Gustaf A K Hamilton

Född:1831-11-29 – Österplana församling, Skaraborgs län
Död:1913-04-14 – Danderyds församling, Stockholms län (i Djursholm)

Nationalekonom, Jurist, Akademisk lärare


Band 18 (1969-1971), sida 117.

Meriter

10 Hamilton, Gustaf Axel Knut, brorson till H 6, f 29 nov 1831 i Österplana (Skar), d 14 april 1913 i Djursholm. Föräldrar: v häradsh greve Hugo David H o Maria Charlotta v Hofsten. Genomgick Skara skola o gymn 40—48, studentex vid UU 25 sept 48, jur-fil ex där 5 juni 50, JK där 25 april 55, eo notarie i Svea hovrätt 28 sept 55, tjänstg i Svea hovrätt o tingstjänstg 55—57, disp för docentur vid UU 27 maj 58, doc i nationalekonomi, ekonomi o finansrätt där 8 juni 58, disp för adjunktur 7 maj 59, adjunkt i nationalekonomi o folkrätt samt sv stats- o specialrätt 14 juni 59, förestod professuren i nationalekonomi, ekonomi o finansrätt vt 59—ht 62, allt vid UU, v häradsh 61, disp för professur vid UU 29 nov 61, prof i administrativ rätt o nationalekonomi vid LU 30 dec 62, i speciell privaträtt 99—17 juni 03, deltog i riksdagarna 62—63 (led av lagutsk) o 65—66, rektor vid LU läsåret 73—74, led av kommittén för univ:statuternas revision 74, av skand kommittén för utarb av ny växellag 77—79, led av stadsfullm i Lund 79—88. — Jur hedersdr vid LU 28 maj 68.

G 1 aug 58 på Katrineberg, Nedre Ullerud (Värml) m frih Hedvig Maria Stiernstedt, f 6 jan 34 på Strömsberg, Bred (Upps), d 22 dec 14 i Djursholm, dtr till kaptenen frih Johan Vilhelm S o Sofia Christina Uggla.

Biografi

Sedan Gustaf H 1858 vid Uppsala universitet disputerat för docentur på avhandlingen Om politiska ekonomiens utveckling och begrepp, utnämndes han till docent i nationalekonomi, ekonomi- och finansrätt och disputerade följande år för adjunktur på avhandlingen Om ägofrid efter svensk rätt. Efter disputation 1861 för professur på avhandlingen Om penningar och kredit upprätthöll 'han under de närmaste två åren professur i juridiska fakulteten i Uppsala. Vid nyss fyllda 31 år utnämndes han som ende kompetente sökande till professor i administrativ rätt och nationalekonomi vid Lunds universitet.

H hade under sin studenttid tagit starka intryck av skandinavismen. Efter det danska nederlaget mot Tyskland bildades på hösten 1864 Nordiska nationalföreningen och H blev redaktör för dess organ Nordisk Tidskrift för politik, ekonomi och litteratur, som började utkomma i april 1866. Tidskriften skulle verka för de tre skandinaviska rikenas sammanslutning dynastiskt, med gemensam ledning av försvarsväsen och diplomati och gemensam representation för gemensamma angelägenheter, under bibehållande av varje rikes inre självständighet samt social och ekonomisk likställighet. I tidskriften medverkade utom H ett stort antal av de nordiska ländernas yppersta förmågor på olika områden; bl a samarbetade han nära med sin skol- och studentkamrat C T Odhner. Tidskriften, som innehöll många ypperliga avhandlingar, var överlägsen sina många föregångare — H tillhörde det allt mindre antalet trogna skandinaver. Hans sympatier för Danmarks och Sverige-Norges deltagande i tysk-franska kriget 1870 har karakteriserats som »en blandning af fantasteri og chauvinisme, som man eliers kun finder hos danske Ultra-Skandinaver» (Julius Clausen, Skandinavismen, 1900, s 222 ff). Vid 1862—63 års riksdag framträdde H som motståndare till representationsreformen men var anhängare av den ekonomiska liberalismen, främst sådan den företräddes i fransk ekonomisk litteratur. Liksom W Arnberg, Hans Forssell och C G Hammarskjöld förfäktade han tron på den fria konkurrensens förmåga att stegra det allmänna välståndet, den fria handelns värde även i den internationella samfärdseln och hyste i samband härmed misstro till socialpolitiska reformer, som kunde begränsa handlingsfriheten.

