Viktor E Lennstrand

Född:1861-01-30 – Gävle Heliga Trefaldighets församling, Gävleborgs län
Död:1895-11-01 – Gävle Heliga Trefaldighets församling, Gävleborgs län

Agitator, Tidningsredaktör


Band 22 (1977-1979), sida 564.

Meriter

Lennstrand, Viktor Emanuel, f 30 jan 1861 i Gävle, d 1 nov 1895 där. Föräldrar: koppar-slagarmästaren o gårdsäg Claes Johan L o Ewa Larsdtr. Mogenhetsex vid h a l i Gävle 24 maj 81, inskr vid UU 27 sept 81–ht 87, red för tidskr Sveriges ungdom tills med D S Hector 10 jan 83–20 maj 84, led av Utilistiska samf april 88—23 okt 90 o jan 91–95, red för Fritänkaren 1 juni 89–1 dec 94, för Tänk sjelf! 15 okt 91 (utg:bevis 22 okt)–1 dec 94, soc:demokratiskt ombud vid folkriksdagen för allm rösträtt 93. – Ogift.

Biografi

Viktor L växte upp i en metodistisk familj. Hans mor var allvarligt troende. Hans kristendomslärare på gymnasiet var P P Waldenström vid tiden för Sv missionsförbundets grundande. L genomgick som skolpojke en omvändelse i väckelserörelsernas anda o förmådde Waldenström att motta gymnasister i sitt hem för andaktsövningar. L predikade också själv. Som student blev han ledare för kristna studenter. Han övervägde fyra–fem år att bli missionär i Abessinien men kunde inte nå klarhet om sin kallelse. Under sina studieår redigerade han samlingar av moraliska o religiösa tänkespråk o filosofiska visdomsord, utdragna ur en omfattande sv o utländsk litteratur. År 1883 utgav han Gyllene Ord .. . till själens o sinnets förädling. I Evighetstankar för kristlig andakt 85 möter många citat från Waldenström.

År 87 upplevde L en antikristlig omvändelse. Den bottnade enligt hans egen utsago i besvikelse över att han inte fann något Guds gensvar på sina böner om ledning (Fritänkaren 15 sept 91, Öhrman s 128) o i den beläste humanistens beklämning inför vad han upplevde som fanatism o trångsynthet i väckelsemiljön i Gävle, "bönehusens kvava atmosfär". Han förkunnade nu från sept 87 ett inomvärldsligt evangelium, en tro på förnuftet o sociala framsteg o bekämpade energiskt tron på något övernaturligt o ett liv efter detta. L anknöt till anglosachsisk utilism från John Stuart Mill. Med oavlåtligt rationellt sanningssökande skulle man eftersträva största möjliga lycka för största möjliga antal människor. Hjalmar Öhrvall, som utgav traktater av Mill i översättning, hade här påverkat honom från juni 87. L förkunnade denna filosofi med en missionärs hängivelse o en doktrinär intolerans besläktad med väckelsemiljöns. Hans föredragstuméer utlöste en storm av ovilja från hans forna trosfränder. Lokala myndigheter sökte stoppa honom o sju åtal för hädelse restes efterhand.

L blev nu populär bland radikala arbetare som en frihetskampens martyr. Ett socialdemokratiskt friluftsmöte till hans försvar i Lill-Jans 17 mars 89 lär ha samlat omkr 10 000 deltagare. L fick stöd av o impulser från radikala intellektuella som Anton Nyström o Knut Wicksell. Hans brevväxling med Öhrvall, främst 87–90, belyser hans känslomässiga utveckling till o som trosvittne för utilisinen (Öhrman s 116 f o Hessler s 217 f). Han fick också visst stöd av DN:s grundare Rudolf Wall. Den 1 april 88 grundade L o meningsfränder Utilistiska samfundet. Vid stiftandet deltog Hjalmar Branting aktivt men ville inte ingå i styrelsen. Förbundet ville bekämpa de kristna troslärorna o all tro på något övernaturligt. Programmet krävde en gemensam bottenskola för alla, full religions-, församlings-, yttrande- o tryckfrihet o avskaffande av kristendomsundervisningen i skolorna.

