Biografi

(von) Liewen, släkt. Dess tidigast 1341 belagda vapen med 3 liljor o 7 stjärnor är detsamma som åtminstone från 1327 fördes av släkten von Ungern (på sv riddarhuset senare von Ungern-Sternberg), varför det förmodats, att de båda släkterna har gemensamt ursprung. Redan 1269 namnes en Gerardus Livo som vasall under ärkebiskopen av Riga o då tillsammans med en Johannes de Ungaria. 1389 bytte en Hincke (Henrich) Live (d tidigast 1408) bort jord i södra Livland mot gården Parmel i Goldenbecks socken i Estland, som kom att bli ett av släktens huvudgods ända till 1694.

Vid arvskiftet 1542 efter Jürgen Live tillföll Parmel hans son Heinrich Live, som 1546 var mannrichter i Wiek o 1563 var bland de livländska adelsmän som tillfångatogs av svenskarna vid erövringen av Leal o fördes till Sverige. Hans gods indrogs men återlöstes 1582 av hans son Reinhold Life (d tidigast 1628). Denne var sannolikt far till den Hinrich Lyue (d 1605), som 1597 for till Danmark på uppdrag av hertig Karl o 1598—99 namnes som dennes kammarjunkare samt i ett brev från denne sistnämnda år skrives till Parmel. Han deltog i hertigens tåg till Finland 1599 o innehade från s å häradshövdingeräntan av Frösåkers härad o Bro o Vätö samt Frötuna o Länna skeppslag i Uppland. 1600 deltog L i belägringen av Pernau, o från 1601 kan han beläggas som överste. Under de första månaderna av detta år erövrade han Kremon, Segewold o Treiden i Livland, o på försommaren deltog han under Karl Karlsson Gyllenhielms (bd 17) befäl i striderna vid Erla o Kokenhusen.

I början av 1602 blev L en av de båda vikarierande ståthållarna på Pernau, o under sommaren s å var han en av de tre vikarierande sv överbefälhavarna i Livland, varvid han gjorde en framstöt kring Weissenstein (Hiärn). Vintern 1602—03 tjänstgjorde han i Sverige, bl a vid Älvsborg, o brev från hertig Karl visar, att han var i Sthlm ännu i maj 1603, då han beordrades att över Finland bege sig till Livland. Den 13 nov så anmodades L att överta befälet på Reval. Hösten 1604 deltog han i striden vid Weissenstein eller Mexhof, där han torde ha blivit tillfångatagen av polackerna (Andersson). Kort därpå inlät sig L tillsammans med några andra livländska adelsmän i konspirationer med polackerna för att bringa Reval i dessas händer. Sedan detta upptäckts, flydde han till Parmel men blev gripen o avrättades i Reval. Weltz i S:t Michaelis sn, som hertig Karl givit L 1602, o som sedan dess varit hans sätesgård, gavs till en annan person.

Reinhold Life testamenterade 1615 Parmel till sin son sedermera ryttmästaren Berendt Lyue (d 1649). Dennes son överste Reinhold Liuen till Parmel, som deltagit i danska kriget 1643—45 o sårats vid belägringen av Prag 1648, o hans bror ryttmästaren Bernhard Otto L samt deras "frände" — enligt ett brev från 1636 (Red:komm:s i Estland arkiv; Livl donationskontorets arkiv) farbror — kapten Jürgen Liewe (d 1659, 79 år gammal) till Steinhausen eller Pargenthal i Goldenbeck blev friherrar 1653, varvid Reinhold Liuen som friherreskap fick staden Eksjö i Småland med ett trettiotal till honom 1650—52 donerade krono- o skattehemman i Uppvidinge, Tveta o Mo härad. Reinhold o Bernhard Otto skrev sig därefter von Liuen resp von L.

