Meriter

2 von Koch, Nils Samuel, f 10 mars 1801 på Blomsholm, Skee, Göt, d 13 juni 1881 på Augerums gård, Augerum, Blek. Föräldrar: majoren Nils v K o Sofia Charlotta Hummelhielm. Inskr vid UU 14 nov 15, kansliex 8 juni 19 o ex till rättegångsverken där 2 juni 20, eo kanslist i justitierevisionsexp 28 okt 20, auskultant i Svea hovrätt 16 juni 20, eo notarie där 19 juni 21, v notarie där 1 mars 22, kopist i justitierevisionsexp 6 nov 24, kanslist där 31 okt 27, exp:chef vid justi-tieexp 19 maj 40—8 april 43, revisionssekr 14 dec 40, tf justitiekansler 28 dec 44, led av lagberedn 31 jan 45—30 nov 49, deltog i riksdagarna 47—66, led av FK 67—81 (konstitutionsutsk 67, tillf utsk 71—72, 74 o 77), justitiekansler 15 april 48—25 maj 66, ordf i komm ang allm barnhuset okt 49— maj 50, i komm ang ordn:stadga samt byggnads-, brand- och hamnordnrar för rikets städer okt 55—dec 59, i komm ang ny bevilln:förordn juni 58—juli 59, led av Blekinge läns landsting 67—68.

G 8 juni 32 i Bexley, Kent, England, m Frances Eliza Lewin, f 16 febr 04 på the Hollies där, d 21 aug 88 på Augerums gård, dtr till godsägaren o affärsmannen Thomas L o Mary Hale.

Biografi

Nils v K hade tidigt kommit i förbindelse med kronprins Oscar o delade dennes intresse för fångvård o rättssäkerhet. I Anmärkaren, bröderna Theorells oppositionella tidning, hade påtalats vissa fall av tortyr o olaglig behandling av fängslade. K, som då var kanslist i justitierevisionsexpeditionen, fick i anledning härav till uppgift att utarbeta förslag till administrativa förbättringar; ett resultat blev kungörelsen 25 okt 1839 om fångförteckningars noggranna uppgörande. Till statsutskottet vid 40 års riksdag uppgjorde K på kronprinsens önskan en promemoria om fängelsernas o underdomstolarnas organisation, som föranledde anslag till nya fängelser, i huvudsaklig anslutning till kronprinsens skrift Om straff o straffanstalter. Vid den följande verkställigheten av besluten uppkom en skarp konflikt mellan å ena sidan justitiestatsministern Tömebladh, vars expeditionschef K var, o fångvårdens chef Clas Livijn. Meningsskiljaktigheterna gällde frågan om man skulle välja Philadelphia-systemet eller Auburn-systemet. Konflikten ledde till Törnebladhs avgång 43, varefter även K lämnade sin tjänst.

Under det följande året vistades K i Tyskland o Frankrike för studier i juridik, särskilt frågor om fångvård. Han reste i sällskap med Emil von Troil, som flera år senare gifte sig med hans syster. De hörde i Heidelberg föreläsningar av Rau o Mittermaier; den senare var en av de främsta kämparna mot dödsstraffet, något som i hög grad påverkade även K liksom senare Knut Olivecrona. I Frankrike besökte K olika fångvårdsanstalter o hörde i Paris föreläsningar bl a av Tocqueville o Fournier samt den då uppmärksammade specialisten på fångvård greve Rossi. K följde även debatter i deputeradekammaren.

Efter tronskiftet 44 fick K förordnande som justitiekansler medan v Troil blev generaldirektör för fängelseväsendet. Fyra år senare — i samband med de stora förändringar som framkallades av februarirevolutionen — blev K ordinarie justitiekansler, ett ämbete som han innehade till sin avgång med pension. K nedlade ett omsorgsfullt arbete på ämbetets efter 40 års departementalreform begränsade verksamhetsområden. JK hade då väsentligen blivit en chefsmyndighet för delar av justitiestaten o kronjurist. Uppmärksammat blev hans ställningstagande i det ömtåliga o svårbedömda ärendet Helga de la Brache (bd 10), där han efter tvekan tillstyrkte en pension åt den föregivna kungadottern.

