Meriter

Helvig, trol f i början av 1260-talet, d 1324. Föräldrar: greve Gerhard I av Holstein o Elisabet av Mecklenburg. G 11 nov 76 i Kalmar m konung Magnus ladulås av Sverige, d 18 dec 90 på Visingsö (Jönk).

Biografi

H var ett av de yngre barnen i en stor syskonskara. Äktenskapet mellan henne och konung Magnus var ej den enda förbindelsen mellan Holsteins grevar och Norden. H:s faster Mechtild, som var änka efter den danske konungen Abel (d 1252), gifte 1261 om sig med Magnus far Birger jarl (d 1266). Knappt ett år före H:s eget bröllop hade hennes bror Gerhard II gift sig med Ingeborg, en dotter till Magnus bror, den då nyligen avsatte konung Valdemar. Gerhard skymtar stundom i H:s söners politik, dock utan att spela någon större roll. Mer betydande var Gerhard III, en son till en annan av H:s bröder. Hans politiska strävanden ledde till att han kort efter H:s död kom att behärska det regentlösa Danmark tillsammans med Gerhard II:s son Johan.

Våren 1288, alltså nästan tolv år efter bröllopet, fick Magnus påvligt tillstånd att fortsätta äktenskapet med H, trots det att han före detta varit trolovad med H:s brylling Sofia och haft ett förhållande med en annan brylling till henne. Därvid uppges, att Magnus ingått detta äktenskap för att hindra den danske konungen från att få hjälp av hennes far mot honom. Enligt Olaus Petri skall greve Gerhard ha fått 600 mark penningar årligen av Magnus som sold. Under upproret mot Magnus i slutet av 1270-talet blev H och hennes far enligt Erikskrönikan överfallna i Skara av upprorsmännen. H lyckades fly till ett kloster, men Gerhard blev tillfångatagen.

H:s kröning ägde rum i Söderköping 29 juli 1281 och är den äldsta kända sv drottningkröningen. I äktenskapet föddes åtminstone sex barn, av vilka fem överlevde barnaåren. Efter Magnus död bodde H på Dåvö i Munktorp (Vm), som hon enligt Erikskrönikan fått som morgongåva jämte tre härad däromkring. Där daterade hon ett nu förlorat brev 1321, och till denna gård skrevs hon 1324. Enligt Erikskrönikan möttes hennes söner hertigarna Erik och Valdemar där före sin avresa till Nyköpings gästabud 1317.

H fick mot slutet av sin långa änketid uppleva talrika dödsfall bland sina ättlingar. 1318 omkom Erik och Valdemar. 1319 dog H:s dotter drottning Ingeborg av Danmark och dennas make konung Erik menved. Samma år dog konung Birgers son Erik, och 1320 avrättades hans son Magnus. 1321 avled Birger själv. Då H dog, levde av alla hennes barn endast dottern Rikissa, som var nunna och senare blev abbedissa i Klara kloster.

I konung Magnus grav i Riddarholmskyrkan i Sthlm påträffades vid undersökning 1915—16 skelett av bl a två kvinnor, vilka förmodats vara identiska med H och hennes dotter Rikissa. Kranierna företer i båda fallen en egendomlig deformering (Fürst). Vid restaureringsarbetena i samma kyrka fann man ett litet fragment av en murmålning, som antogs vara en samtida bild av H men senare visats härröra från 1400-talet. — En romantisk ballad om H och en Folke Lagmansson saknar historisk grund.

Författare

Hans Gillingstam

Arkivuppgifter

Tryckta arbeten

Källor och litteratur

Genealogica 75, f 83 v, RA.

F A v Aspern, Godex diplomaticus historia; comitum Schauenburgensium, 2 (1850); S Axelson, Sverige i dansk annahstik 900—1400 (1956), s 77 f; B Beckman, Matts Kättil-mundsson o hans tid, 1—2 (1953—54); H Biernatzki, Zur Revision der Geschichte des Schauenburger Grafenhauses Itzehoer Linie (Nordalbingische Studien, 3, 1846), särsk s 163; Danmarks gamle Folkeviser, 3 (1862), 10:1 (1933—58) o där anf litt; DS 1—3 (1829—50); H Fleetwood, Sv medeltida kungasigill, 3 (1947); C M Fürst, När de döda vittna (1920); dens o M Olsson, Magnus Ladulås o Karl Knutssons gravar i Riddarholmskyrkan (1921); H Jägerstad, Hovdag o råd under äldre medeltid (1948); S Ljung, Söderköpings hist, 1 (1949); B Losman, Jutta-episoden o Valdemar Birgerssons avsättning (HT 1967), s 481 f; E Lundmark, Klara-abbedissornas guldkedja o drottning H (Festskr till Verner Söderberg, 1932); A Mohlin, Förlikningen i Skara år 1323 (VSLÅ 1944), s 112; M Olsson, Riddarholmskyrkan (Sveriges kyrkor. Sthlm, 2, 1928 —37); R Pipping, Kommentar till Erikskrönikan (1926); N L Rasmusson, rec av Olssons a a (PHT 1938); J Rosén, Striden mellan Birger Magnusson o hans bröder (1939); SRS I: 1 (1818), s 28; Stammtafeln zur Geschichte der europäischen Staaten, 1 (1965), Tafel 87; A M Strinnholm, Sv folkets hist, 4—5 (1852—54); Sv medeltidens rim-krönikor, 1 (1865); G R af Ugglas, Ett par »falska» kungliga porträtt (Fornv 1939); G T Westin, Historieskrivaren Olaus Petri (1946), s 214; F Wigger, Stammtafeln des Grossherzoglichen Hauses von Meklenburg (Jahrbucher des Vereins fur meklenburgische Geschichte und Alterthumskunde, 50, 1885), s 154; H Yrwing, Kungamordet i Finderup (1954), s 24; Örnberg, 7 (1891), s 12 ff. — A Andersson, Anna Reinholdsdtrs guldkedja (Fornv 1958).

Hänvisa till den här artikeln

Bäst är förstås om man kan göra en hänvisning till den tryckta versionen. Om man vill hänvisa till webbversionen måste man göra en länk till aktuell sida så att det är tydligt att det är webbversionen man hänvisar till. Ett exempel på en hänvisning till denna artikeln är:
Helvig, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/12850, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-11-11.

Du kan också hänvisa till den här artikeln med hjälp av dess unika URN-nummer som är: urn:sbl:12850
URN står för Uniform Resource Name och är en logisk identifierare för denna artikel, till skillnad från dess länk, som är en fysisk identifierare. Det betyder att en hänvisning till artikelns URN alltid kommer att vara giltig, oavsett framtida förändringar av denna webbsida.
En sådan hänvisning kan se ut på följande sätt:
Helvig, urn:sbl:12850, Svenskt biografiskt lexikon (art av Hans Gillingstam), hämtad 2024-11-11.