Meriter

7 Kurck, Arvid Fredrik, sonson till K 6, f 27 maj 1735 i Malmö, d 6 april 1810 på Jordberga, Källstorp, Malm. Föräldrar: kaptenen frih Axel Gustaf K o Margareta Tott. Hovjunkare 28 april 48, auskultant i Göta hovrätt 10 sept 51, notarie där 2 maj 53, v fiskal 7 mars 58, deltog i riksdagarna 60— 89, assessor 29 juni 62, led av tulldir 70—72, generalauditör 30 juli 71, revisionssekr 16 dec 74, president i Vasa hovrätt 27 juni 75, i Göta hovrätt 18 juni 81, led av HD 15 maj 92, president i kammarkoll 1 nov 92—7 juli 01, led av rikets ärenders allm beredn 22 jan 93, en av rikets herrar 17 maj 93, greve 1 nov 97 (ej introd). — Serafimerriddare 87.

G 20 maj 55 (skilsmässa), m frih Helena Ulrika v Nolcken, f 11 nov 35 i Stralsund, d 26 aug 01 (på Östaröd i S:t Olof, Krist, enl db för Källstorp, Malm), dtr till presidenten Eric Mathias v N o Christina Margaretha Lode.

Biografi

K blev tidigt föräldralös — fadern dog, när han endast var fyra år gammal — o hans uppfostran leddes av lagmannen Carl Hallenborg. Sina juridiska studier tycks K ha bedrivit i Lund under David Nerman-Ehrenstråhles ledning. Han inskrevs 51 i Göta hovrätt, där han kvarstannade i nära tjugo år o befordrades till assessor 62. Han deltog i riksdagarna från 60, men hans bana blev domarens, inte politikerns. Sin främsta insats som riksdagsman gjorde han, då han i ett uppmärksammat memorial 23 maj 69 med juridiska skäl sökte visa att de angripna riksråden ingalunda gjort sig skyldiga till lagbrott. I maj 72 uppfördes han på rådsförslag.

K visade tidigt prov på självständighet o rättrådighet. Som generalauditör o senare revisionssekreterare uppmärksammades han av Gustav III, o då denne anförtrodde honom presidentskapet i den nyinrättade hovrätten i Vasa, var detta ett vittnesbörd om den aktning han åtnjöt. På denna post kvarstannade K i drygt fem år, varefter han förflyttades till presidentstolen i Göta hovrätt.

K lyckades länge bibehålla Gustav III:s förtroende. Ännu i dec 88 var han sålunda bland de tre kandidater som Olof Wallquist föreslog till lantmarskalksposten. Som en av adelns representanter i bankoutskottet 89 räknades han väl till oppositionen men synes i utskottet snarast ha intagit en medlande hållning. Av en anteckning i C-G Nordins dagbok i maj 91 synes framgå, att en viss misstämning mot K efter riksdagen kommit till uttryck från kungens sida, o efter dennes död räknades han till den nya regimens anhängare.

15 maj 92 blev K ledamot av HD, där han stundom fungerade som ordf. Sålunda presiderade han i aug 92 vid handläggningen av besvärsmålet rörande de i kungamordet inblandade o deltog därefter 15 aug i den konselj, som förvandlade de fyra dödsdömdas straff till evig landsflykt. Också i handläggningen av det Armfeltska högmålsbrottet medverkade K till en början o utsattes därvid för Reuterholms bearbetning i syfte att ändra hovrättens utslag i strängare riktning. Påtryckningarna, som främst åsyftade att Aminoff skulle hållas i fängsligt förvar, ägde rum i drastiska former. Om Reuterholm verkligen, som han själv ansåg, lyckats övervinna K:s motstånd, är ovisst. Denne deltog varken i målets slutliga handläggning i HD eller i justitiekonseljen 22 sept 94.

Efter utnämningen till president i kammarkollegiet 92 flyttade K till Sthlm. Såsom ledamot av HD o rikets ärenders allmänna beredning, där han tog inträde 13 febr 93, intog han under förmyndarstyrelsen o Gustav IV Adolfs första regeringsår en framskjuten ställning i det offentliga livet. Han anlitades flitigt i olika uppdrag bl a som ordf för de kommittérade över spannmålsmagasinsinrättningen, senare magasinsdirektionen, från mars 93 o som ledamot i den kommitté, som i jan 97 tillsattes för att granska Erik Ruuths förvaltning o domen över honom. Till de uppdrag, som regelbundet anförtroddes K, hörde också ledamot-skåpet i de tillförordnade regeringar, som var vanliga under dessa år. Första gången detta skedde var 2 juli 93, sista gången 20 febr 01.

K:s hälsa var då svag o i början av juli 01 begärde han sitt avsked, vilket beviljades 7 juli. Sina sista år tillbringade han på sin egendom Jordberga i södra Skåne. — Han var en av den gustavianska epokens mest aktade ämbetsmän o domare. Enligt Wedberg var han "en man av hög andlig resning, med klar tanke, stark o rättrådig vilja".

Författare

Olof Jägerskiöld

Arkivuppgifter

Strödda brev från K i KB o RA.

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica, inr civ:exp:s re-gistr 1762, 1775 o 1781, Allm beredn:s prot 1793, RA.

J R Danielson-Kalmari, Finland under den gustavianska tiden, 1 (1925); A v Fersen, Dagbok, 4 (1936); R F Hochschild, Memoarer, 3 (1909); S Grauers, Ätten Wachtmeis-ter, 3:1 (1953); A Larson, Sammansvärjningen mot Gustav III (1959); T Linder, Biskop Olof Wallquists polit verksamhet (1960); Malmström, 6 (1901); C G Nordin, Dagboksanteckn:ar för åren 1786—1792 (HH 6, 1868); Sveriges riksbank 1668—1918, 3:2 (1920); N J Sundius, Tal öfver ...AFK . . . d 16 junii 1810 (1810); B Wedberg, Konungens högsta domstol (1922); K G Westman, Den gustavianska högsta domstolen o dess hävdatecknare (HT 1924).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Arvid Fredrik Kurck, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11873, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Jägerskiöld), hämtad 2024-04-26.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11873
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Arvid Fredrik Kurck, urn:sbl:11873, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olof Jägerskiöld), hämtad 2024-04-26.