Utilisterna kämpade för sin sak på debattmöten; L o medhjälpare gjorde agitationsresor. Han knöt överallt an till socialisterna o uttalade sig i kraftfulla ordalag för en social omvälvning. L blev utgivare av förbundets tidskrift, Fritänkaren, som från 1 juli 89 utkom den 1 o 15 varje månad. Han utformade alltmer utiliströrelsen till ett trossamfund med väckelserörelserna som organisatorisk o delvis psykologisk förebild. Den rena människokärlekens evangelium förkunnades, också med ord ur evangelierna. Han anordnade kritiska bibelstudiemöten, sångkörer, syföreningar o söndagsskola för barn. Julotta o nyår firades, o hänförda hymner sjöngs på gängse psalmmelodier. På sin höjdpunkt, i början av 90-talet, räknade samfundet nära tusen medlemmar i 15 lokalföreningar. L uppehöll kontakt med utländska fritänkarorganisationer, o Fritänkaren spreds i USA. Han utgav småskrifter som Hvad vi tro och hvad vi vilja o Hvad jag sagt och hvad jag icke sagt (88). Utilisterna manades sprida dem. L:s strävan att skapa en antikristen folkrörelse mötte tidigt motstånd bland socialdemokraterna. Axel Danielsson o August Palm bekämpade ho- nom genast hårt fast de själva var fräna mot präster o predikanter. De befarade, att utilismen skulle avleda arbetarnas intresse från den ekonomiska kampen — "magfrågan". De fruktade också för troende arbetares reaktion, om partiet bekämpade gudstro o kristendom. Danielsson skrev fräna artiklar mot L:s "kolportörsagitation" i Arbetet (8 maj, 11, 16, 23, 27 okt, 1 o 3 nov 88) o Palm sökte "krossa utilismen" på folkmöten, där han dock först led nederlag mot L. Branting som själv var en ateistisk kulturradikal var mer förstående o berömde hans insats "gentemot den svarta ligan i prästuniform och kolportörsrock" (Soc-Dem 28 jan 88).

L o socialisterna förenades i striden mot statliga tvångsaktioner 88–90. Först dömdes Branting o Danielsson till böter för "trosförnekelse", då de i sina tidningar tryckt en hälsning från L med ett allvarligt ateistiskt budskap. Sedan dömdes Danielsson till fängelse för gäckeri för ett ironiskt brev till Världsalltets upphovsman (Arb 9 maj 88), o Branting fick tre månader för att ha avtryckt det. L satt tre månader i fängelse i Malmö dec 88–1 mars 89 o ett halvt år på Långholmen 28 okt 89–2 maj 90. Lång-holmsvistelsen var nära att bryta ned den känslige L som fick en slutdom på tre månaders fortsatt fängelse, medan han avtjänade ett halvårsstraff. Då han 21–24 april 90 i sitt överretade tillstånd tyckt sig skåda Gud i cellfönstret, lyckades hans vänner med Nyström i spetsen utverka, att han överfördes till ett sjukhus o snabbt benådades av Oscar II 2 maj 90. En petition med 5 338 namn hade inlämnats till kungen 1 april s å, där petitionärerna sade sig dela L:s ateistiska tro. En petition på 3 821 namn tillfogades. Återställd till hälsan genom landsvistelse på Dalarö var L, som under den psykiska pressen synes ha vacklat i sin antikristna övertygelse, åter beredd att kämpa för utilismen. Han ämnade nu åter hålla de föredrag han dömts till fängelse för o som han gett ut i broschyrform: Hvarför uppträder jag mot kristendomen? o Gud. Detta förbjöds dock av överståthållaren, men småskrifterna tolererades. Fritänkarens upplaga ökade o nådde 92 upp till 3 500 exemplar, varav många utdelades gratis av utilisterna. Från 15 okt 91 benämndes en del av upplagan på landsbygden Tänk sjelf! för alt inte ge ögonblicklig anstöt.

