W Mauritz Klingspor

Född:1744-12-07 – Karlstorps församling, Jönköpings län
Död:1814-05-15 – Klara församling, Stockholms län

Arméofficer, Fältmarskalk, Överståthållare, General


Band 21 (1975-1977), sida 329.

Meriter

1 Klingspor, Wilhelm Mauritz, f 7 dec 1744 i Karlstorp, Jönk, f 15 maj 1814 i Sthlm, Klara. Föräldrar: v presidenten frih Christian Fredric K o Anna Magdalena Pauli. Volontär vid Jönköpings reg 51, inskr vid LU 29 aug 56, löjtn vid reg Royal Pologne i fransk tjänst 11 nov 56, sekundlöjtn vid prinsens av Nassau-Usingen reg i fransk tjänst 18 april 57, fänrik vid Spensiska reg i Stralsund 7 dec 59, löjtn vid Jönköpings reg 14 sept 61, avsked ur franska tjänsten 63, löjtn vid Jämtlands dragonreg 30 sept 65, kavaljer vid Adam Horns ambassad till danska hovet 66, kapten vid Jämtlands dragonreg 23 sept 67, sekundmajor där 5 juni 71, kavaljer hos hertig Fredrik Adolf juni 71, sekundmajor vid Upplands reg 28 okt 72, överstelöjtn vid Västerbottens reg 30 juni 75, överste o chef där 10 febr 79, för Dalreg 20 maj 85, förste hovstallmästare 19 aug 85—28 febr 91, kungens generaladjutant 26 maj 88, generalintendent vid armén i Finland 6 aug 88, generalmajor 18 juli 89, generallöjtn 21 aug 90, general en chef i Finland 23 aug 90, tjänstg generaladjutant i Sthlm o led av rikets ärenders allm beredn 92—93, i beskickn till Petersburg maj 92, tf president i krigskoll 5 nov 92, åter general en chef i Finland 12 febr 93, överste för Björneborgs reg 18 dec 94, för Nylands reg 30 sept 95, ordf i finska strömrensningskomm o förste kommissarie vid gränsregleringen mot Ryssland 97, i beskickn till ryska hovet 97, greve 16 nov 99, en av rikets herrar 18 febr 00, generaladjutant o led av tillf regering under Gustav IV Adolfs resa till Petersburg dec 00, general av infanteriet 9 dec 02, generalinsp över trupperna i Finland 16 dec 02, led av tillf regeringarna 05 o 06, fältmarskalk 9 maj 08, tf generalguvernör i Norrland o generalbefälh över norra armén 21 jan 09, överståth i Sthlm 13 mars 09, medlem av regeringskonseljen efter Gustav IV Adolfs avsättn 09, tjänstfri från överståth:skapet 20 juni 10, avsked därifrån 29 okt 10, avsked från de militära tjänsterna med tillstånd att kvarstå såsom fältmarskalk i armén 20 nov 10. — RoKKMO 96, LMA 00.

G 1) 7 nov 71 (—94) i Sthlm, Nik, m Anna Charlotta Petersen, adl af Petersens, f 1 mars 55 där, Ty, d 15 dec 10 där, Klara, dtr till dir Herman P o Charlotta Bedoire samt senare (94) omg m generallöjtn greve Adam Ludvig Lewenhaupt; 2) 2 maj 94 i Ulfsby, Åbo o Björneb, m Hedvig Ulrika v Willebrand, f 18 juli 65 på Pilois, Vemo, Åbo o Björneb, d 11 juli 95 i Hfors, dtr till kaptenen Ernst Gustaf v W o Sofia Catharina Jägerhorn samt förut (85) gm majoren Gustaf Albrekt v Konow.

