A F Wilhelmina Hallwyl, von

Född:1844-10-01 – Tyska Sankta Gertruds församling, Stockholms län
Död:1930-07-25 – Tyska Sankta Gertruds församling, Stockholms län

Donator, Konstsamlare


Band 18 (1969-1971), sida 68.

Meriter

von Hallwyl, Anna Fridrica Wilhelmina, f 1 okt 1844 i Sthlm (Ty), d 25 juli 1930 där (ibid). Föräldrar: grosshandl Wilhelm Heinrich (Henrik) Kempe o Johanna Wallis. Samlare, donator. — Litteris et artibus 19, HedLFrKA 21; erhöll även schweiziska utmärkelser.

G 10 juni 65 i Sthlm (Ty) m kaptenen greve Walther v Hallwyl, riksdagsman i FK 97—05, f 26 jan 39 i Bern, Schweiz, d 27 febr 21 i Sthlm (Ty), son till greve Johann Walther Hugo Theodor v H o Margaritha Cäcilia v Imhoff samt förut g m grev Isabella Adele v Stackelberg (d 63).

Biografi

Wilhelmina H, som var enda barnet, fick ofta följa sina föräldrar på utrikes resor, och efter sitt giftermål fortsatte hon att resa främst i Europa men även i Främre Orienten. Enligt noggrant förda reseberättelser, som även innehåller uppgifter om konstinköp m m, besökte hon då ständigt kyrkor, museer och konstsamlingar. Att samla var hennes livs stora intresse, och tack vare familjens goda ekonomi kunde hon tillfredsställa denna lidelse, som följde henne genom hela livet.

1867 bosatte sig makarna H på säteriet Ericslund vid Trosa, varifrån de 1884 flyttade till Sthlm, i samband med att Walter v H efterträdde sin svärfar som disponent i Ljusne-Woxna ab. En konflikt 1892 med husvärden rörande elinstallationen i hemmet, Sörensenska huset vid Blasieholmstorg, uppges ha varit orsaken till Hallwylska husets tillkomst. Det uppfördes 1893—98 efter ritning av professor I G Clason vid Hamngatan 4 och är till sin yttre form ett vene-tianskt renässanspalats. Det skulle inrymma makarnas privata hem — döttrarna var gifta — med rum för samlingarna (vapen- och porslinsrum), kontorslokaler för firma Wilh H Kempe, stall, vagnbod m m. Clason arbetade samtidigt med Nordiska museet, och samarbetet med Artur Hazelius har haft betydelse för utformningen av huset. Rummens fasta inredning utfördes i olika historiska stilar. Mottagningsrum, matsal och biljard inreddes i en blandning av renässans och barock. Rummen är helt eller delvis panelade, och stämningen förstärks av diffust ljus från blyinfattade buteljbottenfönster. Lilla salongen är ett rokokokabinett, vars rundade hörnfält i intarsia prisbelönades på 1897 års utställning. Stora salongen, paradvåningens största rum, återgår på »Tessinska guldbarocken» från Sthlms slott.

När H flyttade in i det rymliga palatset, började hon målmedvetet komplettera och utvidga sina från omkr 1883 hopbragta samlingar samt låta upprätta en förteckning över dem. Hon deltog själv dagligen i katalogarbetet. Samlingarna av holländskt måleri, silver, vapen, keramik och andra konstföremål, böcker och arkivalier m m omfattar c:a 50 000 nr. Resultatet av katalogiseringen föreligger i 79 vol (tr 1926—57) med detaljbeskrivningar och avbildningar av samtliga föremål samt historik över byggnaden. För inköpen hade hon goda rådgivare i professor Julius Kronberg (tavelsamlingen), cheferna för Livrustkammaren (vapensamlingen) och ingenjör Orvar Karlbeck (östasiatiska samlingen). Hennes största intresse var den europeiska porslinssamlingen.

Tanken att för framtiden bevara hem- met i orubbat skick växte sig allt starkare hos H, och 1920 donerade makarna sitt palats, samlingarna och övriga inventarier jämte ett kapital av 1 128 000 kr för deras vård och underhåll till sv staten, på villkor att donationen för all framtid skulle få förbli en enhet och som museum göras tillgänglig lör allmänheten. Staten mottog donationen, och museet öppnades 1938. Det bör uppfattas som ett samlarhem; även de rum som har rent museal karaktär inreddes av donatorerna.

H var även verksam på liknande sätt i Schweiz, där hon lät restaurera Schloss Hallwil i kantonen Aargau, stamborg för makens släkt sedan 1100-talet. 1910 påbörjades undersökning av slottet under ledning av Nils Lithberg. H deltog personligen i utgrävningen av de igenslammade vallgravarna med 1 000-tals bortkastade bruksföremål. Efter konservering och bearbetning i Sthlm överlämnades dessa till Schweizerisches Landesmuseum i Zürich, där sedermera ett särskilt Hallwil-Zimmer inreddes med familjeporträtt och inventarier från slottet. Hon lät även uppordna och registrera det omfattande släktarkivet med handlingar sedan 1100-talet, vilket därefter deponerades i statsarkivet i Bern. För slottets bevarande som historiskt minnesmärke skapade H 1924 en familjestiftelse, Hallwil-Stiftung.

H:s stora donationer, palatset vid Hamngatan och Hallwil-Stiftung i Schweiz, åtföljdes av mycket noggranna detaljbestämmelser. Hon donerade också pengar till en professur i nordisk och jämförande folklivsforskning, en fond för gotländsk kulturminnesvård, en fond till Johanniterordens sv Genossenschaft och till FrKA att prägla medaljer över framstående konstnärer. Julius Kronbergs ateljé och den gamla gården Östarp i Everlövs sn, Skåne, inköptes och skänktes till Skansen respektive Kulturen i Lund. Hon delade sin makes intresse för Gerard De Geers spetsbergsexpedition och för olika etnografiska expeditioner.

H var en dominerande personlighet med ett starkt behov av att få äga allt hon fäste sig vid. Personligen var hon anspråkslös och idkade stor välgörenhet i det tysta. Hon var ivrig protestant och mycket vidskeplig. Hon hade inget intresse av sällskapslivet i Sthlm men besökte ofta teatern och var speciellt intresserad av dottersonen Rolf de Marés skapelse »Svenska Baletten».

Författare

Eva Bergman



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

H:s egenhänd årsanteckn:ar o H:s privata arkiv i H:ska museet.

Tryckta arbeten

 

Källor och litteratur

Källor o litt: H:ska museets klippsaml. — Biografi över H i H:ska samlingen, Grupp 31, Familjeporträtt (1933); E Kempe o S Humble, Släkten Kempe från Pommern (1937); minnesord om H av N Lithberg o E Olson i VSLÅ 1930.



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
A F Wilhelmina Hallwyl, von, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12455, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Bergman), hämtad 2019-09-15.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12455
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
A F Wilhelmina Hallwyl, von, urn:sbl:12455, Svenskt biografiskt lexikon (art av Eva Bergman), hämtad 2019-09-15.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se