Alltifrån 90 mötte L ett fast motstånd från socialdemokratin. Branting hade på en socialistkongress i Halle okt 90 genom Wilhelm Liebknecht blivit övertygad om att partiet inte fick sätta religionens bekämpande på sitt program. På ett debattmöte med bortåt 1 200 deltagare 9 nov 90 på Mosebacke salong anordnat av Socialdemokratiska förbundet drabbade L o Branting samman. Efter en lång debatt antogs Brantings resolutionsförslag med krav att partiet skulle låta religionsfrågan vara en privatsak o inte direkt bekämpa de kristna samfunden. Ett resolutionsförslag från L som hävdade behovet av en särskild fritänkarrörelse i samverkan med socialdemokratin samlade en stor minoritet. Utilisterna föreslog dock aldrig att pariet skulle uppta ateismen i sitt program. Branting hävdade s å i debatter med utilisterna, att de överskattade religionens betydelse i vardagslivet, som bestämdes av materiella bekymmer o strävanden. Mot L:s radikala fritänkeri med tradition från upplysningstidens encyklopedister ställde Branting ett mer nyanserat historiskt synsätt. L stod kritisk gentemot det doktrinärt marxistiska inslaget i Brantings o Danielssons världsbild: föreställningen att trosläror o religioner o allt slags "övertro" självfallet skulle försvinna med klassamhällets produktionsordning. Han hävdade liksom Wicksell behovet av medveten kamp för en sannare världsbild. Den socialistiska propagandan trädde nu i bakgrunden i hans förkunnelse. Vänskaplig kontakt o tidvis politiskt samarbete i striden för allmänna rösträtten vidmakthölls dock mellan L o Branting.

Hösten 90 hade L preciserat sin utilistiska tro. 1 nov hävdade han, att verkliga sociala reformer ej kunde genomdrivas så länge människorna "äro förblindade, förslappade, bundna, fördummade i den kristna världsåskådningen" (Fritänkaren s 163). Nr 22 (15 nov) innehöll ett avtryck på fem sidor av ett föredrag av L 2 nov 90, som punkt för punkt ville bevisa "att våra dagars vet. arbeten är för mer än bibelns evangelier o epistlar". Hos L möter ett genuint "religiöst" medvetande om en intellektuell sanning som skall frigöra människorna. Han ville förkunna "ateismens ljusa, glada, livskraftiga, befriande evangelium" o ansåg sig med utilismen tillmötesgå äkta religiösa behov (Hessler s 219 f). Han manade med puritanskt allvar till att verka medan dagen varar till hjälp för lidande medmänniskor; utilisterna sjöng en "psalm" på detta motiv. Som talare spelade L på väckelsens hela register. Han vädjade suggestivt för omedelbar omvändelse (Fritänkaren 15 aug 91). Skepticismen skulle föra till en ny tro. Den enskilde skulle inlemmas i "den förnyade, samlade mänsklighetens kropp". L talade med glöd om utilisternas glada upplevelse i nuet av medborgarskap i framtidsriket, som de inte kroppsligen skulle få leva i, en förkunnelse erinrande om urkristendomens eskatologiska mystik (Fritänkaren 1 april 91).