Biografi

Mauritz K började tidigt sin militära bana, förvärvade sig krigserfarenhet i utländsk tjänst o avancerade snabbt. Tack vare sin begåvning o sitt vinnande sätt gjorde han karriär även som hovman o vann snart den k familjens ynnest. Kort före kriget 1788—90 utnämndes han till generaladjutant hos Gustav III o ledde energiskt utrustandet av armén. I aug 88 blev han även formellt generalintendent vid armén i Finland. Han deltog ej i Anjalaförbundet utan förblev lojal mot kungen i motsats till sin yngre bror, Otto Reinhold K, som var svårt inblandad i myteriet. K ådagalade stor skicklighet vid ordnandet av arméns försörjning. Efter general Kaulbars reträtt från Kaipiais i juli 89 räddade han genom energiska åtgärder arméns förråd vid Anjala från att falla i fiendens händer. Efter freden 90 utnämndes han till general en chef i Finland, blev 92 tjänstgörande generaladjutant i Sthlm o var ledamot av rikets ärenders allmänna beredning 92—93. K nyttjades senare i diplomatiska o administrativa värv både under förmyndarregeringen o under Gustav IV Adolfs regeringstid.

Under det 96 inträffade krigshotet från Ryssland mobiliserade K i april snabbt o på eget ansvar de tillhands varande trupperna för försvar av finska gränsen. Hans åtgärder då o under de följande åren visar, att han grundligt satt sig in i Finlands försvarsproblem. Han föreslog i nov 97 en ny stat för Haapaniemi krigsskola. S å blev han ordf i finska strömrensningskommittén o förste kommissarie i gränsregleringen mot Ryssland.

Som general av infanteriet o generalinspektör över trupperna i Finland 02 sökte K förbättra Finlands försvar. De av honom i 04 års krigsberedning i Hfors föreslagna försvarsåtgärderna, vari han begärde en förstärkning av försvaret med gränsfästningar vid Artsjö, St Michel, Puumalasund o Varkaus, ökning av det värvade manskapet, komplettering av tyghus o magasin samt anskaffning av minst 20 000 reservgevär för allmogens räkning, beaktades dock endast på så sätt, att Adlercreutz värvade regemente uppsattes o Savolax jägare förstärktes. Vid krigsutbrottet 08 var Finlands östra gräns fortfarande praktiskt taget öppen o utan fast försvar.

Inför det ökande krigshotet tillsattes 11 jan 08 en hemlig krigsberedning i Sthlm för att utarbeta operationsplanen inför det väntade ryska anfallet. K utsågs som den mest kompetente inom generalitetet till ordf. Beredningens utlåtande 1 febr byggde på ett av statssekreteraren C Lagerbring uppsatt betänkande. Det följde de strategiska principerna för ett nödförsvar av Finland, som först utarbetats av generalmajor J G Toll 84 o sedan vid olika tidpunkter återupptagits o framförts av olika militärer såsom K, G H Jägerhorn, S Möller, M Björnstjerna o G M Armfelt, den sistnämnde så sent som 07. Man borde i fall av ett ryskt anfall om vintern "rädda vad av armén frälsas kan", inkasta så mycket trupper i Svartholm o Sveaborg, som kunde rymmas där o draga återstoden till Österbotten. Därefter skulle flottan om våren undsätta de nämnda fästningarna, samtidigt som armén gick till motoffensiv från norr. Ingen i krigsberedningen anmälde någon avvikande åsikt. Uppgiften anförtroddes åt K med överste Gustaf Löwenhielm som generaladjutant eller stabschef. 4 febr fastställdes den av Lagerbring utarbetade instruktionen för överbefälhavaren i enlighet med hemliga beredningens förslag, kompletterat av K på ett par punkter. Huvudvikten skulle fästas vid arméns räddning o därför borde den i bästa möjliga ordning retirera från samlingspunkterna Tavastehus o St Michel till Österbotten. Reträtten borde dock, enligt ett troligen av kungen gjort tillägg, ej företagas förrän nöden påträngde.

