Meriter

Ingegerd, trol d 1050. Föräldrar: konung Olof "skotkonung" av Sverige o obotritiskan Estrid.

G 1019 m storfursten Jaroslav "den vise" av Novgorod o Kiev, senare av hela Ryssland, trol f omkr 988 (Arne), d 1054 i Vyshorod, norr om Kiev, son till storfursten Vladimir "den helige" av Novgorod o Kiev o Rogneda av Polotsk.

Biografi

Uppgifterna om I:s börd och äktenskap förekommer tidigast i Adams av Bremen på 1070-talet författade Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum. Yngre och i detaljer delvis inbördes motstridiga är de utförliga isländska berättelserna om hennes tidigare trolovning med den norske konungen Olaf "den helige", som fick nöja sig med hennes illegitima halvsyster Astrid. Den isländska dateringen av I:s giftermål till 1019 styrks av den ryska s k Nestorskrönikans uppgift, att Jaroslavs äldste son föddes 1020. En isländsk saga skildrar, hur hon under strider i Ryssland tillfångatogs av den norske kungaättlingen Eymund Ringsson, som var i tjänst hos en fientlig broder till Jaroslav, och hur hennes fångenskap utnyttjades till att föreskriva Jaroslav fredsvillkor. Isländska uppgifter finns även om att Olaf "den helige" och hans son Magnus "den gode" 1029 för en tid tog sin tillflykt till I och Jaroslav, då de blivit landsflyktiga.

Nestorskrönikan nämner ej I:s namn men uppger, att Jaroslavs gemål dog 1050. Enligt en senare tillkommen inskription i Sofiakatedralen i Novgorod kallades I i Ryssland Anna (Leib). Denna Anna blev föremål för helgondyrkan, och hennes minne firades 10 febr, 5 sept och — tillsammans med sonen Vladimirs — 4 okt (Martinov). En före andra världskriget bevarad grav i nämnda katedral uppgavs vara hennes, men den där begravda kvinnan befanns vid undersökning vara i 30–35-årsåldern. Man har därför med I i stället identifierat en kvinna i 50–60-årsåldern, vars skelett återfunnits vid sidan av skelettet av en man i 60–70-årsåldern i den grav i Sofiakatedralen i Kiev som enligt traditionen är Jaroslavs (Ginzburg; Arne). En nu endast genom en 1600-talsteckning känd bild på en fresk i denna katedral anses föreställa henne. Av ovisst ursprung är en rysk litteraturuppgift, att hon även skulle ha kallats Irene.

I:s söner blev stamfäder för olika grenar av den ryska storfurstesläkten, av vilka en blev det första tsarhuset och utdog 1598. Hennes döttrar blev gifta med konungarna Harald hårdråde av Norge, Andreas I av Ungern och Henrik I av Frankrike. Den sistnämnda blev stammor för alla senare franska konungar.

Författare

Hans Gillingstam

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Adam von Bremen, Hamburgische Kirchengeschichte (3 uppl, 1917); H Arbman, Svear i österviking (1955); T J Arnes rec av Ginzburgs m fl uppsatser (HT 1941); N Barsukov, Istoniki russkoj agiografii (Imp obščestvo ljubitelej drevnej pis’mennosti, 81, 1882), sp 41; N de Baumgarten, Généalogies et mariages occidentaux des Rurikides russes du Xe au XIIIe siècle (Orientalia christiana, 9: 1, 1927); N Beckman, Jaroslavs rätt o de sv landskapslagarna (SSLF 103, 1912); F Braun, Das historische Russland im nordischen Schrifttum des X–XIV Jahrhunderts (Festschrift Eugen Mogk zum 70 Geburtstag, 1924); R K Brynildsen, Om tidsregningen i Olav den helliges historie (Avhandlinger fra univ:s historiske seminar, 2, 1915—21), särsk s 92f, 112; A Caix de Saint-Aymour, Anne de Russie, reine de France et comtesse de Valois au XIe siècle (1896); S H Cross, Yaroslav the Wise in Norse tradition (Speculum, 4, 1929); Flateyjarbok, 24 (1945); J Forssman, Die Beziehungen altrussischer Fürstengeschlechter zu Westeuropa (1970); O v Friesen, Fredsförhandlingarna mellan Olov skötkonung o Olav Haraldsson (HT 1942), särsk s 261 ff; V V Ginzburg, Ob antropologičeskom izučenii skeletov Jaroslava Mudrogo, Anny i Ingigerd (Kratkie soobščenija o dokladach i polevych issledovanijach Instituta Istorii Material’noj Kul’tury, 7, 1940); L K Goetz, Der Titel “Grossfürst” in den ältesten russischen Chroniken (Zeitschrift für osteuropäische Geschichte, 1, 1911), s 26–30; N Karamsin, Histoire de l’empire de Russie, 2 (1819), s 28, 37 ff, 401–06; B Leib, Rome, Kiev et Byzance à la fin du XIe siècle (1924); J Martinov, Annus ecclesiasticus Graeco-slavicus (1863), s 68, 217, 241; P A Munch, Det norske Folks Historie, 1:2 (1853); O Powstenko, The Cathedral of St Sophia in Kiev (1954); A Stender-Petersen, Die Varägersage als Quelle der altrussischen Chronik (Acta Jutlandica, 6:1, 1934), s 17 ff; R Steffen, Sidor av en samtida (1947), s 195; L M Suchotin, Bračnye sojuzy bliżajšich svjatogo knjazja Vladimira (Vladimirskij sbornik v pamjat’ 950-letija kreščenija Rusi, 1938); G Svahnström, Kring en fresk i Sofiakatedralen i Kiev (Nordisk medeltid. Konsthist studier tillägn Armin Tuulse, 1967); R Trautmann, Die altrussische Nestorchronik (1931); G Vemadsky, Kievan Russia (1948), s 342 f.— Slovar’ istoričeskij o svjatych (1836), s 29.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ingegerd, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/11952, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:11952
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ingegerd, urn:sbl:11952, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-04-23.