Reinhold von Liuen (1621—65) var 1654—59 guvernör på det till drottning Kristinas underhållsländer hörande Ösel o blev 1664 generalmajor av infanteriet. Hans son Bernhard Lieven (1651—1703) ärvde redan som fjortonåring friherreskapet, som han sedan förlorade genom reduktionen. Han var i fransk tjänst 1669—71 o i holländsk 1671—72 o deltog sistnämnda år i sjöslaget vid Southwold bay. Efter hemkomsten deltog L 1676 i slaget vid Halmstad, utmärkte sig i slaget vid Lund o vid återtagandet av Helsingborg samt tillfångatog 1677 i slaget vid Landskrona den danske generalen D Rumohr. Han befordrades till överste för drabanterna till häst o livgardet till fot 1686, generalmajor av infanteriet o överste för Dalregementet 1696 samt generallöjtnant av infanteriet o guvernör i Wismar 1698. Vid krigsutbrottet deltog L 1700 i Nils Gyllenstiernas (bd 17) manöverkrig i Holstein. I juni 1701 överfördes han till Livland, där han s å vid övergången av Düna närmast under Karl XII ledde anfallet såsom äldste generalsperson av infanteriet. Ett brev från honom (avskr M 1454, RA) är en av källorna för händelseförloppet. I slaget vid Kliszow 1702 förde L befälet över centern. 1703 befordrades han till general men stupade vid belägringen av Torun (Thorn), där han under samtal med konungen fick högra lårbenet avslaget av en kanonkula. Rester av L:s arkiv finns i E 2837—2858 (Wijksaml), RA, o på Trolle — Ljungby (Handl ur v Brinkmanska archi-vet). Hans dotter i första giftet — med en sondotter till riksdrotsen Gabriel Oxenstierna Gustavsson — var gift med riksrådet Gustaf Bonde (bd 5). I sitt andra äktenskap var L gift med en dotter till riksmarsken Gustaf Horn (bd 19), varigenom Vik i Balingsta, Upps, kom till släkten L. En son i detta äktenskap, den holstein-gottorpske kammarherren Carl Gustaf Lieven (1695— 1722; rester av hans arkiv i E 2867—2903, Wijksaml, RA), var i äktenskap med en dotter till generalmajor Abraham Brahe (bd 5) far till den postumt födde Carl Gustaf Lieven (1722—70). Denne deltog i C G Tessins ambassad till Berlin för att hämta den blivande drottningen Lovisa Ulrika 1744, sändes till Hessen för att underrätta om konung Fredriks död 1751 o var från 1752 kavaljer hos prins Karl (sedermera Karl XIII) men tog avsked 1760 efter ett vredesutbrott av Lovisa Ulrika (Fryxell). Han hade 1754 sänts till ryska hovet för att lyckönska till sedermera kejsar Pauls födelse o hade 1759 blivit hovmarskalk. Han var från 1768 landshövding i Sthlms län. I äktenskap med en syster till arkivsekreteraren o kanslirådet Gustaf Ribbing var L far till Ulrika (Ulla) Elisabet Lieven (1747—75), som påståtts i en förbindelse med konung Adolf Fredrik ha blivit mor till den s k Lolotte (Fredrika Charlotta Forsberg), sedermera gift med greve G H Stenbock. Ulla L gifte sig 1770 med Charles De Geer (bd 10), som därigenom kom i besittning av Vik. Hennes bror Carl Gustaf L (1748— 1809) deltog i Pommerska kriget (M 954), tog som löjtnant vid livgardet initiativet till gardesofficerarnas anslutning till Gustav III:s statskupp 1772 o har efterlämnat en långt senare nedskriven berättelse därom (D 1019, KB). Han sändes av konungen som kurir med nyheten om kuppen till Paris, där han 1770—72 tjänstgjort som kapten vid Royal Suédois o nu blev överste för Royal Allemand. L blev 1774 kammarherre hos änkedrottningen, deltog 1780 i fransk tjänst i nordamerikanska frihetskriget, befordrades i sv tjänst till överste i armén 1788, deltog 1789—90 i kriget i Finland o blev 1795 generalmajor o 1806 generallöjtnant. Med honom utdog denna gren av släkten.