Ryssarna gick till anfall 21 febr, o armén retirerade under tf överbefälhavaren C N af Klercker (s 295) till Tavastehus. Då K 1 mars anlände dit, var den nära att kringrännas av den ryska övermakten. Klerckers plan att stanna kvar o försvara sig i Tavastehus övergavs efter ett krigsråd, som beslöt om en allmän reträtt till Österbotten. Den började redan 5 mars, ty ingen tid var att förlora. Härigenom räddades otvivelaktigt finska armén från att slås ut redan i krigets början i all synnerhet som Savolaxbrigaden redan 3 mars begynt sin reträtt mot Uleåborg.

Reträtten genomfördes med stor skicklighet o den hotande omfattningen undveks. Löwenhielm, som tillfångatagits, ersattes i april som generaladjutant av G J Adlercreutz. Efter striden vid Siikajoki 18 april avstannade reträtten o K biföll Adlercreutz plan att anfalla fienden vid Revolaks, där seger vanns 27 april. K hade löst sin huvud- uppgift att bevara armén intakt till våren. För detta mottog han samtidens erkännande. Reträtten ansågs enligt kungen vittna om vad trohet o tapperhet i förening med kloka anstalter kunde uträtta. Den var en "scavante" lära för alla efterkommande militärer, ansåg hertig Karl, o borde få ett rum i krigshistorien enligt G G von Döbeln. Även G A Brakel, J F Aminoff o af Klercker ansåg, att reträtten räddat armén. G H Jägerhorn hyllar under sommarfälttåget K:s lysande militära gloria; denne var en stor o lycklig general, i allmänhetens ögon en av de största anförare Sverige ägt. K själv gav sina trupper förtjänsten.

K utnämndes till fältmarskalk 9 maj. Då hade redan Sveaborgs kapitulation omintetgjort den av K uppgjorda planen för landets återerövring. De förutsatta undsättningsåtgärderna från Sverige blev även alltför svaga o planlösa. Till ny befälhavare för Savolaxbrigaden utsågs överste J A Sandels, som snart återtog Savolax. Bönderna där, i Österbotten o Karelen uppmanades av K att resa sig. Huvudarmén avancerade långsamt söderut i väntan på de sv hjälptrupperna. 14 juli vanns segern vid Lappo o 17 aug vid Alavo, men 21 aug bröt sig ryssarna igenom vid Karstula. Inför hotet om omfattning föreslog ett krigsråd, att armén skulle överföras sjöledes till Västerbotten, emedan en ny reträtt norrut ansågs omöjlig. K gjorde en framställning härom till kungen med påföljd att denne beslöt avlägsna honom från överbefälet.

Då kungen förkastat planen att från Vasa evakuera armén till Sverige, återstod endast reträtten mot norr, varom även alla generaler förenade sig. Den började 10 sept från Lappo o Ilmajoki. Genom v Dö-belns seger vid Jutas 13 sept räddades armén från att avskäras. Nederlaget vid Oravais, där K o Adlercreutz under påverkan av kungens uttalande mot en förnyad reträtt beslutat leverera drabbning, beseglade 14 sept huvudarméns öde. Spillrorna samlades vid Lohteå, där K 29 sept slöt vapenstillestånd. S d fick han meddelande om sitt avsked o att han ersatts med den 74-årige af Klercker. Denna förändring i det högsta befälet beklagades mycket i armén o ansågs vara till dess o landets skada. Adlercreutz framhöll för kungen K:s förtjänster om armén o hans kännedom om allt, som rörde kriget, hans vaksamhet o omtanke. Befälsbytet verkade deprimerande, o alla önskade nu ett slut på kriget. Ett bevis för K:s duglighet o oumbärlighet är att han redan 21 jan 09 på nytt utsågs till generalbefälhavare över norra armén o tf generalguvernör i Norrland. Han kvarblev dock i Sthlm o tog verksam del i förberedelserna för revolutionen 13 mars, då han utnämndes till överståthållare. K blev även medlem av regeringskonseljen o erhöll jämte Adlercreutz o Adlersparre en tacksägelseadress av rikets ständer för sina insatser för fäderneslandet. Under pöbelupploppet 20 juni 10 iakttog han, i samråd med Karl XIII, en passivitet som emellertid ledde till att han 29 okt måste avgå från överståthållarskapet. 20 nov s å fick han avsked även från sina militära tjänster, med tillstånd att kvarstå som fältmarskalk i armén.

