Meriter

Janson, Johan Gustaf Adolf, f 2 aug 1866 i Sthlm, Hedv El, d 11 sept 1913 i Danderyd. Föräldrar: handlanden Johan Alfred J o Klara Matilda Gustafsson. Elev vid h latinlärov på Norrmalm, Sthlm, 79—83, medarb i Sthlms-tidn från 89. — Förf.

G 22 aug 01 i Sthlm, Kat, m förf Emmy Amanda Hagberg, f 1 dec 75 där, ibid, d 22 april 57 där, Osc, dtr till kassören Carl Theodor H o Beata Augusta Ekman.

Biografi

Efter föga framgångsrika läroverksstudier sökte sig Gustaf J fram på skilda banor. Bl a var han elev vid både en teaterskola och en målarskola och tog lektioner i teckning för Ferdinand Stoopendahl. Intresset för konst hade han kvar i hela sitt liv — han utställde ett antal av sina målningar så sent som 1911 — men hans huvudintresse blev tidigt att skriva vers och humoristiska berättelser. Sedan han erhållit journalistisk träning på bl a Tiden och Aftonbladet, blev han av Anders Jeurllng 1889 knuten som medarbetare till dennes nystartade Stockholms-Tidningen, där han publicerade berättelser och skisser, veckokrönikor på vers och följetonger.

Debutromanen Pelle (1895) är som undertiteln anger en idyll och utspelas i livsglada konstnärskretsar i Sthlm. Huvudper- sonen är en artist med "hjärtevinnande godmodighet", och "likt alla stämningsmänniskor njöt han av att se andra lyckliga". Romanen återspeglar J:s ungdomliga gåpåarhumör men är i sin pratsamhet ganska obetydlig, och detsamma kan sägas om de tre bohemiska böcker han gav ut året därpå (en av dem under pseud Vännen Pettersson). Ett avsevärt framsteg betecknar En uppkomling (1898), en roman från kustlandet med åskådliga naturskildringar och med händelserika förvecklingar kring en fd fattig stamanställd som blivit frikyrkopredikant och, i sitt starka begär att komma sig upp, något av en primitiv Tartuffe.

Sitt genombrott som författare vann J med Paradiset (1900), en rousseauansk roman och modern robinsonad om en sv sjöman och en engelsk societetsdam som blivit de enda överlevande från en sjökatastrof — skildringen av denna är i sin skakande realism ett av J:s mästerstycken — och vilka sedan funnit sitt paradis på en obebodd ö, fjärran från det moderna samhällets missförhållanden. Den framgångsrika romanen fick 1906 en fortsättning i De första människorna, som tecknar de båda skeppsbrutnas barn och dessas frivilliga död då civilisationens representanter söker skilja dem, men som särskilt i stilistiskt avseende innebär en påtaglig tillbakagång.

Samhällskritisk är också romanen Abrahams offer (1901), som behandlar boerkriget och uttrycker avsky för massmorden på slagfälten, där människoliv ingenting betyder i förhållande till civilisationens penningaffärer. Romanen är i mycket en fredspredikan, och J framför denna som kontrast till den predikan i vilken han låter en engelsk präst prisa Gud som "givit oss kraft att i likhet med Abraham frambära våra egna söner som offer på det altare, vi rest åt hans härlighet". Om ett historiskt krig — i Estland under Johan III:s tid — handlar också en av J:s populäraste romaner, den av överdådig berättarglädje präglade Nils Dobblare (1903), där kriget närmast ses som ett stimulerande äventyr och där den sv knekthö-vitsmannen pojkaktigt galopperar fram som sin tids störste våghals, "som icke blott kunde sköta svärd och dryckeskanna, utan även förstod att lägga sina ord". Romanen rymmer många stora bataljmålningar, och det gör även Faran (1909), som tecknar hunnernas våldsamma härjningar men också och framför allt — som en följd av J:s ökade intresse för massans och ledarens psykologi — Attilas av hemlighetsfull distans kännetecknade ledarskap.

En innehållsrik sthlmsroman är Det gamla huset (1904—05), som har anknytning bakåt i tiden till Strindberg och framåt till P A Fogelström — Strindberg föreslog f ö att J och han tillsammans skulle dramatisera den. Med utgångspunkt i 1860-talets början följer den en familjs öden under ett par decennier präglade av bl a utbyggandet av Gärdet och socialismens framträngande. Genom att J:s språkrör, den radikale och idea-listiske läkaren Samuel Lund lever vidare i romanen Förlorade söner (1907) innebär denna en fortsättning, men Lund spelar där endast en undanskymd roll i den nya tid då "penningen är makten, äran och härligheten". Hårdare samhällsmotsättningar möter i romanen I mörkret (1909), vari J realistiskt skildrar en gruvkatastrof och oroligheterna i dess spår men också med satiriska sidoblickar tar klart parti — storstrejkens år — för arbetarna. Redan i dec s å började sedan hans mest lästa roman, Affären Costa Negra, publiceras som följetong i Stockholms-Tidningen (i bokform 1910), och där gav han sin fantasi fria tyglar för en äventyrsmättad händelsekedja av revolutioner och lömska försåt, medan den fördomsfrie möderne affärsmannen, som representerar tidens främsta makt, penningen, och är "modig att våga förakta hyckleriet", blir den övermänniska som måste ta hem det slutliga spelet.