Längre fortlevde de släktgrenar som härstammade från Reinhold von Liuens förutnämnde bror Bernhard Otto von L (1625— 99), sedan 1653 också friherre, som 1666 fick överstes karaktär o 1673—95 var överste för Åbo läns kavalleriregemente. Han deltog i striderna vid Fehrbellin 1675 o Warksow på Rügen 1678 o kom under hemresan till Sverige s å i dansk fångenskap, sedan transportfartygen förlist vid Bomholm. 1694 måste v L sälja stamgodset Parmel. Hans son Reinhold von Lieven (1653—1701) deltog i slagen vid Halmstad o Lund 1676 o Landskrona 1677 samt försvaret av Malmö så (M 970) o blev så kammarherre. Senare stred han mot fransmännen under Pfalziska tronföljdskriget (M 970) o blev 1693 överste o 1694 kommendant i Landskrona, i vilken egenskap han 1700 fick ombesörja inskeppningen av de trupper med vilka Karl XII landsteg på Själland. Hans ende efterlevande son stupade 1709 i slaget vid Poltava. Hans bror generallöjtnanten o riksrådet Hans Hinrich von Liwen (L 1) blev 1719 greve, men denna grevliga gren utdog på manssidan redan med sonen generallöjtnanten, riksrådet o riksmarskalken Hans Henric von L (L 2). Dennes bror Carl Fredrik von Lieven (1721—63) deltog i kriget i Finland 1741—42, i franska arméns fälttåg 1744 o i Pommerska kriget, från vilket han 1760 reste till Sverige för att delta i riksdagen utan att bry sig om rådets befallning att återvända. Han blev överste i armén s å. En av deras systrar var hovfröken Hinrica Juliana Lieven (1709—79), som uppges ha varit livligt verksam för det blivande hattpartiet på 1730-talet (Nilzén). Av dess vedersakare J Arckenholtz (bd 2) påstods hon ha varit konung Fredriks broder Wilhelms av Hessen älskarinna under hans besök i Sverige 1732 o fått en dotter med en i Sverige avliden hessisk president Dörnberg. Under de första åren efter den blivande drottningen Lovisa Ulrikas ankomst till Sverige 1744 var L dennas politiskt förtrogna o blev 1747 kammarfröken samt gifte sig 1748 med Carl Hårleman (bd 19), som dog 1753. Hattarnas veckoskrift En ärlig Svensk skall ha utarbetats av en klubb, som samlades hos henne, o hon tillerkändes av riksdagen 1755 en årlig pension. Då mössorna kom till makten 1765, var L nära att förlora denna pension, men hon fick behålla den för att hon till KB donerat sin mans ritningar o gravyrer till ett värde av flera gånger pensionens belopp (Fryxell).

L 1:s äldste bror, Bernhard Otto von Lieven (1645—84 eller 85), måste 1670 rymma utrikes på grund av mord o blev senare överste i kejserlig tjänst. Hans son Berent Wilhelm von Lieven (1685—1771) kom i sv krigstjänst 1700 o deltog i erövringen av Birsen (Birzai) i Litauen 1704, slaget vid Ljesnaja 1708, försvaret av Reval 1710 o av Stralsund 1712 o slaget vid Gadebusch s å. Efter att i ett o ett halvt år ha suttit fången i Danmark efter Tönnings kapitulation 1713 deltog han i försvaret av Stralsund 1715 (M 939) o belägringen av Fredrikshald 1718. 1724—39 var L kommendant i Landskrona, o 1746—65 var han överste för Kronobergs regemente. Han blev 1756 generalmajor, deltog i Pommerska kriget o blev 1759 generallöjtnant. L hade 1730 köpt Lärkesholm i örkelljunga, Krist, där Linné besökte honom 1749 o skildrade hans verksamhet på gården. Vid riksdagen 1746—47 hade han ingivit ett förslag till metoder att döda vargar o andra rovdjur. L blev i äktenskap med en dotter till fältmarskalken o riksrådet Gustaf Adam Taube genom fyra söner stamfar för den sista i Sverige kvarlevande grenen av sin släkt. En av hans sonsöner var häradshövdingen i Östra härad i Småland Bernt Malte von L (1790—1867). Kusin till denne var Gustaf Rutger L (1772—1835), som blev överste i armén 1829. En bror till honom var farfar till skeppsredaren Christian Wilhelm von L (1851—1917) i Helsingborg, med vars enda dotter, g Wistrand, släkten utdog i Sverige 1962. Hennes söner kallar sig von L Wistrand.

