Meriter

1 Hedin, Sven Anders, f trol 19 aug 1750 på Huseby bruk, Skatelöv (Kron), d 19 okt 1821 i Sthlm (Hovf). Föräldrar: bruksinsp Fredrik H o Brita Helena Åhman. Skolgång i Växjö 61—69, inskr vid UU 1 aug 69, disp pro exercitio i fil fak 8 april 72, MD vid UU 14 dec 75, k hovmedikus maj 78, läkare vid Drottninghuset 78, assessor i collegium medicum 15 maj 81—13, studieresa till utlandet 81—82, intendent vid Djurgårdsbrunn 83—85, förste hovmedikus 85, förste fältmedikus i Karlskrona 89, provinsialläk i Svartsjö o Drottningholms distr 92—10, förste livmedikus 98, intendent vid Medevi brunn 98—08, läk vid fältsjukh på Drottningholm 08—09, led av komm rör allm läkarvården 10—12, medicinalråd i Sundhetskoll 27 jan 13. — LKrVA 99, LVA 04, LLA 12.

G 18 dec 85 i Sthlm (Hovf) m Elisabet Charlotta (Lisa Lotta) Hellman, f 22 okt 52 i Sthlm (Ridd), d 6 jan 12 i Lovö (Sth), dtr till hovkamreraren Anders H o Catharina Margareta von Langenberg.

Biografi

Som gymnasist i Växjö intresserade sig Sven H för botanik och entomologi. I Uppsala studerade han både humaniora och medicin och blev en hängiven lärjunge till Linné. Dennes ordinationer och en stark kroppskonstitution hjälpte honom att övervinna en allvarlig lungtuberkulos. När arkiater Abr Bäck bad sin gode vän Linné om anvisning på en lämplig vårdare för sin lungsiktige son, rekommenderade denne H, som 1775 och 1776 följde den yngre Bäck på vidsträckta resor inom Sverige. Arkiatern blev hans gynnare, betalade hans pro-motionskostnader och hjälpte honom att öppna läkarpraktik i Sthlm. Hans relationer till Bäck öppnade vägen till inflytelserika kretsar — han blev husläkare hos riksrådet C F Scheffer — och skaffade honom befattningen som lönlös hovmedikus. Hans praktik blev efter hand mindre lönande, och då hans övriga inkomster var obetydliga, oroades han av fordringsägare under många år.

1783 sökte H en lektorstjänst i Växjö samtidigt som han önskade förena denna med tjänstgöring som lasarettsläkare där. Han bifogade ett ode till Gustav III men gav i detta gliringar åt kungens skaldebelöningar och ansökan lämnades utan bifall. Vid död ville han bli dennes efterträdare som professor i Uppsala men hade en bättre meriterad konkurrent i sin vän C P Thunberg. Vid ytterligare fyra tillfällen sökte han bli professor vid olika medicinska fakulteter och måste se en annan föredragen. Gustav IV Adolf uppskattade H och befordrade honom till förste hovmedikus och föreståndare vid Medevi hälsobrunn, vilket medförde drägliga inkomster. Han blev en initiativrik brunnsintendent och sörjde också väl för de medellösa sjuklingar, som det ålåg brunnsläkare att vårda. Genom sin handbok för brunnsgäster intresserade han allmänheten för kurorten och höjde dess anseende.

H följde omsorgsfullt den samtida medicinska litteraturen och stod som utgivare av inte mindre än tre olika tidskrifter, i vilka han själv medarbetade både som översättare och artikelförfattare. Tidvis stöddes han ekonomiskt av myndigheterna och tidskrifterna fyllde en viktig uppgift särskilt under början av 1800-talet, då i allmänhet sv läkare var hindrade att ta del av utländska erfarenheter. I broschyrer propagerade H för bröstuppfödning och vaccinering. Han gav ut en läkarhandbok till handledning framför allt för prästerna, vilka liksom klockarna enligt H:s åsikt borde vara kunniga i elementär hälsovård. Hans goda förbindelser med hovet gjorde, att församlingarna ålades att skaffa handboken till kyrkornas arkiv.

