Meriter

1 Kockum, Frans Henric, f 27 sept 1802 i Malmö, S:t Petri, d 12 febr 1875 där, ibid. Föräldrar: spannmålshandl Lorens K o Anne Sophie Suell. Elev vid handelsinst i Lübeck, bokhållare i handelshuset Frans Suell 22—25, arrenderade F Suells tobaksfabrik, Malmö, 1 aug 25—26, innehade F H Kockums tobaksfabrik 29 mars 26—66 (VD o ordf i styr för F H Kockums tobaksfabriks ab, Malmö, 10 juli 66—73), burskap 27 nov 26, drev tegelbruk i Lomma 27—71, led av Malmö stads äldste 31—50, led av hamndir 39—66, innehade Kockums gjuteri & mek verkstad, Malmö, 40—66 (ordf i styr för Kockums mek verkstads ab 24 aug 66—73), deläg i Malmö ångbåts ab 40—50, innehade Örmo bruk, Södra Sandsjö, Kron, 46—75, deläg i Gällivare malmfält 47—50, deläg i Kallinge bruk, Ronneby, 49—52, ensam ägare från 52, deläg i Landskrona sockerfabrik 51—53, ordf i styr för Skånska sockerfabriks ab 14 juni 53—72, led av dir för tekn elementarskolan i Malmö 53—69, deläg i Manufakturab i Malmö 55—72, i Malmö mek bomullsväfveri 55—72, i Mattssonska bryggeriet, Malmö, 56—72, innehade Kockums manufakturverk, Ronneby 56—75, deläg i Virums kopparverk, Misterhult, Kalm, 60—63, led av stadsfullm i Malmö 63—66, deläg i Skånska cementab 71—75. Dessutom ägare av Kockums tobaksfabrik, bryggeri o såpfabrik i Åbo o Kockums mek verkstad i Fuzes-Abony, Ungern, samt deläg i Malmö franska ångkvarns ab, Tändsticksfabriken Phoenix, Malmö, Benmjöls ab, Malmö, o i Malmö porslinsfabrik.

G 7 juni 29 i Landskrona m Christina Do-rothea (Jeanna) Beijer, f 3 dec 05 i Malmö, S:t Petri, d 8 febr 75 i Malmö, ibid, dtr till stadsläkaren MD Gottfried B o Agneta Maria Halling.

Biografi

Frans K kompletterade sin utbildning vid ett handelsinstitut i Lübeck o inträdde sedan som bokhållare hos fadern på handelshuset Frans Suells kontor i Malmö. K:s far, Suells svärson, hade 1821 övertagit detta företag, omfattande tobaksfabrik (etabl 1764), salt- o spannmålshandel, sockerraffinaderi, kalkbruk, tegelbruk, skeppsrederi o flera egendomar i Malmö med omnejd. När fadern 31 maj 25 plötsligt avled o K som äldste son måste taga över ledningen av företaget, befann sig detta i stora ekonomiska svårigheter o sattes i konkurs. K arrenderade emellertid från aug s å tobaksfabriken på förmånliga villkor, o understödd av släkten kunde han följande år vid konkursauktionen för 20 000 rdr bko inropa huvudfastigheten, det s k Jörgen Kocks hus i hörnet Västergatan—Frans Suellsgatan, som utom bostad för honom inrymde handelsaffären med tobaksfabriken i gårdshuset.

Kommerskollegium stadfäste firma F H Kockums tobaksfabrik 16 okt 26, o i nov erhöll K burskap i Malmö. Med stor skicklighet drev han upp rörelsen, så att fabriken på 10 år var en av landets främsta med en årstillverkning av 240 586 skålpund tobak o snus o en arbetsstyrka på 130 personer, vars barn gick i fabrikens skola. Tobaksfabriken var under hela K:s tid mycket lönsam. När konsul A G Holm ämnade anlägga en konkurrerande tobaksfabrik i Malmö, lyckades K få honom att i stället grunda en porslinsfabrik, till vilken han erbjöd sig satsa 40 000 rdr. Den blev dock olönsam o avvecklades efter några år med stor förlust, men K tyckte det var värt insatsen att slippa konkurrens med sitt säkraste företag. Det var vinsten från tobaksfabriken som medgav en satsning på andra projekt.

I okt 38 köpte K i södra förstaden egendomen Holmen på 49 989 kv-alnar, byggde sommarbostad o förvärvade sedan mera mark där. På ytterområdet (ung nuv Davidshallstorg) uppförde han gjuteri, smedja, filareverkstad o monteringshus i korsvirke. "I lantlig avskildhet" grundade han 40 F H Kockums gjuteri & mek verkstad, som 11 mars 41 erhöll kommerskollegii tillstånd. Handelshusets utlandsförbindelser användes för att skaffa modeller o ritningar på nya uppfinningar, tyska gjutare anställdes o andra sändes utomlands för utbildning. Redan 42 hade K 60 arbetare. En ångmaskin var den viktigaste förutsättningen för den skiftande tillverkningen av främst lantbruksredskap som plogar, tröskverk o hackelse- o såningsmaskiner. K:s produkter utställdes o prisbelönades ofta på de skånska lantbruksmötena. — Till sortimentet hörde snart också bränneriapparater, ugnar o spisar.