L:s föredrag o artiklar präglades av kunnighet o tankeklarhet. Med stöd av sin beläsenhet i antik filosofi o senjudisk, parsistisk o indisk etik bekämpade han kristendomens anspråk på att ha den högsta etiken. Han öste särskilt rikligt citat ur buddhistiska skrifter. Fritänkaren översatte kvalificerade debattinlägg av fritänkande engelsk- språkiga författare som Stuart Mill, Henry Thomas Buckle, Robert Ingersoll o fransmannen Max Nordau. Här avtrycktes bibelkritiska studier av frihetskämpen Thomas Paine (d 1809) med ingående kritik av NT:s åberopande av GT:s profetior (15 juni–15 aug 90) o av lyrikern P B Shelley (d 1822), som angrep föreställningen om Jesus som den fullkomliga människan (1 okt 90), liksom utdrag från religionskritisk skönlitteratur av t ex Karl Gjellerup, Jens Peter Jacobsen o Alexander Kielland. L o Wicksell skrev långa, allvarliga artiklar i polemik med motståndare, som fick komma till tals lika utförligt. L angrep ofta predikan om eviga plågor i helvetet för dem som inte trodde på Gud o Kristus, o framhöll då att tvivlet är drivkraften till vetenskapliga o kulturella framsteg. Hur förena helvetestron med visionen av mänsklighetens broderskap? (15 sept 92). Varje nummer innehöll parallellspalter med påvisade motsägelser i bibeln. L konfronterade anbefallningar i GT om utrotning av gudlösa folk med femte budordet "Du skall icke dräpa!" Måltavlan för denna aggressiva polemik var den massiva biblicismen i dåtida förkunnelse, enligt vilken allt som stod i bibeln var sant o uppbyggligt. L angrep predikanterna "för att draga ett svart sorgedok över livet och människorna". I polemik mot det pietistiska fördömandet av dans, teater o andra världsliga förlustelser som syndiga försvarade han med värme de hårt slitna arbetarnas rätt till dessa glädjekällor på sin sparsamt utmätta fritid o framhöll teaterns personlighetsdanande värde ("Några ord om 'verldens' glädje", 15 mars 92).

L som var protestfixerad vid Waldenström (Öhrman s 139 f) gick fränt till angrepp mot försynsförkunnelsen i dennes folkbok Gud är min tröst (90) som osann o vilseledande med dess uppmaningar att kasta alla bekymmer på Gud, som hör all bön, o vars skapelse är utan brist (Fritänkaren 15 juni 92, s 89 f). L avtryckte därför ofta notiser om jordbävningar, gräshoppsplåga o svältkatastrofer. Fritänkaren hade någon gång fanatiska o vulgära inslag som budskapet om "Jehovas död" med dödsannonskors (15 juni 91, foto Höglund s 244). Det var ett affektladdat, smädande utfall mot den kristna gudsbilden o dess gammaltestamentliga bakgrund. Utbrottet skadade L:s anseende. En extrem skräckbild av medeltidens mörker o inkvisitionens fasor möter ofta i hans polemik. Han ville inte heller gå frisinnade kristna till mötes som vännen kyrkoherde Per Nymansson (ref av debatt mellan L o honom i Skepparslöv 16 aug 91 i Fritänkaren 15 sept, broschyr 93).

L:s utilism var i samklang med 80-talsintellektuellas tro på naturvetenskapernas o sociologins framtidsskapande kraft (Tingsten s 259 o Nordström s 158). På en stor debatt i Uppsala 14 nov 91 om kristendom o kultur gick L med Nyström, Wicksell o Branting till strid för den rationalistiska framstegstron (ref i Soc-Dem 17–19 nov o i G A Magnusson o Laurin s 185 f). De bemöttes med en artikelserie i Sv Morgonbl nov–dec 91, där bl a Waldenström angrep förnekandet av kulturens stora tacksamhetsskuld till kristendomen. Han avrådde från debatt med L o hans meningsfränder, som vore av "den fader djävulen".

