Kurt Jungstedt

Född:1894-05-21 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län
Död:1963-09-17 – Maria Magdalena församling, Stockholms län

Bildkonstnär


Band 20 (1973-1975), sida 482.

Meriter

4 Jungstedt, Kurt, son till J 3 i hennes första g, f 21 maj 1894 i Sthlm, Hedv El, d 17 sept 1963 där, Maria. Studier vid Tekn skolan i Sthlm 09—10, vid Carl Wilhelmsons målarskola där 11—14, för Henrik Sörensen o Oluf Wold-Torne i Kristiania 15—16, kommissarie i Biennalen 38 o 42, led av konstrådet 43—49, av statens heraldiska nämnd från 57 (suppl från 53). — LFrKA 34.

G 15 juni 20 i USA m Helen Margaret (Gio) Eastman-Sawyer, f 16 jan 00 i Boston, USA, dtr till prof Harris Eastman o Ellen Warberg.

Biografi

Under fem år i Beskowska skolan följde J förstrött undervisningen och erhöll B? i teckning. Albert Engström och Arosenius tillhörde pojkårens ideal. En fruktbar kontakt blev konsthistorikern C D Moselius, som lät honom biträda vid ordnandet av Louis Masreliez teckningar. Följden blev att J på egen hand började kopiera gustavianernas arkitekturritningar, ornament och figurer. Av detta skulle han senare dra nytta som bokillustratör och dekorativ målare.

På Wilhelmsons målarskola upplevde J den moderna expressionismens vårbrytning. Hans elevarbeten ger dock ingen uppfattning om vad som senare skulle bli kännetecknande för honom. Efter krigsutbrottet 1914 for han på Moselius inrådan till Kristiania, där Sörensen i motsats till Wilhelmson hävdade måleriets och formens frihet i Matisses anda. J:s arbeten från Sörensens skola och de landskap han utförde under sommarbesöken i Arkösund 1915 och 1916 vittnar om att han nu fått utlösning för sin fantasi och målarglädje. På konsthantverksskolan hos Wold-Torne gjorde han teckningar och akvareller efter egyptiska gravmålningar, persiska miniatyrer och indiska Ajantafresker.

Från Norge fortsatte J till Khvn, där han blev bofast 1917—19 och upptogs i den koloni av nordiska konstnärer, som sökt sig dit från Paris. Hos den danske målaren Johannes Larsen i Kerteminde på Fyn träffade han Gio, sin tillkommande. Karl Isaksson sammanförde dem. J:s måleri från somrarna i Kerteminde omfattar figurer och landskap i en blond skala med klara kontraster mellan kalla och varma toner. Isakson väckte hans intresse för den formanalytiska kubismen. Genom uppställningar av krukor, krus och böcker, som i sig själva ägde en geometrisk kroppslighet, sökte han sig över en stiliserad naturalism fram till ett kubistiskt formspråk i Metzingers art. J:s kubistiska huvudverk är det 1919 målade kamratporträttet av Herr S M (Sigurd Möller).

På debututställningen i Sv-franska konstgalleriet visade J tretton målningar tillsammans med en grupp norska målare. Thorsten Laurin inköpte det första porträttet av "Gio vid fönstret" från 1917. Sommaren 1919 tillbragte J tillsammans med Evert Taube på Skagen, där han illustrerade "Sju sjömansvisor och Byssan Lull". Det lekfulla greppet om figurerna, den dramatiska rörelsen i scenerna och den friska äventyrstonen gjorde, att J på en gång slog igenom som bokillustratör. En del av teckningarna är utförda i lätt kubiserande art. Med Bohmans visor, Flickan i Havanna, På kryss med Ellinor och Min son på Galejan övergick J till en mjukt flytande linje (lista över av J illustrerade böcker i Bokvännen 1966, nr 9).