Ett lugnare berättartempo utmärker de böcker i skärgårdsmiljö som J skrev med nära anknytning till sina iakttagelser av natur och människor under olika vistelser på Runmarö, främst berättelsesamlingarna Ön (1908), Hemlösa (1910) och Hårda tag (1911) samt den postuma romanen Öns herre (1913). I den förståelsefulla teckningen av de inbundna och ordkarga skärgårdsborna och deras hårda liv har J kanske som konstnär nått högst. Större uppmärksamhet väckte dock Lögnerna (1912), en samling berättelser om Tripoliskriget och J:s mest genomförda fredsförkunnelse med satiriskt bittra avslöjanden om krigens lögn och hemska oförnuft. Flera nobelpristagare med Bertha v Suttner i spetsen yttrade sig berömmande om den boken, och J kom att nämnas som fredspriskandidat i både England och USA. Den framtidspessimism som den annars optimistiske J uttalar i Lögnerna har alltigenom präglat den postumt utgivna vidlyftigt resonerande romanen Katastrofen (1914; tidigare som följetong i Vecko-Journalen), där mänskligheten med sina tekniska färdigheter förintar sig själv år 2913.

Beträffande J:s övriga omfattande författarskap — han hade just börjat planera en stor roman om 30-åriga kriget, då han plötsligt rycktes bort i gulsot — kan nämnas att han efterlämnade en stor novellproduktion och att han även försökte sig som dramatiker, att t ex hans enaktsskämt Yrhättor uppfördes ett 50-tal gånger på Folkteatern 1892 —93 och även senare spelades där vid ett flertal tillfällen samt att hans dramatisering av Affären Costa Negra hade premiär på Vasateatern 10 jan 1914 (romanen har senare dramatiserats av andra för radio). Ett försök i den högre dramatiska stilen, Narses (1915), visar dock att det sinne för dramatik som hans romaner vittnar om inte räckte till för scenens uttrycksformer. Själv betecknade sig J i olika sammanhang som radikal. Hans efterlämnade papper med omfattande klippsamlingar visar, att han ansåg världen vara behärskad av egoismen och att frigörelsen därifrån främst måste ske genom fredssträvanden och avskaffande av krigens ohyggligheter, men han studerade också och upprördes av andra missförhållanden, såsom utarmningen av arbetarna å ena sidan och lyxliv, börsjobberi och bolagsvälde å den andra. Detta radikala sociala patos — som även tog sig uttryck i prästsatir — återspeglas ju i hans författarskap, men inte alltid med konstnärlig verkan eftersom teoretiserande inte var hans starka sida. Han var främst berättare och som sådan i sina bästa stunder en av vår litteraturs mest medryckande. Han var också en av sin tids mest lästa författare, men på grund av sin egenskap av äventyrs- och följetongsskribent har han i litteraturhistorien bara kommit att nämnas i förbigående. Själv betraktade han med ironi den kritik som berömde vad han kallade "välskrivna romaner utan innehåll", "ordmakarskolan" eller "litteraturens manicurerare"; vad han själv eftersträvade och åstadkom i sina böcker var spännande handling och rörlighet och därmed vann han sin stora publik. Också personligen åtnjöt han popularitet genom sin optimism och öppna hjärtlighet och sin förmåga att ta varken sig själv eller andra särskilt högtidligt. Med sin resliga gestalt och sin Borsalinohatt med väldiga brätten var han ett känt och uppskattat inslag i folkvimlet, först i Sthlm, där han en tid bodde Karlavägen 40 två våningar under Strindberg, och sedan två år i Södertälje till midsommaren 1910 då han flyttade till Djursholm.

Författare

Ragnar Amenius

Arkivuppgifter

J:s ms, ppr o klippsamhar samt brev till o från J i KB.

