Meriter

von Krafft, David (före adl Krafft), f 1655 i Hamburg, d 20 sept 1724 i Sthlm, Ty. Föräldrar: N N Krafft o hans hustru, f Klöcker (Kloker). Elev hos D Klöcker Ehrenstrahl i Sthlm 75, handledare i målning för drottning Ulrika Eleonora d ä, erhöll resepension för uti studier av drottningen 84, av Karl XI 9 jan 94, återinträdde i Ehrenstrahls ateljé 96, erhöll k underhåll 6 febr 97, reglerad lön som hovmålare 12 juni 99, adl 12 aug 19 (ej introd), hovintendents n h o v 4 febr 20.

G 1) 8 febr 98 i Sthlm, Ty, m Justina Sophia Friedenreich, dp 29 juli 81 där, ibid, d 13 nov 05 där, dtr till hovapotekaren Julius Friederich F o Justina Sophia Jung; 2) 7 mars 07 i Sthlm, Ty, m Elisabeth Speet, dp 18 mars 56 i Norrköping, begr 21 febr 28 i Landskrona, dtr till faktorn Peter S o Malin Larsdtr samt förut g 1) m bokhållaren Johan Falk o 2) m direktören Clas Wilckens (d 05).

Biografi

K uppgives tidigt ha blivit föräldralös o inbjöds 1675 av sin morbror David Klöcker Ehrenstrahl till Sthlm, där han blev elev o medhjälpare i dennes målarateljé. Några arbeten från hans tidigare år är inte kända, men han måste ha förkovrat sig väl o uppmärksammades av drottning Ulrika Eleonora d ä, som var en intresserad amatör. K fick, som han själv uttryckt det, "tillhandagå" drottningen vid hennes måleri. Han erhöll av henne en mindre pension o från 84 ett årligt anslag "att göra en resa till utländske orter, o i synnerhet Italien". I uppdraget ingick att besöka olika hov o till drottningen leverera porträtt av hennes danska o tyska släktingar. I Khvn stannade han ett år. Den fortsatta resan i Tyskland kan man följa genom den rad ovala fursteporträtt han sände hem o som nu finns på Gripsholm. Konstnärligt framstår dessa som verk av en ung medarbetare i den ehrenstrahlska ateljén. Av speciellt intresse blev det besök K 86 gjorde hos drottningens svåger Johan Georg III i Dresden. Där förvärvade han (Josephson 1959) ett ex av den målarlära, som författats av den sachsiske hovmålaren Samuel Bottschild. Detta arbete är utfört i barockeklekticismens internationella anda o motsvarade den ehrenstrahlska kretsens konstnärliga syn. Skriften har senare oriktigt tillskrivits Ehrenstrahl.

Till Italien kom K 87 o stannade först ett år i Venedig, sedan tre i Rom, där han kom att åtnjuta drottning Kristinas beskydd, o ett i Bologna. Sina främsta konstnärliga intryck fick han i Venedig o Bologna; själv betonar han den stora nytta han hade av besöket i den sistnämnda staden där Carlo Cignani då var den ledande mästaren. I Wien fick K måla porträtt av kejsarfamiljens medlemmar. Efter Ulrika Eleonora d ä:s död beslöt Karl XI, att K även 94 skulle få behålla sitt understöd, som 14 sept s å höjdes med 200 dir "särskilt för en konstresa till Frankrike". Av änkedrottning Hedvig Eleonora stöddes han också genom att hon s å inköpte porträtt, som K målat i Stuttgart. I Paris stannade han i två år, o från Brabant kallades han 96 hem av Karl XI o återinträdde i sin åldrande morbrors målarateljé. "Till en begynnelse" erhöll han vidare 6 febr 97 av konungen ett understöd med 600 dlr smt o uppfördes med oförändrat arvode på 98 års hovstat.

K lärde i Italien en idealiserad, reserverad människouppfattning, en finstämd färgsyn i senbarockens anda o en stram teckning. Med stark förenkling har skillnaden mellan K:s o hans morbrors måleri angivits av A Hahr: "Erinrar oss Ehrenstrahl om Rubens, för däremot K:s konst vår tanke på van Dyck, hur olika deras mått nu än må vara". Trots att K vid sin hemkomst således hade delvis andra konstnärliga ideal än Ehrenstrahl anpassade han sig åter i stort sett till dennes stil. I porträtt, som lämnade den ehrenstrahlska ateljén 96, bl a av Karl XI, framstår dock K:s medverkan tydligt genom viss ändring i teckning o färgkaraktär. K fick även hjälpa sin morbror med hans djurmålningar samt fick självständigt utföra arbeten åt konungen; bl a målade han en vit ekorre vid Kungsör o en sköldpadda 97.