För kommunikationerna med Malmö hamn lät K gräva en kanal, färdig 45, från verkstadsområdet till Södra förstadskanalen. Stadens utbyggda hamn, i vars direktion K var aktiv, blev basen för hans varutransporter. En tid var han huvudredare för Malmö första ångfartygsbolag, vars s/s Malmö gick på Lübeck o Kristiania. Ombud antogs i Khvn o kuststäderna upp till Norrland, kommissionslager upplades i Sthlm, Gbg o flertalet sydsv städer. Som resande anställdes C D Kroger, senare ledare för K:s tobaks-, porter- o såpfabriker i Åbo. I Malmö var K drivande kraft också vid tillkomsten 45 av Gaslysnings ab, vars gasverk uppfördes av engelske ingenjören H A Milne med mycket material från K:s verkstad.

För att trygga gjuteriets tackjärnsförsörjning köpte K 46 (fastebrev 16 dec 47) Örmo bruk i s Småland vid Ronnebyån. 51 utvidgades bruket för produktion av gjut-gods åt jordbruk o hushåll, vilket alltmera efterfrågades. 49 köpte K Kallinge kvarn nära Ronneby tillsammans med kopparslagarna där A Hahn o H Ryffel o anlade vid Kalleberga vattenfall hammare o valsverk för heldrivna kopparkittlar m m. Verket kom i gång 51, o året därpå blev K ensam ägare. 53 införde han valsning av järnplåt, dels till tak o dels från 56 till klippspik. K hade fordringar hos Ryffel, o vid dennes konkurs 56 övertog han en fabriksbyggnad, "gamla sockerbruket", i Ronneby köping. Där anlade han en för Skandinavien ny industri: ett stansverk o förtenneri för hushållskärl, bl a för hembränning.

Nya utvecklingsmöjligheter för verkstadsprodukter fann K, när Södra stambanan 55 började anläggas mellan Malmö o Lund. 56 anställde han en verkmästare, Carl Holmberg, som praktiserat vid vagnverkstäder i Tyskland, o började tillverkning av järnvägsmateriel. Den första godsvagnen levererades 59, o K erhöll följande år genom Nils Ericson leveranskontrakt med järnvägsstyrelsen. Året därpå beställdes 60 öppna godsvagnar, o på fyra år framställdes ca 400 järnvägsvagnar, även för utlandet.

När Landskrona sockerfabrik 49 började moderniseras av nye ägaren, f:a Mattsson & Braune, Gbg, var K stor leverantör. K:s dotter Anne Sophie gifte sig 51 med H J Mattssons son Christian (56 jämte K m f 1 grundare av Mattssonska bryggeriet i Malmö). K blev kompanjon med H J Mattsson o tillsköt 70 000 rdr, varav 20 000 var resterande fordringar. Bruket raffinerade utländskt socker, men på Holmen gjorde K med hjälp av tyskar egna vitbetodlingsförsök. Resultatet blev lyckat, o 53 bildades Skånska sockerfabriks ab av K, H J Mattsson o dennes svärson Justus Tranchell, som blev VD. Odlingen förlades därefter till Säbyholm, o bolaget utvecklades snart till en storindustri. Som styrelseordf företrädde K den skånska sockerindustrin i 20 år.

K:s oförvägna spekulationer ledde inte alltid till bestående resultat. Upptäckten av guldfälten i Kalifornien 48 föranledde honom att året därpå sända dit sin kusin Frans Suell med varor från sina o släktingars företag: spik, tobak, kläder, borstar m m. Men expeditionen misslyckades p g a dysenteri, tullar o brand. Det som undgick lågorna såldes till underpris o K avstod då från guldgrävarmarknaden.

I slutet av 40-talet hade K tillsammans med fem skånska storgodsägare bildat ett bolag för exploatering av Gällivare malmfält. Men den fosforhaltiga malmen kunde då ej tekniskt utnyttjas o exportförbud rådde. Därtill kom transportsvårigheter. K planerade på ort o ställe en järnväg från fältet till kusten, men kapitalet var otillräckligt, o 50 var situationen hotande för bolagsmännen. K:s förlust uppgick till ca 30 000 rdr. Samtidigt förorsakade anhöriga honom betydande förluster, men han lyckades dock undgå konkurs genom försäljning av sitt värdshus Stadt Hamburg i Malmö o aktier i Malmö ångbåts ab. Han fick också hjälp av sin kusin Frans Schartau i Sthlm.