Tryckta arbeten

Tryckta -arbeten: Pelle. En idyll. Sthlm (tr Norrköping) 1895. 132 s. — Hjärtats frihet. Två ungas öden berättade. Sthlm 1896. 248 s. —¦ I all enkelhet. Karrikatyrer och silhuetter ur hvardagslifvet af Vännen Pettersson. Sthlm 1896. 202 s. [Pseud.] — I hvilstolen. Ett dussin glada berättelser. Sthlm (tr Norrköping) 1896. 255 s. — En uppkomling. Berättelse från kustlandet. Sthlm 1898. 206 s. 2. uppl 1908. 159 s. [Ny uppl:] Vol 1/2. 1915. 256 s. — Paradiset. Roman. Sthlm 1900. 269 s. 2. uppl 1904. 147 s. 3. uppl 1906. [4. uppl] 1907. 5. uppl 1912. 172 s. [Romaner och noveller, 2.] 6. uppl 1915. 143 s. [Med gemens omsl sammanbd med De första människorna, 5. uppl.] [Ny uppl jämte De första människorna] 1925. 323 s. (Skrifter. Minnesuppl.) [Ny uppl, d:o] 1927.(Skrifter.) [Ny uppl] 1940. 192 s. ([Omsl:] Albert Bonniers cirkelböcker, 2.) [Ny utg] Sthlm 1959. 187 s. (Tidens bokklubb.) Övers: Khvn 1903, 1907, Hfors 1909, Stuttgart [1903]. — Abrahams offer. En roman om kriget. D 1/2. Sthlm 1901. 368 s. [2. uppl:]... om boer-kriget. 1901[— 02]. 459 s. (Gernandts folkbibliotek, 5.) Svensk billighetsuppl [3. uppl]: . . . om kriget. 1907. 358 s, 1 pl. ([Omsl:] Berömda böcker, 10.) 4. uppl 1910. 313 s, 1 pl. (D:o.) [Ny uppl] 1927. 349 s. (Skrifter. Minnesuppl.) Övers: St. Petersburg 1901, Khvn 1902, Borgå 1902, Utrecht [1902], London 1903, Stuttgart [1903—04], Reykjavik 1904—08, ungersk Gleveland, O., 1904. —¦ Gamla gastar. Berättelser. Sthlm 1902. 292 s. [Jfr nedan 1908.] — Nils Dobblare. Historisk roman. D 1—2. Sthlm 1903. 211, 162 s. [2. uppl] 1905. 524 s, 1 portr. [3. uppl] 1910. 4:o. 62, 62 s. ([Omsl:] Roliga böcker, n:o 8—9.) 4. uppl 1912. 325 s. [Romaner o noveller, 1.] [Nya uppl:] 1924. 328 s. (Romanbilaga till Allt för alla.) 1925. 317 s. (Skrifter. Minnesuppl.) 1930. (Skrifter.) 1954. 254 s. ([Omsl:] Röda bokcirkeln, 6.) [Ny utg] Sthlm 1959. 297 s. (Tidens bokklubb.) Övers: Kristiania 1904 (i Verdens gang), Hfors 1918. — Det gamla huset. Roman. D 1—2. Sthlm 1904—05. 217, 274 s. [2. uppl] 1916. 206, 254 s. — De första människorna. Roman. Sthlm 1906. 200 s. 2. uppl s å. 3. uppl 1908. 116 s. 4. uppl 1912. 134 s. [Romaner o noveller, 3.] 5. uppl 1915. 112 s. [Jfr Paradiset, 6. uppl.] [Ny uppl jämte Paradiset] 1925. 323 s. (Skrifter. Minnesuppl.) [Ny uppl, d:o] 1927. (Skrifter.) övers: Khvn 1907, Budapest [1921], Hfors [1925].

— Pompejis undergång. Sthlm 1906. 41 s. ([Omsl:] Nordiska öresbiblioteket, [årg 2,] 1906, n:o 10—11.) —¦ Förlorade söner. Roman. Sthlm 1907. 413 s. [Ny uppl:] D 1/2. 1919. 480 s. (Åhlén & Åkerlunds 1:85 öres böcker, 5—6.) — Ön. Skisser och berättelser. Sthlm 1908. 218 s. 2. uppl 1913. 274 s. [Ny uppl] 1926. 240 s. (Skrifter. Minnesuppl.) Övers: Leipzig 1911. Berättelsen Jorden övers Praha [1916]. [Utg utan tillstånd av J:] De lyckligas ö. Berättelse. Bearb af svenskt original. Chicago 1911. 279 s. [S 205—279 = (A Hedenstierna, pseud) Sigurd, Skisser och humoresker.] — Gamla gastar. Berättelse. Sthlm 1908. 122 s. [Ur Gamla gastar 1902.] (Fröléens bokskatt, nr 22.) [Ny uppl:] Vol 1/2. 1916. 192 s. (Åhlén & Åkerlunds 25-öresböcker.) — Faran. Historisk berättelse. Sthlm 1909. 173 s. 2. uppl 1914. 176 s. [Nya uppl:] 1925. 288 s. (Skrifter. Minnesuppl.) 1926. (Skrifter.) övers: Kristiania 1909, Leipzig 1911, Hfors 1919. — I mörkret. Berättelse. Sthlm 1909. 237 s. 2. uppl 1914. 236 s. [Ny uppl] 1928. 267 s. (Skrifter. Minnesuppl.) Övers: Kristiania 1910, Leipzig 1913.

