Biografi

Jägerskiöld, släkt, enligt uppgift härstammande från en Lydik Nilsson, som skall ha levat 1536 (orig:geneal 1764, RHA). Denne uppges ha varit far till frälsemannen Henrik Lydiksson (d 1599 eller 1600), som bodde i byn Hertonäs i Helsinge (nu Hfors), där under 1600-talet flera lågfrälse släkter utan påvisbart samband kallade sig Jägerhorn efter sina vapen. Henrik Lydiksson o hans uppgivna son frälsemannen Lydik Henriksson (d före 1606) i Båtsvik, Helsinge, kan beläggas ha fört ett jägarhorn i vapnet (E 5708, RA; Blomstedt, Taulu IV: 63) o har identifierats med personer med dessa namn, som var fogdar i Borgå län 1577–78 resp 1592–94. Lydik Henriksson skall ha varit far till krono- o frälsefogden Krister Lydiksson (d 1672), som senare blev rådman i Nystad. Dennes son kh Johannes Welinus (d 1684) i Janakkala, Tavastehus län, tog släktnamn efter sin mödernegård Vellua i Nykyrko, Åbo o Björneborgs län, o blev stamfar för den finländska prästsläkten Welin. Han var farfar till prof i logik o metafysik i Åbo Johan Welin (d 1744).

Johannes Welinus bror Claes Jägerhorn (1632–91) deltog i ryska kriget 1656–58 o försvaret av Pommern 1675–78 men led under hemfärden därifrån skeppsbrott vid Bornholm o kom i dansk fångenskap. 1685 befordrades han till major o kommendant på Dalarö skans, o 1686 adlades han med namnet von Jägerhorn. Vid introduktionen 1689 ändrades detta till J, eftersom han inte kunde bevisa, att han var befryndad med de tidigare introducerade släkterna Jägerhorn. I äktenskap med en syster till Urban Hiärne var han far till hovrättsrådet Claes Jegerschöld (1670–1744) i Åbo. Denne kom genom sitt äktenskap i besittning av säteriet Sjölax (Syvälahti) i Kimito, Åbo o Björneborgs län, som sedan ärvts inom släkten J ända till nutiden. Hans son häradshövdingen i Övre Satakunda Carl Johan Jegerschiöld (1707–58), som 1756 fick lagmans titel, var far till den som silhuettör verksamme kaptenen Fredrik Jägerschöld (1751–77) i Karlskrona, som även arbetade med utsmyckningen av det wachtmeisterska fideikommisset Johannishus. Carl Johan Jegerschiölds bror Christer Ludvig Jegerschöld (1711–98) deltog i Paul Cronhawens (bd 9) resa 1730–31 med fredspresenterna till Alger o 1741–42 i kriget mot Ryssland. Under pommerska kriget kryssade han 1759 i Nordsjön med anledning av preussiska kapares verksamhet där o sändes sedan på konvojresa till Portugal. 1762 var han en av dem som skötte de sv truppernas hemtransport från Pommern. Han befordrades till vice amiral o kommendant i Karlskrona 1773 samt till amiralitetsråd 1783. Enligt Tersmeden, som var hans konkurrent om höga befälsposter och därför haft svårt för att uppskatta honom, var J känd för sina "elaka façoner" o sitt "brutala o oförnuftiga befäl". I äktenskap med en dtr till presidenten Gustaf Grubbe (bd 17) var han far till Christer Ludvig Jegerschöld (1763–1854). Denne deltog i fransk tjänst i belägringen av Gibraltar 1782 o efter hemkomsten i slaget vid Högland 1788 o Viborgska gatloppet 1790 samt utmärkte sig i sjöstriden vid Jungfrusund sensommaren 1808. S å befordrades han till överste. Hans äldre bror Carl Ludvig Jegerschöld (1758–1811) blev löjtnant 1777 o gick i engelsk tjänst 1776 (Odelberg) o i fransk 1778 samt blev sårad o tillfångatagen i Nordamerikanska frihetskriget. 1783 ströks han ur de sv rullorna för att han utrikes åsamkat sig mycket stora skulder bl a genom att draga falska växlar på sv ambassadören i Paris. Han var far till den temperamentsfulle major Emanuel Jegerschöld (1795–1871), som blivit föremål för en färgstark skildring i Vilhelm Mobergs Raskens.

Dennes äldre halvbror Christer Ludvig Jegerschjöld (1784–1856) — systerson till den engelske amiralen Edward Pellew, viscount Exmouth – deltog i finska kriget 1808–09 o i bevakningen av den avsatte Gustav IV Adolf på Drottningholm i mars 1809, immatrikulerades på finländska riddarhuset 1818 o var överste o chef för finländska generalstaben 1819–22. Christer Jegerschjöld bodde på Sjölax, som farfadern gjort till fideikommiss för honom. På ålderdomen sände han Runeberg uppteckningar om finska kriget o deltog i hyllandet av denne efter tillkomsten av Fänrik Ståls sägner. En av hans döttrar blev i äktenskap med bergsrådet J J v Julin (s 461: J 2) mormor till den finländske presidenten marskalk G Mannerheim. Hennes bror överste Christer Ludvig Reinhold Jägerskjöld (1812–1904) på Sjölax var far till sedermera överkassören Christer Ludvig Edvard J 1856–1924). Denne adopterades 1906 av sin svärfars bror bergsrådet friherre Fridolf Leopold Hisinger (bd 19) med namnet Hisinger-J. Son till honom var docenten med o kir dr Erik Ludvig Edvard Hisinger-J (1888–1948). Ludvig Jägerskjölds bror Gustaf Magnus Leonard Jegerschjöld (1831–71) övervintrade som tf chef på ett ryskt fartyg 1860–61 i vad som sedan blev Vladivostok, på en del äldre engelska sjökort betecknat som Jegerschjöld Town; transitodelen av hamnen kom att efter honom kallas Egerskjeld liksom udden därutanför. Leonard Jegerschjöld befordrades till kapten 1870 o var i äktenskap med en dtr till general Anders Edvard Ramsay far till prof Axel Krister Edvard Leonard J (se nedan). Denne var far till jur kand Gunnar Edvard Leonard J (1892–1918), som stupade vid Tammerfors under finska frihetskriget, fd arkivrådet Olof J (f 1906, d 1986^[1]), g m målarinnan Märta Ehrenkrona-J (f 1905, d 1992^[2]), o prof Stig J (f 1911, d 1997^[3]) samt svärfar till prof Rolf Pipping (1889–1963) i Åbo.