H var varsam i sina politiska ställningstaganden men fällde ofta skarpa omdömen om enskilda personer, vilket skaffade honom arga fiender. Detta bekymrade honom dock inte. "Jag känner mina antagonister. De kunna tilltyga mig, men jag kan ock tilltyga dem igen" skrev han till C P Thunberg, som jämte Samuel Ödmann hörde till hans pålitliga vänner. Han mötte motstånd även från dem, när Uppsala akademi på hans initiativ genom ett k påbud ålades att fira hundraårsminnet av Linnés födelse. Man mindes i Uppsala alltför väl den äldre, knarrige och ärekäre Linné och var ovillig att göra något för att hylla honom. I ett brev undrar H själv om hans entusiasm för denne "kanske gränsar till ett slags galenskap". En delvis parodisk minneshögtid kom till stånd i Uppsala. På Växjö gymnasium föredrog H till jubileet ett av honom själv författat alltför blomstersmyckat äreminne över Linné. Allt vad denne sagt och skrivit var kungsord för H. I sin skrift om sjukdomsförhållandena i Svartsjö län bekräftar han t. ex Linnés teorier om svalornas övervintring genom att påstå sig själv vintertid ha från sjöbotten tagit upp svalor, som "sedermera yttrat liv, då de inburits i varma rum". Fantasifull är också hans tanke (Vetenskapshandhar för läk o fältsk, 7, 1803), att männens vana att raka skägget skulle vara orsaken till mycket ont, bl a starr, röda ögon och bortfallna tänder. Å andra sidan var H skeptisk mot företeelser avhängiga av naturfilosofin och dess avarter. På hösten 1782 avslöjade han för Gustav III svindlaren G Björnrams förberedelser till "andebesvärjelser" i Lovö kyrka, vilket ledde till andeframkallarens fall. Brownianism och mesmerism hade i H en nitisk vedersakare. Mesmers magnetiska kurer förlöjligade han i en tryckt men aldrig spelad pjäs, i vilken samtiden bland de 26 högsinta män och stora skurkar, som där figurerar, anade nidporträtt av kända sthlmsläkare.

H var en flitig skribent. Man har hans privata anteckningar och brev att tacka för många upplysningar rörande tidens historia, kanske med huvudvikten lagd på skandalkrönikan. Hans vän O af Acrel hade föreslagit honom till inval i Vetenskapsakademin 1793, men han hade mäktiga ovänner och intogs först 11 år senare. Av akademin anlitades han vid olika tillfällen som författare till åminnelsetal, för vilket hans stora personintresse gjorde honom lämplig. Han efterlämnade en välordnad samling kopparstick och biografica över sv läkare, vilken han donerade till Läkaresällskapet (nu i Medicinhist mus i Sthlm).

H:s självständiga insatser inom den medicinska forskningen var obetydliga, men som fältläkare och chef för krigssjukhus visade han sig vara en god organisatör. Han var en skicklig kompilator och förstod att göra medicinska frågor begripliga för lekmän. Tidigt var han en förespråkare för skyddskoppympningen, och hans insatser bidrog till att denna blev lagstadgad 1815.

Författare

Olle Franzén

Arkivuppgifter

Brev från H i Karol inst, KB (även ms), RA, Sv läkaresällsk:s arkiv, Sthlm (till C Garlander), VA o UUB (till bl a C P Thun-berg; även ms).

