i Jakobs o Johannes församling Gustaf Murray, o L fick i stället efterträda denne. Som teolog representerade L neologin. "Den religiösa intellektualismen och optimismen ha i L:s gestalt presterat det yttersta de kunde, detta i förening med en förfinad kulturs alla hjälpmedel", säger Leufvén som ägnat L som predikant en specialstudie. L:s prästerliga bana kröntes 05 med utnämning till biskop i Linköping, där han dock fick verka blott tre år. Han tycks redan vid tillträdet ha varit en av sjukdom märkt man.

L:s predikningar utgavs efter hans bortgång i tre vol 09—13. Redigeringen var dock ytterst vansklig, då L i regel hade efterlämnat endast stolpmanuskript. En av utgivarna, prosten M Stenhammar, fick göra en rekonstruktion men hade hjälp av att han själv ofta varit i tillfälle att åhöra L:s predikningar. Det tryckta ordet kan dock uppenbarligen inte göra rättvisa åt L:s av samtiden så beundrade predikokonst. L efterträddes i SA ärkesbiskop J Lindblom, som i sitt minnestal 09 utförligt uppehöll sig vid särmärket i hans vältalighet. Tydligen var det L:s intonering, mimik o gester, som kom att giva honom hans märkliga särställning. Det berättas, att han kunde tala för kollekten i Storkyrkan på ett sådant sätt att lyssnande damer strök av sig sina smycken för att lägga i kollekthåven. Lindblom anspelade vid sitt inträde i SA genast på den beundran, som L förmått väcka hos samtida lyssnare: "huru skulle jag", yttrade han, "finna mod att framträda till det rum, där nyss L tystnat?" o fortsatte mera konkret: "Men det fordras att hava varit L:s åhörare, för att fullkomligen beundra denna makalösa talare. — - - det fordras att hava hört hans melodiska, hans rena och ljuvliga stämma, hans omsorgsfulla, ordentliga och
avmätta uttal —-- för att rätt värdera vad endast ofullkomligen kan tecknas".

L är begraven på Vreta klosters kyrkogård, där hans gravsten har en av hans vän o akademikollega C G af Leopold författad inskrift:"---I honom förlorade religionens läror och stora mäns minnen den vältaligaste tolk som varit hos oss född. Samtiden uppvaknade och blef hans lärjunge. Tider som kommen afunnens. I läsen, wi hörde honom."

Författare

Uno Willers



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

En liten rest av L:s arkiv samt strödda brev från L i SA:s arkiv. Tal o predikningar av L i LSB. Strödda brev från L i KB, RA o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Äreminne öfver Birger Jarl (SAH ifrån år 1786, d 2, Sthlm 1802, s 103—171; sep i tysk övers Lund 1825, 72 s). — Äreminne öfver . . . Carl Carlsson Gyllen-hjelm (ibid, s 243—311). — Inträdes-tal . . . 17 mars 1790 (ibid, 3, Sthlm 1803, s 93—134; även sep, jämte de två föreg, Sthlm 1819, 191 s). — Predikningar. D 1—3. Sthlm 1809—13.

1. 1809. 24, XII, 352 s. 2. 1811. 379 s. 3. 1813. 407, (13) s. 2. uppl 1811—13. 1. 1811. 22, XII, 348 s. 2. 1811. 374 s. 3. 1813. 407, (13) s. 3. uppl 1814—28, 1. 1814. 2. 1815. 3. 1828. 4. uppl 1827. 1. XXXI, 352 s, 1 portr.

2. 374 s. — Två . . . predikningar. i:o. Fastlags-söndagen. 2:o. Söndagen septuagesima. Sundswall 1865. 26 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: SA:s dagbok, SA:s arkiv. — H P:son Backman, Eskatologiska motiv i sv predikan under 1800-talets första hälft. Typstudier med särskild hänsyn till L, Schartau o Sellergren (1941); Biogr lex, 7 (1876); L Hammarsköld, Sv vitterheten (1833); O Holmberg, Leopold o Gustaf III (1954); dens, Leopold o den Reuterholmska tiden (1957); dens, Leopold under Gustaf IV Adolf (1962); A Larson, Sammansvärjningen mot Gustav III (1959); E Leufvén, M L som predikant (KÅ 1920-21, 1921); dens, Upplysningstidens predikan, 2 (1927); E Liedgren, Neologien, romantiken, uppvaknandet 1809— 1823 (Sv kyrkans hist, 6:2, 1946); dens, M L (Sthlms stifts julbok 1947); J A Lindblom, inträdestal över M L (SAH från 1796, 5, 1813); Linköpings hm; H Schiick, SA:s hist, 1—7 (1935—39); A F Skjöldebrand, Memoarer, ed H Schiick, 3 (1904); Sthlms hm; H Wijkmark, Samuel Ödmann (1923). — S Del-blanc, Ära o minne. Studier kring ett motivkomplex i 1700-talets litteratur (1965); Elgen-stierna.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Magnus Lehnberg, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11138, Svenskt biografiskt lexikon (art av Uno Willers), hämtad 2019-03-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11138
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Magnus Lehnberg, urn:sbl:11138, Svenskt biografiskt lexikon (art av Uno Willers), hämtad 2019-03-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se