Johan Gustaf Halldin

Född:1737-09-05 – Längbro församling, Örebro län (i Runnaby, Eker)
Död:1825-12-04 – Hedvig Eleonora församling, Stockholms län

Skriftställare


Band 18 (1969-1971), sida 13.

Meriter

Halldin, Johan Gustaf, f 5 sept 1737 i Runnaby, Eker (Ör; nu Längbro, Örebro), d 4 dec 1825 i Sthlm (Hedv El). Föräldrar: reg:skrivaren Gustaf H o Anna Margreta Broström. Inskr vid UU 4 juni 52, eo kanslist i KB trol i slutet av 59, bokhandl i Sthlm på 70-talet, skriftställare.

G m Ulrica Juliana Ahlgren, f 21 april 50, d 22 nov 26 i Sthlm (Hedv El).

Biografi

Efter studier vid Uppsala universitet blev H anställd vid K biblioteket, där han emellertid inte avancerade längre än till eo kanslist. Han uppträdde också som utgivare av några kortvariga periodiska skrifter och som författare på dikt och prosa. Hans politiska sympatier låg på hattarnas sida, och han ägnade Axel v Fersen d ä en hyllningsdikt 1768. På 1770-talet etablerade han sig som bokhandlare med utländska skrifter som specialitet, vilket emellertid slutade med konkurs.

Från sin dittills relativt obemärkta tillvaro kom H plötsligt i rampljuset våren 1779 genom några artiklar i Sthlms Posten under pseudonymen Publicola. Sedan revolutionen 1772 hade den politiska diskussionen i Sverige varit synnerligen tam. Kritik mot myndigheter förekom sällan, och kungens och regeringens åtgärder stod utanför all diskussion. Inte ens det allmänt utbredda missnöjet med brännvinsmonopolet (1775) fick annat än i mycket inlindad form uttryck i pressen. Lovorden var vanligare i tryckta skrifter. Till denna lojalitet mot de styrande bidrog bl a den reaktionära TF 1774, men också det faktum att farliga skribenter köptes av regimen.

Under dessa förhållanden väckte H:s frispråkiga politiska tidningsartiklar speciellt stor uppmärksamhet. Den första behandlade domstolarnas praxis vid tryckfrihetsmål, varvid dock myndigheternas enda reaktion blev ett anonymt svar från justitiekanslern. I nästa artikel (St P 14 april nr 76) kom emellertid H in på det gustavianska regeringssättet, vilket han betecknade som »dygderegering». Kungens dygd vore regeringssättets enda grundpelare, och den konungsliga makten var enligt H inte begränsad av någon motvikt. I den sista artikeln (St P 15 april nr 77) kritiserades brännvinsmonopolet som orättvist och ägnat att framkalla nationens missnöje.

Vad H skrivit om brännvinet blev sensation bland allmänheten, och myndigheternas reaktion kom också snabbt. På Gustav III:s order åtalades H och dömdes av Svea hovrätt till tre veckors fängelse på vatten och bröd. I justitierevisionen ändrades straffet till döden. Majoriteten av domarna motiverade emellertid straffskärpningen med H:s förgripliga uttalanden om författningen. Gustav III anslöt sig till majoritetens mening men benådade samtidigt H från allt straff.

Kungens inkonsekventa handlande dikterades uppenbarligen av önskan att erhålla ett prejudikat. Genom att rådsherrarna i justitierevisionen, som tillrått brännvinslagstiftningen, dömde H för hans tankar om författningen, undvek man att ge intrycket, att de dömde i egen sak. H har själv uppgivit, att två av dödsdomens anhängare i justitierevisionen anförtrott honom, »att konungen hade lovat dem, att om de ville döma mig till döden för att dymedelst avskräcka andra från att med dylik dristighet skriva mot kungliga förordningar, skulle jag icke allenast bliva av Hans Maj:t benådad utan ock erhålla en livstidspension såsom upprättelse för det man tvungit mig att spela en roll i denna sällsamma dramen. Detta löfte gick ock verkligen i fullbordan».

Uppgiften om pensionen är riktig. H fick tom förskott för flera år. Avsikten måste ha varit att vinna honom över på kungens sida. H fick dessutom tillåtelse att i framtiden vända sig direkt till denne med sina tankar, och en rad bestraffande brev vittnar om att han utnyttjade den givna tillåtelsen. Gustav III fann honom till slut besvärande och skrev till statssekreteraren Elis Schrö-derheim: »H börjar på nytt att gräla; laga så för Guds skull, att det tar en ända innan min hemkomst — han gör oss alla galna.»

Avsikten att vinna H för regimen nåddes inte genast. Han medverkade sålunda i Josias Cederhielms oppositionsblad Sanning och Nöje (1779—80). Men 1783 blev han utgivare av det nystartade regeringsorganet Aftonbladet, närmast tillkommet som motvikt till den oppositionella Tryck-Friheten den Wälsignade. Hans redaktörsbana blev emellertid kort. H hade gripits av swedenborgianismen och lät den komma till uttryck i tidningen. Sthlms konsistorium, som av regeringen förmåtts att obesett rekommendera Aftonbladet till övriga konsistorier i riket, reagerade, och H entledigades från sin post. I fortsättningen gjorde han sig mest känd som ivrig swedenborgare och sökte bl a under 1780-talet upprepade gånger att trycka swedenborgska skrifter i Khvn, dock med ringa resultat. Han blev också, medlem av Exegetiska och philantropiska sällskapet, vilket grundades 1786. Sällskapets omvändelsekampanj hejdades snart av lagens arm och Kellgrens penna, men H:s swedenborgianska intresse blev bestående.