Under L:s sjukdom våren 92 ledde Wicksell o hans fru Anna Bugge redigeringen av Fritänkaren. 93 stred L för en antikyrklig manifestation till Uppsala mötes 300-årsjubileum. Ett upprop till kungen riktat mot statskyrkosystemet samlade 8 592 namn. L hade hoppats på 50–100 000. Han utförde ännu intensiva långväga föredragsturnéer. En sådan genom Götaland beskriver han livfullt 1 aug 93 i Fritänkaren: På härnadståg mot kristendomen. Det var svårt att få lokal o att bli sakligt refererad i arbetarpressen men överallt mötte trofasta anhängare upp o omkr 200 åhörare var vanligt. L:s förkunnelse utfördes med vacklande hälsa o ofta spända nerver under pressen av dålig ekonomi. 3 sept 93 insjuknade L, troligen i benröta. Upprepade operationer, den sista 8 febr 94, kunde inte rädda hans liv. Några nummer av Fritänkaren redigerades åter av Wicksell men varken den eller det Utilistiska samfundet kunde överleva L. 1 april 94 utkom det sista numret (ett nr 1 dec så innehöll endast ett meddelande om att tidskr skulle upphöra).

L blev ofta snävt bedömd. Waldenström såg i honom avfällingen som hädade så "att till och med de ogudaktiga bäva". I socialdemokratisk historieskrivning sågs han ofta främst som en irritationsfaktor för arbetarrörelsen i dess genombrottstid (så hos G Magnusson 1939). Björnstjerne Björnson karaktäriserade honom som Nordens enda apostel, beredd att offra allt för en helt ny sanning (Norska Dagbl 1 maj, Politiken 3 maj 92, avtr i Fritänkaren 15 maj så). Modern forskning (Göransson, s 148) karaktäriserar honom som en antifrälst förkunnare som med apostlaglöd kämpade för en samhälls-trons framtidsreligion.

Författare

Olle Hellström



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Ett stort antal brev från L i UUB, varav ett 80-tal till Hj Öhrwall. Några brev från L i KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Från min ,egen verld. Aforismer och dagboksanteckningar. Upsala 1884. 83 s. — Den på order från justitieminister P. A. Bergström den 18 juni 1888 konfiskerade och af polisen beslagtagna, men af juryn den 31 juli samma år frikända broschyren Hvad jag sagt och hvad jag icke sagt. Föredrag ... 30 maj 1888. Jemte den till rätten inlemnade försvarsskriften. Sthlm 1888. 42 s. — Hvad vi tro och hvad vi vilja. [Rubr.] Sthlm 1888. 4 s. — Svar på tal. Malmö 1889. 16 s. 2. uppl Sthlm 1889. — De fyra evangelierna, deras uppkomst och historiska värde. Föredrag ... 14 april 1889. Sthlm 1889. 22 s. — Det åtalade föredraget om "Gud". Sthlm 1889. 16 s. 2. uppl 1890: "Gud". Föredrag. — Hvad hafva myndigheterna uträttat med sitt straff? Föredrag. Sthlm 1889. 24 s. (Utilistiska propagandans skrifter.) — Fins det ett lif efter detta? Föredrag. Sthlm 1889. 19 s. (Ibid.) 2. uppl 1890. — Hvarför uppträder jag mot kristendomen? Föredrag. Sthlm 1890. 23 s. (Ibid.) [S 22 f rättegångsreferat.] 2. uppl så. — Är du en kristen? En fråga till hvar och en. Sthlm 1890. 4 s. (Ibid.) — Socialism och utilism. Föredrag af V L och hrr Brantings och Lenn-strands anföranden vid diskussionen å Mosebacke ... 9 nov. 1890. Sthlm 1890. 24 s. (Ibid.) — Republiken, den allmänna rösträtten och fritänkeriet. Föredrag . . . Sthlm 1891. 12 s. — Jehovah är död. [Rubr.] Sthlm 1891. 4 s. [Undert.] [Ny uppl] 1894. — Om hundraår. [Rubr.] Sthlm 1892. (2) s. (Ibid.) [Undert.] [2. uppl] 1894. — Några ord om verldens glädje. Teater, dans, lekar m. m. Sthlm 1892. 12 s. — Ernest Renan [sign] (Lu-cifer, 1893, Sthlm 1892, s 32). — "Den som icke försakar" (ibid, s 50—52). — Disputa-tioner med komminister L. Meijer i Malmö och kyrkoherde P. Nymansson i Skepparslöf. Stenografiskt referat. Sthlm 1893. 69 s. — Motsägelser i bibeln. Sveriges prester, predikanter och öfriga kristna tillegnade. Sthlm 1893. 47 s. — Brev (Festskrift till Arthur Thomson . .., Sthlm ... 1961, s 217—227). — Bidrag i Fritänkaren, årg 1—6, 1889—1894, Sthlm, fol, o Tänk sjelf!, årg 1—4, 1891—1894. Sthlm. fol. Utgivit: Gyllene ord. Sentenser och maximer till själens och sinnets förädling, saml, Sthlm 1883, IV, 414 s, 2. tillökade uppl 1884, IV, 429 s, 3. uppl 1898, IV, 440 s (anon); Sveriges ungdom, 1883—1884, nr 5, Upsala (tr Gefle); Rosor och törnen i kärleken och äktenskapet. Tankar och reflexioner af öfver 300 in- och utländska författare. Saml o utg, Sthlm 1884, 303 s; Familj-album. En anteckningsbok för hemmet, Sthlm 1884, 112 s; Efvighetstankar för kristlig andakt, saml, Sthlm 1885, 163 s; Fritänkaren, årg 1—6, 1889—1894, Sthlm, fol; Tänk sjelfl, årg 1— 4, 1891—1894, Sthlm, fol (innehållsligt identisk med föreg); Tänk sjelf! Utilistiskt flygblad, nr 1—3, [Helsingborg 1891,] fol; Ljus och frihet. Kalender för Sveriges fritt tänkande medborgare ... 1891, Sthlm 1890, 96 s.

