Meriter

Hanström, Bertil, f 20 nov 1891 i Kalmar, d 17 juli 1969 i Steninge (Hall). Föräldrar: rådmannen v häradsh Per August Isidor H o Alma Säfström. Studentex vid Kalmar h a l 21 maj 10, inskr vid Sthlms högsk ht 10, FM 29 maj 14, FL 14 dec 16, disp 28 febr 20, FD 29 maj 20, allt i Sthlm, eo lektor vid Landskrona gymn ht 18—ht 29, doc i zoologi vid LU 2 maj 25, tf prof i zoologi där 16 dec 29—18 dec 30, prof 19 dec 30— 1 juli 57, prorektor 51—56, insp Kalmar nation i Lund 33—47, ordf i Lunds arbetareinst 37—45 (inspektor från 45), led av styr för Skånes naturskyddsfören 38 (ordf i arbetsutsk 38—50), ordf i Stiftelsen Lunds studenters friluftsgård 42—46, led av Statens naturvetensk forskningsråd 48—54 (av publiceringsnämnden 47—54, varav som ordf 52—54). — VA:s Flormanska pris 29, LFS 31 (sekr 45—59), LVA 39, FS:s Linnépris i zoologi 41, LVS 46, LHVL 61.

G 1) 30 dec 17 i Gärdslösa (Kalm; enl vb för Kungsh, Sthlm) m sjuksköterskan Ingeborg Magdalena Hoflund, f 3 nov 92 i Långlöt (Kalm), d 9 juli 30 i Lund, dtr till kontraktsprosten Erik Magnus H o Therese Hultkrantz; 2) 2 jan 32 i Eslöv m red:sekr Anna (Anna-Lisa) Signe Elisabet Svensson, f 15 mars 10 i Smedstorp (Krist), dtr till lantbrukaren Sven E S o Hilma Håkansson.

Biografi

Ehuru H:s väg till zoologin i likhet med så många andra ungdomars gick över fältstudier, i hans fall av fåglar, kom hans väsentliga insatser som forskare att göras i laboratoriet. Sin vetenskapliga utbildning fick han vid Zootomiska institutionen i Stockholm, som under Wilhelm Leche och dennes efterträdare Nils Holmgren praktiskt taget helt inriktades på jämförande anatomi. H:s doktorsarbete, utfört under 1910-talets senare år, behandlade spindeldjurens nervsystem och anknöt därigenom ämnes-mässigt ganska nära till Holmgrens intresseområde under samma period. I stort sett lämnade emellertid H institutet efter sin lic-examen och bedrev sedan under mer än ett decennium sin forskning vid sidan av sin lärargärning i Landskrona. Ehuru han disputerade i Stockholm 1920 kom något vidare samarbete med Holmgren ej till stånd. H knöt i stället närmare kontakter med Zoologiska institutionen i, Lund, där Hans Wallengren då var prefekt. Han efterträdde denne 1930 både på professuren och i prefektskapet och bibehöll båda till sin pensionering 1957. Utnämningen föregicks av en befordringsstrid, där den annars så fredlige H visade prov på en betydande polemisk slagkraft.

Efter disputationen fördjupade och vidgade H sina studier över de ryggradslösa djurens nervsystem till att gälla ett brett spektrum av djurgrupper och problemställningar. Ett besök i Californien och Mexico 1921—22, den första av hans många, långa utlandsresor, gav honom i detta hänseende viktig stimulans, eftersom han där fick stifta bekantskap med nya intressanta djurformer och knyta vetenskapliga personkontakter, som blev av bestående värde. Produktionen 1921—28 kom att utöver spindeldjuren behandla nervsystem och sinnesorgan hos turbellarier, mollusker, borstmaskar, kräftdjur och insekter. 1928 kom den stora monografin Vergleichende Anatomie des Nervensystems der wirbellosen Tiere unter Berücksichtigung seiner Funktion, vilken kom att bli ett av H:s huvudarbeten och ännu 40 år efteråt är en mycket viktig informationskälla för evertebratneurologerna. Detta digra arbete är visserligen till stor del kompilatoriskt, men H:s egna undersökningar utgör dock en betydande del av underlaget.

Utgivandet av den stora monografin betydde ingalunda en slutpunkt i H:s studier över evertebratnervsystem. Han arbetade med stor energi vidare inom detta område och utgav talrika arbeten. Särskilt skall här nämnas den i olika vetenskapliga tidskrifter publicerade skriftserien Neue Unter-suchungen über Sinnesorgane und Nervensystem der Crustaceen, 1—5 (1931—35), en utomordentligt värdefull genomarbetning av kräftdjuren och särskilt de högre organiserade grupperna, som är helt grundläggande även för nutida undersökningar på fältet. Genom sin starka inriktning på förståelsen av de nervösa strukturernas funktion undgick H många av de fallgropar som lurar på den deskriptivt-komparativt arbetande anatomen, samtidigt som hans arbeten stimulerade till debatt och problemfördjupning. Förvisso undgick han lika litet som alla andra att göra misstag och några av hans principtolkningar och teorier har idag mot bakgrunden av ett vidare vetande blott historiskt intresse, men slutomdömet om hans insatser som jämförande evertebratnervanatom måste bli, att de var storslagna, både genom sin volym och sin vetenskapliga pregnans.