Tryckta arbeten

Tryckta arbeten: [Akad avh, preses C v Linné: Fråga vesca, dissertatione botanica . . . proposita, Upsaliae 1772, 4:o, 13 s; Canones medici, Upsaliae 1775, 4:o, 12 s.] — Bref. . . dat. Schlesvig den 1 februarii 1782 [om medic i Danmark] (Vecko-skrift för läkare och naturforskare, bd 3, Sthlm 1782, s 7—16). — Några anmärkningar vid medicinens tilstånd i Hamburg m. m. och tyska läkare-methoden i allmänhet (ibid, s 343—354). — Något om hr. professor Carl v. Linnés nu påstående lärda utländska resa, sammandragit utur dess brev, till A. B. (ibid, s 367—377). — Minne af herr Carl v. Linné den yngre . . . den 30 november 1783. Sthlm u å. (12) s, 1 kop-parst. [Anon vers; flera var.] — Quid Linnaeo patri debeat medicina. . . [Akad avh, resp C Carlander.] Upsaliae [1784]. 26 s. — Några practiska anmärkningar i läkare-vetenskapen gjorde vid Drottningholm sedan år 1781 (Läkaren och naturforskaren, bd 8, Sthlm 1787, s 161—222). — Utdrag af assessorerne C. Ribbens och Sven Hedins ingifne berättelse om den i Carlskrona gångbare epidemi år 1789 (ibid, bd 10, 1891, s 196—198). — Svar på Kongl. vetenskaps-academiens up-gifne fråga: Hvilka äro de dödande sjukdomar, som under och efter krigstog til sjös så väl med örlogs-skepp, som skärgårds-flottan, mäst pläga angripa svenska besättningar? Huru igenkännas de? Hvilka äro orsakerne: och hvilka de tilgängeligaste och kraftigaste för-varings- och botemedel? Sthlm 1794. 76 s. — Handbok för practiska läkare-vetenskapen. Sthlm 1796. (20), 356 s, 1 pl. 2. upl 1797. — Pharmacopé, eller förtekning på de fläste enkla och sammansatta medel, hvilkas bruk i Handboken för den praktiska läkare-vetenskapen är tillkänna gifvit. Sthlm 1796. 48 s. [Sign.] 2. upl: Pharmacopée . . . 1797. [Bihang till föreg.] — Kopporna kunna utrotas eller Vaccinationen til sina lyckligaste följder. Kort afhandling med illuminerade tabeller. Sthlm 1802. 24 s, 2 pl. — Utkast til en handbok för brunnsgäster, jämte beskrifning öfver de mäst godkände mineral-brunnar och bad-inrättningar i Sverige. Första afd, om Medevi. Sthlm 1803. 200 s, 2 pl, 1 karta. — Om arméns föda i fält (Svenska krigsmanna sällskapets handlingar år 1803, Sthlm 1804, s 129—145; 2. uppl 1812, s 116—131). — Afhandling om mennisko-hå-rens byggnad och beskaffenhet, jämte undersökning om det är likgiltigt för hälsan at efter behag afklippa eller af raka dem? Sthlm 1804. 40 s. [Ur Vetenskapshandlingar..., T 7, h 2.] — Dissertatio academica, sistens observationes circa vulnera ex combustione eorumque variam curandi methodum . . . [Akad avh, resp F I Lönegren.] Upsaliae [1804]. 14 s, 1 pl. — Supplement till Handboken för praktiska läkare-vetenskapen, rörande epidemiske och smittosamma sjukdomar i allmänhet, och serdeles de pestilentialiska. St 1*. Sthlm 1805. 142 s. — Några vigtige, physiske, moraliske och politiske skäl till bättre författningar rörande vården om de fattiga qvinnor, som utom ägtenskapet föda barn, och rörande sättet att de första måna- der uppföda dessa värnlösa barnen. Sthlm 1806. 38 s. — Physiologiska och pathologiska anmärkningar (VA:s nya handl, T 27, 1806, Sthlm, s 248—262). — En händelse af en Hydrocephalus internus beskrifven (ibid, 1807, s 68—71, 1 pl). — Minne af von Linné fader och son. Afd 1—2. Sthlm 1808. 136 s, 3 pl, 102 s, 1 pl. — Om smitt-koppor och förvaringsmedel deremot. Sthlm 1808. Tv-4:o. 1 bl -j- färgpl. —¦ Åminnelse-tal öfver . . . doctor Johan Gustaf Wahlbom, hållet å Kongl. vet. academiens vägnar d. 14 jan. 1809. Strengnäs 1809. 34 s. 2. uppl Sthlm 1830. 29 s. —¦ Åminnelse-tal öfver . . . doctor Johan Gust. Acrel, hållit inför Kongl. vetenskaps academien d. 25 febr. 1809. Strengnäs 1809. 42 s. —¦ Åminnelse-tal öfver . . . doctor And. Lor. Santheson hållet inför Kongl. ve-tenskaps-academien d. 1 dec. 1810. Sthlm 1810. 30 s. Ny uppl 1828. 23 s. — Transumt af undertecknads dictamen till k. Coli. med. protokoll d. 24 sept. förledit år 1810, afgånget till Konungen (Journal för litteraturen och theatern, 1811, Sthlm, s 1005—08 = n:o 252). — Handbok för vaccinatörer och vaccinations-föreståndare; på Kongl. maj:ts nå-digste befallning, igenom dess Sundhets-col-legium förf och utg år 1813. Sthlm 1813. 32 s. [Anon.] . . . å nyo utg 1825. Sthlm 1826. 23 s. [Anon.] — Åminnelse-tal öfver . . . doctor Pehr Gustaf Tengmalm. Hållit inför Kongl. vetenskaps academien den 13 martii 1813. Sthlm 1814. 16 s. 2. uppl 1830. — Om en humleplantering vid Svartsjö kungsgård (Kongl. svenska landtbruks-academiens annaler, årg 2, 1814, Sthlm, h 1, s 147—154). — Försök med af fallna löf, såsom boskapsfoder (ibid, h 2, s 198 f). — Korrt skildring af läkare-vetenskapens förhållande i vårt fädernesland under trenne framflutne tidehvarf, framstäld i ett tal, vid det tillfälle då Konungen täcktes i nåder skänka sitt porträt i lifs-storlek, att uppsättas i kongl. Sund-hets-collegii sessions-rum, som skedde d. 27 mars 1817. Sthlm 1818. 36 s. — Sällsam händelse, anmärkt vid en vaccination (VAH, för år 1817, Sthlm, s 152 f). — Sjukdomsförhållandet i Svartsjö län under de sist för-flutne fyratio år, framstäldt i ett tal inför Kongl. vetenskaps-academien, vid praesidii nedläggande d. 10 augusti 1818. Sthlm 1819. 29 s. — Åminnelse-tal öfver . . . Pehr af Bjerkén . . . hållit inför Kongl. vetenskaps academien den 27 febr. 1819. Sthlm 1819. 29 s. — Magnetismen och det onda samvetet. Co-medie i fem acter. Svenskt original. Sthlm 1820. 118 s. [Anon.] — Bidrag i de av H utg tidskr nedan. Smärre ej återfunna arb samt art i Inrikes tidningar 1799, 1812—14, o Stockholms posten 1802, 1806, 1809, 1811, 1815, se SLH, 1: 1, Nyköping 1822, s 209 f.