Ehrenstrahl avled 98 o frågan om vem som skulle efterträda honom som hovmålare hölls t v öppen. Då den i London verksamme ehrenstrahllärjungen Mikael Dahl (bd 9) synes ha avböjt tjänsten, erbjöds den K. Hans arvode höjdes juni 99 till 1 000 dlr smt. Då Karl XII redan 00 drog i fält blev det änkedrottning Hedvig Eleonora som kom att bli K:s främsta uppdragsgivare. Enbart av henne har K målat uppskattningsvis 100 porträtt. Övergången mellan de bägge hovmålarnas porträttyper skedde nästan omärkligt. I stort sett bibehöll K sin morbrors kompositionsschema, färgen blir emellertid så småningom mer nedstämd, formen stramare o ansiktsdragen åldrade.

Huvuduppgiften för K som hovmålare var att måla kungens bild o i utformningen av denna var han naturligtvis beroende av Karl XII:s egen estetiska uppfattning. Hans första porträtt bygger på Ehrenstrahl o har betecknats som "Ehrenstrahl-Kraffts övergångstyp" (Strömbom). Hans första egna porträttyp, som otvivelaktigt bygger på ad vivum-studier, återger kungen med ett långdraget ansikte. Typen återfinns bl a på en praktfull ryttarbild, utförd efter segern vid Narva, som visar kungen iförd peruk, plymagerad hjälm o hermelinsmantel samt ridande som triumfator över sina slagna motståndare (ett ex på Grönsö). Bildens dekorativa utformning för tanken till fransk akademism, ett stilval som direkt återger Karl XILs estetiska uppfattning före krigsutbrottet. För denne framstod då Ludvig XIV::s Frankrike som konstens föregångsland, o N Tessin d y skrev ännu 99 om hur nyfiken han var på allt som hände vid det franska hovet. I fortsättningen kunde K inte utföra någon ad vivum-bild av Karl XII förrän efter dennes återkomst till Sverige. I stället fick han på änkedrottningens uppdrag måla porträtt efter andras förebilder. Dessa kom att motsvara kungens nya estetiska uppfattning. Redan 00 hade han brutit med den konventionella hovdräkten, klätt sig i den enkla karolinska uniformen o slutat bära peruk. Delvis sammanhängde detta naturligtvis med att han deltog i strider, men det hade sin egen orsak att han alltid lät avbilda sig så (Josephson). Karl XII hade insikt om en dräkts förmåga att sinnebildligt framhäva ett kall o en karaktär. Det var inte av flärdlöshet, som han i konsten framstod som soldatkung utan på grund av en utpräglad känsla för stil.

Övergången började, när K fick uppdraget att till det stora formatet översätta en miniatyr, som Axel Sparre utfört i lägret vid Bauske 01. Karl XII bär här eget hår o är klädd i en loskinnsfodrad blå rock samt stålkyrass. Men den porträttyp som blev mest uppmärksammad utförde K i nära anslutning till sin tidigare elev J D Swartz, vilken fått måla kungen i lägret vid Altranstädt 06—07. K:s helfigursporträtt återger kungen stående, barhuvad, klädd i den enkla blå-gula uniformen o hållande sin vänstra hand på värjfästet (goda ex NM o Gripsholm). De sista resterna av fåfänglig-het, som ännu fanns i Bauskebilden, har här försvunnit. Porträttet fick officiell karaktär o repliker i midjebild skänktes av änkedrottningen till skilda personer samt spriddes över Europa i kopior o framförallt genom gravyrer. För den europeiska publiken, van vid det överrika barockporträttet, var det en sensation att konstatera, hur man vid ett av stormaktshoven kunnat skapa en porträttstil som så helt bröt mot det annars över allt tongivande porträttmodet i Paris. Bevarade brev visar, att Karl Xll-bilden först verkade chockerande även i Sverige genom sin enkelhet o realism, men snart kom det enkla uniformsporträttet att bli allmänt accepterat o bestämmande för officersporträttens utformning under lång tid.

Hösten 17 kallades K till Karl XII:s högkvarter i Lund o fick där utföra ett ad vi-vum-porträtt. Bildens utformning följer i stort Altranstädt-porträttets o är lika enkelt. Ansiktet är nu äldre o skarpare, hjässan kalare o färgen tyngre. Porträttlikheten bör ha varit stor o stämmer väl överens med den s k dödsmaskens. Även detta porträtt spriddes genom kopior o gravyrer över hela Europa (originalex på Drottningholm). I Lund fick K av kungen även i uppdrag att måla porträtt av dennes generaler. 18—19 målade han 16 knäbilder av dessa, alla allvarliga samt klädda i kyller, harnesk o peruk. Serien samlades o kompletterades sedan av Ulrika Eleonora d y på Drottningholm.

Att K så utomordentligt kunde återge Karl XII:s estetiska program i porträtten av kungen o hans officerare berodde inte enbart på en hovmålares följsamhet för överhetens önskningar, utan i hög grad på att han fick ge uttryck åt sin egen konstnärliga uppfattning. Frånvaron av barockporträttets pompösa yttre apparat gjorde att K:s individuella karaktärstolkningar bättre kom till sin rätt. Detta gäller inte enbart officersporträtten. Bland hans konstnärsporträtt kan särskilt nämnas ett av dvärgen Andreas v Behn, stående vid ett bord o klädd i en enkel brun rock (Gripsholm). Karaktäristiken är här ypperlig.

