B P Evald Lidén

Född:1862-10-03 – Sandhults församling, Älvsborgs län (I Sandared)
Död:1939-10-11 – Domkyrkoförsamlingen i Göteborg, Västra Götalands län

Nordist, Etymolog


Band 22 (1977-1979), sida 687.

Meriter

Liden, Bror Per Evald, f 3 okt 1862 i Sandared, Sandhult, Älvsb, d H okt 1939 i Gbg, Domk. Föräldrar: lantbrukaren Gustaf L o Sissa Björnsdtr Nilsson. Mogenhetsex vid h a l i Jönköping 29 maj 83, inskr vid UU ht 83, FK där 29 maj 90, FL 28 febr 95, doc i indoeuropeisk språkvetensk 31 maj 95, tf prof i jämförande språkforskn med sanskrit vid GH ht 99, prof i samma ämne där 17 nov (stadf 15 dec) 99—3 okt 29, led av styr för Gbgs o Bohusläns fornminnefören från 13, v ordf där 22—35, ordf i styr för Inst för ortnamns- o dialektforskn vid GH från 17, led av rektorsnämnden vid GH 21—29, andre ordf i Indogermanische Gesellschaft från 21, prorektor vid GH 6 febr 26—30 juni 27, led av styr för Inst för folkminnes-forskn där 26—33, för Meijerbergs inst för sv etymologisk forskn från 35. — LHVL 98, LVVS 02, fil hedersdr vid UU 24 maj 07, LVSL 20, LVSU 24, LVA 26, HedLGAA 32, LVHAA 33.

G 3 april 03 i Gbg, Mosaiska, m Agda Leman, f 11 maj 77 där, ibid, d 12 juni 59 där, Domk, dtr till advokaten FD Philip L o Amalia Zerlina Nissen.

Biografi

Evald L började sina studier vid UU som nordist. Men horisonten för hans språkliga intressen vidgades mycket snart. Den jämförande språkforskningen hade under sin starka frammarsch från 1800-talets mitt också nått Uppsala. L blev en i raden av dess hängivna utövare. Redan genom sitt första större arbete, Studien zur altindischen und vergleichenden Sprachgeschichte (1897), tillförsäkrade han sig en bemärkt ställning som ordforskare (etymolog). Avhandlingen, som sönderfaller i en rad etymologiska detaljstudier, är liksom alla L:s publikationer blygsam till omfånget (knappa 100 sidor), men desto mer koncentrerad till sitt innehåll. Redan i detta första större arbete framträder den egenskap som skulle komma att känneteckna hela L:s etymologiska författarskap: hans känsla för den konkreta saken som dolde sig bakom den språkliga symbolen o inte fick undanskymmas av några abstrakta "grundbetydelser".

99 offentliggjorde L den lilla avhandlingen Ein baltisch-slavisches Anlautgesetz med mycket viktiga bidrag till de baltiska o slaviska språkens etymologi. Ett ännu vältaligare vittnesbörd om vidden o djupet av hans lärdom o intressen utgör Armenische Studien (1906). Arbetet innehåller 88 specialstudier av olika armeniska ord, vilka sammanställes med besläktade ord i andra indoeuropeiska språk o återföres på indoeuropeiska grundord. Metoden är densamma som i tidigare skrifter, endast utövad o utmejslad till ännu större fulländning. Det ligger i sakens natur att somliga av dessa tolkningsförslag måste betraktas som mer eller mindre hypotetiska. Ett flertal av dem är dock evidenta (vilket mera sällan kan sägas om etymologier) o har vunnit allmänt erkännande.

Man skulle kunna tro att L:s alltmera framträdande indoeuropeiska landvinningar lockat honom bort från hans nordiska forskningsfält. Så var dock ingalunda fallet. Bortsett från en nästan oöverskådlig rad av uppsatser över nordiska o jämförande ämnen, publicerade i tidskrifter o festskrifter, utgav han 34 en serie nordiska ordstudier, Blandade språkhistoriska bidrag, 2, o tre år senare Ordstudier, det till omfånget största av hans arbeten (145 s). En del av dessa ordstudier behandlar gamla fisketermer. L, som var en hängiven amatörfiskare på lediga sommarstunder, kombinerar här sin språkliga lärdom o sin ichthyologiska sakkunskap på ett oefterhärmligt sätt.