Översatt: [Landais,] Afhandlingar om de fördelar, hvilka vinnas derigenom, at mödrar-ne sjelfve gifva di åt sina barn, Sthlm 1786, 66 s (anon). Utgivit: Vetenskaphandlingar för läkare och fältskärer, T 1—6, 1793—99, 7, 1803— 05 (tomer i 4 h om vardera c:a 80 s); Vetenskapsjournal för läkare och fältskärer, T 1—2, 1800—01, VI, 153, 172 s, 166, 155 s; Samlingar i blandade ämnen för läkare-vetenskapen och naturforskningen, bd 1, 2:1, 1810—11, 1812, 96, 94, 96, 126 s, 96 s; portr-bl i varje häfte, allt Sthlm.

Källor och litteratur

Biographica, RA.

G v Düben, Medevi helsobrunn o bad (1867); G Eriksson, Elias Fries o den romantiska biologien (1962); A Grape, Ihreska handsknsaml (1949); O E A Hjelt, Sy o finska medicinalverkets hist (1891); S Lindroth, VA:s hist 1739—1818, 2 (1967); C v Linné, Bref o skrifvelser af o till G v Linné, 1:5 (1911); G Ljunggren, Sv vitterhetens häfder, 4 (1895); M Retzius, åminnelsetal över S H i Kr VA (1821); G Samuelsson, Lantvärnet 1808—1809 (1944); Stockholmsposten 1815, nr 83, 85, 98, 122 o 125, o 1821, nr 253; H G Söderbaum, Jac Berzelius, 1 (1929); VA:s handhar 1822; P G Vejde, Då hovmedicus SAH sökte lektorat i Växjö (Natio Smolandica, III, 1940).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Sven A Hedin, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12735, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-25.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12735
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Sven A Hedin, urn:sbl:12735, Svenskt biografiskt lexikon (art av Olle Franzén), hämtad 2024-04-25.