Petrus Kenicius

Född:1555 – Umeå stadsförsamling, Västerbottens län
Död:1636-02-03 – Uppsala domkyrkoförsamling, Uppsala län

Riksdagsledamot, Ärkebiskop


Band 21 (1975-1977), sida 63.

Meriter

Kenicius, Petrus, f 1555 i Umeå, d 3 febr 1636 i Uppsala. Föräldrar: birkarlen Könik Olofsson o Anna Olofsdtr. Studier i Uppsala 75—80, prästv 78, inskr vid univ i Rostock 10 nov 82, i Wittenberg 2 sept 83, mag där 86, prof vid Collegium Stockholmense 87, namnes som rektor där 26 sept 91, penitentiarie o prof i Nya testamentets exegetik vid UU 1 aug 93, kh i Funbo, Upps, 93—95, bisittare vid Uppsala möte 93, biskop i Skara okt 95 (tilltr febr 96)—08 o 09, deltog i riksdagarna 95-—33, utnämnd biskop i Strängnäs 08 (tilltr ej), legat till Livland 08, ärkebiskop o UU:s prokansler 09 (invigd i Sthlm 2 juli), TD vid UU 24 okt 17.

G 87 (Rudbeckius) m Margareta Handstr, d 31, 61 år gammal (Peringskiöld), enl uppg (Peringskiöld; Broman) dtr till borgmästaren i Gävle Hans Månsson (Gammal).

Biografi

K sändes av sin far omkr 1569 till latinskolan i Gävle, som vid denna tid var den humanistiska bildningens nordligaste utpost i Sverige. I Gävle, där han stannade i sex år, härskade den s k norrlandsortodoxin, som hämtat sina främsta impulser från den fromhetstyp som var förhärskande vid univ i Rostock, vars ledande namn var David Chytræus. K kom att vara trogen dessa tankar i hela sitt liv. Därefter vistades han fem år i Uppsala o blev prästvigd av ärkebiskopen. 82 drog han liksom så många andra studenter till Rostock. Den teologi som lärdes där stod på konkordieformelns grund o ansågs allmänt för renlärig, även om den hade en för tyska förhållanden ovanligt irenisk prägel. Efter ett års uppehåll i Rostock fortsatte K till Wittenberg, där han 86 blev magister.

Vid sin återkomst till Sverige 87 fick K tjänst som läsemästare vid Johan III:s högskola i Sthlm. Han skulle främst undervisa i dialektik. På grund av sitt ämnesområde blev han i första omgången inte direkt inblandad i stridigheterna kring Johan III:s nya liturgi. Detta skedde inte förrän under de sista åren av Johans regering, då dessa stridigheter redan börjat avta. Då K tillsammans med sina kolleger Erik Skinnerus o Nicolaus Bothniensis vägrade att godkänna liturgin, hölls de under en kortare tid i fängelse. Den av Chytræus o ramismen influerade riktning, som de företrädde, visade sig senare vara den dominerande, då den religiösa kursen fastlades vid Uppsala möte i mars 93. Ledare för denna riktning, som nu blir rådande till 1600-talets mitt, var Nicolaus Bothniensis o Erik Skepperus, medan K inte framträdde lika markant, även om också han var medlem av mötespresidiet.

När Uppsala univ 93 återupprättades, fick K tjänsten som andre teol prof o skulle föreläsa i Nya testamentets exegetik, samtidigt som han skulle tjänstgöra som penitentiarie, vilket gav honom säte i domkapitlet. Här kom han dock inte att stanna länge. Under det kyrkomöte som ärkebiskopen höll i Uppsala i febr 95 tycks K ha utsetts att efterträda den gamle biskopen Jacobus Johannis i Skara. Men då denne, som redan vid Uppsala möte uppmanats avgå, fortfarande gjorde motstånd, kunde K inte omedelbart tillträda sitt nya ämbete. Ärkebiskopen skrev därför i april till hertig Karl o uppmanade honom att ge K brev på bostad o underhåll som en trygghet mot den ovilja som skulle möta honom från den del av stiftets präster, som fortfarande stod på den gamle biskopens sida. Sin slutliga lösning fick inte denna fråga förrän på riksdagen i Söderköping i okt s å. Jacobus Johannis var här närvarande o trädde formellt tillbaka, så att K omedelbart efter riksdagens slut kunde vigas till biskop över Skara stift. Ärkebiskopen insatte därefter K i sitt nya ämbete i samband med sin stora visitation i götalandskapen i febr 96.