Författare

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica: J o La Place, Acta ang ridderskapet o adeln, vol IV: adels-reg 1579 o 1592, Adelsbrev, vol 9, M 1831, Gallica 466: depesch 26 mars 1784, Sv donationskontorets arkiv F VIII: 5, Arvid Henriksson Tawasts arkiv, vol 2 (E 5708), RA; orig:genealogierna, RHä; Westinska saml, vol 972, UUB.

AdRP 15 (1899), s 312 f; J E Almquist, Något om de Jägerhornska släkttavlornas tillkomst (SoH 1971); Å Backström, De adl legitimations- o adoptionsärendena 1809—1917, 1—2 (1968); A Benson, Sweden and the American Revolution (1926); JG Bergbom, Hertonäs (1910), s 14, 19; Blomstedt; C v Bonsdorff, Statsmän o dignitärer (1921), s XI; J Bromé, Karlskrona stads hist, 1—2 (1930—34); Hj Börjeson, Biogr ant:ar om örlogsflottans officerare 1700—99 (1942); S Carlsson, Journalen över Gustaf IV Adolfs fängelsetid (PHT 1943); Carpelan (1958); H Elovson, De sv officerarna i nordamerikanska frihetskriget (Sc 1929), s 322, 326; FBH; J Gardberg, Tidsåldrar o öden intill år 1721 (Kimitobygdens hist, 1: 1, 1944), s 196, 199, 201 f; Gbgs eskader o örlogsstation 1523— 1870 (1949); K Grotenfelt, Finska rust-tjensts- o förläningsregister från åren 1537— 75 (Asiakirjoja jotka valaisevat Suomen ka-meralisia oloja, 2, 1899); R Hausen, Bidr till Finlands hist, 5 (1917); H Holmberg mfl, Suomen tuomiokunnat ja kihlakunnantuoma-rit (1959); LL v Horn, Biogr ant:ar, 2 (1937); E A Jansson, Dalarö (1936), s 147 ff; Krister J, Sjölax (Herrgårdar i Finland, 2, 1928); L A J, Upplevt o uppnått (1943); Stig J, Amiralskan J om Karlskrona brand år 1790 (Blekingeboken 1959); dens, Om krigsfångar, krigsockupation o jurisdiktionsrätt (Tidskr utg av Jurid fören i Finland 1964), s 164; dens, Den unge Mannerheim (1964); H Kauffmann, Muntra minnen från mellersta Tavastland (1902), s 54—61; J Kleberg, Amiralitetskoll —¦ marinförvaltn:en (1934); Lokalf; I Martelius, Blekinge (Slott o herresäten i Sverige: Halland, Bohuslän, Blekinge, 1968), s 323, 331; K K Meinander, Porträtt i Finland före 1840-talet (1931); G Nikander, Hertonäs (Herrgårdar i Finland, 1, 1928); dens o E Jutikkala, Säterier o storgårdar i Finland, 1 (1939), s 384 f, 2 (1942), s 307— 11; P Nyberg, Herrar o herrgårdar (1941); W Odelberg, ViceamiraL Carl Olof Cronstedt (1954); E Pikoff, Landsmän i ryska marinen 1808—1918 (1938); Ramsay; A Ramsay, Från barnaår till silfverhår, 3 (2 uppl, 1905), s 103 ff; J Ramsay, Skuggor vid vägen (1917), s 121; F Rudelius, Kalmar reg:s personröst 1623—1927, 2 (1955); SKL; SA:son Sparre, K Västmanlands reg:s hist, 4 (1930); J E Strömborg, Biogr ant:ar om Johan Ludvig Runeberg, 4 (1931); S-Ö Swahn, Gamla karlskronagårdar o deras ägare (1933); Sveriges krig åren 1808 o 1809, 8 (1921), bil, s 112; T Säve, Sveriges deltagande i sjuåriga kriget åren 1757—62 (1915); W Söderhjelm, Meddel till J L Runeberg om händelser under finska kriget 1808—09 (SLF. Förhandhar o uppsatser, 21, 1907, tr 1908), s 354 f, 358, 370 ff; C Tersmedens memoarer, 5 (1918), s 201 ff, 205 f, 208, 210 f, 6 (1919), s 72, 111; J Waaranen, Handhar upplysande Finlands hist under Karl IX:s tid, 1 (1863), s 216; Valtionarkiston yleisluettelo, 4 (1973); O Wasastjerna, Ättar-taflor öfver den på Finlands Riddarhus introducerade adeln, 1 (1879), s 626 f; AW Westerlund, Abo hovrätts presidenter, ledamöter o tjänstemän 1623—1923, 1—2 (1923); At minnet av Gunnar J ägnas dessa sidor av hans föräldrar (1919).

Gjorda rättelser och tillägg

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Jägerskiöld, släkt, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12279, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-23.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12279
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Jägerskiöld, släkt, urn:sbl:12279, Svenskt biografiskt lexikon, hämtad 2024-04-23.