Meriter

6 Knös, Börje Anders Olof, son till K 5, f 5 mars 1883 i Uppsala, d 25 febr 1970 i Sthlm, Hedv El. Mogenhetsex vid h a l i Uppsala vt 01, inskr vid UU juni 01, FK 31 jan 05, FL 19 maj 08, disp 27 maj 08, FD 30 maj 08, kansliex 5 nov 10, allt vid UU, amanuens i ED 10, vid kanslersämb för rikets univ 11—16, sekr i olika riksdagsutsk 14— 28, led av komm ang nykterhetsundervisn 27 juni 14—16 mars 15, sekr i komm ang omorganisation av GCI o gymnastiklärarutbildn juli 15—juli 18, i 1902 års löneregleringskomm maj 16—juni 23, förste kanslisekr i ED 21 dec 17, tf kansliråd där 19— 23, chef för akademibyrån där 19—28, led o sekr i lärarlönekomm dec 20—aug 23, kansliråd i ED 23 febr 23—28, tf statssekr där 31 dec 28—30, statssekr där 30 dec 30-48 (tjänstl från 27 sept 35), led av Sällsk Iduns nämnd 32—58, av NF:s kommission för intellektuellt samarbete i Geneve 34—45, ordf i UD:s upplysningsnämnd 35 (instr 15 nov 35)—44, av K M:t utsedd led o ordf i Comité consultatif för Sv studenthemmet i Paris 35—52, ordf i fören Amitié franco-suédoise i Sthlm 35—52, inspektor vid Franska skolan där 35—55, ordf i 1935 års museisakk nov 35—okt 36, i komm ang skolöverstyns organisation maj 36—juni 38, v ordf i styr för Alliance frangaise 37—45, ensam kommitterad ang fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor juni 38—juni 39 o ang utvidgn av gymnasieorg juni 39—april 40, ordf i 1940 års arkivsakk febr 40—dec 51, i komm ang pappersformaten inom statsförvaltn febr 41—febr 43. — LSkS 31.

G 18 aug 15 i Köping, Kalm, m frih Sigrid Anna Elisabet Hummerhielm, f 23 okt 88 i Segerstad, Kalm, d 3 nov 71 i Sthlm, Hedv El, dtr till kontraktsprosten frih Bror Uno Constantin Johan Hilmar Laurentius Stanislaus Alexander H o Christina Augusta Petersson.

Biografi

Trogen släkttraditionen följde Börje K i sin utbildning den helklassiska linjen o tillhörde i Uppsala lärjungekretsen kring den lärde grekprofessom o humanisten O A Danielsson. K har i sina minnen från studietiden (Vestrogothica XVI) betecknat 1900-talets första decennium som en guldålder för humanistisk vetenskap med Henrik Schück o Harald Hjärne bland de främsta företrädarna. Vid sidan av de klassiska disciplinerna visade K tidigt historiska o genealogiska intressen — hans studenttid var, skriver han, bunden vid traditionen o historien. Men han fördjupade sig också i modem sv o fransk skönlitteratur o opponerade sig mot den tyska dominansen inom humanistisk vetenskap.

Att K, efter att ha vunnit doktorsgraden på en avhandling om en forngrekisk handskrift, lämnade den lärda banan o sökte sig in i kansliet, sammanhängde med en av riksdagen beslutad inskränkning av de klassiska språken särskilt grekiskan inom skolundervisningen, vilket måste innebära försämrade framtidsutsikter för lärare i klassiska språk. Hans tjänstgöring hos universitetskanslersämbetet o i ED tillät honom dock att behålla kontakten med akademiska o vetenskapliga förhållanden, o sedan han blivit chef för den s k akademibyrån, fick han än mera ägna sin kraft åt universiteten o de lärda verken. Som sekreterare i det särskilda skolutskottet nedlade han därjämte ett betydande arbete vid den stora skolreformens genomförande 27.

Som statssekreterare under tre ecklesiastikministrar hade K ett ansvarsfullt o påfrestande arbete vid utformandet av den sv kulturpolitiken i en tid av politiska o ekonomiska kriser. K ägnade stort intresse åt de internationella frågorna o understödde verksamt vetenskapliga o andra kulturkontakter med utlandet. En svår o kontroversiell fråga blev skolbarnsutbytet med Tyskland, sedan nationalsocialismen kommit till makten, o K framförde i olika sammanhang kravet på garantier mot politisk påverkan. Ett annat känsligt problem var katolska kyrkans ställning i Sverige, o K blev starkt engagerad som medlare o övervakare i skötseln av Franska skolan.