I K hade hertig Karl fått ett pålitligt stöd. Redan den omständigheten att K var med på riksdagen i Söderköping kan tolkas som ett politiskt partitagande för hertigen. Då motsättningen mellan kung Sigismund o hertig Karl skärptes efter hertigens regeringsavsägelse hösten 96, stod K fortsatt på dennes sida i motsats till bl a ärkebiskopen o rådsherrarna. Sedan kungens skrivelse med förbud mot den tilltänkta riksdagen i Arboga blivit känd, motarbetade K öppet denna genom att låta läsa upp hertigens kallelsebrev i stiftets alla kyrkor. Vid själva riksdagen var dock förhållandet mellan hertigen o prästerskapet mer spänt, då detta som det enda av de högre stånden sökte medla mellan kungen o hertigen. K var också med vid det ständermöte i Sthlm sommaren 97, till vilket hertigen låtit kalla medlemmar av de tre högre stånden. De frågor som här diskuterades gav inte anledning till någon opposition från prästerskapets sida. Vid riksdagen i Uppsala i febr 98 deltog också K. Här intog han en klart hertigvänlig ståndpunkt i motsats till ärkebiskopen, som försökte driva en egen politisk linje i ett försök att förena troheten mot den katolske kungen med fasthållandet vid den reformatoriska läran. Därför blev det också K som av hertigen utsågs att överräcka ständernas svar till den k legaten Laski o hålla slutorationen i stället för ärkebiskopen. Då det politiska läget i viss utsträckning klarnat, efter det att Sigismund mot tro o loven lämnat landet efter nederlaget vid Stångebro, blev också K:s ställning mindre problematisk. Vid herredagen i Jönköping jan 99 var han närvarande, då saken mot ärkebiskop Abraham Angermannus togs upp o resulterade i dennes avsättning. Under sin tid som biskop i Skara tycks K helt ha ägnat sig åt de praktiska sidorna av sin ämbetsförvaltning. Han har deltagit i synoder, stifts- o riksmöten o ihärdigt arbetat på att höja den moraliska o bokliga standarden i sitt stift. Vid ständermötet i Örebro i febr 08 blev K utnämnd till biskop i Strängnäs men tillträdde aldrig detta ämbete. Sommaren 08 deltog han i beskickningen till Livland, som bl a skulle försöka få till stånd ett fredsavtal med Polen. 17 mars 09 avled ärkebiskop Olaus Martini, o i juni valdes K på kungens uttryckliga önskan till hans efterträdare.

K:s lojalitet mot kungamakten förblev oförminskad under Gustav Adolfs regering. Han fortsatte det arbete som påbörjats under Karl IX :s tid med att revidera handbok o kyrkolag. Handboksförslaget från 08 genomgicks o godtogs vid riksdagen 11 o trycktes 14 med företal av K. Kyrkolagsförslaget blev däremot inte godtaget, troligen emedan kungen hade planer på att fullständigt reorganisera kyrkostyrelsen genom inrättandet av ett consistorium generale. K var som ärkebiskop prästerskapets självskrivne ledare vid riksdagarna o därmed även för consistorium regni. Således hänvände sig K upprepade gånger till Axel Oxenstierna för att få de privilegier prästerskapet lagt fram vid kröningen godkända. Han var med om att utarbeta riktlinjer för det planerade consistorium generale. Härvid ställde han sig dock på Rudbeckius linje genom att underteckna dennes "theses", som var ett försök att ge detta organ en enbart kyrklig sammansättning. Det blev vid denna tid vanligt att hovrätten vände sig till ärkebiskopen o de andra biskoparna med begäran om uttalande i högmålssaker, där den mosaiska lagtolkningen var oklar.

