Biografi

Kirstein (före adl Kirstenius), släkt, härstammande från den förmögne köpmannen Peter Kirsten i Breslau. Dennes son (Statua honoris) Petrus Kirstenius (1577—1640) blev magister i Jena 1599 o med dr i Basel 1601 samt gjorde vidsträckta resor. Hans intresse för Avicennas o andra arabiska läkares skrifter föranledde honom att jämte 25 andra språk även studera arabiska, o hans 1608—10 utgivna arabiska grammatik o hans editioner av en del av Avicennas medicinska handbok (1609) o av flera bibelböcker förskaffade honom trots dilettantism, bristande pedagogisk läggning, otillräckliga hjälpmedel o alltför snabb arbetstakt (Lewin) europeisk ryktbarhet. 1610 blev Kirstenius gymnasierektor o inspektor för skolorna i Breslau, men dessa ämbeten nedlade han redan 1616 på grund av sjukdom o disciplinsvårigheter, varefter han som stadsläkare återupptog sin läkarpraktik men avböjde anbud om anställning hos bl a kejsaren Ferdinand II. Trettioåriga kriget tvang honom att lämna Breslau, o som Axel Oxenstiernas livmedicus följde han denne 1636 till Sverige, där han s å fick den ena av de båda medicinska professurerna i Uppsala o även blev livmedicus hos drottning Kristina. Kirstenius utgav i Sverige en okommenterad edition av ett arbete av den grekiske läkaren Galenos o 1638 en handledning i farmakologi av wittenbergläkaren Caspar Peucer samt var den förste som i Sverige grundade ett tryckeri med arabiska typer. En receptbok av honom från åren 1612—16 finns i KB, o hans arabiska arbeten donerades till UUB 1665 av hans son Johan Peter Kirstenius (1617—82).

Denne inskrevs vid UU 1640 men anställdes 1643 vid fortifikationen i Riga, blev 1644 konduktör där, fungerade 1645 som ingenjör o blev 1653 hovingenjör med uppgift att undervisa bl a pagerna i ingenjörskonst. 1656—59 ledde han befästningsarbetena vid bl a Danviken, Vaxholm, Dalarö, Hörningsholm o Nyköping. Nyåret 1658 sattes Kirstenius för en tid i arrest på Sthlms slott för att han tillgripit från Västerbotten levererade penningar, avsedda för kavalleriet, då för hans befästningsarbeten beviljad kontribution från sthlmsbefolkningen ej influtit. Efter krigsslutet sysselsattes han med ordnande, registrering o komplettering av fortifikationens ritningar o kartor. Kirstenius 1675 utförda kopior av 20 av Gustav II Adolfs egenhändiga, sedermera till största delen sannolikt vid slottsbranden 1697 förlorade teckningar, visande truppernas uppställning vid olika tillfällen under de tyska fälttågen, publicerades 1854 av R M Klinckowström. Under 1670-talets krig ledde han förstärkningsarbetena vid befästningarna i Sthlms skärgård o vid Sthlm.

Hans son Johan Leonard (f 1648, ej 1645 enl M 928 o s 1 i 1663 års edition av farfaderns skrifter; d 1710) kallade sig K, adlades 1686, befordrades vid artilleriet till major 1700 o deltog till sin död i försvaret av Reval. Dennes son riddarhuskamreraren o föreståndaren för Serafimerlasarettet Waldemar Anthon K (1707—79), som även drev linne- o bomullsfabrik på Kungsholmen i Sthlm o 1762 fick kammarrevisionsråds n h o v, var far till riddarhusets o MA:s kamrerare Mauritz K (1742—1802), som 1787 för tillgrepp ur riddarhusets o MA:s kassor måste fly till Khvn, varefter han var hyrlakej där o under annat namn kypare i Gbg (Genealogica). Släkten utdog på manssidan med hans bror slottsbyggmästaren major Adolph Ulric K (1746—1806), en tid Bellmans hyresvärd, till vilken denne dedicerade Fredmans sång nr 64 (Fjäriln vingad syns på Haga). Efter honom uppkallades det K:ska huset vid Klara Strandgata (nu Vasagatan), vilket under senare ägare blev känt som förlustelselokal, o på vars tomt sedermera Hotel Continental byggdes.

