Johannes Gerechini

Död:1433-07-20 – Island (vid Skálholt)

Ärkebiskop


Band 20 (1973-1975), sida 215.

Meriter

Johannes Gerechini (fäns Gerekesson), d 20 juli 1433 vid Skålholt på Island. Son till danske frälsemannen Gereke Jensen (Lodehat). Studerade i Paris 01, jur studier i Prag 04, kanik i Roskilde 10 mars 04, konung Eriks kansler, ärkebiskop i Uppsala 08 senast 25 maj (bekräftelse 28 juli 10), abdikerade 23 sept 21, avsatt 2 mars 22, biskop i Skålholt 6 mars 26.

Biografi

J tillhörde en dansk adelssläkt, som stigit högt genom k gunst; drottning Margaretas främste medhjälpare, roskildebiskopen Peder Jensen (Lodehat), var hans farbroder. När Uppsalakapitlet 1408 valt sin domprost till ärkebiskop och sände bud till kurian i Rom för att få valet bekräftat, ordnade emellertid kung Erik, som då befann sig i Vadstena, att J i stället blev framförd som ärkebiskopskandidat. Tillfället erbjöd sig, när kapitlets ombud skulle utverka den sedvanliga rekommendationsskrivelsen från den världsliga överheten. J utnämndes av påven Gregorius XII. När Pisakonsiliet kort efteråt avsatte Gregorius, blev J:s ställning osäker, eftersom hans utnämning hörde till de ämbetshandlingar som ogiltigförklarades av konsiliet. Flera sv biskopar anslöt sig till konsiliet, medan drottning Margareta länge höll fast vid Gregorius. 1410 blev J även utnämnd av konsiliets påve och kunde därefter göra sin auktoritet gällande. Under mellantiden tycks han ha vistats i kungens närhet; hans första kända ämbetshandling inom stiftet är daterad 10 febr 1411.

Det relativt fylliga brevmaterialet från J:s ämbetstid ger den vanliga bilden av godstransaktioner, altarinvigningar, åtgärder inom domkapitlet m fl rutinärenden. Två provinskonsilier avhölls 1412 och 1417 i Arboga. Härigenom anknöt J till sv kyrklig tradition. 1412 uppsattes en skarp protest mot det övervåld som de k fogdarna begått mot kyrkans egendom. Hösten 1416 for J till Danmark, där han blev inblandad i kungens tvist med biskop och kapitel i Roskilde om äganderätten till Khvns slott. J synes ha understött sin kusin biskop Jens Andersens försök att få behålla slottet, vilket kan ha väckt kungens vrede, trots att denne vann tvisten. Vid provinskonsiliet 1417 bemödade sig J om att fria sig från k misstankar om opposition. S å for han våldsamt fram mot kyrkoherden Hans Jung i Sthlm och lät sina svenner släpa ut honom ur dominikanklostret; Jung hade deltagit i en appellation från ärkebiskopens dom till högre instans.

Genom sitt diskutabla handhavande av ett äktenskapsmål, där två sthlmsborgare stred om en rik änka vid namn Hilleka, gav J kungen tillfälle till angrepp. J hade felat genom att ingå förbund med den ena parten och ta emot pengar av denne samt hade ej beaktat den andra partens appellation. Medan interregnum rådde på påvestolen, under Konstanzkonsiliets tid, hade J agerat som om ingen högre kyrklig instans fanns. Det stred emellertid mot den kanoniska lagen, att kungen lät behandla frågan inför världsligt forum, nämligen en stor rådsförsamling i Khvn sommaren 1419 med representanter från de tre nordiska rikena.

Uppsalakapitlet inträdde i striden på hösten och beskyllde J för att ha förskingrat kyrkans egendom, sannolikt för att få ett giltigt skäl att följa kungens uppmaning att överta skötseln av ärkebiskopsbordet. Förskingringen torde ha bestått i att kyrkans medel använts i kungens tjänst. J vädjade till påven, först med gott resultat, men då kungen framlade en häpnadsväckande rad anklagelser och krävde J:s avsättning, utsåg påven ärkebiskopen i Riga att döma på platsen. Denne tycks ej ha funnit J skyldig till brott som motiverade avsättning. På ett möte på Rönö i Östergötland i sept 1421 abdikerade i stället J mot en årlig pension. I Rom hade kungen anklagat J för sedeslöst leverne, men vid närmare undersökning i Uppsala reducerades detta till att han hållit en konkubin, som fött honom ett par barn. Han hade bemödat sig om att dölja förhållandet genom att låta kvinnan ingå skenäktenskap med en tjänare, vilket tyder på att offentliga biskopskonkubiner inte förekom i Sverige. Celibatet hade dock alltid haft svårt att slå igenom i Norden; i Norge förekom biskopsbarn, som förefaller ha varit socialt helt accepterade.

Påven kullkastade rigaärkebiskopens domslut och avsatte J på anhållan av Uppsalakapitlet, som efter att ha fallit undan för kungens krav frukade repressalier från J. Äldre historikers moraliserande attityd har medfört att J fått tjäna som exempel på den katastrofala följden av kungamaktens inflytande på de kyrkliga valen. Sv kyrkans frihet gick dock inte förlorad genom J:s utnämning; däremot fick den ett hårt slag vid hans avsättning, som gav kungen möjlighet att få en mer följsam ärkebiskop i Uppsala.

Efter avsättningen försvann J för några år, men 1426 utnämnde påven honom till biskop i Skålholt på Island. Enligt utnämningsbrevet hade J bättrat sina seder och kunde därför betros detta obetydliga stift. Rehabiliteringen skedde säkert med kungens medgivande. I Uppsala hade J blivit ett hinder för kungens politik genom självrådighet och fasthållande vid sv kyrkans traditionella frihetsidéer. På Island behövdes just då en självständig och handlingskraftig person. Engelsmännen hade börjat intressera sig för handel på ön, och en engelsk biskop utnämndes s å till Holar, öns andra stift. J kom till Island 1430 från England. Inget brevmaterial finns från hans ämbetsförvaltning i Skålholt. Sommaren 1431 började åtgärder vidtagas för att driva bort de utlänningar, som ej hade kungens tillstånd att vistas på Island. 1433 mördades J; en av de namngivna mördarna var från Holar och sannolikt den engelske biskopens man. I sena annalverk har mordet försetts med skräckromantiska detaljer men troligen sammanhängde det helt enkelt med aktionen mot engelsmännen. Någon klagade över ogärningen vid Baselkonsiliet, som dock endast kunde konstatera, att Island låg långt bort och att det var farligt att bege sig dit. J åtnjöt senare helgonrykte.

Författare

Beata Losman



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

 

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: Y Brilioth, Den senare medeltiden 1271—1521 (Sv kyrkans hist, 2, 1941); E Bull, J (Norsk biogr leksikon, 7, 1936); G Djurklou, Jöns Gerekesson ärkebiskop i Uppsala 1408—1421 (HT 1894); E Jorgensen, J G (DBL 8, 1936); B Losman, Norden o reformkonsilierna 1408—1449 (1970), s 50— 87, o där anf källor. — Y Brilioth, Sv kyrka, kungadöme o påvemakt 1363—1414 (1925) o där anf källor; DAA 52 (1935): 2, s 84 f.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johannes Gerechini, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12111, Svenskt biografiskt lexikon (art av Beata Losman), hämtad 2019-04-22.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12111
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johannes Gerechini, urn:sbl:12111, Svenskt biografiskt lexikon (art av Beata Losman), hämtad 2019-04-22.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se