Ärkebiskopen utövade tillsammans med kanslern, då sådan fanns, högsta tillsynen över Uppsala univ. Under K:s tid som prokansler inrättades flera nya professurer, o univ:s ekonomi ordnades genom att Gustav Adolf skänkte de s k gustavianska arvegodsen. 17 firades reformations jubileet med den första sv teol doktorspromotionen. K var då en av de fyra promovendi. 13 blev han indragen som medlare i tvisten mellan Messenius o Rudbeckius. Han fick därvid av rikskanslern i uppdrag att tillsammans med Raumannus o Paulinus Gothus författa nya universitetsstatuter. Han ville förbjuda privata kollegier o uttryckte tvivel om det var till gagn för landet, att Messenius var handledare för ungdomen. K kom också att bli invecklad i striden mellan den ramistiska o den aristoteliska filosofin. Den flammade på allvar upp vid univ 14, då en aristoteliker, Jonas Magni (bd 20), bröt den ramistiska hegemonin o blev utnämnd till prof i etik. K gjorde gemensam sak med den ramistiska oppositionen o ställde sig bakom Laurentius Paulinus vederläggningsarbete.

Ärkebiskopens direkta ansvar för o inspektionsmyndighet över kyrkan höll vid denna tid på att försvinna. De enda frågor där de andra biskoparna vände sig till ärkebiskopen o Uppsala domkapitel för att få råd rörde svårare kyrkotuktsmål. K kom dock genom sitt arbete på en allmän ordning för hela rikets hospital att lägga grunden för en organiserad fattigvård i Sverige. "Spetalsordningen" 24 blev i detta avi seende banbrytande. K har också vid flera tillfällen utfärdat herdabrev till hela Sveriges prästerskap i förbindelse med kyrkliga högtider eller böndagar för att bl a främja uppslutningen kring utrikespolitiken o stärka moralen i riket. Detta var syftet med hans Underwisningh om then almenne bönedagh, som skal hållas öfwer heela rijket 22 juli 1625. Som stiftschef tycks K ha hållit präst- o synodalmöten o också själv farit på visitationsresor bl a till Norrland.

Liksom flertalet av kyrkans ledande män vid denna tid var K en ivrig förespråkare för katekesundervisningen. Impulserna härtill härstammade från David Chytræus o Rostock. K bearbetade o utgav en ny upplaga av Catechismus 93 o ABC-boken. Det är möjligt att han också ombesörjt den nya upplagan av Tetelbachs katekes, som trycktes i Uppsala 18. Under sitt första årtionde som ärkebiskop gjorde han ivriga försök att effektivisera katekesundervisningen i sitt stift. Vid stiftssynoden 19 försökte han sätta kraft bakom den gamla bestämmelsen att inget barn under åtta eller nio år fick gå till sakramentet utan att kunna katekesen.

Som en hjälp i undervisningen i den lägre skolan lät K 12 utge ett kompendium av Hafenreffers Loci theologici under titeln Compendium doctrinæ cœlestis ..., som han försåg med ett eget företal. I detta sätter K upp som mål att den oförkortade Hafenreffer skall läsas i skolans högre klasser, men troligen höll man sig också där till kompendiet fast med utförligare kommentar. Detta kom att bli det sv prästerskapets dogmatiska standardverk i nära 200 år. Härigenom undgick det att präglas av ortodoxin i dess strängaste form. — Också då det gäller psalmboksarbetet var K aktiv. Den sk gamla Uppsala-psalmboken tillkom på hans initiativ, o han lät dela ut den till alla församlingar i sitt stift.