En annan spekulation var förvärvet 60 tillsammans med J G Bergvik av Virum säteri i Småland för att på ägorna uppföra en kopparhytta. I mindre skala blev den ej lönsam men K lyckades 63 i tid sälja den med god förtjänst till Milne o J Johnson & Son i London, som med större resurser utvidgade den. En originell idé var anläggandet av en mekanisk verkstad i Ungern, ca 15 mil nordost om Budapest. Verkstaden utförde tröskning åt storgods i omgivningen med ett dussin egna lokomobiler o tröskverk, vilka efter slutad säsong intogs för översyn. I början av 70-talet utbyggdes verkstaden med gjuteri, kvarn o sädesmagasin samt ingenjörsbostad åt platschefen. Man betalade med spannmål, som skulle malas i kvarnen. Det blev dock stora motgångar, skördarna slog fel o gjuteri o kvarn stod ofta outnyttjade. På världsutställningen i Wien 73 hade K en lokomobil utställd, men hans planer på agenturer i Wien o Budapest omintetgjordes av en börskris.

Den goda orderingången vid K:s sv företag medförde ofta kapitalkrävande utvidgningar, o detta i förening med hans många vågade engagemang gjorde, att bankerna vägrade honom kredit under den europeiska krisen 66. K måste för första o enda gången inställa sina betalningar, men utredningen visade, att hans tillgångar betydligt översteg hans skulder. En garantiförening bildades av hans vänner för att stödja honom, o flera av hans bolag ombildades s å till aktiebolag. I Kockums mek verkstads ab blev K styrelseordf o sonen Gottfried VD. I F H Kockums tobaksfabriks ab blev K själv VD o sönerna Lorens o Frans disponenter. Manufakturverket i Ronneby nedlades såsom ej lönsamt, men klippspiktillverkningen återflyttades till Kallingeverket, vilket liksom Örmo bruk ytterligare utvecklades.

K kunde således fortsätta o lyckades 68 få ensamrätt för Skandinavien på en tysk luftuppvärmningsapparat, som framgångsrikt installerades bl a i Petri kyrka i Malmö o Lunds domkyrka. Vidare gjorde han 69 en ny satsning på manufakturverket i Ronneby o tecknade ett femårigt avtal med firma Carl Thiel & Söhne AG i Lübeck om leverans av råa, stansade järnplåtskärl, som skulle förtennas. Avtalet var ofördelaktigt, o verket brann 72, men K lät genast uppbygga det i fördubblad skala. K var pionjär även inom cementindustrin. Det lilla tegelbruk i Lomma som han övertagit efter fadern utökades av honom med ganska betydlig cementfabrikation, vilken utgjorde grunden för Skånska cement ab, som bildades 71 med K som delägare. Slutligen lät han anlägga ett mindre skeppsvarv vid Malmö hamn, där han köpt tomt 21 nov 70 på auktion. Sonen Gottfried blev chef även här, o redan 72 sträcktes kölen till lastfartyget s/s Tage Sylvan på 700 ton. Varvet knöts till Kockums mek verkstads ab, som 1 nov 73 övergick till ett nytt bolag med samma namn, men där K ej längre ingick. När han halvannat år därefter avled, bildades även Kockums jernverks ab, omfattande Örmo o Kallinge bruk samt manufakturverket i Ronneby. K efterlämnade lågt räknat c:a 3,2 miljoner kr o en mängd livskraftiga industrier.

Författare

Rune Kjellander

Arkivuppgifter

Delar av K:s arkiv i MSA.

Källor och litteratur

Källor o litt: A Attman, K:verken vid Ron-nebyån (1951); F H K:s tobaksfabriks ab (Sveriges handel & industri i ord o bild, Malmö, 1903); F H K:s tobaksfabriks ab, Malmö (Sveriges industri, dess stormän o be-främjare, 1, 1897); T Fogelberg, Suell—K-ar-kiv (Malmö fornminnesfören. Årsskr 1975); J O Friberg, Malmö stads hist o beskrifn . . . (1842); Hantverkare o fabriker inom sv tobakshantering 1648—1915 (1950); Internationellt industri-lex 1884—85; K Kock, Skånska cementab 1871—1931 (1932); K:s emalj erverk, Ronneby (Baltiska ingeniörskon-gressens industribok, 1914); K:s jernverk, Kallinge (ibid); K:s mek verkstads ab, Malmö (ibid); K:s mek verkstads ab (Ev Gegerfelt, Sv storföretag, 1, 1945); K:s mek verkstads ab, Malmö, 1840—1940, ed G E v Seth (1940); Lindahl, 7 (1902); A Munthe, Tobaken o tobakshanteringens hist i Sverige (Sv tobaksmonopolet 1915—1940, 1940); Oscar II, Sveriges konung, 1872—1907, ed A Hallgren (1908), s 178; G Sahlin, Valsverk inom den sv metallurgiska industrien intill början av 1870-talet (Jernkontorets bergshist skriftserie, 3, 1934, s 275); Sv industriens män, 1 (1875); H Wieselgren, I gamla dagar o i våra (1900); E Åkerhielm, Sv gods o gårdar, 2 (2 uppl, 1930). — G Ahlström, De mörka bergen (1966); Hj Börjeson, Skånes handelsflotta 1658—1914 (Studier över skånska sjöfartens hist, 1950).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Frans H Kockum, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11702, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11702
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Frans H Kockum, urn:sbl:11702, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-11-08.