Meriter

2 Levinson, Margit Ragnhild, f 18 sept 1898 i Falköping, d 2 okt 1963 i Sthlm, Matt. Föräldrar: linjedirektören Fritiof Reinhold Fredriksson och Karolina Charlotta Sahlin. Ordf i Rädda barnen från 39, i Sthlms stads o läns hemslöjdsfören 40—52 (hedersled 52), led av Sv komm för internat hjälpverksamhet från 44, i Sv Europahjälpen 46—49, v ordf i Internat barnskyddsunionen från 46 (hedersordf okt 62), led av styr för Nämnden för internat bistånd 59—61. — Iqml 8:e storl 47, 12:e 62, med hedersdr vid LU 30 maj 59.

G 26 juni 20 i Gbg, Domk, m statsrådet o landshövdingen Karl Samuel L (L 1).

Biografi

Större delen av uppväxttiden hade Margit L sitt hem i Gbg, men hon blev hemmastadd även i andra miljöer genom livliga kontakter med moderns släktingar (modern var syster till Carl o Ester Sahlin). Inte minst hade hon påbrå från de driftiga kvinnorna på mödernet. Hennes mormor Maria Sahlin var nydanare inom hemslöjden i Skåne.

Sin stora gärning skulle L komma att uträtta inom Rädda barnen, som hon ryckte upp ur dess relativa obemärkthet o gjorde till en organisation med stort anseende o imponerande internationella aktiviteter under de tjugofyra år, som hon hängav sig åt uppgiften. Dessförinnan låg en lång period, då de slumrande krafterna inte anades i den yrhätta, som ägnade ungdomsåren åt sällskapsliv o glada upptåg, åt dans, bridge o sport. I simning var hon så styv, att hon var aktuell vid uttagning till det sv landslaget. Som många unga flickor sköt hon ifrån sig seriösa studier o yrkesutbildning, tills giftermålet gav henne den raison d'étre som var kvinnornas vanliga på den tiden. Tre småbarn sörjde sedan för sysselsättningen ett antal år. Hennes make var emellertid en man som med sitt stora politiska o sociala intresse inte lämnade hustrun utanför de krav på god orientering i samhällsfrågor som hans ställning medförde. L lärde av hans erfarenhet o umgänge. När hon efter stor tvekan åtog sig att leda o organisera en hjälpverksamhet i stor skala bland hundratusentals barn i nöd under o efter andra världskriget, stödde han henne lojalt. Han gav även sitt praktiska stöd, när hon till en del förvandlade deras hem, residenset i Sthlm, till ett extrakansli för Rädda barnen.

När L 1939 erbjöds ordförandeposten i Rädda barnen, hade hon aldrig varit aktiv i någon förening o ryggade tillbaka inför de administrativa o föreningstekniska aspekterna. Hon avskydde visserligen alltid sammanträden, men bristen på formell föreningskunskap ersattes dock överlägset av den personlighet, som medlemmar, givare o publikum mötte i den nya ordföranden. Idérik, intensiv o djärv startade hon insamlingsaktioner för katastrofoffer o fick ett väldigt gensvar från allmänheten på sin humanitära lidelse, parad med stor skicklighet som organisatör av kampanjerna.

L ställde hårda fordringar på sin egen arbetsförmåga o inte mindre på sina medarbetares tid o engagemang. Många historier berättas om hur hon valde o vrakade styrelseledamöter o kanslipersonal. Kvar blev de slitstarka o Rädda barnen-frälsta som lät sig skickas huvudstupa till diverse katastrofplatser för att kartlägga barnens behov eller som var redo att alltid ställa upp i vardagsslit på obekväma tider utan hänsyn till egen familj eller fritid. Den makt hon utövade vilade emellertid på en spontan värme o vänlighet mot människor, o hon blev mycket älskad, kanske med undantag av en del chefer i näringslivet. De barrikaderade sig, när hon dök upp för att avkräva dem anslag till Rädda barnens verksamhet, men måste ändå släppa till stora summor. Även de små gåvorna från pensionärer o skolbarn o annat vanligt folk blev allt talrikare under L:s tid. Härtill bidrog de värmande tackbrev som gick i en strid ström från ordföranden till varje bidragsgivare.

Överallt deltog L i samarbetet för behövande barn. Mest kända är hennes medlemskap i Sv kommittén för internationell hjälpverksamhet, i Internationella barnskyddsunionen som vice ordförande o i styrelsen för det första statliga biståndsorganet Nämnden för internationellt bistånd. En stor fond instiftades i Rädda barnen som bär hennes namn. I Rädda barnen har L blivit en legend.

Författare

Ulla Lindström

Arkivuppgifter

L:s berättelse ang Rädda barnens arbete i Finland o korrespondens, m m i Rädda barnens arkiv i RA. Brev från L i KB (bl a 8 till K Asplund, 7 till A L Elgström-Collijn o 5 till M Leche Löfgren).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Rädda barnens Ungernverksamhet (Sociala meddelanden, 1957, Sthlm, s 237, 240). — Glimtar från Rädda barnens internationella hjälparbete (Svenska läkartidningen, årg 58, 1961, Sthlm, s 3557— 60).

Källor och litteratur

Källor o litt: Handhar rör L:s arbete i Rädda barnen i Rädda barnens arkivs dossierserie o klippsaml, RA.

V Forsberg, Att rädda barn (1969); U Lindström, Hon som räddade barnen (DN okt 1963); N Thedin, Sveriges största "tiggerska" ... (S-T 3 okt 1963).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Margit R Levinson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11309, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulla Lindström), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11309
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Margit R Levinson, urn:sbl:11309, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ulla Lindström), hämtad 2024-04-19.