Meriter

Hellmer, Hans Valentin, f 17 juli 1898 i Hälsingborg, d 23 mars 1949 i Lund. Föräldrar: löjtnanten Sven August Helmer o Gerda Sofia Tydeli. Studentex i Hälsingborg 2 juni 15, inskr vid LU 14 sept 15, MK där 31 maj 19, ML vid Karol inst 31 maj 28, bitr läk vid Sophiahemmets röntgeninst 15 aug 28—15 april 33, underläk vid Lunds lasaretts radiologiska institution 1 juni 33— 30 juni 35, konsulterande röntgenolog hos försäkringsrådet 31—38, därjämte bitr överläk vid Lunds lasaretts röntgendiagnost avd från 1 juli 35, disp pro gradu 25 maj 35 vid LU, MD 31 maj 35, docent i röntgendiagnostik vid LU 27 juni 35, överläk vid röntgendiagnost avd o lärare i röntgendiagnostik vid LU 7 maj 43, prof i röntgendiagnostik där 29 juni 46.

G 1) 4 okt 24(—41) i Sthlm (Engelbr) m Torborg Matilda Westberg, f 29 nov 05 i V:a Tollstad (Ög), dtr till jägmästaren Claes Gottfrid Hugo W o Hilma Johanna Sundström; 2) 1 dec 41 i Lund m Nadja Solveig Hallberg, f 21 juli 15 i Lund, dtr till folkskolläraren Alfred H o Clara Anderberg.

Biografi

Redan 1921 började Hans H intressera sig för röntgendiagnostik och hade ett flertal kortare förordnanden vid olika röntgenavdelningar under de närmaste åren. 1925—26 var han läkare vid professor Gösta Forssells privata röntgeninstitut, och efter med lic-examen blev han läkare vid Sophiahemmets röntgeninstitut, dit Forssell överflyttat sin privata verksamhet.

Röntgenavdelningen vid Lunds lasarett leddes vid denna tid av Lars Edling, vars intresse helt var inriktat på den terapeutiska verksamheten. Röntgendiagnostiken blev således eftersatt, och Forssell sände därför H till Lund 1933 för att råda bot härpå. Edling var visserligen avdelningens överläkare, men H fick fullständigt fria händer att organisera och ansvara för röntgendiagnostiken. I tio år framåt var H formellt andre underläkare men från 1935 tillika biträdande överläkare och lärare i röntgendiagnostik. Med brinnande intresse, under ständig kamp med på den tiden oförstående myndigheter och med oupphörliga improvisationer men utan att ge avkall på sina önskemål lyckades H småningom förändra den med hänsyn till lokaler och utrustning helt efterblivna avdelningen till en av landets ledande. Hans energi och arbetsförmåga var närmast otroliga. Först 1943 blev H överläkare och ordinarie lärare i röntgendiagnostik. Redan året efter det han tillträtt professuren, opererades han för cancer coli. Nio månader senare uppträdde symptom på metastaser, och han avled 23 mars 1949.

Tidigare hade radiologerna utbildning i både terapi och diagnostik. H var den förste som endast skaffade sig diagnostisk utbildning. Han ansåg att ämnet radiologi var så omfattande, att det åtminstone på större avdelningar borde delas i terapeutisk och diagnostisk radiologi med skilda företrädare. Denna uppfattning slog först långsamt igenom men är nu allmänt accepterad. H hade en övervägande praktisk inriktning. Hans väsentliga insats var uppbyggandet av en tidsenlig avdelning och anordnandet av effektiv undervisning och praktiskt sjukvårdsarbete. Få torde ha haft hans diagnostiska förmåga. Hans omsorg om patienten, hans sätt att lägga upp undersökningarna i komplicerade fall och att logiskt och kritiskt värdera undersökningsresultaten kunde inte undgå att imponera. Han var outtröttlig i betonandet av att röntgenundersökningen måste infogas i ett kliniskt sammanhang och att röntgenfynden alltid måste jämföras med fynden vid operation eller sektion för att ämnet skulle kunna vidareutvecklas. Hans vetenskapliga verksamhet var emellertid relativt begränsad. Den berör huvudsakligen skelettsystemets och urinvägarnas diagnostik samt invagination hos barn. Arbetena om urografi var delvis banbrytande och har bestående värde och likaså hans arbeten om diagnostik och behandling av invagination.

