Hans Jakob Kristler

Född:1592 – Frankrike (i S:t Wilhelm, Strasbourg)
Död:1645 – Ryssland (i Moskva)

Arkitekt


Band 21 (1975-1977), sida 580.

Meriter

Kristler, Hans Jakob, dp 27 juli 1592 i S:t Wilhelm (Saint-Guillaume), Strasbourg, Frankrike, d 1645 i Moskva. Föräldrar: trädgårdsmästaren Hans K (Christler) o h h Katharina. Verksam som byggmästare i Livland, arkitekt hos Jakob De la Gardie 28 sept 30—43, arkitekt vid Tyska kyrkans i Sthlm utbyggnad 38—43, verksam i Moskva från 43.

Biografi

Jakob De la Gardie synes under sin vistelse i Livland under 1620-talet ha kommit i kontakt med K, som skall ha arbetat som byggmästare i Riga. Namnlikheten mellan K o hans likaledes i Livland verksamme farbror gör det svårt att med säkerhet avgöra vem av dem som lett byggnadsarbetena där. I sept 30 anställde De la Gardie K som byggmästare på tre år. Kontraktet blev därefter förlängt ända till 43, då K lämnade Sverige för att arbeta i Moskva. Enligt De la Gardie förde han med sig verktyg o instrument som han inköpt för dennes medel trots löfte att lämna dem kvar. Efter två år i Moskva avled K o kunde därför inte fullgöra den utfästelse han gjort vid sin avresa att efter en tvåårsperiod återkomma för att utföra de byggnadsarbeten som De la Gardie planerat. Han hade under de 13 år han varit i De la Gardies tjänst blivit väl betald o uppburit sammanlagt 10 000 rdr.

När Jakob De la Gardie anställde K, hade han för avsikt att bygga ett palats på Norrmalm i Sthlm. För grundgrävningen fick han redan sommaren 30 kungens tillåtelse att få disponera ett antal soldater o likaså rätt att transportera en del av den byggnadssten som krävdes på kungens skepp från Estland. Under de följande åren reste sig den med stenskulptur av olika slag rikt smyckade byggnaden i höjden vid Strömmen mitt emot Slottet. En rad av K påtecknade avtal med murmästare, stenhuggare, snickare o annat byggnadsfolk ger namnen på alla de medverkande liksom upplysningar om arbetets gång. Mästare som fick konstnärligt ansvarsfulla uppgifter var bildhuggarna Henrik Damer, Hans Kriessen, Hans Friedrich, Marcus Hebel o Diedrich Blum. Även bildhuggaren Joakim Winter i Hapsal medverkade. Arbetet bedrevs intensivt 34—40, men ännu 41 var inredningen inte slutförd. Man kan därför förstå De la Gardie, när han vid de överläggningar ridderskapet hade våren 40 beträffande ett nytt riddarhus, vis av egen erfarenhet förberedde de sangviniska ståndsbröderna på att uppförandet av ett ståtligt palats skulle ta minst 10 år.

När De la Gardies palats tillkom, innebar det såväl genom sin utformning som genom sin rika utsmyckning något helt nytt i sv arkitektur o kom snart att i folkmun kallas Makalös. Efter en brand 1825 revs byggnaden, som dessförinnan genomgått många öden, men åtskilligt av den stenskulptur som smyckat den har bevarats i olika museer o som inmurade prydnader i sentida byggnader. Hur K tänkte sig palatset framgår av ett kopparstick av Sigismund von Vogel, som i ett unikt exemplar förvaras i UUB. Sticket har utförts efter K:s ritningar, o man kan där se honom dirigera arbetet ovanför underskriften "Hanns Jacob Christler von Strasburgh. Inuentor und Bauwmeister dieses Werckes". Att byggnaden i huvudsak realiserades i avsedd form framgår bl a av de på 60-talet utförda teckningarna för Svecia-verket samt många avbildningar från senare tid.

Makalös vände arkadsmyckade fasader såväl mot stadssidan som mot vattnet o kom att föra tanken till Venedigs palats. Genom sina loggior, sina hörntorn o sin planform har palatset sina förutsättningar i 1500-talets italienska villaarkitektur, närmast i dess efterbildningar i de samtida franska lantslotten. Med dem har Makalös också det höga branta taket gemensamt. De stora överensstämmelser som kan iakttagas med den byggnadskonst som den protestantiske franske arkitekten Jaques Perret redovisar i ett med kopparstick illustrerat arbete omkring 1600 tyder på att K hämtat inspiration från denne. Men den överrika utsmyckningen står i sina former närmast den manierism som vid samma tid sätter sin prägel på tysk arkitektur o dekorativ konst. Man kan studera den i original i bl a Strasbourg men också i kopparsticksverk, sammanställda av strassburgaren Wendel Dietterlin o andra.

Genom Makalös framträder K jämte sin samtida kollega fransmannen Simon de la Vallée, Riddarhusets arkitekt, som en föregångsman i sv byggnadskonst. Av intresse är den principförklaring o den byggnadsordning som K fastade på papperet vid tiden för sitt inträde i De la Gardies tjänst. Här kräver han som arkitekt det fulla konstnärliga o organisatoriska ansvaret vid genomförandet av ett större byggnadsföretag.

