Johan (Jöns) E Johansson

Född:1862-03-22 – Skultuna församling, Västmanlands län
Död:1938-03-31 – Kungsholm eller Ulrika Eleonora, Stockholms län

Fysiolog


Band 20 (1973-1975), sida 321.

Meriter

1 Johansson, Johan (Jöns) Erik, f 22 mars 1862 i Skultuna, Vm, d 31 mars 1938 i Sthlm, Kungsh. Föräldrar: kh Per Erik J o Sofia Lovisa Hedvall. Mogenhetsex vid h a l i Örebro 23 maj 79, inskr vid UU 19 sept 79, FK 30 jan 82, amanuens vid fysiologiska instit vt 83—ht 85, MK 30 nov 85, allt vid UU, tf laborator i fysiologi vid Karol inst 1 mars 87, ML där 19 jan 89, leg läk 21 jan 89, disp vid Karof inst 30 april 90, MD vid UU 31 maj 90, doc i fysiologi vid Karol inst 23 juni 90, laborator i experimentell fysiologi där 24 jan 91, badläk vid Stenungsöns havsbad somrarna 93—97, Med:styr:s biträde vid statistiska arbeten 1 juni 99—31 aug 11, tf prof i fysiologi vid Karol inst 1 sept 00, fångvårdsstyr: s bitr läk från 14 dec 00—33, prof i fysiologi vid Karol inst 22 mars 01—27, lär i fysiologi vid Tandläkarinst 01—28, led av dir för Veterinärhögsk 03—12 o 23—34, av dir för GGI 04—30 (ordf 20—30), av reglementeringskomm april 04—dec 10, av Karol inst:s nobel-komm 04—07, 10, 12—15, ordf där 18—26, led av de internat fysiologkongressernas permanenta komm 04—35, av lungsots-komm okt 05—maj 08, av komm rör omorganisation av GCI april 10—mars 12, av arméförvaltn:s sjukvårdsstyr :s vetensk råd från 18. — LVA 10 (preses 27—28), LFS 21. Led o hedersled av flera uti vetensk sällsk. — Ogift.

Biografi

Jöns J var den förstfödde av 11 barn och fick tidigt biträda sin far d undervisningen av de yngre syskonen. Detta skapade en mycket stark familjegemenskap och J, som förblev ungkarl livet ut, var sina syskons stöd och ledare först i skolhushållet i Örebro och sedermera i Uppsala. I hans hem i Sthlm, som förestods av hans äldsta ogifta syster Anna och som han delade med yngsta brodern Harald (J 2), fostrades en talrik skara av syskonbarn under deras skol- och utbildningsår i huvudstaden.

När J efter sin fil kand 1882 övergick till medicinska studier, gav han privatlektioner i fysik åt kamrater, som annars hade svårt att klara den fruktade medikofilen. På detta sätt och med hjälp av stipendier kunde han bestrida sitt uppehälle under de första uppsalaåren. Att han sedan under sina medicinska studier fängslades av fysiologin, som nu började få sin rätta inriktning som fysik och kemi tillämpad på den levande organismen, föll sig helt naturligt. Som amanuens under Frithiof Holmgren (bd 19) kom han tidigt in i forskningen och publicerade som med stud 1884 sitt första arbete över färgsinnet i blinda fläckens närmaste omgivning.

När J sedan fullföljde sina kliniska studier i Sthlm, tog han kontakt med professor Robert Tigerstedt, som då förestod fysiologiska institutionen, sedan professurens första innehavare Christian Loven på grund av vacklande hälsa tagit avsked 1886. Detta blev avgörande för J:s fortsatta karriär, då han 1887 förordnades att uppehålla laboratorstjänsten i fysiologi. Han deltog nu vid sidan av sina tjänstgöringar på Serafimerlasa- rettet och sin undervisningsskyldighet i Tigerstedts undersökningar över blodcirkulationen. Efter med lic-ex for han till Leipzig för att under Karl Ludwig, "den störste lärare fysiologins historia känner", under sommaren 1889 utföra experiment och undersökningar för sin gradualavhandling. Sedan J under den följande vintern bearbetat de experimentella resultaten, disputerade han 30 april 1890. En vecka tidigare var han lärarkollegiets opponent på Allvar Gullstrands (bd 17) avhandling Bidrag till astigmatismens teori.

Omedelbart efter promotionen företog J som innehavare av institutets stora resestipendium (4 000 kr) en 14 månaders studieresa till Europas ledande fysiologiska institutioner. Under denna resa kom han genom Sven v Hofstens förmedling i kontakt med Alfred Nobel i Paris. Denne hade tidigare med smärre donationer visat sitt intresse för medicinsk forskning och hade uttryckt en önskan att finna en lämplig medarbetare. Sammanträffandet ägde rum i oktober 1890. "Våra samtal", säger J, "rörde sig om naturvetenskap, i främsta rummet fysiologi, och min framställning av detta ämne kom även att omfatta demonstrationer av en del djurförsök, som utfördes å Nobels laboratorium vid Sévran utanför Paris. Han hade en del projekt, som vi diskuterade och slutligen framställde han ett förslag att inrätta ett medicinskt forskningsinstitut: Jag sörjer för det ekonomiska, vi samarbeta och dela äran!"