De i Sverige ej representerade kurländska grenarna av släkten, som kommit att stava namnet von Lieven, uppges härstamma från en farbror till den förutnämnde Jörgen Live. En gren fick 1826 rysk furstlig värdighet. Europeiskt känt blev namnet genom den ryske generalen o diplomaten furst Christoph Heinrich von Lievens (1774— 1839) hustru Dorothea von Lieven, född von Benckendorff (1785—1857), Metternichs o Guizots diplomatiskt inflytelserika älskarinna, efter skilsmässa från maken länge bosatt i Paris.

Författare

H G-m

Källor och litteratur

Källor o litt: Allmänt: A W Hupel, Neue nordische Miscellaneen, 9—10 (1794), s 168 —171, 13—14 (1796), s 240—281; E H Kneschke, Neues allgemeines Deutsches Adels-Lexicon, 5 (1864); A Lieven, Urkunden und Nachrichten zu einer Familiengeschichte der Barone, Freiherren, Grafen und Fursten Lieven, 1—2 o Stammtafeln (1910—11); O F Strokirk, Kultur- o personhist ant:ar, 3 (1920). Sambandet med släkten von Ungern: M v Taube, Ungern-Sternberg. Ursprung und Anfänge des Geschlechts in Livland (1940), s 65—78; P von Ungern-Sternberg, Nachrichten uber das Geschlecht Ungern-Sternberg. Nachtrag II (1922), s 209 ff. Heinrich Live: K H von Busse, Herzog Magnus, König von Livland (1871), s 29; Lokalf 2, s 584, 611; B Russow, Chronica der Prouintz Lyfflandt (Scriptores rerum Livonicarum, 2, 1848), s 70; E Tegel, Konung Erics den XIV:des historia (1751); P von Ungern-Sternberg, Die Revision vom J 1586 und die Befragung vom J 1589 (Beiträge zur Kunde Est-, Liv-und Kurlands,, 8:1—2, 1915), s 55, 152. Reinhold Life: HKR 1594, f 153, K 345, RA; S Grauers, Ätten Wachtmeister genom seklerna, 1 (1941); Lokalf; Ungern-Sternberg, a a 1915. Hinrich Lyue: RR särsk 1599, f 167, 1600 juli—dec, f 102v, 366v, 1601, f 29v, 43, 228v, 1602 jan—juni, f 20, 167, 177v, juli—dec, f 255v, 297, 1603, f 32v, 43v, 46v, 51v, 74v, 76v, 79v, 89, 250v, 1605, f 47v, 69v, tyska RR 1601, f 120, 327v, HKR 1598 jan—juni, f 32v, juli—dec, f 247, Skr till konungen: Karl IX:s tid, Livonica II, vol 238, M 1279, Kanslitjänstemäns . . . mottagna skr, vol 12 a: Peder Nilsson Jacobsköld, RA; J A Almquist, Ant:ar från det sextonde seklet (HH 20, 1905), s 250, 345—49, 351, 402, 423; J Andersson, Om riksdagen i Sthlm 1605 (1875), s 36, 39 f; E Anthoni, Till av-veckhen av konflikten mellan hertig Carl o Finland, 1 (1935), s 180; dens, Konflikten mellan hertig Carl o Finland. Avveckhen o försoningen (1937); B C:son Barkman, 1560 —1611 (K Svea livgardes hist, 2, 1938—39); F Bienemann, Zur Geschichte der livlän-dischen Ritter- und Landschaft 1600—02 (Mittheilungen aus dem Gebiete der Geschichte Liv-, Est- und Kurlands, 17, 1900), s 476, 498, 566; dens, Ein estländischer Hoch-verratsprozess im J 1605 (Baltische Monats-schrift 1903), s 13 f; Calendaria Caroli IX (1903); Einiger Ehstländer Conspiration mit Polen gegen Karl IX 1604 und 1605 (Bei-träge zur Kunde Ehst-, Liv- und Kurlands, 1, 1873), s 207—12; H von Falkenbergs