Jakob De la Gardie tog K i anspråk för flera andra byggnader. Mest betydande vid sidan av Makalös var Jakobsdal (Ulriksdal) utanför Sthlm, påbörjat 39 o ännu ofullbordat vid K:s avresa. Han uppförde även ett mindre slott vid Axholmen i Västmanland (33), reste ett torn över porten på Läckö slott (38) samt var verksam vid Vänngarn (39). De la Gardie ställde också K till sin svärmor Helena Bielkes förfogande för att bygga ett torn på Sundholmens hus i Västergötland (34) o för att reparera det Braheska huset vid Stortorget i Sthlm. Per Brahe hade därför anledning att rekommendera K, när det gällde för riksrådet att finna en lämplig arkitekt för de planerade ombyggnadsarbetena i Uppsala slott 42. De la Gardie hade 40 för avsikt att sända K till Hapsal i Estland för att studera möjligheterna till en modernisering av den medeltida borgen. Resan synes ej ha blivit av, o det skulle dröja närmare 20 år, innan sonen Magnus Gabriel De la Gardie gav en annan sydtysk arkitekt, Matthias Holl, motsvarande uppdrag.

När den tyska församlingen i Sthlm förberedde en tillbyggnad av sin kyrka, framlade K 38 ett förslag, enligt vilket det gamla kapellet skulle byggas ut till en tvåskeppig kyrka, där valven skulle bäras av två pelare. Förslaget realiserades men K:s avsikt att förse kyrkan med två parallellställda sadeltak o ytterligare ett torn i väster godtogs inte. 23 febr 43 utkvitterade K 1 500 dlr kmt som arvode för sitt arbete. Han stod då i begrepp att avresa till Moskva. Tyska kyrkans interiör med sina av fyra halvkolonner sammansatta pelare, ett holländskt drag, o sina av ribbor rikt uppdelade valvkappor är det enda stycke byggnadskonst, som ännu erinrar om K:s verksamhet.

Ryska källor uppger att palatsbyggmästaren Antse Jakovsen även kallad Jagan K jämte sin farbror Iwan Jakovlev K, båda från Strasbourg, kallats till Moskva för att på tsar Mikael Romanovs uppdrag bygga en stenbro över Moskvafloden. Det omtalas också att K medfört en mängd namngivna redskap av koppar o järn för att lösa det tekniskt svåra uppdraget, en uppgift som väl stämmer med Jakob De la Gardies upplysningar om de verktyg K fört med sig från Sverige. K utarbetade en modell i trä jämte ritningar till en stenbro på fem valv med fyrtio ryska alnars spännvidd o så stark att den kunde tåla tyngden av de grövsta kanoner. Liksom när det gällde K:s djärva lösning av Tyska kyrkans utbyggnad fick han även nu muntligen besvara frågor som riktades till honom rörande hållfastheten av de konstruktioner han föreslog. K:s förtidiga död avbröt arbetet på stenbron som dock fyrtio år senare fullföljdes efter hans planer.

Författare

Sten Karling



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Källor och litteratur

Källor o litt: De la Gardieska saml: Jakob De la Gardies o Ebba Brahes papper, vol 1, RA; De la Gardieska släktarkivet, 5—6 o 12, samt De la Gardieska saml, Topografica: Ax-holmen, 1, o Läckö, 51, LUB; De la Gardieska saml, UB, Tartu; Taufen 1544—1663, Pfarrei St Wilhelm, Archives de la Ville, Strasbourg.

P Campe, Die Stadttore Rigas (1939); dens, Lexikon Liv- und Kurländischer Bau- meister, Bauhandwerker u Baugestalter (stencil; 1951); B Flodin, Murmästaren Hans Ferster (1974); I Grabar, Istorija Russkago iskustva, 2 (1909); S Karling, Trädgårdskonstens hist i Sverige (1931); dens, När Makalös byggdes (SSEÅ 1931); dens, Baltikum o Sverige (VHAAH, del 65, 1948); M Liljegren, Kring H J K (Rig 1948); E Lundberg, Byggnadskonsten i Sverige [,2]. Sengotik o renässans, 1400—1650 (1948); J A A Liideke, Denkmal der Wieder-Eröffnung der deutschen Kirche in Sthlm ... (1823); A Martinov, Russkaja Starina, 9 (1846); J Per-ret, Des Fortifications et Artifices, Ärchitec-ture et Perspective (Paris 1600; tysk uppl Frankfurt a M 1602). — Allgemeines Lexikon der bildenden Kiinstler, hg von U Thieme undFBecker, Bd 21 (1927).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hans Jakob Kristler, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11774, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Karling), hämtad 2019-10-14.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11774
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hans Jakob Kristler, urn:sbl:11774, Svenskt biografiskt lexikon (art av Sten Karling), hämtad 2019-10-14.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se