I enstaka fall kunde K även måla officersporträtt i närmare anslutning till modet på kontinenten, som ett av generalen Adam Ludvig Lewenhaupt i peruk, rustning o fältbindel samt med fanor o en krigsscen i bakgrunden (Gripsholm). Av samma modell torde K även ha utfört ett porträtt i miniatyr (NM). En viss yttre prakt förekommer ofta i porträtt av höga civila ämbetsmän. I t ex ett av k rådet Jakob Spens från 11 (St Kopparbergs Bergslags ab, Falun), i riksrådsmantel o med fönsterutsikt, ansluter han sig nära till Ehrenstrahls serie av Karl XI :s k råd. Hans praktfullaste arbete, som inte stod Ehrenstrahls karolinska familjetavlor efter, återgav den rike köpmannen Henrik Jakob Hildebrand o hans maka Maria Sofia Amya på deras guldbröllopsdag 13. Målningen (Nynäs, Söd), som är nära fyra o en halv meter lång, återger i en rätt tafatt komposition guldbröllopsparet tillsammans med barn o barnbarn, tillhopa 20 personer, förutom porträtt av fyra avlidna släktmedlemmar. — Barnporträtt målade K mer sällan, men i en graciöst komponerad målning omkr 06 har han återgivit den lille hertigen Karl Fredrik av Holstein-Gottorp i pseudo-romersk dräkt o peruk samt hållande en kommandostav (Gripsholm). När hertigen blivit något äldre, avbildade K honom i karolinsk uniform.

För sina kvinnoporträtt anknyter K till italiensk senbarock o till den engelska Queen Anne-stilen. Hans yngre damer framställdes ofta i senbarock anda som veka, aristokratiska skönheter, sittande eller stående i eleganta poser. Ett utmärkt exempel är här helfigursporträttet av Kristina Törnflycht, g m k rådet Carl Piper, från 11 (Växjö mus). Hans intresse för porträttens komposition framstår klart i en pennteckning, där han skisserat en rad olika ställningar för ett helfigursporträtt av Ulrika Eleonora d y (NM). På dessa skisser återgår ett porträtt på Drottningholm, som har sina närmaste konstnärliga paralleller i England. På sin ålderdom målade K 22 ett porträtt i midjebild av Beata Sofia Creutz, g Stenbock, som är konventionellt i sin utformning men som i sin färghållning närmast förebådar C F v Bredas måleri vid seklets slut (Nynäs, Söd).

Efter Karl XI :s död var K nästan uteslutande porträttmålare. Han har emellertid för den nya domkyrkan i Kalmar utfört en altartavla (uppsatt 1712), föreställande Kristi nedtagande från korset. Kompositionen synes ha utförts med en altartavla i Rom av Daniele da Volterra som förebild. K har även restaurerat Ehrenstrahls stora målningar för slottskyrkan i Sthlm, som eld-skadats vid slottsbranden (nu i Sthlms storkyrka).

K:s första äktenskap uppges ha varit lyckligt. Det gav honom viktiga personliga kontakter med hovet o främst med Ulrika Eleonora d y genom hovmarskalken Anders von Düben, som var gift med hans svägerska. Det andra äktenskapet med direktör C Wilckens rika änka blev djupt tragiskt, o skilsmässa begärdes 13. Ärendet drog dock ut på tiden, då det länge kom att behandlas vid orätt forum, o 17 nov 21 återkallade makarna yrkandet på äktenskapets upplösande. På grundval av handlingar i målet har Mila Hallman 1925 skrivit konstnärsromanen Hovmålaren o hans hustru.

K var den främste företrädaren för den senkarolinska realismen o blev skolbildare. Bland hans elever kan nämnas H Hysing, J Starbus, J D Swartz, G E Schröder, O Arenius, L Pasch d ä, J H Scheffel o G Lundberg. K är främst representerad på Gripsholms slott samt i skilda offentliga o privata samlingar.

Författare

Boo von Malmborg

Arkivuppgifter

K:s Förteckn på mine gjorde tjenster och resor, 1719, i Biographicasaml, KB.

Källor och litteratur

Källor o litt: Adelsbrev 12 aug 1719, RA. A Hahr, D v K o den Ehrenstrahlska sko- lan (UUÅ 1901); R Josephson, Karl XI o Karl XII som esteter (KFÅ 1947); dens, "Ehrenstrahls målarlära" (1959); W Nisser, Michael Dahl and the contemporary Swedish school of painting in England (1927); B Rapp, Djur o stilleben i karolinskt måleri (1951); Sv k porträtt i SPA:s samkar, ed S Strömbom (1943).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
David Krafft, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11745, Svenskt biografiskt lexikon (art av Boo von Malmborg), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11745
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
David Krafft, von, urn:sbl:11745, Svenskt biografiskt lexikon (art av Boo von Malmborg), hämtad 2024-04-19.