Författare

Ingun Montgomery



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Några av K:s ms i UUB o KB (i F b 3). Brev från K främst till A Oxenstierna i RA (tr i AOSB 2:12, 1930) samt strödda i UUB (huvudsakl kop). Brev från K sept 1591 i F b 3, fol 173, KB. Två suppliker från K till hertig Karl 1603 o 1605 tr i VFT 1:8—9, s 124f (1603 års även i KÅ 1909).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se Collijn, sp 447—449.

Källor och litteratur

Källor o litt: Alla riksdagars o mötens be-sluth, ed A A v Stiernman [,1] (1728); LA Anjou, Sv kyrkans hist ifrån Upsala möte år 1593 till slutet af sjuttonde årh (1866); G Annerstedt, UU:s hist, 1 o Bih 1 (1877); E Anthoni, Konflikten mellan hertig Carl o Finland (1937); R Askmark, Sv prästutbildn fram till år 1700 (1943); J Baazius, Inventarium ecclesia; Sveo-gothorum ... (1642); N Beckman, Vår skolas hist, 1 (1926); T Berg, Johan Skytte (1920); S P Bexell, A Ahlqvist o A Lignell, Bidr till sv kyrkans o riksdagarnes hist ur presteståndets archiv (1835); G Bolin, Johan III :s högskola å Gråmunkeholmen, 2(SSEÅ 1918); G Brandeli, Sv undervisn:vä-sendets o uppfostrans hist, 1—2 (1931); H Gnattingius, Den centrala kyrkostyr i Sverige 1611—1636 (1939); dens, Två kyrkliga stadgar från ärkestiftet underP K:s tid (KÅ 1942); dens, Uppsala möte 1593. Konturer av en kyrkokris (1943); T Heldtänder, Prästtillsättn:-ar i Sverige under stormaktstiden (1955); K W Herdin, Bygge o bo, 2 (Bidr till Uppsala stads byggn:hist 2, 1934); H Holmquist, D Johannes Matthise Gothus o hans plats i Sveriges kyrkl utveckl (1903); B Jansson, Johannes Matthiae Gothus o hans plats i gudstjänstlivets hist (1954); S Kjöllerström, Kyrkolagsproblemet i Sverige 1571—1682 (1944); dens, Kräkla o mitra (1965); Konung Carl den IX:des Rim-Chrönika. . ., ed B Bergius (1759); S Lindholm, Catechismi förfremielse. Studier till catechismusundervisn i sv kyrkan 1593—1646 (1949); S Lindroth, Paracelsis-men i Sverige till 1600-talets mitt (1943); H Lundin, Joannes Baazius' kyrkl reformprogram (1944); H Lundström, Laurentius Paulinus Gothus (1893); A M Magnusson, Nicolaus Olai Bothniensis (1898); J Messenius, Scondia illustrata, ed J Peringskiöld (1702); R Murray, Sthlms kyrkostyr intill 1630-talets mitt (1949); T Norlin, Sv kyrkans hist efter reformationen (1864); C Ogier, Från Sveriges storhetstid, ed S Hallberg (1914); R Ohlsson, Abraham Angermannus (1946); P Pehrsson, De till Sverige inflyttade vallonernas religiösa förhållanden (1905); J Rudbeckius, likpred över K (1637); H Schiick, Messenius. Några blad ur vasatidens kulturhist (1920); dens, Den sv förlagsbokhandelns hist, 1—2 (1923), s 103, 202, resp 344; Sv kyrkans hist, 3:2 (1933), 4:1 (1938); S Tunberg, Sigismund o Sverige 1597—1598 (1917); s 68, 78; Uppsala hm, 1—3 (1842—45); J Werwing, Konung Sigis-munds o konung Carl den IX:des historier, ed A A v Stiernman, 1—2 (1746—47). — O Broman, Hälsingesläkter (1953), s 772, 961; J Peringskiöld, Monumenta Ullerakerensia (1719), s 180.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Petrus Kenicius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11434, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingun Montgomery), hämtad 2018-11-12.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11434
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Petrus Kenicius, urn:sbl:11434, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ingun Montgomery), hämtad 2018-11-12.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se