H är framför allt företrädare för den i mitten av 1860-talet framträdande sk liberala arbetarrörelsen. På hösten 1864 höll han på Slöjdföreningen i Sthlm en mycket uppmärksammad föreläsningsserie, där han gav en översikt av de landvinningar, som den kooperativa rörelsen redan vid denna tid gjort ute i Europa. Efter en i Aftonbladet offentliggjord uppmaning från »medlemmar av den s k arbetsklassen» utgav han dessa föreläsningar i skriften Om arbetsklassen och arbetareföreningar. I den ofrånkomliga utvecklingen mot industrialism ansåg han, att lagstiftning och andra offentliga åtgärder inte kunde åstadkomma någon väsentlig förbättring av arbetarklassens förhållanden. Med sin ekonomiskt liberala grundsyn var han synnerligen kritisk mot socialismen överhuvud. I stället var han förespråkare för ett system av olika föreningar — associationer —, genom vilka arbetarna skulle kunna förbättra sin ställning: råämnesföreningar (för inköp åt hantverkarna), bostadsföreningar, försäkringsföreningar till ömsesidig hjälp vid sjukdom, dödsfall osv och framför allt konsumtionsföreningar. I sitt bestämda hävdande av självhjälpen som ofrånkomlig grundsats i den av honom propagerade ekonomiska samverkan hade H »nått fram till den måhända väsentligaste principen, varpå den moderna kooperationen bygger» (Gjöres). Att H:s bok blev läst och uppskattad i rätt vida kretsar visas av den popularitet han åtnjöt inom arbetareföreningsrörelsen.

Under skandinavismens årtionden utfördes anmärkningsvärt nog inte något skandinaviskt lagstiftningsarbete. På det efter sv initiativ i Khvn på eftersommaren 1872 anordnade första nordiska juristmötet antogs en formlig resolution om lämpligheten av en ensartad lagstiftning av växelrätten. H blev ledamot i den sv kommittén. De i maj 1880 utfärdade, så gott som likalydande tre växellagarna har karaktäriserats som »den första och mognaste frukten av den gemensamma skandinaviska lagstiftningsverksamheten». H deltog även i 1870-talets försvarsdebatt och var motståndare till grundskatternas avskrivande eller nedsättande (1882). Under 1880-talets tullstrider tillhörde han livsmedelstullarnas varmaste förfäktare.

Under en lång följd av år var H ledamot av Lunds universitets mindre konsistorium och drätselnämnd och hade under sin långa ämbetstid att taga ställning till ett flertal viktiga reformförslag beträffande den akademiska undervisningen. Sedan den sista ståndsriksdagen hösten 1866 hos K M:t anhållit om en utvidgning av kvinnans medborgerliga rättigheter och tillträde till akademiska studier, blev ärendet remitterat till Lunds universitet. Som gemensamt remissutlåtande förenade sig juridiska fakultetens medlemmar och senare också konsistoriet om en med H:s åsikt nära överensstämmande mening, »att ehuru kvinnans användning i domarevärv och därmed jämförliga rent juridiska tjänstebefattningar, näppeligen kunde ens ifrågasättas, så förelåge icke något hinder för kvinna att lika med man vid universitetet följa den rättsliga utbildningen eller där undergå ämbetsexamen». K M:t beslöt emellertid att tillåta kvinna avlägga studentexamen men att därefter bedriva studier och avlägga examina endast vid medicinsk fakultet (1870).

H utsågs 1874 till ledamot av den kommitté, som skulle utarbeta förslag till nya universitetsstatuter. Kommitténs förslag blev att de omstridda universitetsadjunkturerna skulle bibehållas. Häremot reserverade sig emellertid H och föreslog att de skulle successivt avskaffas och att dels ett tillräckligt antal tidsbestämda docentstipendier, dels ett antal rörliga eo professurer i stället borde inrättas. De adjunkturer vilka ansågs nödvändiga att bibehålla borde ombildas till ordinarie professurer. K M:ts 1876 avgivna proposition, som i väsentliga punkter byggde på H:s reservation, bifölls i princip av riksdagen, och reformen genomfördes under det följande årtiondet. Den nya organisationen bildade under mera än en mansålder »grundvalen för verksamheten vid Lunds universitet» (J Weibull).