Utan påvisbart samband med denna släkt är överläkaren docent Lennart K (f 1913) o hans bror sekreteraren i Varudeklarationsnämnden civilekonom Henry K (f 1917).

Författare

Källor och litteratur

Biographica, Adelsbrev, vol 9, Sköldebrevsaml, M 928: Relation öfwer Regi-ments o compagnie öfwerofficerarnes meriter 1698, p 36, Genealogica, vol 176 (F o C G Silverstolpe, Biographisk matr öfver bankens embetsmän o betjente, 2), RA.

J G Acrel, Tal om läkare-vetenskapens grundläggn . . . hållet vid praesidii nedlägg uti VA (1796), s 17, 19, 79 f; AUg deutsche Biographie, 16 (1882); J A Almquist, Sthlms stads brandförsäkringskontor 1746—1921 (1921); C Annerstedt, UU:shist, 1 (1877); C M Bellmans skrifter, 2 (1922); S E Bring, Boktryckerierna i Uppsala, 1 (1962); Carlander; J G de Chaufepié, Nouveau dictionnaire historique et critique pour servir de supplement ou de continuation au dictionnaire . . . de mr Pierre Bayle, 3 (1753), s 43; Collijn; O J Gjöding, Kongsholms minne (1754), s 149; G Hilleström, MA. Matr 1771—1971 (1971); E A Jansson, Dalarö (1936), s 122 f; J Kleberg, Krigskollegii hist (1930); G E Klemming o J G Nordin, Sv boktryckeri-hist (1883); R M Klinckowström o J Mankell, Arkiv till upplysning om sv krigens o krigsin-rättningarnes hist, 1 (1854), s VIII o planschbil :orna; W Kock, K Serafimerlasarettet 1752—1952 (1952); Lewenhaupt; B Lewin, UUB:s saml av arabiska 1500- o 1600-talstryck (Donum Grapeanum, 1945), s 579 f; S Lindroth, Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt (1943); C Lundin o A Strindberg, Gamla Sthlm (1882); O Morales o T Norlind, MA 1771—1921 (1921); L W:son Munthe, K fortifik:s hist, särsk 6: 1—2 (1916—19); J Peringskiöld, Monumenta Ullerakerensia cum Upsalia nova (1719), s 125, 244; G v Schantz, Tal öfver ... Adolph Ulric K (1806); W Sjöstrand, Grunddragen av den militära undervisn:ns uppkomst- o utveck-lingshist i Sverige till år 1792 (1941); SLH 1:1,4 (1822—35); SMoK; Statua honoris. Das ist vnterschiedliche Ehren-Schrifften . . . Auff . . . Petri Kirstenii . . . Todt vnd Leich-begängnis (u å); B Steckzén, Krigskollegii hist, 1 (1930); Sällsk Par Bricole (1946); S Tjerneld, Sthlmsliv, 1—2 (1950). — E Key, Tillkomsten o utbyggandet av K Serafimer-lasarettet (SSEA 1950), s 115 f, 118; L W :son Munthe, Sthlms befästningsfråga under nyare tiden (SSEA 1920), s 107 f, 114; A Nordström, "Nu är drickning börjad". Glimtar från Sabbatsbergs hälsobrunn (SSEÅ 1954), s 62; K U Nyländer, Semitiska studier i Sverige under flydda tider (Ny SvT 1889), s 187, 198; N G Wollin, Den sengustavianska tiden 1785—1810 (Sthlms slotts hist, 3, 1941).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Kirstein, släkter, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11505, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2026-04-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11505
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Kirstein, släkter, urn:sbl:11505, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2026-04-15.