dagbok o bönbok (1943), s 60 ; C Fägerskjöld, Samuel Nilsson Ross till Hässlö (PHT 1960); Hertigh Carls Slaktarebenck (1915), s 66; Th Hiärn, Ehst-, lyf- und lettlaendische Geschichte (Monumenta Livoniae antiquae, 1, 1835), s 395; Katalog des estländischen Generalgouverneursarchivs aus der schwedischen Zeit (Acta archivi centralis Estoniae, 3—4, 1935—36); Y Koskinen, Klubbe-kriget (1864), s 444; Lags o doms; Lokalf; P Nord-mann, Arvid Eriksson Stålarm (SSLF. Förhandkar o uppsatser, 19, 1905, tr 1906), s 75, 77 f, 81; S U Palme, Sverige o Danmark 1596—1611 (1942); G Rogberg, Konung Carl den niondes fälttåg i Lifland år 1600 o förberedelserna dertill (1859), s 69; W von Schulmann, Die zivile Staatsbeamten-schaft in Estland zur schwedischen Zeit (1939); W Tawaststjerna, Kaarle IX:n ja Sigismundin taistelu Viron ja Liivinmaan omistamisesta (1935); W Tham, Axel Oxenstierna ... intill år 1612 (1935); D Toijer, Sverige o Sigismund 1598—1600 (1930); G Tranér, Konung Carl IX :s fälttåg i Livland år 1601 (1872), s 13 f, 16, 39; dens, Konung Carl IX :s krig i Livland åren 1602—05 (1876), s 12, 23, 30 f, 34; J E Waaranen, Handkar upplysande Finlands hist under Karl IX:s tid, 1—2 (1863—64); J Werwing, Konung Sigismunds o konung Carl den IX:des historier, 2 (1747). Berendt Lyue: Biographica, E 1051, RA; E von Rosen, Bogislaus Rosen (1938). Jiirgen Liewe: Friherrebrev, vol 1, Livl donationskontorets arkiv F I b 4):2:fasc 7: brevavskr nr 4, Red:komm:s i Estland arkiv F 1:17, f 510, E 1483, RA. Reinhold von Liuen: Biographica, Friherrebrev, vol 1, Likv, Red:kolks arkiv F I: 333, K 465—475, E 1483, RA; J Ekeblads bref, 1 (1911), s 268, 446; Frälseg 4:2—3 (1976); K Svea livg hist 1632—60 (1966); W Ridderstad, "Gula gardet" 1526—1903 (1903); T S von Schreeb, Kongl Maij:tz drabanter 1695— 1718 (KFÅ 1936), s 48; R Swedlund, Grev-o friherreskapen i Sverige o Finland (1936), s 95 f, 302. Bernhard Lieven: Biographica, M 148, 411, 586, Wismariensia, vol 38—39, E 2867 (biografi i fasc Carl Gustaf von L. Genealog ant:ar), E 8699 (personalier), RA; X 273 c, UUB; G Adlerfelt, Karl XII:s krigsföretag 1700—06 (1919); Broomé; F F Carlson, Sveriges hist under konungarne af Pfalziska huset, 7 (1885), s 69, 75 f, 99, 241 f; DGA 13 (1840), s 172; A Fryxell, Berättelser ur sv historien, 15, 17, 19, 21, 27; Frälseg 1:2—4:3 (1931—76); [C C Gjörwell,] Lefvernesbeskrifning om Generalen, Friherre Berndt Reinh von L (dens, Brefväx-ling, 3, 1805, s 210—26); Handkar ur v Brinkmanska archivet på Trolle-Ljungby, 2 (1865), s 152—59; B E Hyckert, Minnespenningar öfver enskilda sv män o kvinnor, 1 (Numismatiska medd:n, 17, 1905), s 92; I Iversen, Denkmunzen auf Personen die in den Ostseeprovinzen geboren sind oder ge-wirkt haben (1899); G Jonasson, Karl XII o hans rådgivare (1960); L Kaggs dagbok 1698—1722 (HH 24, 1912); Karl XI:s alma-nacksant:ar (1918); Karl XII på slagfältet, 2, 4 (1918—19); KKD 2, 3, 8, 12 (1903— 18); Lewenhaupt; E