K:s främsta insatser ligger dock på det politiska o rättspolitiska planet. Han tillhörde alltifrån ungdomen de frisinnades ledande kretsar. I första rummet synes hans äldre kusin på mödernet, bruksägaren greve David Frölich, ha påverkat honom. Frölich (bd 16) var en av riddarhusliberalernas främste, rikt begåvad o beläst, starkt engelskt orienterad. Kring honom samlades en krets likasinnade, till vilken K anslöt sig. Till dem hörde Fabian Jacob Wrede, en kusin till Fredrika Bremer, med tiden generallöjtnant o berömd vetenskapsman (i fysik). K delade som ungkarl bostad med Wrede. Stort inflytande hade även Emil v Troil.

Frölich hade under en studieresa till England kommit i kontakt med en liberal reformskola, den s k Hillska skolan, som han ville efterbilda i Sverige (se nedan). Som lärare förvärvade han en ung engelsman av en välbeställd whig-familj, Edward Lewin. Med dennes intelligenta, politiskt intresserade syster Frances ingick K 32 äktenskap, vilket blev av stor betydelse för hans hållning i tidens politiska frågor.

Frances Lewin hade under sin första vistelse i Sverige vunnit insteg i den sthlmska societeten o dit förmedlat kunskaper om engelsk samhällsdebatt. Hon hade blivit nära vän med Fredrika Bremer o hennes krets o intresserat dem för Bentham o John Stuart Mill. Efter äktenskapet med K — som oreserverat godtogs av den Lewinska familjen som "a perfect gentleman" — blev makarnas hem, Stora Nygatan 36, en mötesplats för tidens liberala politiker o skriftställare. I många memoarverk o brevsamlingar möter uppgifter därom, såsom i Fredrika Bremers brev. Fredrika skildrar en debatt mellan "ultras o liberala" på en middag i sitt hem 34, där såväl Geijer som K deltog. K intresserade senare Geijer för fångvårdsfrågan; i ett brev till sin hustru skildrar denne hur K tagit honom o Fredrika med för att bese Sthlms rådhusrätts fängelselokaler, en syn som bekom Geijer illa. Med K o hans hustru dryftade Geijer även religiösa problem. Ofta anfört är hans till Frances 43 lämnade redogörelse för sin trosåskådning, där han säger sig inte vara kyrko- eller bibelkristen utan "en kristen på egen hand". Genom dessa vänner kom K även i kontakt med Lars Johan Hierta.

Genom hustruns inflytande o det stimulerande umgänge makarna hade fördjupades o utvecklades K:s frisinnade tänkesätt. Men han var o förblev en välbalanserad ämbetsman, på vilken säkerligen den karaktäristik är tillämplig, som han själv gjorde av svågern Emil v Troil efter dennes död: denne var "som allt förståndigt folk här i landet, en god royalist, men ansåg tillika nödigt att genom tidsenliga förbättringar förekomma missnöje o bereda folkets intellektuella, moraliska o ekonomiska väl".

K:s åsikter gjorde honom likväl ofta misstänkt i de starkt konservativa kretsarnas ögon. Han var föremål för en stundom perfid uppmärksamhet i tidningen Minerva — där han ibland ingick i svaromål. I ärkebiskop Reuterdahls memoarer möter syrliga omdömen om den "slingrige" frisinnade justitiekanslern, som ådagalade en upprörande likgiltighet i trosfrågor o slapphet ifråga om läsarna o andra sekterister. Men K lyckades undgå allvarliga konflikter. Ett tecken på det förtroende han åtnjöt hos Karl XIV Johan ännu under dennes senare levnadsår var, att han från 37 användes som ombud vid dennes egendomsförvärv. De timmar som K minst en gång i veckan fick tillbringa under samtal med den gamle monarken — oftast om andra ting än ekonomin — hörde, sade K senare, till hans oförglömliga minnen.

