Meriter

3 Jeansson, Ragnar Ludvig, bror till J 2, f 15 juli 1873 i Kalmar, d 3 sept 1942 där. Elev vid h a l i Kalmar, vid realgymn i Malchin, Mecklenburg-Schwerin, praktiserade i grosshandelsfirman Joh Jeansson, Kalmar, 90, i olika firmor i Hamburg 91–92, handelsutbildn i England 92–94, i Frankrike 95, prokurist i grosshandelsfirman Joh Jeansson 28 okt 95–97, inneh av grosshandelsfirman Ragnar L Jeansson, Kalmar, 29 mars 97–42, inneh av Hafregrynskvarnen Svea, Kalmar, 98–05, VD i Nygärde tegelbruksab 00–06, VD i Cocos- & margarinab Svea 29 juli 05–13, i Nya margarinab Svea 17 juli 13–36, led av styr för Sv oljeslagarnas förb 20–42, av styr för Margarinfabrikernas försäljn:ab o chef för avd:kontoret i Kalmar 26–42, av styr för ab Storängens produkter 36–42, VD i Margarinab Svea 36–42, inneh av Kalmar marzipanfabrik 38–42.

G 17 aug 98 i Kalmar m sin syssling Tyra Vilhelmina Bruun, f 30 aug 79 där, d 25 juni 53 där, dtr till grosshandl Johan Magnus B o Maria Jacquette Jeansson.

Biografi

Ragnar J var den av söner, som fortsatte själva grosshandelsrörelsen i Kalmar, där han praktiserat som 17-åring och dit han återvänt som prokurist efter utlandspraktik. Efter faderns död grundade han först en spannmålsfirma i eget namn, men 1 jan 1898 sammanslog han den med faderns grosshandel under firma Ragnar L Jeansson, fd Joh Jeansson. Samtidigt anlade han tillsammans med brodera Ernst ett modernt ångtegelbruk vid gården Nygärde nära Smedby^[1] järnvägsstation, vilken egendom de köpt gemensamt av sin mor 1896. Därmed kunde J:s firma leverera ett tekniskt bättre tegel än det handslagna. Tegelbruket byggdes för artificiell torkning och därmed året-runt-drift, men detta försök slog ej väl ut. Då bruket 1902 eldhärjades, uppbyggdes det enligt nya erfarenheter. Nygärde tegelbruks ab fortsattes sedermera framgångsrikt av Ernst ensam. J kom däremot snart in på det område, som skulle bli hans livs huvudintresse, nämligen margarintillverkning.

Innan dess hade J hunnit med att 1898 vid Ölandshamnen anlägga den första industriella havre- och korngrynskvarnen i Sverige. Firma Hafregrynskvarnen Svea, Ragnar L Jeansson, började sin verksamhet 1900, och 1905 var 30 personer sysselsatta med årlig tillverkning av 8 000 ton olika slags gryn för nära 1 milj kr. Produkterna exporterades även till Danmark och Norge och fick guldmedalj på utställningarna i London 1904 och Bryssel 1905. Något år därefter övertogs grynkvarnen av Kalmar ångkvarnsab, där brodern John (J 2) var chef. I fabriken hade J även drivit spritrektifikation för Kalmar spritvarubolag.

Efter studiebesök i Tyskland grundade J i "borgerlig kooperation" med flera framstående bageriidkare och köpmän firma Cocos- & margarinab Svea med fabrikation i storlek 15 ton per dag i sin fastighet vid Ölandshamnen. Svåra konkurrensförhållanden rådde i margarinbranschen, men J räknade med tryggad avsättning genom storkundernas intressentskap i rörelsen. Detta gav dock anledning till stor prisstrid 1907–08, då flera av J:s säkra storkunder lockades över till konkurrenterna, varför J svarade med intensiv direktförsäljning till specerihandlare.

Samtidigt med vad som skedde på den internationella marknaden lanserade J 1909 växtmargarinet, först kallat Margaron, som såldes ca kr 1:30 billigare per kg än natursmöret — till stor oro för mejerihanteringen. I sin fastighet anlade han också det första oljeraffinaderiet i Sverige, färdigt 1910. Svea uppgavs i reklamen vara den enda margarinfabrik, som enbart arbetade med sv kapital (ehuru en dansk var teknisk chef), men företaget var anslutet till branschens priskartell. Denna sprängdes dock 1911, varpå följde ett ruinerande priskrig. J nödgades därför etablera sig på nytt 1913 under firma Nya margarinab Svea.

Under första världskriget var j:s företag en längre tid det enda, som kunde leverera margarin till armén och flottan, och en betydande utvidgning företogs 1915–16 med nya maskiner. Genom avspärrningen uppstod svår råvarubrist, och J reste i nov 1916 till USA för att köpa råvaror, men fartyget uppbringades av engelsmännen. För att bli oberoende av fettimport och utländska fabriker lät J utbygga raffinaderiet och anlägga en fullständig oljefabrik 1916–18, landets första, för extrahering av fett ur oljehaltiga råvaror. Ur sv raps- och senapsfrö utvanns sedan en olja, som passade både till margarin och matolja.