Samarbetet med departementschefen fungerade mycket bra under Sam Stadeners tid som ecklesiastikminister (30—32), även om K pressades hårt av arbetsbördan. Arthur Engbergs tillträde 32 torde inte ha hälsats med någon glädje av K, men de förenades i sina sympatier för fransk kultur o klassisk bildning. 33 års omstridda läroverksstadga, som gynnade latinet o franskan i gymnasiet, tillkom i intimt samarbete mellan Engberg o K. I den kris som ledde till att K 35 beviljades tjänstledighet eller som han själv uttryckte det "avkopplades för s k kommittéuppdrag", spelade flera faktorer in. Motsättningar hade uppstått mellan Engberg o K o mellan K o en del av departementets personal; vid denna tid började också tendensen att politisera statssekreteraretjänsterna alltmer göra sig gällande.

Omständigheterna kring K:s försättande i disponibilitet o de otillräckliga o halvhjärtade försöken att soulagera honom gjorde K bitter o kom honom att beklaga, att han någonsin blivit ämbetsman (brev till Aug Ehrensvärd). Å andra sidan fick han genom frikopplingen från den betungande kanslitjänsten helt andra möjligheter att odla sina vetenskapliga intressen o göra betydande kulturinsatser. K har också själv betecknat åren efter 35 som sin lyckligaste tid.

Av K:s många offentliga uppdrag må nämnas ordförandeskapet i utrikesdepartementets upplysningsnämnd, som tillkom 35 för att sprida upplysning om Sverige i utlandet o därmed övertog en del av de internationella frågor som K tidigare handlagt, samt inspektoratet för Franska skolan, som han skötte i 20 år med stor takt o skicklighet. Huvudparten av K:s offentliga verksamhet under senare år ägnades emellertid åt 40 års arkivsakkunniga, där K var "arbetande ordf" i 12 år. Arkivsakkunniga, som tillsattes på initiativ av statsrevisorerna, utarbetade grundläggande föreskrifter om gallring av statsförvaltningens arkivmassor, däribland en allmän gallringskungörelse, framlade förslag till lösande av riks- o landsarkivens byggnadsfrågor, som bl a ledde till uppförande av ett nytt riksarkiv, samt drog upp riktlinjer för en serviceverksamhet inom arkivväsendet.

Kulturförbindelserna med Frankrike ägnade K ett hängivet intresse, han var ordf i kommittén för sv studenthemmet i Paris, och i Cartesiusfonden verkade han för utgivning på franska av värdefulla sv vetenskapliga arbeten. K:s eget omfattande författarskap, som, bortsett från doktorsavhandlingen, helt hänför sig till tiden efter 35, var inriktat dels på Frankrike dels på Grekland. Av hans arbeten i fransk lärdomshistoria må särskilt framhållas boken om Rabelais. K utvecklade sig till en av de främsta kännarna av nygrekisk kultur o litteraturhistoria, o hans på ålderdomen (62) publicerade standardverk om nygrekisk litteratur fram till 1821, skrivet på franska, är ett imponerande resultat av många års lärda mödor. K författade också historiska o biografiska studier, byggda på grundliga arkivforskningar, t ex om Daniel Athenaren, en märklig diplomatisk agent i sv tjänst under stormaktstiden, o om sv officerare i Greklands frihetskrig. Av stor betydelse blev K:s omfattande o skickliga översättarverksamhet i fråga om nygrekisk litteratur. Moderna grekiska författare som Niko Kazantzakis o G Séferis presenterades genom K för en sv publik, o för SA:s räkning gjorde K värdefulla utredningar om grekiska kandidater till Nobelpriset.

Tillsammans med riksarkivarie Ingvar Andersson o prof H S Nyberg redigerade K på 1950-talet en serie häften med studier o essäer under namn av Humanistisk kultur. Med dessa ord skulle man bäst kunna karakterisera K:s liv o gärning. Han var en sann humanist o intill sin höga ålder outtröttligt verksam i kulturens tjänst.