Det ofta citerade uttrycket "In der Beschränkung zeigt sich der Meister" gäller i högsta grad L:s författarskap. Det spänner över vida språkliga fält men begränsar sig samtidigt praktiskt taget helt till etymologi. Ljudhistoriska frågor o morfologiska problem behandlas blott då etymologierna kräver det. Syntaxen lyser helt med sin frånvaro, likaså stilistiken. Hans forskning är utpräglat pragmatisk o historiskt inriktad. Man kan om L liksom om den av honom högt beundrade danske språkforskaren Vilhelm Thomsen säga, att skärningspunkten för hans intressen låg där språket i trängre mening upphör o ort- o sakhistoria tager vid. Detta förklarar hans stora intresse för ortnamnsforskningen, till vars ivrigaste förespråkare o utövare han hörde, o för folkminnesforskning o bygdeforskning. Sin samhörighet med den svenska allmogen, med dess språk o dess materiella o andliga odling glömde han aldrig.

L:s sammanträngda, till synes nästan torftiga skriftliga uttryckssätt, i vilket varje ord är vägt o sovrat, ställer stora krav på läsaren. Han skrev för de invigda o räknade med att dessa skulle förstå honom. Tanken att meddela sig med en större publik, att göra propaganda för sin vetenskap låg honom helt fjärran. En väsentligt annan bild erbjöd hans muntliga framställning. Inte heller i denna var han någon popularisator. Men det var som om den diplomatiska försiktighet som präglar hans skrifter försvann, när han grep till det muntliga ordet o kunde ge fritt utlopp åt sitt i grunden stora meddelelsebehov. L kom att verka vid en liten högskola. Antalet direkta lärjungar blev därför aldrig stort. Men få är de språkstuderande som lämnat Gbgs högskola utan att någon gång ha tagit del av hans inspirerande undervisning o av denna hämtat starka intryck.

Med sin djupgående o intensiva hängivenhet för teoretiskt vetenskapligt arbete saknade L ingalunda intresse o förståelse för vetenskapens organisatoriska o praktiska sidor. En kort tid efter hans ankomst till Gbg bildades 1900 Filologiska samfundet med syfte att göra högskolans lärare i de filologiska ämnena bekanta med varandra o sammanföra dem till sällskaplig samvaro. I detta sällskap blev L snart den sammanhållande kraften. Genom hans insatser blev det "filologiska" samfundet i själva verket ett språkvetenskapligt samfund med L som städse närvarande spiritus rector o flitigaste föredragshållare o debattör, i synnerhet sedan de klassiska filologerna 19 hade bildat cn egen förening. Det var till stor, måhända avgörande del L:s förtjänst att ett institut för ortnamns- o dialektforskning 17 kunde bildas vid GH. Han bidrog också till att donationsvägen lägga grunden till verksamheten. En annan, närstående inrättning, Institutet för folkminnesforskning, har likaså L att tacka för betydelsefulla insatser. Under han sista år växte ytterligare ett forum för språkvetenskaplig verksamhet fram, Meij er-bergs institut för svensk etymologisk forskning. Detta hade sitt ursprung i en donation av den för språkvetenskap livligt intresserade folkskoleinspektören C J Meijerberg. Att institutionen kom att knytas till GH berodde utan tvivel på den starka ställning som språkvetenskapen, främst tack vare L, intog där. Det första bandet av den serie skrifter som detta institut utger, Meijerbergs arkiv för svensk ordforskning, var L:s Ordstudier, jfr ovan.

L:s livsgärning är sällsynt helgjuten. Vetenskapen var hans värld, i första hand den egna forskningen, men dessutom vetenskapens organisatoriska förutsättningar o förkovran. Endast en sida av livet kunde möjligen tävla med hans vetenskapliga lidelse: hans intresse för sina lärjungar o för dem som vunnit hans vänskap. För dem blev han en klippa i alla livets växlingar.

Författare

Hjalmar Frisk



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

L:s arkiv (f öreläsningsms, bibliografiska antecknar o c:a 4 500 brev till honom) i GUB. Dialektuppteckn:ar 1891 o 1909 från Bollebygd, Björk torp m fl västgötasocknar o ordbok över målet i Bollebygd i Dialekt- o folkminnesarkivet i Uppsala. Brev från L i KB (bl a 23 till F Läffler), LUB o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se GHM 1891—1916, Gbg 1916, s 62 f, o 1916—1941, Gbg 1942, s 118 f. — Medl av red för ANF, bd 41—54, Lund 19[24—]25—19[39—]40.

Källor och litteratur

Källor o litt: GHM 1916—1941 (1942); Inbjudn till fil drsprom [UU] ... 24 maj 1907 (1907); J V Johansson, minnestal över E L (Minnestal hållna i VVS, ser från 1938, nr 1, 1942); I Lindquist, nekr över L (VSLÅ 1939); P Wilstadius, Smålands nation i Uppsala 1845—1950 (1961).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
B P Evald Lidén, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11333, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hjalmar Frisk), hämtad 2018-11-14.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11333
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
B P Evald Lidén, urn:sbl:11333, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hjalmar Frisk), hämtad 2018-11-14.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se