Svea, som 1914 tillverkade 10 % av landets margarin, uppnådde 1919 en andel av 33 %, men margarinkonsumtionen i riket hade å andra sidan sjunkit med ca 50 %. 1920 hårdnade åter konkurrensen dels gentemot smörproducenterna och dels mellan margarinfabrikerna, varpå ny kartell bildades, Sveriges margarinfabrikanters förening. Men det holländska företaget Van den Bergh grundade egen fabrik i Sundbyberg med lägre priser och i nov 1921 började i stor skala KF:s fria margarinfabrik i Norrköping. Kartellen sprängdes därför igen och ett förödande priskrig blossade upp.

1924 engagerade J äldste sonen Ragnar som teknisk chef och lät samma höst framställa ett smörblandat margarin, som 1925 döptes till Runa och som medförde, att Svea på kort tid uppnådde störst omsättning av alla privata fabriker. Margarinab Zenith tog snabbt upp konkurrensen med sitt "Tre ess". J:s raffinaderi ödelades 1926 av brand, men ett nytt invigdes 1928 med en dagskapacitet av ca 35 ton.

Branschens konkurrensförhållanden gjorde den olönsam, och driftskostnaderna var onormalt stora, särskilt som varje större företag hade eget nät av agenter över hela landet. J medverkade därför livligt i tillkomsten och utformningen av en gemensam försäljningsorganisation, Margarinfabrikernas försäljningsab i Sthlm, som bildades 22 sept 1926 med J som chef för avdelningskontoret i Kalmar.

Nästa steg var att J för att skaffa rörelsekapital allierade sig med den holländska olje- och margarinkoncernen Unie, sedermera Unilever N V, Rotterdam, som svarade för 2/3 av Europas margarintillverkning. När J, som personligen innehade hela aktiestocken i Svea, i nov 1927 överlät hälften därav till N V Margarine Unie, erhöll Svea tillgång till världens kanske främsta margarin- och oljeexpertis.

J, som trivts bäst under kampåren, överlät redan 1928 driften till sonen Gösta som disponent och flyttade 1929 delvis sin verksamhet till Sthlm, ehuru han behöll VD-posten till sin bortgång, då sonen Ragnar efterträdde honom. I Sthlm verkade J även i ab Storängens produkter, som bildades 1934 för tillverkning av kaffetillsättning — maltkaffet Brunum. J:s sista företagsbildning var Kalmar marzipanfabrik 1938, som vid hans död ombildades till ab av alla fyra sönerna med Sven som VD och Nils-Erik som chef för Sthlms-kontoret. Den förstnämnde hade praktiserat på Unilevers kontor i Berlin och London.

Den ursprungliga grosshandelsfirman fortsattes av sönerna gemensamt under firma Kommanditbolaget Ragnar L Jeansson & Söner med sonen Gösta som VD. Margarinfabriken Svea, nu tillverkare av det kända margarinet Milda, ingick 1947 i ab Liva fabriker, som bildats genom fusion med det holländska dotterföretaget ab Vandenberghs margarin med gemensam fabrikation hos Svea. Extraktionsverket, som nedlagts 1932, återupptogs 1943 och utarrenderades 1952 till ab Kalmar oljefabrik. En kraftig utveckling följde, och 1953 hade Sveas alla anläggningar tillsammans uppnått 150 milj kr i produktionsvärde. Men då hade företagens idérike, energiske, framsynte grundare för länge sedan gått ur tiden.

Författare

Rune Kjellander

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Källor o litt: P G Berggren o M Hofrén, Kalmar stad o dess hist (1936); Industri o köpenskap i Kalmar o Kalmarbygden (1961); A Larson, Margarinindustri (Sveriges land o folk, ed J Guinchard, 2 uppl, 1915); J Lublin, Margarinindustriens utveckling (SOU 1922: 40); Margarinab Svea 1905—1955 (1955); A Påhlman, Kooperatörernas margarinstrid (1921); W J Reader, Unilever. A short history (1960); B Rengheden, Kalmarin- dustrien (Sv stadsmonografier, Kalmar, Borgholm . .., ed P Harnesk 1955); W Sjölin, Med förenade krafter (1949); SMoK; E C:son Swartz, J från Karlskrona (Genealogia gothica, 1, 1930); Sv industrien vid kvartsekelskiftet 1925 (1926); Sv industrien 1907, ed G o E Sjögren (1906), s 296, 392, 399; Sv industrikal; Sveriges industri (1935), s 423—425, o (1948), s 556—558, 571; Uni-lever. En presentation (1962); H Wallgren, Margarinfabriken Svea 1906—1926 (1926); C Wilson, The history of Unilever, 1—2 (1954).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Ragnar L Jeansson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12065, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-11-08.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12065
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Ragnar L Jeansson, urn:sbl:12065, Svenskt biografiskt lexikon (art av Rune Kjellander), hämtad 2024-11-08.