J:s korrespondens med Nobel gällde blodtransfusion, en metod som dock först blev möjlig att använda efter upptäckten av de olika blodgrupperna. Då Nobel av sina affärer tvingades att göra täta resor och försvann från Paris för långa perioder, föredrog J att återvända till Sthlm, där han just utnämnts till laborator i fysiologi. Samarbetet med J synes ha stärkt Nobels intresse för den experimentella medicinen och i synnerhet fysiologin, vilket återspeglas i formuleringen i hans testamente, där ett pris föreslås utdelas för upptäckter inom "fysiologiens eller medicinens domän". Som ledamot av nobelkommittén kände J ett särskilt ansvar för uppehållandet av prisens höga standard och föredrog att i tveksamma fall rösta för "ingen utdelning". Under sin tid som kommitténs ordf utarbetade han en "minneslista för Nobelprisgruppen fysiologi och medicin".

J:s experimentella forskning inriktades tidigt på anpassningen av cirkulation och andning till muskelarbetet och gled alltmer över till undersökningar över ämnes- och energiomsättningen i muskeln. Särskilt stor uppmärksamhet ådrog sig hans självförsök över den s k kemiska värmeregulationen, vilka utfördes i den av prof Klas Sondén konstruerade respirationskammaren. I denna utförde J assisterad av talrika lärjungar en rad undersökningar över energiomsättningen i muskeln med hjälp av den av honom uppfunna ergometern. En sammanfattning av sina djupa insikter i ämnes-och energiomsättningen gav han 1922 i O Hammarstens Lehrbuch der physiologischen Chemie. Där återfinns även hans kända formel för den indirekta kalorimetrin. Hans analys av energiomsättningen i muskeln vid arbete på ergometern ledde honom till formulerandet av vad de tyska arbetsfysiologerna kallar "der Johanssonsche Regel". Hela J:s vetenskapliga produktion präglas av en inträngande analys och matematisk exakthet och blev internationellt högt uppskattad.

J:s matematiska insikter togs tidigt i anspråk av medicinalstyrelsen, där han anställdes för att införa moderna statistiska metoder. Vid sidan av sin grundforskning kom han därför i nära kontakt med medicinskt sociala problem, i vilka han fann utlopp för sin starka sociala ansvarskänsla. Tillsammans med F Westermark utförde han undersökningar över moderns kroppsbeskaffenhet och dess inflytande på det fullgångna barnets utveckling (1897). Därefter deltog han synnerligen aktivt i lungsotskommittén. Mest uppmärksammad blev J:s socialmedicinska insats i den s k reglementeringskom-mittén, vars yrkanden ledde till att reglementeringen av de prostituerade upphörde 1918. Här fick J föra en hård kamp mot den konservativa majoriteten i Läkarsällskapet. Men han mötte också stor uppskattning: "Rent mänskligt sett är nog den gärning Ni den gången utförde Edert största livsverk", löd omdömet i ett brev 27 mars 1933 från Sveriges första kvinnliga läkare Karolina Widerström. J:s vänsälla natur och ljusa öppna väsen skaffade honom många vänner. Han var högt skattad i umgänget av gamla och unga. Han blev nämndeman i Idun, och hans vackra huvud med dess höga välvning framträder i Emil Östermans berömda målning av Iduns nämnd (Stadshuset, Sthlm).

Författare

Yngve Zotterman



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Brev till J från Sven v Hofsten Nobel i Nobelstiftelsens arkiv, Sthlm.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se SLH, F 3, d 1, Sthlm 1886, s 433, o F 4, d 2, Sthlm 1932, s 552 f. Dessutom: De senaste upptäckterna rörande muskelprocessen. Anförande vid utdelningen av 1922 års Nobelpris i fysiologi och medicin (Fauna och flora, årg 9, 1924, Uppsala . . ., s 1-—9). — Vår föda och folkhälsan. Korta illustrerade råd och upplysningar. Utg av Svenska röda korset under medv av J E J o G Wirgin. 2. uppl Sthlm 1935. 24 s. Ny uppl: Bearb av ... E Abrahamson. Sthlm 1946. —¦ John Sjöqvist t- Minnesord i Svenska läkaresällskapet den 8 januari 1935 (Hygiea, årg 97, 1935, Sthlm, s 1—8). — Ivan Petrovitj Pavlov t- Minnesord i Sv läkaresällsk den 17 mars 1936 (ibid, 98, 1936, s 209—217).

Källor och litteratur

Källor o litt: G Liljestrand, Minnesteckn över J (Levnadsteckn:ar över VA:s led:er, 141, 1954); SLH 3:1 (1886), 3:3 (1901) o 4:2 (1932). — KI:s hist, 1—3 (1910): d:o 1910—60, 1—4 (1960).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan (Jöns) E Johansson, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12156, Svenskt biografiskt lexikon (art av Yngve Zotterman), hämtad 2019-03-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12156
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan (Jöns) E Johansson, urn:sbl:12156, Svenskt biografiskt lexikon (art av Yngve Zotterman), hämtad 2019-03-25.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se