Tidigt slöt sig K till "richertianernas" skara. Han hade mött Richert redan i direktionen för den Hillska skolan o delade hans rättspolitiska åsikter. K stödde honom i de olika, delvis dramatiska förhandlingarna om hans inträde i lagberedningen 44—45. Givetvis beklagade K de konservativas seger över Richert o Karl Johans slutliga negativa ståndpunktstagande till denne. Richert å sin sida hade i olika sammanhang betygat sin uppskattning av K; 40 föreslog han honom som sekreterare i konstitutionsutskottet, när han själv nödgades avböja denna post. När Richert efter tronskiftet 44 återkallades till lagstiftningsarbetet, följde K honom såsom justitiekansler till lagberedningen. Under ett gott femårigt samarbete växte deras vänskap allt fastare. K deltog med flit o stort intresse i det intensiva arbete som nu följde. Ett nytt förslag till straffbalk lades fram 45 o K verkade intensivt för riksdagens beslut att godkänna de grundsatser, varpå det byggde. Därefter utarbetades förslagen till nya giftermåls-, ärvda-, jorda- o byggningabalkar. De var undertecknade av bl a K o innebar, då de lades fram 47, i flera hänseenden framsteg jämfört med lagkommitténs tidigare. Därefter följde förslag till ny rättegångsbalk. Emellertid hade under tiden det richertska reformpartiet kommit i motvind, o förslagen kunde ej nu genomföras. Utöver uppgiften att K energiskt deltagit i lagberedningsarbetet kan man inte med säkerhet uttala någon mening om hans andel i reformplanerna o graden av självständiga insatser från hans sida. Betecknande är emellertid, att när lagberedningens förslag till straffbalk till sist följdes av förslaget till den 64 utfärdade strafflagen var det till K som den åldrige Richert sände sina anmärkningar över den nya produkten (M v K 66).

Vid sidan av sin tjänst fick K ett flertal statliga utredningsuppdrag. Han var ordf i kommittén för Allmänna barnhusets organisation o utarbetade 50 dess betänkande o nytt reglemente för barnhuset. Betydelsefullt var uppdraget att utarbeta en ny författning om allmänna bevillningen. Reformen blev vittgående o ansågs djärv. Nämnas må även att K var ordf i den kommitté som lade fram förslaget till 68 års ordningsstadga för rikets städer, ett för sin tid märkligt reformverk. Det betydande arbete, som kommittén nedlade på att utreda den äldre rätten på detta komplicerade område o klarlägga, vad som borde bevaras av denna, torde emellertid ha utförts av andra.

K:s politiska intressen hade föranlett honom att såsom företrädare för andra ätter delta i ståndsriksdagen. Faderns död 48 gav honom rätt o möjlighet därtill å sin egen släkts vägnar. Han kom därefter att delta i varje riksdag under ståndsriksdagens tid o därefter i många år som ledamot av FK. Hans verksamhet i riksdagen blev med tiden omfattande. Från och med ständermötet 53 hörde han till de flitigaste talarna. Han var ej, säger han själv, någon lysande talare, men han var vederhäftig o saklig. Han yttrade sig oftast i ärenden, vilka han haft beröring med i sin ämbetsmannaverksamhet, såsom bevillningslagstiftning, strafflag o näringsrätt.

K fängslades också av tidens sociala frågor. Hans första större inlägg rörde nykterhets- frågan, där han, som så ofta eljest, kunde åberopa sin förtrogenhet med engelska förhållanden. Hans inlägg präglades givetvis av den klassiska liberalism som han bekände sig till. Bentham o Mill hörde till de oftast åberopade auktoriteterna. I representationsfrågan talade han i olika sammanhang o även efter 66 för reformer, som skulle ge större grupper i samhället rösträtt. Han ivrade naturligt nog även för en utvidgad näringsfrihet. I samband med hans politiska verksamhet stod hans publicistiska. Öppet eller under hand deltog han i debatten på den liberala sidan. Han medarbetade i Hiertas Aftonblad, o han ansågs utöva ett stort inflytande över publicisten W F Dalman.