K:s insats som överbefälhavare under kriget i Finland har blivit missbedömd av eftervärlden på flera sätt. Under rådande omständigheter löste han sin uppgift förtjänstfullt, vilket samtida uttalanden bär vittne om. Att Finland gick förlorat kan ej läggas K till last utan berodde till stor del på felaktiga eller aldrig verkställda försvarsplaner, dålig beredskap o planlös högsta ledning. Sveaborgs fall gjorde en återerövring av landet omöjlig. Som organisatör o militär var K sannolikt en av de främsta i det dåvarande generalitetet. Hans begåvning o kunskaper togs även i mångsidig användning för krävande uppgifter i rikets tjänst. Kritiken mot honom uppstod långt efter hans död o har kommit att präglas av den bild av honom som Runeberg givit i Fänrik Ståls sägner.

Författare

Erik Birck



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

K:s arkiv i KrA (bl a brev från Gustav III, Gustav IV Adolf o Karl XIII, rapporter, konc). Brev från K i KB (bl a till Karl XIII o G N af Klercker), KrA (till C J Adlercreutz; tr, jfr nedan), RA (bl a 99 st till G A Reuterholm) o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Egenhändiga concepter om Finlands försvar (Gömdt är icke glömdt. Historiska bidrag, samlade af G. F. Ridder-stad, h 6, Linköping 1849, s 2—62). — Bref till generaladjutanten G. J. Adlercreutz under finska kriget 1808 (Meddelanden från Kongl. krigsarkivet, d 1, Sthlm 1884, 4:o, s 53—77).

Källor och litteratur

Källor o litt: E L Birck, General Tolls krigsplan år 1788 (SSLF 296, 1944) o där anf källor o litt; dens, Till Liikalanotens upp-komsthist (FHT 1946); dens, Mellan Ehrensvärd o Toll (HArk 52, 1947); C v Bonsdorff, Opinioner o stämningar i Finland 1808—¦ 1814 (SSLF 141, 1918); dens, G M Armfelt om kriget i Finland 1808 (FHT 1921); S Carlsson, Gustaf IV Adolfs fall (1944); J R Danielson [-Kalmari], Finska kriget o Finlands krigare 1808—1809 (1897); E Hornborg, När riket sprängdes (1955); A L Michailovskij-Danilevskij, Beskrifn öfver finska kriget till lands o sjös åren 1808 o 1809 (1850); K Ordin, Pokorenie Finljandii, 1 (1889); E K Osmonsalo, Suomen Valloitus 1808 (1947); G Rein, Karl Johan Adlercreutz, 1—2 (SSLF 183, 196, 1925—27); dens, K:s försvarsåtgärder i Finland 1796 (FHT 1921); G Samuelsson, Lantvärnet 1808—09 (1944); N Staf, Polisväsendet i Sthlm 1776—1850 (1950); B Steckzén, Västerbottens reg:s off till år 1841 (1955); Sveriges krig åren 1808 o 1809, 2, 3, o 5, ed Generalstabens krigshist avd (1895, 1902 o 1910); S M Waller, Georg Carl v Dö-beln (1947); dens, Finska arméns reträtt från Tavastehus till Österbotten våren 1808 (Sc 1948—49).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
W Mauritz Klingspor, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11616, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Birck), hämtad 2018-11-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11616
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
W Mauritz Klingspor, urn:sbl:11616, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Birck), hämtad 2018-11-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se