— Affären Costa Negra. Roman. D 1—2. Sthlm 1910. 242, 304 s. [Följetong i S-T 1909—10.] 2. uppl 1911. 3. uppl 1912. 540 s. [Romaner o noveller, 5.] [Nya uppl:] 1925. 466 s. (Skrifter. Minnesuppl.) 1930. (Skrifter.) 1937. 460 s. (Svensk litteraturspegel under red av M Stiernstedt, 8.) 1950. 314 s. ([Omsl:] Tidens bokklubb [extravol].) [Ny utg] Sthlm 1958. 266 s. (Tidens bokklubb.) Övers: Khvn [1912], Leipzig 1914, Hfors 1914, Praha 1927. — Hemlösa. Fem berättelser om brännvin. Göteborg 1910. 174 s. [Omsl:] Åhlén & Åkerlunds en-kronasböcker, 61.) [Ny uppl] 1911. — Hårda tag. Tre berättelser från "Ön". Sthlm 1911. 180 s. [Ny uppl] 1926. 194 s. (Skrifter. Minnesuppl.)

— Höfdingen. Yussuf Effendi. Två berättelser. Göteborg 1911. 134 s. Övers: Hfors 1925.

— Kotteriet. En sommarbok. Göteborg 1911. 185 s. 2. uppl så. — Barnet (Goodtemplar-logernas föreläsningsbibliotek, årg 8, 1911, Sthlm, s 162—174). — Lögnerna. Berättelser om kriget. Sthlm 1912. 329 s. 2. uppl s å. 307 s. [Romaner o noveller, 4.] 3. uppl 1916. [Ny uppl] 1926. 312 s. (Skrifter. Minnesuppl.) Övers: Khvn 1912, Leipzig 1912, London 1912, Wilno [1915], 1919, Poznån [1926].

— Dina barn och mina barn. Pojkhistorier. Göteborg (tr Sthlm) 1913. 157 s. — Segrare. Sthlm 1913. 352 s, 1 pl. [Ny uppl] 1926. 343 s. (Skrifter. Minnesuppl.) — Öns herre. Göteborg (tr Sthlm) 1913. 189 s. [Ny uppl] 1926. 240 s. (Skrifter. Minnesuppl.) — Katastrofen. Roman. Vol 1/2. Sthlm & Göteborg (tr Sthlm) 1914. 503 s. [Följetong i Vecko-journalen 1911—12.] — Efterlämnade skrifter. D 1-^1. [Omsl.] Sthlm 1915. 1. Italienska noveller. 311 s. 2—3. Berättelser och skisser, 1—2. 207, 208 s. 4. Humoresker. 224 s. — Narses. Dramatiska taflor. Sthlm 1915. 248 s. — Skepp ohoj! Humoresker. Sthlm 1917. 160 s. — Förslag till lag om rätt till litterära och musikaliska verk . . . Sthlm 1914. 251 s. [Bihang till riksdagens protokoll. . . 1919. Saml 2, avd 2, bd 2(: 1), justitiedep; i ursprungl kommittén tills med H Himmelstrand m fl.] — De 11 onumr delarna av Skrifter, Minnesuppl, har omslagstit Åhlén & Åkerlunds bundna böcker, 3. — Medv i Julkvällen, 1903, 1906, 1908, 1913, OoB 1908, 1912, Varia 1905, alla Sthlm. Medarb i bl a AB, DN, G HT, GT o Sthlms dagblad.

Översatt: Johannes V. Jensen, Madame D'Ora, Sthlm 1904, 174 s, [ny uppl] 1909, 245 s (dens, Valda arbeten, h 1—7).

Källor och litteratur

Källor o litt: R G:son Berg, Litteraturbilder, 2 (1919); E Didring, G J. En minnes-teckn (Bil till Husmodern 1925, nr 13); G Gustaf-Janson, Äventyrets diktare (Röster i Radio 1957, nr 5); K Johanson, Kritik (1957); O Levertin, Sv litt, 1 (1920); G-A Nilsson, "Paradisets diktare" (Soc-D 20 okt 1938); H af Petersens, G J. En studie (1916); S Söderman, Böcker o förf (1914). — Nekr:er i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
J Gustaf A Janson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12040, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-04-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12040
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
J Gustaf A Janson, urn:sbl:12040, Svenskt biografiskt lexikon (art av Ragnar Amenius), hämtad 2024-04-16.