Att H ännu i början av 1790-talet inte ansågs politiskt helt ofarlig framgår av att han tillhörde dem som häktades efter mordet på Gustav III 1792. Man väntade att finna upplysningar om oppositionens planer i hans papper, men resultatet blev negativt. Efter några dagars bevakning på sitt rum släpptes han. I fortsättningen bodde han åtminstone tidtals i Köpenhamn, där Frans Michael Franzén träffade honom 1795. I juni 1813 förhördes H i Hälsingborg med anledning av att han skrivit anonyma brev i Sv philantropiska sällskapets namn till ett par regeringsledamöter, och fick välja mellan att åtalas eller att insättas på Malmö hospital. H valde det senare alternativet, troligen på grund av att han då fick mat och husrum, och tillbringade där tiden 13 juni 1813—19 sept 1814. Han erhöll därefter en gratifikation, som 6 okt 1815 ökades till 200 rdr bko årligen. Under senare delen av sitt liv kallades han k sekreterare.

Inför sin samtid var H känd som Publicola och swedenborgare, dvs som politisk och religiös fanatiker. De som känt honom närmare, t ex hans kusin prosten G Gezelius och E Schröderheim, har emellertid också starkt framhävt hans bildning och kunskaper, inte minst hans djupa insikter i främmande språk. »Mångkunnig, skarpsinnig, med ett odlat vett, och ett i grunden dygdigt hjärta» är Gezelius karaktäristik. Men han tillägger också, att H »alltid haft något egit, något besynnerligt uti sin karaktär, som skiljt honom ifrån andra och gjort hans öden sällsamma».

Författare

Stig Boberg



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

Ett flertal brev från H bl a till kejsar Josef II, kronprins Gustav Adolf, ryske ut-riksministern Panin m fl åtföljda av div bilagor i Biographica, RA. Brev till skilda adressater o manuskr i Ericsbergsarkivet, RA. Brev från H o dikter 1780—1824 i Autografsaml o bl a brevväxl med prosten A Lana=rus rör Swedenborgs Nya Jerusalem i Engeströmska saml, KB. Strödda brev från H i UUB. Brev från H även i Herrens Nya Kyrkas arkiv, Sthlm.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Til en stor man Fersen dä]. Den 1 januarii. 1768. [Sthlm] u å. (4) s. [Anon.] — Til hans kongliga höghet kron-prinsen. Sthlm 1768. 15 s. [Anon.]

— Åminnelse-tal öfver herr Engelbert Go-ther. Hållit uti sälskapet Utile dulci den 14 maji 1773. Sthlm 1773. 19 s. — Bref angående Sverige, skrifne af en utländsk resande, under des vistande i Stockholm, 1777. Öfvers från fransyskan. Sthlm 1777. 16 s. [Anon, trol själv förf.] — Samling af skrifter i åtskilliga ämnen. Bd 1*. Götheborg 1798. 367 s. [Föret; innehåller även övers av H.]

— Medarb bl a i tidskr Sanning och nöje, Sthlm 17[79—]80.

Utgivit: Variétés littéraires et politiques. T 1, P 1*. Sthlm 1769. 140 s. — Sanning och natur. En vecko-skrift, dedicerad til Svea rikes högloflige ständer. N:o 1—12. Sthlm 1769—70. 96 s. — Landt-bibliothek, innehållande underrättelser om nya böcker och skrifter, jämte åtskilliga andra ämnen, til landt-boars nöje och tjenst. D 1—2. Sthlm 1771—87. 1, st 1—4. 1771—72. 380 s. 2. uppl 1784. 252, 142, 126 s. 2 = st 5—6. 1786—87. 136 s. [Tills med P Bergström.]

— Sanning och rättvisa. N:o 1—14. Sthlm 1773. 112 s. — Aftonbladet. En veckoskrift af et sälskap i Stockholm. Nr 1—44. Sthlm 1784. 576 s. — Samtl tidskr anon, tillskr H huvudsakl enl uppg från J Apelblad, se Bygdens anonymlexikon o Lundstedt.

översatt: [Fredrik II,] Voltaires äre-minne, upläst i K. vetenskaps- och vitterhetsacade-mien i Berlin. . . den 26 november 1778. Öfvers från fransyskan, Sthlm 1779, III, 32 s (anon).

Källor och litteratur

Källor o litt: Biographica, RA.

S Boberg, Gustav III o tryckfriheten 1774 —1787 (1951) o där anförd litt; S Ek, Skämtare o allvarsmän (1952); C Forsstrand, Sophie Hagman o hennes samtida (1911); B Gezelius, Prosten Georg Gezelius' självbiografi (PHT 1954); C C Gjörwell, En Stockholmskrönika ur C G Gjörwells brev (1920); A Larson, Sammansvärjningen mot Gustav III (1959); C T Odhner, Sveriges politiska hist under konung Gustaf III :s regering, 2 (1896), s 10—13, 21—23, 188, 194, 314, 547; H Schiick, Den sv förlagsbokhandelns hist, 2 (1923), s 12, 109, 131, 329; O Sylwan, Sv pressens hist till stats-hvälfningen 1772 (1896); H Lenhammar, Tolerans o bekännelsetvång i den sv sweden-borgianismen 1765—1795 (1966).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Johan Gustaf Halldin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12415, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Boberg), hämtad 2019-09-16.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12415
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Johan Gustaf Halldin, urn:sbl:12415, Svenskt biografiskt lexikon (art av Stig Boberg), hämtad 2019-09-16.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se