H var hård och fordrande inte blott mot sig själv utan även mot omgivningen, stundom rent hänsynslös och nonchalant mot vedertagna regler. Han tog sålunda inte tillräcklig hänsyn till strålskydd. Den första strålskadan på fingrarna fick han redan tidigt, troligen genom en olyckshändelse, men senare tillkom genom oförsiktighet ytterligare skador medförande upprepade amputationer. Det var emellertid påfallande, hur väl han kunde klara sig med sina höggradigt stympade händer. Det är svårt att säga, om inte den yttre hårdheten åtminstone till en del framtvingades av hans svårigheter att få igenom sina önskningar vid uppbyggandet av avdelningen men måhända också var ett skydd kring en inre vekhet. I varje fall visade han under det andra världskriget i tysthet stor hjälpsamhet mot kolleger av olika nationaliteter och deras anhöriga.

Författare

Erik Lindgren

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Se LUM 1939, Lund 1940, s 162 f. Dessutom: Patientens förberedelse till röntgenundersökning (Föreläsningar för Sophiahemmets sjuksköterskeelever, 6. Sjuksköterskelära, 7. uppl, Sthlm 1931, s 119 —128; 8. uppl 1935). — Röntgendiagnostiken som medicinsk disciplin (Medicinska föreningens tidskrift, årg 25, 1947, Sthlm, s 27-—34). — Intussusception in children. Diagnosis and therapy with barium enema. [Sthlm, tr] Lund 1948. 120 s. (Acta radio-iogica, Suppl 65.) — Bidrag i Acta radiologica, vol 16, 1935, 22—25, 1941—44, 27, 1946, Sthlm, Nordisk medicinsk tidskrift, bd 9, 1935, 13, 1937, Sthlm (tr Hfors), Dansk radiologisk Selskab's Forhandlinger 1936 (bilaga till Hospitalstidende 1937), Khvn 1937, Forhandlinger ved Nordisk kirurgisk Förenings 21. Mode i Goteborg 28.—30. Juni 1937, Khvn 1937, Munchener medizinische Wochenschrift 1941, München, Zeitschrift fur Urologie, Bd 36, Leipzig 1942, Röntgen-Praxis 1942, Leipzig, Der Chirurg, 1942, Berlin, Nordisk medicin, bd 20, 1943, 27, 1945, Hfors, Fortschritte auf dem Gebiete der Röntgenstrahlen, Bd 69, Leipzig 1944, The British journal of radiology, N S, vol 19, 1946, London, Archivos espaiioles de urologia, T 2, Madrid 1946, Föreningen S. G. I. Årsskrift 1946, Lund; titlarna se Inbjudning till den högtidlighet varmed . . . H kommer att i sitt ämbete installeras . . ., Lund 1946, s 7 f.

Källor och litteratur

Den radiologiska institutionen vid LU 1908—1943 (LUA N F, avd 2, bd 57, nr 5, 1961); Inbjudn . . . [till prof installationen i LU] (1946); LUM 1939; O Olsson, H H (Nord med 41, 1949, s 1146); dens, H H. In memoriam (Acta Radiol, 31, 1949, s 371); dens, Minnesteckn över prof H H (FS förhandl:ar, bd 21, 1951); SLH 4:2 (1932); nekr:er i DN, GHT, MT (av S Löfstedt) o i SvD (av G Forssell) 24 mars 1949.

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Hans V Hellmer, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12827, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Lindgren), hämtad 2024-04-24.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12827
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Hans V Hellmer, urn:sbl:12827, Svenskt biografiskt lexikon (art av Erik Lindgren), hämtad 2024-04-24.