Författare

Nils F Holm

Arkivuppgifter

Av K:s ppr 3 vol handhar av främst tjänstekaraktär från ED-tiden (E 6301—6303) i RA o korresp m m i UUB. Brev från K i RA (bl a till Aug Ehrensvärd i Tosterupsaml, H Brulin, LM Bååth o R Cederström), KB (bl a till H Ahlenius) o UUB (bl a till J Gharpen-tier o J Nordström). Korresp mellan K o doc G Michanek, Uppsala, hos denne.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Codex Graecus XV Upsa-liensis. Akad Abh. Upps 1908. 62 s. — In-spektorsvalet i Västgöta nation 1747 (Vestro-gothicaj 1, Upps 1928, s 5—39; även sep, 33 s). — Studentsammanslutningar och västgötastudenter i äldre tider (ibid, 2, 1932, s 13—• 32; även sep, 20 s). — L/organisation de l'en-seignement supérieur en Suéde (L'organisation de Penseignement supérieur, 1, Paris 1936, s 251—269). — Education and scientific re-search in Sweden. Sthlm 1938. 76 s. (New Sweden tercentenary publications; tills med F Sandberg.) — Guillaume Budé och den franska humanismens renässans. Sthlm 1939. 194 s, 2 pl-bl, 1 portr. (Svenska humanistiska förbundet, 48.) —¦ Utredning och förslag angående fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor. Avgivna av för nämnda ändamål tillkallad sakkunnig. Sthlm 1939. X, 157 s. [Föret.] (SOU 1939: 16, ecklesiastikdep.) —• Rabelais. Humanisten, humoristen, patrioten. Sthlm (tr Tammerfors) 1943. 237 s, 7 pl-bl, 1 portr. — Un ambassadeur de 1'hellé-nisme — Janus Lascaris — et la tradition gréco-byzantine dans 1'humanisme francais. Upps . . . 1945. 225 s. (Collection d'histoire de l'humanisme publiée sous le patronage de F Association Guillaume Budé.) —¦ Nygrekisk medeltids- och renässansdiktning. Sthlm 1952. 97 s. (Humanistisk kultur. Studier och essayer . . ., 3.) — Herman Lundström, Västgöta nations inspektor 1909—1917 (Vestro-gothica, 11, 1955, s 5—11). —¦ Ä propos de quelques poémes du préromantisme néo-grec (Athéne, t 62, 1958, Athen, 4:o, s 185—193). —• Les oracles de Leon le sage. D'aprés un livré d'oracles byzantins illustres récemment découvert (Apheröma ste mnémé tou Manoél Triantaphyllidé, 1960, Athen, s 155—188, 9 pl-bl). — Die byzantinische Tradition in der kretischen Volksliteratur des Spätmittelalters und der Renaissance (Berliner byzantinisti-sche Arbeiten, Bd 16, Berlin 1960, 4:o, s 131—140). ¦— L'histoire de la littérature néo-grecque. La période jusqu'en 1821. Sthlm 1962. 690 s. (Acta Universitatis Upsaliensis; Studia Graeca Upsaliensia, 1.) ¦—• När det ännu var en tjusande idyll (Vestrogothica, 16, tr 1968, s 52—64). —• Bidrag i L'hellenisme contemporain, ser 2, anné 3, 1949, 5, 1951, 9—10, 1955—1956, Athénes, samt i Hellé-nika, 4, 14, 17, 20, Thessalonike 1953—67.

Redigerat: Vestrogothica. Skriftserie utg av Västgöta nation i Uppsala, d 1—6, Upps 1928—44 (i redaktionskomm tills med R Ekblom mfl); Humanistisk kultur. Studier och essayer, d 1—7, Sthlm 1950—63 (tills med Ingvar Andersson mfl).

översatt: G Theotokas, Makter, Sthlm 1943, 184 s; dens, Argo, Sthlm 1944, 365 s; dens, Leonis, Sthlm 1945, 191 s ([omsl:] Gula serien); A Terzakis, Prinsessan Isabella, Sthlm 1948, 493 s; N Kazantzakis, Spela för mig, Zorbas, Sthlm 1949, 298 s; dens, Den sista frestelsen, Sthlm 1952, 447 s; dens, Den eviga vandringen uppåt, Sthlm (tr Falun) 1953, 460 s; dens, Frihet eller död, Sthlm 1955, 320 s; K Kavafis, Dikter, Sthlm 1963, 119 s (FIB:s lyrikklubbs bibliotek, 89); G Sé-feris, Dikter, Sthlm 1963, 61 s (tills med J Edfelt), [ny uppl] s å.

Källor och litteratur

Källor o litt: Statsrådsprot i eckl ärenden, ED:s matr o 1940 års arkivsakk:s arkiv, allt i RA.

NoL Beltzén, Arthur Engberg — publicist o politiker (Arbetarrörelsens årsb 1973); SMoK; Västgöta nation i Uppsala 1948—57 (1958).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Börje A O Knös, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11672, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils F Holm), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11672
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Börje A O Knös, urn:sbl:11672, Svenskt biografiskt lexikon (art av Nils F Holm), hämtad 2024-04-24.