Sitt sista stora arbete över evertebratnervsystemens allmänna byggnad publicerade H 1940, under titeln Inkretorische Organe, Sinnesorgane und Nervensystem des Kopfes einiger niederen Insektenordnungen, även detta en mycket stor arbetsprestation och återigen ett grundläggande arbete för studiet av de berörda grupperna. Såsom antydes av titeln hade emellertid H då redan börjat glida över till ett annat område, där hans insats också skulle bli av fundamental betydelse, nämligen studiet av neurosekretionen. Redan i vissa av sina kräftdjursstudier från 1930-talets tidigaste år hade han behandlat ett par strukturer i ögonstjälken hos högre kräftdjur, som han benämnde X-organet och sinuskörteln. Beteckningen X-organ antyder, att han fann ifrågavarande strukturs funktionella uppgifter gåtfulla. Vissa tidigare iakttagelser om att något samband skulle råda mellan ögonstjälken och kroppspigmentets kontraktionstillstånd, kom honom att experimentellt angripa de nyupptäckta ögonstjälksstrukturerna ur denna synpunkt. Ett samband mellan sinuskörteln och färgväxlingen framstod snart som ofrånkomligt, och i uppsatsen Preliminary report on the probable connection between the blood gland and the chromatophore activity in decapod Crustaceans framlade H sina första resultat av dessa undersökningar. Genom hans insatser blev sinuskörteln hos kräftdjuren identifierad som ett neurohämal-organ, där i nervsystemet bildade hormoner frisätts i blodet. Genom dessa upptäckter kom H att vid sidan av Ernst Scharrer i USA framstå som grundläggare av den moderna neurosekretionsforskningen, en vetenskap som nu spelar stor roll inom den grundläggande biologiska forskningen och dess tillämpningsområden inom bl a medicin och veterinärmedicin. Även på detta område har H verksamt bidragit till att föra den principiella diskussionen framåt, bl a genom sina intresseväckande morfologiskt-funktionella jämförelser mellan de överordnade neuro-sekretoriska systemen hos kräftdjur, insekter och ryggradsdjur. Han bidrog också mycket verksamt till utforskningen av de ifrågavarande systemens struktur.

Efterhand kom H:s huvudintresse att glida över från de ryggradslösa djuren till ryggradsdjuren, särskilt däggdjuren. Detta berodde delvis på en tillfällighet. I början av 1940-talet fick han från Norge en välfixerad samling valhypofyser från de antarktiska fångstfälten. Han började själv att bearbeta detta material, och. 1944 kom arbetet Zur Histologie und vergleichende Anatomie der Hypophyse der Cetaceen, den första i en lång serie av skrifter, som skulle göra honom till den främste auktoriteten rörande byggnaden av hypothalamus-hypophyssystemen hos däggdjuren. De neurosekretoriska systemen, deras byggnad och funktion förblev föremål för hans aktiva vetenskapliga insatser, ända till dess hans tidigare goda hälsa under hans senaste levnadsår efterhand började brytas ned.

H bibehöll livet igenom sitt intresse för friluftsliv och fåglar. Härom vittnar ett stort antal uppsatser i ornitologiska och andra ämnen i olika tidskrifter, främst Fauna och Flora, som han redigerade under 25 år (1942—67). Han var överhuvudtaget en mycket framstående biologisk popularisator, som genom en lång rad böcker, recensioner, tidningsartiklar och populärföreläsningar väckt och stimulerat intresset för biologiska frågor hos en vidare allmänhet.

Som lärare, chef och vetenskaplig administratör var H mycket uppskattad, och han anlitades flitigt för många olika uppdrag. Den älskvärdhet och vidsynthet, som präglade hans väsen, gjorde honom väl skickad att leda sin institution och att skapa smidiga samarbetsformer i sin omgivning. Han hade en sällsynt arbetsförmåga och var i sitt arbete mycket effektiv och metodisk. Han rönte en mycket stor internationell uppskattning och blev föremål för många hedersbetygelser.

Författare

Erik Dahl

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Se LUM 1967—68, Lund 1968, s 295—300. Jfr bibliografi av E Dahl i: Bertil H. Zoological papers in honour of his sixty-fifth birthday. . ., Lund 1956, s 20 —25. Vidare utg: South African animal life. Results of the Lund university expedition in 1950—1951. Vol 8—13. Sthlm... (växlande tryckort) 1961—67. 557, 516, 496, 503, 534, 515 s. (Tills med P Brinck o G Rude-beck.) — Sv red för: Världen vi lever i. Förk o bearb uppl [Populäruppl] Malmö 1961, 218 s, [ny utg] Höganäs (tr i Tjeckoslovakien) [i966]; Livets mirakel, Malmö 1961, fol, 307 s.

Källor och litteratur

ED:s konseljakter 19 dec 1930, nr 21, RA.

LUM 1967—68 (1968); under Tr arbeten nämnd festskrift till H 1956; nekrologer i dagspressen.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Bertil Hanström, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12601, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Dahl), hämtad 2024-04-19.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12601
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Bertil Hanström, urn:sbl:12601, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Dahl), hämtad 2024-04-19.