Hösten 1919 hade J begett sig till Paris, där han stannade till sommaren 1921, då han övertog Carl Larssons gamla ateljé på Riddargatan. Vid sidan av måleriet tecknade J under dessa år i ett flertal tidningar och tidskrifter, gjorde dekorationer till Strindbergs Advent på Djurgårdsteatern och affischen till Höstsalongen. Framgången med Galejan ledde närmast till illustreringen av Uno von Thrazenberg och uppdraget att dekorera KF:s exposition på Gbgsutställningen 1923.

När J våren 1924 återvände till Paris, hade han åtagit sig att illustrera en serie av tio franska klassiker. Med teckningar i svartvitt, kritor och akvareller började han med Candide, som sedan närmast följdes av Havets arbetare, Huset Tellier, Bohéme och Tartarin från Tarascon. Skissböckerna visar ett ambitiöst studium av dräkter och tidsmiljöer. Efter hemkomsten 1925 målade han cancandansöser och andra uppsluppna motiv på väggarna i restaurang Montmartre vid Mosebacke.

Bland de många illustrativa arbeten J utförde under senare delen av 20-talet är bilderna till Almqvists Folklivsberättelser och Strindbergs Hemsöborna de viktigaste. I sin förening av naturalism och idyll framstår de som genuina skildringar av sv vardag. Ett pressande beställningsverk, som avslutade denna hektiska illustrativa period, utgör de 44 akvarellerna till elva romaner ur Zolas Rougon-Macquartserie. Efter avslutande av detta arbete blev J:s behov av att måla och få disponera större ytor än boksidorna alltmer påträngande. Genom arkitekten Carl Bergsten fick han sitt första stora dekorationsuppdrag 1927— 28 med utsmyckningen av röksalongen i m/s Kungsholm. Det gällde två väggfält om vardera 3X13 m, det ena visande Manhattan och det andra Sthlms stadsprofil från sjösidan. Kompositionerna målades på guldgrund i en venetiansk ton av grönt, blått, ockra och rött. På utställningen av J:s illustrativa oeuvre våren 1928 visades några delar av New Yorks skyline.

Efter en avstickare till Paris, då han helt ägnade sig åt att teckna naketpasteller, utförde han 1929 en svit jaktscener för baren i m/s Drottningholm och scenerierna till Erik XIV på Dramaten. I samband med Sthlmsutställningen 1930 överhopades J med lay-outarbeten och andra tillfälliga uppdrag. Hans förnämsta bidrag till utställningen blev de hängande dekorationerna i "Paradiset", den stora glasrotundan i huvudrestaurangen.

Starkt medveten om att stafflimåleriet blivit eftersatt, for han till Spanien men blev snart hemkallad för att 1931—32 utföra tre jättefriser för Göta Par Bricoles ordenssal i Gbg. De målades i tempera i en klassicerande stil med Dionysos, Bacchus och Bellman som centralfigurer. Sedan följde en plafondmålning i Erik Åkerlunds djurgårdsvilla, senare tillhörande USA:s ambassad. Sommaren 1933 tillbragte J i USA för dekorering av sv paviljongen på Chicagoutställningen. Hemma väntade honom illustreringen av Karolinerna till Heidenstams 75-årsdag. Efter fullbordandet av första delen for J på en längre kryssning till Orienten i sällskap med Karl Asplund, vilkens bok Orient han illustrerade. Den förelåg färdig samtidigt med Karolinerna 1934. En fortsättning av den nationellt heroiska linjen utgör illustrationerna till Frithiofs saga 1937. Stilarterna växlar efter sångernas stämningsverkan. Särskilt uppskattades skildringen av de dramatiska episoderna, Baldersbålet och stridsscenerna. I stafflimåleriet från denna tid ingår flera porträtt och oljemålningar efter landskaps- och folklivsskisser från orientresan. Under två somrar på Västkusten målade J solvarma åkergläntor mellan ljungvioletta bergsryggar och den nakna, sönderskurna kusten med blått vatten och röda granitklippor.