Lundmark, Konsthist (Sveriges kyrkor. Sthlm, 4, 1934), s 413; J Nordberg, Konung Carl den XII:tes hist, 1—2 (1740); A Pihlström, K Dalreg:s hist, 3 (1906), s 38, 54, 56, 75—78, 109, 116, 134; Ridderstad, a a; C v Rosen, Bidrag till kännedom om de händelser som närmast föregingo sv stormaktsväldets fall, 1 (1936), s 30, 56 f, 108, 115; H Rosman, Bjärka-Säby, 2—3 (1924—27); B Schlegel, Sv slott. Wijk (1876), s 39 ff; dens, Vik (C A Klingspor o dens, Uplands herregårdar, 1881), sp 15 f; SMoK; Swedlund, a a; G Tessin, Die deut-schen Regimenter der Krone Schweden, 2 (1967); F Wernstedt, 1660—1718 (K Svea livgardes hist, 4, 1954). Carl Gustaf Lieven (f 1722): Ericsbergsarkivets autografsaml, RA. Carl Gustaf Lieven (f 1770): Biographica, RA; Broomé; Carlander; F A von Fersens hist skrifter, 2 (1868), s 267, 273, 281 f; Fryxell, a a, 40; A Grape, Ihreska handskriftsaml, 1—2 (1949); A J von Höp-kens skrifter, 1—2 (1890—93); O Jäger-skiöld, Lovisa Ulrika (1945), s 59; S Ridderstad, Några nyfunna notiser om riksarkivet av Gustaf Ribbing (MRA 1949—50); B G Söderberg, Uppland, 2 (Slott o herresäten i Sverige, 1967), s 283, 286. Ulrika Elisabet Lieven: E 3099, 3572, RA; O Jägerskiöld, Torsjöarkivet (Donura Boéthianum, 1950), s 170 f, o där anf källor; SMoK 7 (1954), s 205, o där anf källor. Carl Gustaf L: M 954 (meritfört) o 1101, RA; A B Benson, Sweden and the American revolution (1926); Bidrag till konung Gustaf III:s hist (HH 3, 1863), s 270 f, 277, 280, 289; d:o (HH 4, 1864), s 307, 309; Carlander; H E Charlottas dagbok, 1 (1902); Fersen, a a, 3 (1869), s 107, 122, 246, 5 (1870), s 173, 6 (1870), s 49, 7 (1871), s 4, 12; G Hyltén-Cavallius, K Kronobergs reg:s officerskår (1897); K K:son Leijonhufvud, K Södermanlands reg:s hist, 3 (1919); Malmström; Odhner, 1, s 133, 169 f; S Ridderstad, Ensam vandrande. Arkivsekr Gustaf Ribbing (1948); W Ridderstad, a a; H Schuck, Gustaf III:s statsvälvning 1772 i berättande källor o äldre litt (1955), s 30— 33. Bernhard Otto von L: Biographica, Friherrebrev, vol 1, M 495, Likv, Red:koll:s arkiv F 1:34, RA; N P Jensen, Den skaanske Krig 1675—79 (1900); B Wedberg, Karl XII på justitietronen (1944), s 268—79; N Wi-marson, Sveriges krig i Tyskland 1675—79, 1—3 (1897—1912). Reinhold von Lieven: M 661, 889 (skr) o 970 (meritfört), RA; Carlson, a a, 6 (1881), s 346, 348; Frälseg, 1:1—2 (1931); G Jonasson, Kriget mot Danmark år 1700 (KFÅ 1962), s 149 f; Leijonhufvud, a a; Lewenhaupt; N E Loven, Landskrona under sv liden, 1 (1908), s 49, 81; Nordberg, a a; VV Ridderstad, a a; Schlegel, a a 1876, s 41; Tessin, a a; Wernstedt, a a. Carl Fredrik von Lieven: Biographica, M 651, RA; Malmström; Pihlström, a a, 4 (1910), s 115, 130, 140, 151, 155—58, 175; T Säve, Sveriges deltagande i sjuåriga kriget åren 1757—62 (1915); Ur Carl Axel Hugo Ha-miltons dagbok år 1744 (PHT 1900). Hin-rica Juliana Lieven: Ericsbergsarkivets auto-grafsaml, RA; D 849 (J Arckenholtz, Sagu-Brott af 1734 Års