I en annan akademisk fråga, den s k prebendeinstitutionens avskaffande, ställde sig H avvisande. Han ansåg, att det var av vikt »för en betryggande prästutbildning», att de teologiska professorerna själva var präster i den sv kyrkan. Konsistoriet uttalade sig också med knapp majoritet för institutionens bibehållande vid teologiska fakulteten i Lund, vilken uppfattning K M:t delade.

När H 1896 uppnådde 65 års ålder, hoppades Knut Wicksell på hans avgång för att bli hans efterträdare. Några uppbrottstecken förmärktes dock inte. 1899 rapporterade H:s kollega, professor A Winroth: »H kommer säkerligen icke att taga avsked. Han är kry och livlig som en vårlärka». Vid uppdelningen av H:s professur 1899 valde han att bli professor i den då nyinrättade professuren i ämnet »speciell privaträtt», vilken skulle omfatta dels ämnena näringsrätt och växelrätt, dels ämnet sjörätt. Då den nationalekonomiska professuren ledigförklarades s å, blev den radikale Wicksell mot H:s önskan förordnad att uppehålla tjänsten. H satte honom emellertid i första förslagsrummet till professuren, som denne också erhöll 1901. Motsättningarna mellan H och Wicksell kvarstod dock, och när H på hösten 1902 begärde att få kvarstå i sin tjänst ytterligare ett år, avstyrkte Wicksell detta.

H var livligt intresserad av allmänna angelägenheter och i många år ledamot av Lunds stadsfullmäktige. Under mera än en mansålder var han en avhållen och högt uppburen inspektor för Västgöta nation i Lund, liksom han också under lång tid var ålderman för Västgöta gille i Malmö.

Författare

Gerhard Hajström,



Sök i Nationella Arkivdatabasen

Arkivuppgifter

H:s familjearkiv i RA (bl a stort antal brev från H till hustrun). Strödda brev från H i RA, UUB (27 st till Alb Holmgren), LUB o KB.

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: Se LUM 1899, Lund 1898—99, s 53 f. Vidare: Inbjudning till den högtidlighet hvarmed jurisdoktorspromotion . . . anställes . . . 1900 af promotor [= H]. Bifogad skrift: Statsreglering för krigstid. Lund 1900. 21 s. (LUÅ, bd 36, 1900. Afd 1 [:8].)

Källor och litteratur

Källor o litt: ED:s konseljakter 30 dec 1862, nr 51, RA.

E Gullberg, Tyskland i sv opinion 1856— 1871 (1952); A Gjöres, Sv kooperation före åttiotalet (1919); dens, Stormar (1963), s 11; T Gårdlund, Knut Wicksell (1956); H8D, årg 8 (1906), s 129 f; Justitiematr, utg av H Gullberg (1902); LUM . . . 1899 (1898—99); H Tingsten, Den sv socialdemokratiens idéutveckl, 1 (1941); J Weibull, LU:s hist, 4, 1868—1968 (1968).



Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Gustaf A K Hamilton, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12483, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gerhard Hajström,), hämtad 2019-10-21.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12483
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Gustaf A K Hamilton, urn:sbl:12483, Svenskt biografiskt lexikon (art av Gerhard Hajström,), hämtad 2019-10-21.

Rättelser

Skicka gärna in en rättelse på denna artikel om du hittar något fel. Observera dock att endast regelrätta faktafel samt inläsningsfel korrigeras. Några strykningar/tillägg eller andra ändringar i databasen kan inte göras, då den endast är en kopia av originalet (den tryckta utgåvan) och därför måste spegla detta.

Din e-postadress (frivillig uppgift): 
Vad heter Sveriges huvudstad? (förhindrar spam): 
Riksarkivet Utgivare: Svenskt biografiskt lexikon E-post: sbl[snabel-a]riksarkivet.se