Efter en förnyad amerikavistelse utförde J två stora och tre mindre väggmålningar för Mississippigrillen på m/s Stockholm med kulturhistoriska bilder från livet på och omkr floden under 1860- och 70-talet med de stora hjulångarna i centrum. De visades i Sthlm och Gbg 1939 men fick aldrig ses på plats, då fartyget sänktes på italiensk botten under kriget. På Smögen, som sedan 1922 varit J:s stamtillhåll under västkustsejourerna, utförde han 1939 skisserna till två väggmålningar för den nya englandsbåten Saga i en frisk och högklingande kolorit.

Efter 1940-talets ingång ägnade sig J huvudsakligen åt stafflimålning. Motiviskt kan hans arbeten indelas i tre huvudgrupper, västkustskildringar, commedia dell´arte-figurer och naketbilder. Sommarljuset på Västkusten, som låter människor och natur framträda med en plastisk skärpa, blev av avgörande betydelse för hans måleriska uppfattning. Ungdomens havslängtan och ålderdomens resignerade fromhetssökande i det schartauanska fiskarsamhället fick i J en trogen skildrare. I commedia-dell'arte-motiven fick han utlopp för sitt sedan barndomen levande intresse för musiken, rytmen och den dramatiska gesten. Hans bilder av dansande pierroter och flöjtspelande harlekiner bär titlar efter de italienska musiktermerna. De saknar motsvarighet i den sv samtidskonsten.

Utmärkande för J:s naketskildringar, antingen det gäller måleri eller teckning, är den svällande plastiska formen. Hans kvinnor är modellerade på duken eller papperet med en skulptörs känslighet för volymer och ytor. De omges av ett atmosfäriskt ljus, som får sin värme och lyskraft av hudens vibrerande reflexer. De har en naturligt otvungen charm, uppfylld av en stolt kvinnlighet.

Installerad sedan 1937 i Zorns ateljé vid Södermalmstorg målade J också många sthlmsmotiv. Utsikten över inloppet, slusskarusellen, Skeppsholmen och Djurgårdslandet erbjöd året om växlande scenerier. Han utförde här även många porträtt av konstnärs- och författarvänner och helfigursbilder av damer ur den stora umgängeskretsen. Under 1940- och 50-talen företog J nästan årligen utlandsresor. Från en vistelse i Mexico och Guatemala 1948—49 hemförde han en rik skörd av natur- och folklivsstudier, som han sedan målade i olja.

Med sin stora verksamhetslust och livsaptit var J sysselsatt med konstnärligt arbete ända till något år före sin död. Han var en vaken iakttagare med ett levande intresse för människor och miljöer, inte minst omvittnat i memoarboken När livet är ungt. Oberoende av format, motiv och uttrycksmedel är hans konst präglad av verklighetskärlek, sinnesglädje och kultur.

Författare

Martin Strömberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

J:s arkiv i KB med bl a brev, ms o dagböcker. Brev till J även i LTJB, bl a 40 st från Kristina Nilsson. Stort antal brev från J till J 3 o styvfadern F Reutersvärd i KB.

Tryckta arbeten

Tryckt arbete: När livet är ungt. Sthlm 1954. 208 s, 8 pl-bl.

Källor och litteratur

Källor o litt: M Jungstedt, J som bokillustratör (Bokvärmen 1966, nr 9); G Paulsson, J som illustratör (Konstrevy 1927); dens, förord i J. Retrospektivutställn, Konstakad (1954); I Rydbeck, Nya väggmålningar i Sthlm o Gbg (Konstrevy 1936); SKL; M Strömberg, Kurt J (1945); G Svensson, Modern sv bokkonst (Bokvännens bibi, 15, 1953).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Kurt Jungstedt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12257, Svenskt biografiskt lexikon (art av Martin Strömberg), hämtad 2020-06-06.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12257
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Kurt Jungstedt, urn:sbl:12257, Svenskt biografiskt lexikon (art av Martin Strömberg), hämtad 2020-06-06.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se