Källor och litteratur

Källor o litt: A Alsterdal, Brandsyn i samhället. Axel Danielsson 1863—1899 (1963); Arbetet 1867—1895; C J Björklund, En fritänkares levnadssaga (1926); T Gårdlund, Knut Wicksell (1956); S Göransson, Positi-vism, — social utopi-kyrkohistorievetenskap (KA 1974); G A Hessler, Brev från V L (Festskrift till Arthur Thomson, 1961); Ff Hofberg, Sv biogr handlex, 2 (ny uppl 1906); Z Höglund, Hjalmar Branting o hans livsgärning, 1 (1928); C G Laurin, Minnen, 1888— 1898 (1930); J Lindgren, Från Per Götrek till Per Albin (1936); G A Magnusson, Stå kristendom o kultur i strid med varandra? (referat av kulturdebatten i Uppsala 14 nov 1891, 1892); G Magnusson, Socialdemokratien i Sverige, 1 (1920); dens, Hjalmar Branting i närbild (1939); T Nerman, Hjalmar Branting — fritänkaren (1960); G H Nordenström, Sveriges socialdemokratiska arbetareparti under genombrottsåren 1889—1894 (1938); A Nyström, Kristendomen o den fria tanken (1908), s 466 f; Y Palmgren, Född till agitator. En studie i August Palms polit utveckl o verksamhet (1971); Sanningar om L. Hans ställn till kristendomen o socialdemokratien, skildrade av Frihetsförb:s red:kommitté, 1 (1908), med dokument om L:s sjukdom o referat av hans förkunnelse; SMoK 4 (1948); Soc-Dem 1887—1895; Sv Morgonbladet 1890—1895; H Tingsten, Den sv socialdemokratiens idéutveckling, 2 (1941); P P Waldenström, Gud är min tröst (1 uppl 1890); W öhrman, V E L, en anti-Waldenström (KÅ 1974). — N Beyer, Bengt Lidforss (1968); H Branting, Tal o skrifter, 10 (1929), s 27— 34; S Å Rosenberg, Kyrkan o arbetarrörelsen (1948).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Viktor E Lennstrand, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11234, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Hellström), hämtad 2020-04-05.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11234
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Viktor E Lennstrand, urn:sbl:11234, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Hellström), hämtad 2020-04-05.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se