Undervisningsfrågorna hörde till de dåtida liberalernas intressesfär. I Hillska skolan på Barnängen tillhörde K direktionen, o han fungerade även som sekreterare för denna. Skolan var en internatskola för ynglingar. Den var avsedd att vara en experimentskola o var starkt påverkad av engelska liberala tänkesätt. Bl a intresserade man sig för växelundervisningen. K följde skolan under hela dess verksamhetstid, tidvis som direktör. När det ekonomiska underlaget till sist sviktade, övergick skolans fastighet på Barnängen till Lars Johan Hierta, som tidigare stött den i Aftonbladet o stod K nära. När senare folkundervisningen utvidgades o gjordes obligatorisk, återfanns K bland reformens tillskyndare. Han ivrade senare för ett univ, förlagt till Sthlm. Bakgrunden var misstro mot de konservativa professorerna i Uppsala. I detta ämne inlämnade K motioner vid 56 o 62 års riksdagar (jfr JO:s berättelse 75).

Som god ekonom förkovrade K både sin o hustruns förmögenhet. Han förvärvade Augerums egendom utanför Karlskrona, som han lyckades bevara, även efter det att han lidit avsevärda förluster genom en annan persons oegentligheter vid förvaltningen av ett bruksbolag. Genom anknytningen till Blekinge kom K att representera detta län i FK ända till sin död.

Författare

Stig Jägerskiöld

Arkivuppgifter

Huvuddelen av K:s o Frances v K:s omfattande arkiv från Augerum dep i RA (större brevserier från bl a A Faxe, W Tersmeden o J H Vogt). Fredrika Bremers brev till Frances v K tr i F B:s brev, jfr nedan. Brev från K bl a i KB, RA o UUB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Om spannmålslagarne [undert W- b--] (Mimer, 1830, Sthlm, s

210—229). — Sparbanker [undert---h]

(Läsning för folket, årg 27, 1861, Sthlm 1861 [—62], s 355—376).

översatt: J Bentham, Politiska sofismer [anon] (Mimer, 1830, Sthlm, s 34—43, 81— 86). — N W Senior, Om stats-ekonomien [anon] (ibid, s 86—105).

Källor och litteratur

Källor o litt: K:s fullmakter mm i K:ska saml, RA.

F Bremer, Brev, 1—4 (1915—20); L Dahlgren, Frances v Koch (1933); [W F Da]l-m[an], Några anteckn:ar från riksdagarne 1847— ... 1866 (1876—78); H Ericsson, Hillska skolan å Barnängen 1830—1846 (1885); O Gasslander, JA Gripenstedt (1949); L De Geer, Minnen, 1 (1892); EG Geijer, Saml skrifter, 11 (1930), 13(1931); L Kihlberg, Lars Hierta i helfigur (1968); M v Koch, Johan Gabriel Richert o 1864 års strafflag (SvJT 1966); J Landquist, Geijer. En levnadsteckn (1954); S Leander, Hundra år i Blekinge. Ur landstingets förhandilar 1863—1962 (1963); M Montgomery—Silfverstolpe, Memoarer, 4 (1920); J Mortensen, Clas Livijn (1913); P v Möller, 1867 års FK (1875); H Reuterdahl, Memoarer (1920); riksdagstrycket 1848—81; E Rodhe, Geijer o samhället (1942); C Stenhammar, Bilder ur riksdags- o hufvudstadslifvet, 1—3 (1902—¦ 03); GS Swensson, Den parlamentariska diskussionen kring den kommunala självstyr i Sverige 1817—1862 (1939); Sv Minerva 1842; Sveriges riksdag, 9 (1937), 10 (1935); K Warburg, Johan Gabriel Richert, 1—2 (1905).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Nils S Koch, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11689, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11689
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Nils S Koch, von, urn:sbl:11689, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Jägerskiöld), hämtad 2024-04-24.