Riksdag i Sthlm), KB (avskr med personreg i Kopiesaml I, vol 443, RA); F Arnheim, Luise Ulrike, die schwe-dische Schwester Friedrichs des Grossen. Ungedruckte Briefe an Mitglieder des preus-sischen Königshauses, 1—2 (1909—10); S Brandel, Byggnadshist o inventarier (Sveriges kyrkor. Sthlm, 6, 1928); Carlander; I Carlsson, Olof Dalin o den politiska propagandan inför "lilla ofreden" (1966); DGA 17 (1842), s 34 f; Fersen, a a, 2, s 2 ff, 24, 26, 31, 48, 157 ff, 165 f; Fryxell, a a, 31, 34, 36—39, 41; Hyckert, a a, s 274; Höpken, a a; Iversen, a a; Jägerskiöld, a a 1945; S Leijonhufvud, Omkring Carl Gustaf Tessin, 1—2 (1917—18); dens, Lovisa Ulrika o Carl Gustaf Tessin. Dokument (1920); dens, Carl Gustaf Tessin o hans Åkerökrets, 1—2 (1931 —33); Malmström; G Nilzén, Studier i 1730-talets partiväsen (1971), s 10; G Olsson, Hattar o mössor (1963); O Sylwan, Nils von Oelreich såsom censor librorum (HT 1893), s 132; dens, Sv pressens hist till statshvälf-ningen 1772 (1896). Bernhard Otto von Lieven: Biographica, RA. Berent Wilhelm von Lieven: M 221—222, 889, 939, RA; Orig: genealogierna, RHA; AdRP från o med år 1719, 15 (1901), s 376—79; Hyltén-Caval-lius, a a; Lewenhaupt; C Linnaei Skånska resa (1751), s 374—90; W Ridderstad, a a; SMoK; S A:son Sparre, Biogr ant:ar 1623— 1779 (K Västmanlands reg:s hist, 4, 1930); Säve, a a; C Trolle-Bonde, Riksrådet o riksmarskalken grefwe Carl Bonde samt hans närmaste anhöriga, 1—2 (1895); M Weibull, Anders von Reiser o Lärkesholmsstiftelsen (Skånska samhar, 2:2, 1892, tr 1893), s 58 f; A Åberg, Skånska slott o deras herrar (1960). Bernt Malte von L: Lags o doms; Chr Stenhammar, Bilder ur riksdags- o hufvudstads-lifvet, 2 (1903), s 237. Gustaf Rutger L: E 4054, RA. Christian Wilhelm von L: Hj Börjeson, Skånes handelsflotta 1658—1914 (E Hornborg mfl, Studier över skånska sjöfartens hist, 1950). Släktens kurländska grenar: Almanach de Gotha, 180 (1943); Deutsch-baltisches biographisches Lexikon 1710—1960 (1970); Genealogisches Hand-buch der baltischen Ritterschaften. Oesel (1935); Genealogisches Handbuch des Adels. Fiirstliche Häuser, 5 (1959); Gothaisches genealogisches Taschenbuch der freiherr-lirhen Häuser 1940; E v Muhlendahl, Die baltischen Rilterschaften (1953). Dorothea von Lieven: NF:s 2:a uppl, 16 (1912); Sv uppslagsbok, 18 (2:a uppl, 1951), o där anf källor. — P Sondén, Magnus Gabriel de la Gardie vid tronskiftet 1654 (HT 1908), s 5 (om Reinhold von Liuen); SSEÅ 1927, s 24, 26, 43 (om Hinrica). — von L Wi-strand: Sv släktkal, 11 (1936; tr 1935), s 940. H G-m

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Liewen (von), Liwen, Lyue, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11365, Svenskt biografiskt lexikon (art av H G-m), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11365
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Liewen (von), Liwen, Lyue, släkt, urn:sbl:11365, Svenskt biografiskt lexikon (art av H G-m), hämtad 2024-04-16.